Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    söndag, september 30, 2007

    Yttrandefrihet och bloggares ansvar

    I samband med den förra ”Muhammeddebatten”, då danska Jyllands-Posten publicerat ett antal karikatyrer av den muslimske profeten, skrev Jan Guillou att ”Tryckfriheten är inte till för det smakfulla, det omdömesgilla, det mittenpolitiska lagom, det välformulerade, det intelligenta eller det sympatiska. I så fall behövdes ingen grundlagsfäst tryckfrihet.”

    Dessa välformulerade ord ekar i bakhuvudet på mig när jag nu försöker argumentera för yttrandefrihet i en debatt som mest liknar ett minfält.

    Och nej, det handlar inte om Lars Vilks. I skuggan av den diskussionen så har det – mestadels i bloggosfären – pågått en helt annan, stundtals ytterst hetsig, debatt om vad som får sägas, hur det får sägas och vem som ska få säga det.

    I fokus för denna diskussion har stått en kvinna i södra Sverige som på sin blogg skrivit om sina erfarenheter som prostituerad, om sexköpslagen och närliggande ämnen. Hon har valt att skriva under pseudonym av hänsyn till sina barn, vars liv hon inte vill ”ska påverkas av människors okunskap och fördomar om försäljning av sexuella tjänster”. Och även om jag själv är angelägen om att människor ska stå för sina åsikter under eget namn så kan jag respektera att det finns omständigheter då detta inte är rimligt att kräva.

    Man kan ha väldigt olika uppfattning om den svenska lagstiftningen när det gäller försäljning och köp av sexuella tjänster. Själv tycker jag att det är intressant att man i fallet narkotikaförsäljning har valt att betrakta säljaren som gärningsman och köparen som offer, men när det gäller prostitution tillämpar ett omvänt synsätt. Frågeställningen är hur som helst komplicerad och jag har inga patentlösningar för hur regelverket egentligen borde vara utformat.

    Dock måste i ett demokratiskt samhälle debatten om vad som bör vara lagligt eller ej få vara fri. Såväl anhängare som motståndare till droger, prostitution, kränkande bilder eller vad det vara månde ska ha rätten att säga sin mening utan att hotas med repressalier från vare sig stat eller motdebattörer.

    När en bloggare hotar att ”outa” en annan persons identitet, som hon av lätt införstådda skäl valt att inte offentliggöra, så kränker man de facto yttrandefriheten. När journalister och andra kritiserar bloggare för att inte ta publicistisk etik och respekt för källskyddet på allvar så är det just sådant här beteende som ger dem rätt.

    Det saknas ett bra etiskt regelverk för bloggare – och det är ett problem. Å andra sidan är det definitivt ingen lätt sak att formulera ett sådant, som täcker såväl dagböcker på nätet som medborgarjournalistik och allt däremellan.

    Hot har hur som helst ingen plats i vare sig journalistik eller politiska diskussioner. Tar man till sådant så har man automatiskt förlorat. Åtminstone i teorin. I praktiken är dessvärre hot ofta effektiva sätt att tysta meningsmotståndare. Därför är det viktigt för oss som verkligen tror på demokrati och yttrandefrihet att kraftigt ta avstånd från sådana metoder.

    * * *

    PS: Jag har medvetet valt att inte nämna namn eller pseudonymer och inte heller länka i detta inlägg. Det gör jag av respekt för en inblandad persons önskan om att hållas utanför diskussionen och få möjlighet att lösa konflikten som uppstått. Därför har jag försökt hålla mina resonemang ovan på ett principiellt plan.

    Andra skriver intressant om , , .

    fredag, september 28, 2007

    En kraftfull röst mot diktatur

    Innan jag som 14-åring tog steget in i SSU och socialdemokratin så var det kampen mot apartheid i Sydafrika som var grunden för mitt engagemang. Mina politiska förebilder på den tiden var Nelson Mandela, Desmond Tutu och Oliver Tambo.

    När Mandela släpptes ur fängelset efter nästan 30 år och han kort därefter som första land besökte Sverige, höll han tal vid en gala på Globen i Stockholm. Då stod jag i publiken och jublade.

    I dag mindes jag känslan jag kände då när Desmond Tutu klev upp på det internationella torgets stora scen under bokmässan.

    I all hast hade en stödaktion för Burmas folk arrangerats. Från scenen talade också biståndsminister Gunilla Carlsson, tidigare utrikesminister – och nuvarande FN-sändebudet i Darfur – Jan Eliasson, PEN-klubbens ordförande Björn Linell, samt tidigare ärkebiskop KG Hammar. Men det rådde ingen tvekan om att vi i den fullsmockade salen hade kommit för att höra Desmond Tutu.

    Han har hunnit bli en gammal man, men hans röst var kraftfull när han fördömde militärdiktaturen i Burma. Tutu hyllade Aung San Suu Kyi och kallade henne sitt lands Nelson Mandela. Jublet i salen nådde då sanslösa nivåer.

    En bättre avslutning på min vistelse i Göteborg den här gången hade jag inte kunnat önska mig.

    Andra skriver intressant om , , .

    Spretig debatt om mediedrevet

    På bokmässan i dag besökte jag ett seminarium betitlat ”Media som domare och bödel”. Under denna rubrik samtalade Janne Josefsson, Lars Danielsson och Britt-Marie Matsson, med Liza Marklund som moderator.

    Upplägget hade god potential och jag såg fram emot en spännande diskussion om mediedrev, förhållandet mellan granskare och de granskade, samt enskilda journalisters ansvar att säga ifrån när redaktionsledningarna tvingar iväg dem på kränkande uppdrag.

    Tyvärr blev det alldeles för spretigt. Jag tror inte många av oss i den stora publiken blev klokare under de 45 minuter seminariet pågick.

    Mitt uppe i diskussionen om drevet mot Lars Danielsson fick han plötsligt frågan om hur det kom sig att uppgifterna om de samtal han ska ha haft med Hans Dahlgren går så kraftigt isär. Och det kan ju i och för sig vara en intressant diskussion, men den borde kanske inte försöka avhandlas samtidigt som den pressetiska dito. Ett bättre upplägg hade nog varit att ställa denna fråga allra först, och ge Danielsson en chans att – återigen – beklaga att han varit medvetet otydlig, men att det inte är detsamma som att vara ohederlig.

    Men bortsett från detta sade de medverkande en hel del minnesvärda saker. Britt-Marie Matsson slog exempelvis fast att journalister talar alldeles för lite om den makt de har, samt att journalistkåren sluter sig samman när den får kritik för att man är så rädd för inskränkningar. