Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    lördag, december 31, 2005

    Smutskastningsbloggar i kristalkulan

    [UPPDATERAD] Aftonbladets politiska reporter/kommentator Lena Mellin har kikat i kristallkulan och förutspår att valet nästa år blir "spännande, jämnt och - smutsigt", ty när makten står på spel "skys inga medel". Mellin tror att ett verktyg i valrörelsen blir "smutskastningsbloggarna där halv- eller helanonyma ungtuppar avslöjar mörka hemligheter om motståndarna". Jag antar att hon syftar på bloggar som Motalllians, Rättvis och balanserad, samt Socialdemokrati. Och visst, en viss betydelse kan säkert sådana bloggar få. Framför allt för att nå grupper av väljare som inte ger så mycket för de traditionella mediernas valrörelsebevakning. För det är ju knappast så att det var bloggarna som var först med att utmåla politiken som ett "spel" med "vinnare" och "förlorare", eller som reducerat den politiska debatten till något som kan brytas ned i sina beståndsdelar och betygsättas på samma sätt som partiföreträdares klädsel och frisyrer.

    Också Woogs blogg och RubrikBloggen har uppmärksammat Mellins kristalkula.

    Erik Stattin uppmärksammar mitt inlägg och anför som kontrast till Mellins spådomar DN:s bruksanvisning för valrörelsen 2006: "Sitt inte och vänta på att bli matad med politisk information i den kommande valrörelsen. Sök upp den själv på nätet."

    Gott nytt år? Bara om vi själva gör det.

    Om några timmar är det ett nytt år. I många nyårskrönikor och listor över 2005 beskrivs det gågna året som ett "katastrofernas år". Jag vill bara påminna om att de riktigt stora katastroferna tyvärr aldrig får några stora rubriker. Enligt FN-organet UNAiads kommer drygt 3 miljoner människor att ha dött i aids under 2005. Antalet personer med hiv eller utvecklad aids i världen har under det här året passerat 40 miljoner. Och svält skördar ännu fler offer. Enligt FN-beräkningar dör omkring 9 miljoner människor i svält varje år. Det är ungefär 25 000 människor om dagen, de allra flesta barn.

    Låt oss därför hoppas - och göra vårt bästa för - att 2006 blir ett bättre år än 2005.

    fredag, december 30, 2005

    En fågel? Ett plan? Nej, misslyckad integration.

    I DN skriver en av Sveriges bästa recensenter och populärkulturskribenter, Fredrik Strage, om den kommande biosommaren 2006 och då i synnerhet den nya Stålmannenfilmen (tyvärr inte på nätet). Strage skriver att ett skäl till att filmen, som föregåtts av oändliga avhopp och avpoleteringar av manusförfattare, skådespelare och regissörer, äntligen blir av är "det i krigstider stigande behovet av en äkta, amerikansk hjälte". Enligt föthandsrapporter ska Stålmannen i den nya filmen också brottas med sitt utanförskap som invandrare från planeten Krypton. "Stålmannen visar", skriver Strage, "hur den amerikanska identiteten inte handlar om etnicitet utan om ideologi", och slår fast att "Även en utomjording som bekänner sig till den amerkanska drömmen har rätt att kalla sig amerikan".

    2006 blir bloggarna big business

    Affärsvärlden spekulerar att 2006 blir året då Google-annonser, i kombination med bloggtrenden, på allvar revolutionerar medievärlden och affärer som involverar bloggar kommer att eskalera. I artikeln exemplifieras med Manolo (plats 10 på min lista över bloggåret 2005) som nyligen köptes av Sydsvenskan. "En annan potentiell bolagsbildare", skriver Affärsvärlden, "är en av Sveriges största bloggare, Expressenkrönikören och Medie-sveriges 'enfant terrible' Linda Skugge". Ödmjuk och verklighetsförankrad som bara Skugge är kommenterar hon tidningens spekulationer med att säga att "2006 skulle kunna bli det år då jag, Fredrik Virtanen och Liza Marklund gör revolution" och tillägger att de tre "skulle kunna ta steget och hoppa av från Expressen och Aftonbladet och starta en egen blogg/sajt" som skulle "skrämma skiten ur alla mediechefer".

    Bäva månde också vi arma mediekonsumenter.

    Favorit i repris

    I går visade SVT Monty Python-klassikern "Life of Brian". En underbart rolig film. Jag påmindes om ett inlägg jag skrev i maj, som i högsta grad anknyter till filmen. Det var i samband med att det franska folket gick till val om förslaget till en ny EU-konstitution och alla opinionssiffror tydde på en nej-seger (vilket det ju som bekant också blev). I en ledarkrönika i DN återgav Niklas Ekdal en scen ur "Life of Brian" där John Cleese som kolerisk upprorsledare försöker hetsa en tvehågsen grupp rebeller mot den romerska ockupationsmakten:
    - Vad har romarna någonsin gett oss?
    - Akvedukten.
    - Vad?
    - Akvedukten.
    - Åh. Jo. Den har dom gett oss. Det stämmer.
    - Avlopp.
    - Och vägar.
    - Ja, ja, Vägarna, det säger sig självt. Men bortsett från akvedukten, avloppen och vägarna...
    - Bevattning.
    - Medicin.
    - Utbildning.
    - Vin.
    - Badhus.
    - Och gatorna är säkrare nu.
    - Okej, men bortsett från avlopp, medicin, utbildning, vin, säkerhet, jordbruk, vägar, dricksvatten och folkhälsa, vad har romarna någonsin gjort för oss?
    - Dom har gett oss fred.
    - Fred? Håll käften!

    Ekdal konstaterade att om man byter ut "Rom" mot "Bryssel" så är tongångarna ungefär desamma 2000 år senare:
    "Bortsett från fred, låga räntor, tyglad inflation, stabil valuta, en jättelik inre marknad, skydd för mänskliga rättigheter, fri rörlighet, bättre miljö och samarbete mot brottsligheten - vad har EU någonsin gett oss? För lite, svarar en bred opinion i de länder som nu folkomröstar om författningen."

    Tyvärr svarar nog ganska många svenskar än i dag samma sak.

    torsdag, december 29, 2005

    Freivalds toppar skandallistan

    Mediebevakningsföretaget Agent 25 har listat hur pass omskrivna de olika statsråden i regeringen varit under året, och fokuserat på i vilken utsträckning de förekommit i negativa sammanhang. Inte oväntat toppas listan därför av Laila Freivalds, som synts i totalt 8 396 artiklar, varav 4 531 om hur hon hanterade tsunamin och Katastrofkommissionens rapport. På andra plats hamnar Bosse Ringholm, som förknippats med flera "affärer" under året och syntes i totalt 4 010 artiklar varav 1 050 var skandalartiklar kring Ringholms telefonfadäser och fotbollsklubben Enskede IK:s skattetrixande.

    Bloggaren Stig-Björn Ljunggren, som extraknäcker som politisk analytiker på Agent25, säger i en kommentar att Laila Freivalds aldrig gjorde upp med kritiken mot henne i början av året. "Det har därför präglat hela hennes år", säger Ljunggren.

    Kära löpsedelmakare…

    Snart är det ett nytt år, med nya kändisar, sporthändelser, dokusåpor, politiska utspel, kungamiddagar, filmpremiärer, skivsläpp och annat som håller er sysselsatta. Om jag får rikta en önskning till er, kära löpsedelmakare, så är det att ni öppnar synonymordböckerna ni förhoppningsvis fått i julklapp, och avger ett högtidligt nyårslöfte om att under 2006:
    • inte kalla varje litet uttalande eller gest som på något sätt kan tolkas som ringaktande mot någon för "attack"
    • inte beteckna någons tårar, sorg eller illamående som att vederbörande med nödvändighet "bröt ihop"
    • inte jämställa häpenhet eller överraskning eller med "chock"

    Kan vi tumma på det? Och när vi ändå håller på så kan ni väl överväga att slopa åtminstone några förekomster av ord och uttryck som "naken", "sex", "ger dig cancer", "okänd/dödlig sjukdom" på löpen under 2006? Plis?

    V for Vendetta, Watchmen och Alan Moore

    Jag ser att Johan Sjölander skrivit om filmatiseringen av Alan Moore-serienovellen "V for Vendetta". Sjölander skriver att "V for Vendetta", liksom "The Matrix" (som båda filmats av bröderna Wachowski), är "terrorismförhärligande": "När du tillhör den lilla, utvalda elit som 'sett sanningen' är det rätt och oproblematiskt att ta till våld mot (det förtryckande) systemet", skriver han.

    Jag har själv varit inne på samma spår tidigare. I augusti skrev jag att karaktären V i "V for Vendetta" begår en rad spektakulära terrordåd som skakar om och till sist fäller en totalitär, fascistoid regim.

    Thomas Lennartsson, som tidigare drev bloggen "1 är inte ett stort tal", har skrivit ett riktigt bra inlägg om "V for Vendetta" här. Han skriver även väldigt bra om en annan Alan Moore-serienovell som påstås vara på gång att filmas; "Watchmen". Filmbloggen Bloggywood har också uppmärksammat detta - ännu väldigt eventuella - filmprojekt, här.

    Det finns även en utmärkt webbplats om serienovellen "V for Vendetta" där bland annat V:s bruk av terrorism som politiskt verktyg analyseras.

    Elmarknaden och marknadsekonomin

    Okej, jag erkänner villigt att jag inte är någon ekonom. Marknadens mekanismer är ofta rena mysterier för mig. Men ibland blir jag mer förbryllad än annars. Som när jag i SVT:s Rapport i går hörde att svensk elexport slår nya rekord och att svenska el-leverantörer exporterar mängder av terrawatttimmar till den tyska marknanden. Det låter ju bra, tänkte jag. Det borde ju innebära att de svenska elpriserna sjunker. Men inte då. Tvärtom kommer denna höga efterfrågan höja även de svenska elpriserna - trots att vi uppenbarligen har en överkapacitet i produktionen.

    Förklaringen som anfördes av en kraftbolagsrepresentant i tv-inslaget (om som inte ifrågasattes av raportern - ingen kritisk röst från konsument- eller miljöorganisationer kom överhuvudtaget till tals i inslaget) är att de genomsnittliga elpriserna i EU är väsentligt högre än i Sverige och då vi har en allt mer integrerad elmarknad i Europa så driver detta upp priserna även i vårt land. I mina öron låter detta totalt rubbat. I synnerhet då svenska kraftbolag i andra sammanhang, när vattenmagasinen sinat, tagit det som en intäkt att höja elpriserna. Man höjer alltså priset såväl när man har lite att sälja som när man har mycket.

    Jag är som sagt inte ekonom, men något skumt är det väl ändå med det här?

    S-bloggaren Roger Jönsson skriver också om det här och konstaterar att dem som hävdar att vi har för lite elkapacitet i vårt land borde göra "en rejäl kritisk analys av elbolagens agerande och sen sätta er ned och omformulera er kritik". Det är inte svårt att instämma.

    onsdag, december 28, 2005

    Nyårshälsning från George W. Bush

    Dubbya önskar sig ett bättre 2006 än vad 2005 var...

    Ericssonchefen fel ute om tillväxten

    Ericssonchefen Carl-Henric Svanberg sa i går i TV4:s Ekonominyheterna att han vill ha en ny regering i Sverige. Och det står honom förstås fritt att tycka och säga. Nu är det inte heller första gången Svanberg ger sig in i den politiska debatten. I samband med folkomröstningen om EMU och euron tog han tydligt ställning för ja-sidan och gjorde ett mycket uppmärksammat gemensamt utspel med dåvarande utrikesminister Anna Lindh. Svanbergs uttalanden denna gång är dock lite märkliga. Hans motiv för en borgerlig regering tycks nämligen vara "att vi skulle få lättare att skapa mer tillväxt" och att, "om vi vill skydda vår välfärdsmodell, ha ett samhälle som tar hand om våra medborgare på ett rimligt sätt". Någon borde kanske upplysa Svanberg om att tillväxten i Sverige, enligt SCB:s siffror för tredje kvartalet, stiger kraftigt. Något som fått Konjunkturinstitutet att skriva upp tillväxtprognosen både för innevarande och nästa år.

    Nyårsfin

    Sådärja. Inspirerad av det Urban på Uppkopplat skrev för ett tag sedan har jag nu äntligen gjort slag i saken om att byta utseende på min blogg, och därmed komma bort från Bloggers standardmallar. Jag hade två önskemål: designen skulle vara sparsmakad och avskalad, och jag ville kunna utnyttja det retligt tomma "tredje fältet" till vänster. Efter en del sökande hittade jag en mall som jag kunde modifiera en smula till att passa mig. Vad tycks? Synpunkter emottages tacksamt, liksom feedback från besökare som använder andra webbläsare (t ex Firefox, Netscape, Opera m fl) än Explorer och Safari - som jag använder.

    På grund av att designjakt och html-knackande tagit en del tankekraft och tid i anspråk så har jag inte hunnit skriva på ett tag, men det ska det nu förhoppningsvis bli ändring på.

    fredag, december 23, 2005

    Bloggåret 2005

    [UPPDATERAD] Det är snart jul och strax därpå nyårsafton. Det börjar alltså bli dags att sammanfatta 2005 och blicka framåt. Inom kort kommer tidningarna att fyllas av listor över årets skivor, filmer, böcker, idrottshändelser, citat etc. Men eftersom 2005 var året då bloggar blev ett etablerat begrepp i svenska medier så tänkte jag ge mig på att lista bloggåret 2005. Här är, i någon form av - men definitivt inte absolut - betydelseordning, männen, kvinnorna och händelserna vi bloggare kommer att minnas från 2005:

    1. Erik Stattin och mymarkup.net. En pionjär, även om han naturligtvis inte var först. Under det första kvartalet var han den svenska bloggosfärens omslagspojke.
    2. Johan, med pingsajterna intressant.se och nyligen.se samt knuff.se och bloggar.se. Skapade suveräna pingcentraler som gett svenska bloggar en chans att nå en bredare publik än sina upphovsmäns närmsta sörjande.
    3. Sigge Eklund och bloggportalen.se. Enligt Nöjesguiden gjorde Sigge för bloggen 2005 vad Paris Hilton gjorde för chihuahuan 2004; "brejkade hela grejen" och tog bloggande från "en hipp undergroundgrej" till att bli en "Cyndee Peters-bred folkrörelse".
    4. Linda Skugge, ett tydligt exempel på mainstreammediekändis som blev bloggkändis. Är i mångas ögon synonym med bloggande.
    5. Fredrik Virtanen är ett annat exempel på MSM-kändis. Kännetecknande nog startade han en blogg om sina försök att sluta röka och fick på köpet Sveriges mest välbesökta "blogg". Men röker gör han fortfarande.
    6. Helle Klein skulle kunna betecknas som ett exempel på redan etablerad mainstreammediekändis som också bara hakade på trenden, men till skillnad från många andra har Helle länge varit en föregångare inom utnyttjande av nya kommunikationslösningar. Och hon har dessutom till skillnad från många andra av hennes kollegor en kommentarsfunktion på sin blogg.
    7. Lotta och Madde med tjejblog.com. Skapade en pingcentral som gav svenska kvinnliga bloggare möjlighet att nå fler läsare.
    8. Stefan Geens och Bloggforum. Fick tv (nåja, åtminstone SVT24...) att uppmärksamma bloggare och låta oss tala till punkt i spännande paneldiskussioner.
    9. Annica Tiger är ytterligare en pionjär, såväl på webben generellt som i bloggosfären. Still going strong.
    10. Björn Jeffery och Tomas de Souza bakom Manolo, som hittat en klockren nisch och fått en så populär blogg att de nu köpts upp av ett mainstreammedieföretag.

    Ja, som synes blev könsfördelningen inget vidare på listan. Kanske säger det något om den svenska bloggosfären. Eller kanske speglar det bara att jag som kille är så fast i det patriarkala tänkandet att jag bara uppskattar andra killars blogginsatser. Efter ytterligare genomläsning konstaterar jag att könsfördelningen på listan inte alls var så dålig som jag först trodde. Tänka sig. Kommentera och komplettera gärna listan.

    torsdag, december 22, 2005

    En liberal medieröst tystnar

    Läser att Timbros nättidning Smedjan ska läggas ned. Nättidningen, som beskrivitit sig själv som en idétidskrift, har under flera år bevakat politik och kultur utifrån ett liberalt perspektiv. En sökning i arkivet visar på en rejäl spridning av skribenter: Widar Andersson, Johan Norberg, Alexander Bard, Martin Borgs, Maria Carlshamre, Marika Ehrenkrona, Margit Gennser, Christian Gergils, Johan Hakelius, Stig-Björn Ljunggren - och jag själv - för att bara nämna några. "Man ska sluta när man ligger på topp", skriver redaktören Carl Rudbeck och redaktionssekreteraren Kristian Karlsson i ett sista inlägg. Då återstår att se fram emot Timbros nya projekt; återupplivandet av Näringslivets Mediainstitut (som jag tidigare skrivit om här). Ajöss, Smedjan. Nice knowing you.

    Löpsedelsträsket

    S-bloggaren Claudio Skubla skriver i dag på SvD Brännpunkt om hur Expressen/Persbrandt-bråket aktualiserat debatten om hur kvälls- och veckopressen tänjer på pressetikens gränser. Claudio konstaterar att löpsedlar bara är "en liten del av det enorma informationsflöde som mediabranschen producerar", men till skillnad från radio och tv så har löpsedlarna ingen avstängningsknapp. "Måste vi riva ned dem?", undrar han.

    Claudio Skubla uttrycker sig positivt om att Göran Persson på S-kvinnors kongress i våras sade sig överväga lagstiftning mot det sexualiserade språkbruket i samhället. Persson beskrev då vissa tidningars innehåll som "förnedrande, fördummande, näst intill pornografiskt" (något jag tidigare bloggat om här). Men även om det är sant så är det knappast någon rättvis beskrivning av allt medieinnehåll, varför lagstiftning i slutändan blir en fråga om att reglera vad vissa anser vara förkastligt och andra inte. Detta är helt enkelt inte acceptabelt.

    Claudio skriver också att löpsedelns primära funktion "är att sälja lösnummer" och att den därför borde "behandlas som den reklam den faktiskt är". Detta är i och för sig en intressant tankegång. Det skulle innebära att pressens löpsedlar inte skulle betraktas som journalistik, och då falla under marknadsföringslagen. Därmed får annonsören - medieföretaget - inte får utelämna viktiga upplysningar och påståenden om en vara - själva tidningen/nyheten - måste vara korrekta och kunna bevisas. Det tål att tänka på.

    onsdag, december 21, 2005

    Klokt och bra om Expressens journalistik

    Via Vassa eggen hittar jag en mycket bra genomgång om Expressen, Mikael Persbrandt och Otto Sjöberg, skriven av SvD:s medieanalytiker Martin Jönsson (tidigare bl a chefredaktör för Journalisten). Jönsson skriver:
    "Familjen Bonnier är vana att försvara sina kvällstidningar och när styrelseordförande Carl-Johan Bonnier i Ekots lördagsintervju fick frågor om Expressen talade han varmt om tidningens roll som opinionsbildare, samhällsgranskare och som en tidning som står på 'den lille mannens sida' och att det krävs 'starka signaler på löpsedlar och förstasidor' för att varje dag nå ut till en stor publik med det goda innehållet. På frågor om hur tidningens löpsedlar och inriktning gick ihop med familjens värderingar svarade han då bara kort att 'våra värderingar handlar om att leverera kvalitet i respektive genre' och ville inte närmare kommentera enskilda publiceringar.

    Jönsson fortsätter med att konstatera att grundbulten i det svenska mediesamhället är att "vi har en liberal tryckfrihetslagstiftning som utgår från mediernas rätt att publicera det man anser vara relevant och av allmänintresse" samt att det enskilda utgivaransvaret "är det som är bärande". Detta kompletteras sedan med ett självsanerande system för medierna, där branschen förväntas ta ett kollektivt ansvar för en god pressetik. Och att detta kollektiva ansvar tas är centralt, då risken annars är uppenbar att hoten om skärpt lagstiftning blir allvar. "Vilket skulle vara förödande för det fria ordet", avslutar Martin Jönsson.

    Julstämning och julstädning

    A Nightmare before ChristmasJag har pyntat datorskrivbordet - och även bloggen - med en bild inspirerad från en av mina favoritfilmer: Tim Burtons "A Nightmare before Christmas". Har också passat på att rensa lite i länklistan och lägga till några bloggar som jag ofta läser och har stort utbyte av. Ni som fallit bort - sorry. Men när det gått över en månad sedan det senaste inlägget så uppfattar jag bloggen som död. Ni är dock välkomna tillbaka på listan om/när ni kommer igång igen.

    tisdag, december 20, 2005

    Dagens citat

    "Klart att vi inte kan ha några invandrare här, denna typ av verksamhet kräver svenska som modersmål."

    Den kristna tidningen Hemmets väns vd Åke Hällzon till kulturtidskriften Mana om varför man, trots ett presstöd på 5,8 miljoner kronor, inte har några medarbetare med utländsk bakgrund eller bedriver något mångfaldsarbete.
    Källa: journalisten.se.

    Do jo spiik Nördic?

    P1 Morgon i morse läste Bengt Lindroth en krönika om det märkliga framhärdandet i att prata "skandinaviska", svenskar, danskar, norrmän och finländare emellan. En "skandinaviska" som allt färre skandinaver egentligen förstår. I takt med att vi pratar allt bättre engelska och våra länder befolkas av människor som inte är uppväxta med UR och andra tappra uppfostringsförsök från våra respektive public service-medier, så blir det allt mer obegripligt att vi inte anammar engelska som "Lingua Franca".

    När jag för en massa år sedan jobbade som nationell handläggare och informationsansvarig på Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer hade jag då och då möten med mina kollegor från ungdomslandsråden i Danmark, Norge och Finland. Och varje gång vi träffades höll alla tummarna för att finländaren inte kunde svenska så att vi utan dåligt samvete kunde köra mötet på engelska. Varför vi nu i herrans namn skulle ha dåligt samvete för detta!?

    MTV-generationen, och för all del våra föräldrar i Beatles-generationen, torde behärska engelska väsentligen bättre än krystade språkförbistringar mellan svenska, danska, norska och finlandssvenska. Värnandet av "det nordiska" har jag aldrig riktigt begripit. Det luktar unken imperialism och storsvensk historisk romanticism.

    måndag, december 19, 2005

    Barnalstrande, parfymer och blindhet

    Nyblivna föräldrar brukar säga att barn är små mirakel. Själv lutar jag nu mer åt att det är ett mirakel att det överhuvudtaget blir några barn gjorda. Ska man tro på Greenpeace så kan vissa parfymer förstöra sädescellerna, förgifta bröstmjölken och störa hormonproduktionen (rapporterar Aftonbladet). Och oroas man sedan över potensen, efter att ha parfymerat sig, och tar till medicinska hjälpmedel - ja då riskerar man att bli blind (också detta rapporterar Aftonbladet)...

    fredag, december 16, 2005

    Göran, ryt till om Lettland!

    I går röstade det lettiska parlamentet igenom en grundlagsändring som fastslår att äktenskapet är en samlevnadsform och institution reserverad för man och kvinna. Det innebär i praktiken att det blir omöjligt för homosexuella att gifta sig i Lettland. Detta är i sig knappast spektakulärt - i de allra flesta länder finns inget lagrum som jämställer samkönade förhållanden med tvåkönade. Det som är anmärkningsvärt är den tydliga underton av homofobi som präglar även det oficiella Lettland. Ett tydligt exempel på detta är myndigheterna i Rigas motstånd mot prideparaden som ändå till slut kunde hållas i den lettiska huvudstaden i somras (läs mer om detta här och här). Gårdagens beslut är därför inte förvånande, men ändå självklart förkastligt.

    Det var det kristdemokratiska partiet i Lettland som låg bakom den nya lagstiftningen, som bland annat slår fast att "Staten värnar äktenskapet – en förening mellan man och kvinna". Jag väntar nu med spänning på att Göran Hägglund här i Sverige ska uppmana sitt homofoba systerparti i Lettland att låta kärleksbudet också omfatta landets homosexuella.

    torsdag, december 15, 2005

    Lagstiftningshot som opinionsdrivare

    I går fick vi i Socialdemokratiska pressföreningen träffa demokratiminister Jens Orback. Det blev ett intressant möte där Orback, som ju tidigare arbetat som journalist, berättade om kontrasterna och likheterna mellan sitt förra och nuvarande jobb. Han sa bl a att en stor skillnad är att han nu tvingas svara på frågor, snarare än att få ställa dem själv. Men han betonade att bägge erfarenheterna var nyttiga och givande, och han tyckte att fler borde pröva på att växla mellan politiskt och "civilt" arbete.

    Den största överraskningen Orback upplevt i rollen som statsråd var arbetet gentemot medierna, och detta trots hans egna erfarenheter från just journalistyrket. Han sade sig själv vara mest van vid direktsändningar, och kände sig ännu obekväm med att bli omklippt och redigerad för att passa in i den vinkling tv och radio valde. Orback nämnde Leni Björklund-löpsedeln från häromdagen som ett expel på att nyhetsjournalistiken blivit allt snaskigare och skandalfokuserad.

    Jag passade på att fråga om det lagförslag han sagt sig vilja lägga fram, mot "kränkande" reklam (något jag tidigare bloggat om här). Jag undrade vem som skulle definiera detta och om man inte med en sådan lagstiftning hamnade på ett sluttande plan mot mer omfattande inskränkningar av yttrandefriheten. Orback sa att lagförslaget antagligen skulle fokusera på "otillbörliga attribut", dvs t ex bikinibrudar i annonser för motorsågar, och hänvisade till att sådan lagstiftning finns i Norge och Spanien. Han menade också att det kunde vara svårt för män att förstå hur kvinnor upplever "objektifiering, stereotypifiering och sexualisering" i det offentliga rummet, på annonstavlor och reklambilar för stripklubbar.

    Men Orback tillstod också att även om lagrådet och riksdagen skulle avvisa hans idéer om lagstiftning mot kränkande och könsdiskriminerande reklam, så kunde hotet om lagstiftning ändå driva debatten vidare. Själv tycker jag att det tyder på en rätt skrämmande syn på lagstiftningsinstrumentet och en bristande respekt för yttrandefriheten, som han de facto hotar att ytterligare nagga i kanten - oavsett det vällovliga syftet. Problemet är ju att alla inskränkningar av yttrandefriheten som skett de senaste åren har haft vällovliga syften; förbudet mot innehav av barnpornografi och hetslagstiftningen är bara två exempel. Och vägen till helvetet är som bekant kantad av goda intentioner.

    Fler röster om hushållsnära tjänster

    Laura på Luna-tica skriver om hushållsnära tjänster och konstaterar att hon som LO-kvinna ofrivilligt kommer att tvingas gå ner på deltid den dag hennes barn börjar på dagis, vilket drabbar henne då hennes redan låga inkomst blir lägre, hon kommer att ses som besvärlig arbetskraft och hennes karriärmöjligheter försämras. Laura citerar Stockholms arbetsmarknadsborgarråd Roger Mogert (s), som påstår att ett "skatteavdrag för hushållsnära tjänster skulle innebära ett nytt bidrag till den välmående medelklassen" för pengar som "skulle tas från den offentliga sektorns befintliga verksamhet och därmed från våra gemensamma resurser". Hon invänder med att skatteavdrag för hushållsnära tjänster "skulle skapa nya arbetstillfällen och göra många jobb som redan finns vita".

    En Temoundersökning som Nordea låtit utföra visar att 160 000 svenska hushåll i dag köper hjälp med städning, barnpassning och trädgårdsskötsel. Fler än hälften betalar enligt undersökningen svart för detta, och drygt hälften av dessa säger att de skulle betala vitt om man införde en skattelättnad.

    Stärk riksdagsinflytandet över EU-beslut!

    Flera medier, bland annat Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, uppmärksammar att en utredning, ledd av talman Björn von Sydow, föreslår att de ordinarie riksdagsutskotten - snarare än den märkliga EU-nämnden - ska bli mer aktiva i EU-arbetet och ge sig in i debatten redan när EU-kommissionen kommer med sina utredningsförslag. Detta för att ge riksdagen mer inflytande över den linje Sverige driver i ministerrådsmöten på EU-nivå.

    Dessvärre har man från socialdemokratiskt håll protesterat mot utredningsförslaget och varnat för att det skulle binda upp regeringen i förhandlingar med andra medlemsländers regeringar. Jag hoppas dock att man tänker om. Som jag ser det så är förslaget definitivt rimligt. Regeringen bör, i EU-frågor liksom inrikespolitiskt, hålla sig inom de ramar som riksdagen fastställt. Det är också rimligt att EU-frågor behandlas i riksdagsutskotten på samma sätt som inrikespolitiska frågor. Det stärker dessutom, om än indirekt, det folkliga inflytandet över beslutsprocessen i EU.

    Däremot har jag lite svårt att förstå varför von Sydow i utredningen ändå föreslår att EU-nämnden ska finnas kvar "för att diskutera med regeringen inför de slutliga förhandlingarna om EU-lagar". Om frågorna redan är behandlade i respektive berört utskott så finns det väl ingen anledning till ytterligare en dragning i en nämnd utan reellt inflytande?

    onsdag, december 14, 2005

    Ingen kommer undan politiken

    [UPPDATERAD] Läser i Resumé att pr-konsulten Jenny Lindahl Persson, med ett förflutet som ordförande för Ung Vänster 1996-2001, är tillbaka på vänsterpartiets partikansli som informationschef. Men bara fram till och med valet. Efter valet ska Jenny Lindahl Persson återgå till konsultandet, säger hon till Resumé.

    Jenny Lindahl Persson har de senaste åren arbetat först som pr-konsult på Hill & Knowlton och sedan som frilans. Beskedet om den, om än tillfälliga, politiska comebacken sätter lite perspektiv på den krönika Jenny Lindahl Persson nyligen skrev i Dagens Media. Där hävdade hon bland annat att "bli schabloniserad är en förutsättning för att kunna vara subjekt eller objekt i en bra historia i mediedramaturgin", och om man inte spelar en tydlig roll i berättelsen "är det svårt att ha inflytande över andras tankar".

    Lycka till med rollspelandet och tankeinflytandet, Jenny!

    tisdag, december 13, 2005

    Protestera mot Ringholms förbudsiver

    Jag har tidigare (bl a här, här och här) skrivit om att idrottsminister Bosse Ringholm vill utöka det drygt 30 år gamla förbudet mot proffsboxning i Sverige till att omfatta även andra kampsporter. Trots att det i de flesta fall rör sig om god träning och väl reglerade tävlingsprotokoll.

    Jag ser nu att kampsporten fått något oväntade supportrar i form av tankesmedjan Timbro och den liberale debattören Johan Norberg. Men kanske är det som Timbros Mattias Svensson skriver, att de etablerade, offentligförsörjda folkrörelseorganisationerna knappast kommer att höja ett finger till kampsportens försvar, utan att vi kan vänta oss "en mediehysteri kring de extremaste kampsportsinslagen, eller rena fantasier".

    För övrigt vill jag hänvisa till den utmärkta informationssajten www.kampsportsfakta.se, där man också kan skriva på en protestlista mot lagstiftningsförslaget.

    Tro inte på blå tomtar

    Tidningen Dagens Media uppmärksammar att moderaterna i Göteborg anlitat en reklambyrå som fått dem att klä ut partimedlemmar och kampanjarbetare till blå tomtar. Dessa ska gå runt på stan och dela ut önskelistor där folk kan skriva upp vad de vill att partiet ska göra när moderaterna får regeringsmakten. Dessutom ska en drös nissar (MUF:are?) dela ut kampanjmaterial. Några önskningar som den blå tomten antagligen inte kommer att uppfylla är en anständig ersättningsnivå för förtidspensionärer, sjukskrivna och arbetslösa. I valet 2006 är det nog säkrare att lägga sin röst med förnuft än att tro på tomten.

    Tack Ikea, jag fattar...

    Missförstå mig inte, jag gillar verkligen Ikea. De har ett jättebra utbud, bra produkter och suveräna priser. Och jämfört med monteringsinstruktionerna deras finska konkurrent Asko skickar med så är Ikeas oftast ett under av pedagogik. Men ibland kan det gå till överdrift. Ta t ex vägghyllan Förhöja. Så här avbildas den av Ikea:
    Ikea
    I foldern med monteringsinstruktioner som medföljer produkten sägs att monteringen "ska utföras av en kunnig person", vilket ju verkar rimligt. Frågan är möjligen exakt vad man förväntas vara kunnig i. Instruktionerna i just den här foldern var nämligen på gränsen till överflödiga. Om det finns två hål på baksidan av hyllan och det medföljer två skruvar så kan nog de flesta räkna ut vart skruvarna ska:
    Tydliga instruktioner
    Men rekordet togs på slutet. Ikea verkar ha fått för sig att deras kunder är a) idioter, b) tre månader gamla, eller c) fullständigt i avsaknad av spatial förmåga. Hur ska man annars tolka denna överpedagogiska illustration:
    Övertydliga instruktioner

    måndag, december 12, 2005

    EU-motstånd in absurdum

    Aftonbladet debattredaktör, tillika hårdnackade EU-motståndare, Lotta Gröning bloggar om att EU-kritiker inom socialdemokratin "stoppas och mobbas ut". "Lokalt och regionalt", påstår Gröning, "är de flesta bortsopade från alla förtroendeposter". Jaha? Är inte EU-frågan redan avgjord inom s? Vi har ju trots allt varit medlemmar i EU i tio år, efter att en medlemsansökan lämnats in av den socialdemokratiske statsministern och partiledaren Ingvar Carlsson. Och partikongress efter partikongress de senaste tio åren har gjort väldigt klart att socialdemokratin är positivt inställd till EU-samarbetet. Då är det kanske inte så underligt att partiets representanter också företräder partilinjen.

    Samtidigt vill jag påminna om att en av socialdemokratins mest kända EU-motståndare, Sören Wibe, själv valt att inte ställa upp till omval till riksdagen nästa år. Och han gjorde det av den fascinerande anledningen att det råder brist "på EU-kritiker bland socialdemokraterna i riksdagen", något som i mina öron snarare låter som ett argument för att ställa upp om man nu tycker att det är viktigt med sådana i den socialdemokratiska riksdagsgruppen.

    Jag och Paul Auster

    Under helgen har jag inte haft så mycket tid att hinna med att blogga, så Nathalies spännande tips om My Heritages utseendejämförelsetest har fått anstå. Men nu har jag testat. Och det blev... rätt spännande resultat.

    Jag började med att testköra bilden av mig jag använder här på bloggen. Då påstods jag till 51% likna den för mig helt okände antropologen Franz Boas, som dessutom har en August Strindberg-liknande ansiktsbehåring på bilden. Det kändes inget vidare.
    Franz Boas?Jonas Morian?
    Lika som bär?

    Nästa kandidat var ännu mer obegriplig; den nyzeeländska författarinnan Janet Frame, med ett stort burrigt hår:
    Janet Frame

    Jag insåg då att bilden jag använde som referens kanske inte var helt skarp eller gjorde mig rättvisa. Testade i stället med denna:
    Jonas Morian
    Och började jämförelsegeneratorn leverera vettiga resultat. Nu påstods jag till 58% likna den amerikanske författaren Paul Auster:
    Paul Auster
    ...som ju är en stilig karl.

    Dessutom liknar jag till 45% skådespelaren Dustin Hoffman:
    Dustin Hoffman
    Visserligen i rollen som den autistiske Raymond i "Rain Man", men det kan jag leva med.

    torsdag, december 08, 2005

    Löpsedlar kan göra dig sjuk!

    LöpsjukaTidningen Resumé har i dag ett underbart roligt knäck på baksidan av tidningen. Beklagar den taskiga inskanningen, men det är alltså en samling löpsedlar som Expressen använt under 2005. Några exempel: "Hjärtchock drabbar kvinnor", "Vanliga vitaminer kan orsaka härtsjukdom", "Tandborsten kan sprida svåra sjukdomar", "Dåligt väder kan orsaka hjärtinfarkt", "Halsbränna hotar ge strupsår och dödlig sjukdom". Ja, ni fattar va? Resuméreporten Leif Holmkvist skriver: "Är du hypokondriker, lider av livslust eller bara tror på rim och reson kan denna sida ge dig allvarliga men". Briljant!

    Läs mer om löpsedlar här.

    Socialdemokratin och "pigjobben"

    Jag studsade till när jag läste att Veronica Palm bloggat under rubriken "Subventionera hushållsnära tjänster". Wow, hann jag tänka, har hon svängt i frågan!? Men så var inte fallet. Rubriken på inlägget var inte en uppmaning. I stället skriver Veronica Palm att om hushållsnära tjänster blir skattesubventionerat så "blir det i själva verket så att de med sämre ekonomi som inte har råd att utnyttja tjänsten, även om de har behov, ska vara med och betala genom skattepengen för de välbetaldas städhjälp". Själv får jag inte detta att gå ihop. En annan skattenivå, hur en sådan nu skulle utformas, för den här typen av tjänster skulle väl rimligen beröra potentiella köpare oavsett inkomst? Palm avslutar med att slå fast att hon inte är beredd "att använda våra gemensamma skattepengar till att välbeställda kvinnor ska slippa ta diskussionen med sin man om att dela på hushållsarbetet, utan istället få en skatterabatt när hon köper en annan kvinnas tjänst". Och så blev det plötsligt en könsfråga.

    Jag har skrivit om detta förr (här och här), och har egentligen inte mer att tillägga än att hänvisa till ett av de mest kloka inläggen jag läst i debatten; signerat Målarförbundets Lars-Åke Lundin, Elektrikernas Stig Larsson, Byggnads Hans Tilly samt Fastighetsanställdas Hans Öhlund.

    Jo, läs föresten också gärna vad Laura Luna-Tica skriver om detta.

    onsdag, december 07, 2005

    Kryssa för föryngring

    Urban Lindstedt skriver på sin Sblogg under rubriken "Dinosariepolitik" om hur i går landstingslistorna antogs av socialdemokraterna i Stockholm (Stockholms arbetarkommun). Urban skriver att på listorna dominerar helt representanter i åldrarna 40 till 69 år, men även några 70-åringar slinker med. "Därför blev jag närmast chockad när två äldre herrar äntrade talarstolen för att tala sig varma för fler äldre på listorna", skriver Urban Lindstedt som uppmanar alla oavsett parti eller ålder, som inte vill att politiken ska stelna i valet kryssar upp folk i åldrarna 18-39 år.

    Alla talar om Persson (igen)

    Har Persson bett om ursäkt? Och hur var det egentligen med Ekots citat återgivning av vad Persson skrivit? För dem av er som liksom jag haft lite svårt att hänga med i alla turer rekommenderas två intressanta genomgångar, utifrån ganska olika perspektiv: Håkan Jacobson (som skriver här, här och här) och Stig-Björn Ljunggren (som skriver här, här och här). Jag är inte säker på att något klarnat efter att ha tagit mig igenom allt detta, men bilden verkar åtminstone nyanseras en aning.

    Dagens Media – en förebild för morgondagens?

    [UPPDATERAD] Just nu pågår förändringar i den mediegranskande pressen. Resumé har länge flaggat för en rejäl "remake" av tidningen, och i förra veckan presenterade konkurrenten Dagens Media en delvis omstrukturerad tidning – för tydlighetens skull försedd med ett svartgult avspärrningsband längs tidningsryggen. Inuti tidningen berättar man att man bygger om i omgångar, och började med att skapa tydligare avdelningar markerade med färgkoder (marknadsföring i blått, medienyheter i ljusblått, affärsblocket i "seriöst grönt"). Men den riktigt stora innovationen tycker jag nog ändå är att man på sin webbplats börjat lägga ut obekräftade nyheter, försedda med varningen "Läs på egen risk". I Journalisten kommenterar chefredaktör Rolf van den Brink tilltaget med att webben "är en experimentlåda för att jobba på nya sätt" och att när de på tidningen har hört något som de tror på men inte hunnit få tag på någon som kan bekräfta, så kan de markera att det finns en osäkerhet genom att skriva ut det tydligt.

    Jag tycker själv att det är ett ganska intressant experiment. van den Brink har helt klart en poäng i att varningstexten är ett tydligare sätt att markera obekräftade uppgifter än de klassiska "enligt uppgift" eller "erfar". Men det kräver förstås ändå en journalistisk bedömning, och Rolf van den Brink betonar för Journalisten att meningen inte är "att publicera löst skvaller".

    En annan mediegranskande tidning som står inför förändringar är Pressens Tidning, som i fortsättningen ska handla mer om affärer och mindre om publicistiska frågor. Det innebär samtidigt att den nuvarande chefredaktören Torbjörn von Krogh lämnar sitt uppdrag. Dessutom ska utgivningen av papperstidningen minskas från dagens 20 nummer/år till "mellan 11 och 20", enligt ett styrelsebeslut från ägarna Tidningsutgivarna. Men förändringen sägs också innebära "en ökad närvaro på nätet", något som vore önskvärt då Pressens Tidnings webbplats länge varit hopplöst eftersatt jämfört med konkurrenterna.

    Inte oväntat har den aviserade förändringen av Pressens Tidning väckt en hel del kritik, något som redovisas i det senaste numret av Journalisten. Bland annat säger Expressens gamle chefredaktör Bo Strömstedt att beslutet är "oerhört sorgligt, inte minst med tanke på hur läsvärd Pressens Tidning varit". Och tillägger:
    "Om affärer står det i varje spalt. Om bokstävernas magi, fysik och metafysik är det få som skriver. Om inte ens Tidningsutgivarna inser att de goda bokstäverna är de goda siffrornas förutsättning kan de skotta ner sig på Klara kyrkogård. Och någon krans skickar jag inte."

    Ser nu att Lidbom på "Vassa Eggen" skrev om det här redan i torsdags.

    tisdag, december 06, 2005

    Ladda ned musik mot aids

    Via Kulturbloggen läser jag om att U2:s Bono och Alicia Keys gjort en gemensam nyinspelning av Peter Gabriels "Don't give up". I Bono och Keys version heter låten "Don't give up (Africa)" och den går att ladda ned via iTunes. Behållningen går till att utveckla medicin mot hiv och aids och till att hjälpa barn som drabbats av sjukdomen. Låten, tillsammans med starka bilder av Kristen Ashburn, finns att höra på Keep a child alive.

    Nya avhopp i Junilistan - och eventuell valsamverkan

    Jag har tidigare (bland annat här och här) skrivit om Junilistans problem med att få väljarna att förstå partiets syn på EU, att ha en demokratisk organisation och ens behålla sina partiföreträdare. Och problemen tycks fortsätta. I dag skriver Svenska Dagbladet att Junilistan, trots tidigare uttalanden om motsatsen, nu kan tänka sig att samarbeta med Sjukvårdspartiet i valet. Men Junilistans riksdagssatsning möts av skepsis i det egna förtroenderådet och nu hoppar ytterligare två ledamöter - Gabriel Stein och Karl-Gustaf Löfgren - av i protest. Tidigare har tunga profiler som Stefan de Vylder, Curt Carlsson, Folke Schimanski och Tom Heyman lämnat Junilistan. Dessutom har Birgitta Swedenborg och Jesper Katz lämnat styrelsen med motiveringen att uppdraget "inte går att kombinera med deras yrkesverksamhet".

    måndag, december 05, 2005

    Hej konsument

    Efter ett toppentips av Marta Axner kommer här min alldeles egna "Hej konsument"-lista, inspirerad av DN:s På stan-bilaga:

    Namn: Jonas Oskar Morian

    Senaste impulsköp: Elfa-skenorK-Rauta. Tveksamt om vi kommer att använda dem dock.

    Bästa promenad: Tidigare så har det varit från Hjorthagen till Stora Skuggan, via Husarviken, Laduviken. Nu blir det mest inne i stan.

    Äter lyxmiddag på: Så lyxigt är det kanske inte, men Haga Restaurang & Delikatesser är en pärla.

    Favoritgata: Drottninggatan.

    Bästa förfestmusiken: 80-talssynth och -pop.

    Reser helst till: Det beror på läget/vädret här hemma. Jag gillar både spännande storstäder och soliga dagar på stranden eller vid poolen.

    En bra gå-bort-present: Belgisk choklad.

    Favoritlyxartikel: Lugn och ro.

    Älsklingsljud: Startljudet till en Mac.

    Senaste upptäckt i Stockholm: Stockholmsbloggen.

    Favoritgalleri: Stockholms gator och väggar.

    Favvosajter: aftonbladet.se, comingsoon.net och intressant.se.

    Här bjuder jag mamma på middag: De gånger jag gjort det är dessvärre lätträknade, men hon är snart välkommen hem till Stina och mig i vår nya lägenhet.

    Fikar gärna på: Jag är ingen fikakille, men en kopp varm choklad på Chokladkoppen i Gamla Stan sitter aldrig fel.

    Favortfärg: Svart.

    RockPopstjärna jag skulle vilja träffa: Jag har redan träffat Neil Tennant, så det får bli Martin Gore.

    Favvoskor: Jag har egentligen ingen skofetisch att tala om, men de svartgula Onitsuka Tiger-skorna jag vann i samband med lanseringen av "Kill Bill" är fortfarande ganska coola. I rätt sammanhang.

    Klädkonto per månad: Varierar. Sällan särskilt högt.

    Mest överskattade affär: Tobleroneaffären.

    Mode jag aldrig vill se igen: Brunt. Storblommigt. Urk.

    Bästa fyllekäket: Rejält med vatten, Samarin och Resorb.

    Dansar helst till: EBM. I mycket rök.

    Senast gnolade: "Never trust a klingon" med S.P.O.C.K.

    Bästa diktsamlingen: Läser sällan eller aldrig dikter. Lyssnar däremot gärna på och läser begåvade sångtexter med stort intresse och nöje.

    * * *

    Andra som svarat: Erlanderbrigaderna, Joel Malmqvist, deep|ed.

    Kunskapskanalen - manipulatörer

    I går kväll slötittade jag på tv ett tag och hamnade efter en del bläddrande mitt i en fransk dokumentär på Kunskapskanalen, kallad "Maktens manipulatörer". Och det var som om de sämsta bitarna av 60- och 70-talet var här igen! Så här beskrivs dokumentären av Kunskapskanalen:
    "Oavsett om du kallar dem 'spinndoktorer' eller politiska konsulter, kan du vara säker på att de under dygnets alla timmar, året runt, arbetar intensivt för att finna vägar att påverka din uppfattning och ditt liv. Deras uppgift är ge sina uppdragsgivare den politiska makten och att sedan se till att de lyckas behålla den."

    Och visst låter det intressant, inte minst om man som jag är en sådan "manipulatör" själv. Men det är sanslöst okunnigt att - som i programmet - påstå att pr, public relations, är "ett finare namn på propaganda" och att politiska konsulter enbart sysslar med att "vilseleda allmänheten". Public relations handlar om kommunikation - öppen sådan. Därav "public". Att jämställa allt pr-arbete med propaganda är ungefär lika intelligent som att jämföra all litteratur med kioskdeckare eller all film med pornografi.

    Jag har mejlat Kunskapskanalen och undrat om de kommer att sända någon form av uppföljning av detta manipulerande program där motbilder presenteras, och gärna ha någon form av studiosamtal med representater för det uthängda och baktalade pr-skrået. Eventuellt svar redovisas förstås här på bloggen.

    torsdag, december 01, 2005

    Bristande beredskap

    Sandro Wennberg, som inte bloggar så särdelses ofta, klämmer å andra sidan till med klockrena postningar när han väl kommer till skott. I dag uppmärksammar han att Katastrofkommissionen har överlämnat sin rapport om hur tsunamikatastrofen hanterades. Sandro konstaterar att "på något sätt är det lite ironiskt att Katastrofkommissionens hemsida legat nere under hela förmiddagen"...

    "Jag är döden"

    Jag är Döden
    ANTONIUS
    Vem är du?

    DÖDEN
    Jag är döden!

    ANTONIUS
    Kommer du för att hämta mig?

    DÖDEN
    Jag har redan länge gått vid din sida.

    ANTONIUS
    Det vet jag.

    DÖDEN
    Är du beredd?

    ANTONIUS
    Min kropp är beredd inte jag själv, vänta ett ögonblick.

    DÖDEN
    Så säger ni alla, men jag lämnar inga uppskov.

    ANTONIUS
    Du spelar ju schack inte sant?

    DÖDEN
    Hur vet du det?

    ANTONIUS
    Jag har sett det på målningar och hört det i visorna.

    DÖDEN
    Jaa, jag är verkligen en ganska skicklig schackspelare.

    ANTONIUS
    Du kan ändå inte vara skickligare än jag.

    DÖDEN
    Varför vill du spela schack med mig?

    ANTONIUS
    Det är min sak.

    DÖDEN
    Det har du rätt i.

    ANTONIUS
    Villkoret är att jag får leva så länge jag står dig mot. Spelar jag dig matt, då ger du dig.

    ANTONIUS
    Du fick svart.

    DÖDEN
    Ja, det passar ju bäst så inte sant?

    (Källa: Ingmar Bergmans "Det sjunde inseglet", 1957. Foto: Väggkonst funnen vid Adolf Fredriks kyrka.)

    Vem kränker vem?

    Läser i Resumé att jämställdhetsminister Jens Orback i en Sveriges Radio-intervju sagt att regeringen nästa år ska tillsätta en utredning om lagstiftning mot "könsdiskriminerande reklam". Enligt Resumé säger Orback att han tycker sig "ha belägg för att det har blivit värre".

    Jag är själv väldigt skeptisk till lagstiftning på det här området. Hur skulle lagstiftningen formuleras? Räcker det med att en person uppfattar en viss reklam som kränkande för att den ska vara förbjuden, eller ska all reklam förhandsgranskas av en särskild statlig nämnd? Och varför bara stanna vid just könsdiskriminerande reklam? Själv trycker jag att var och varannan reklamkampanj är kränkande för att de är så inihelvete korkade. Men jag tycker inte att min personliga smak ska ligga till grund för lagstiftning.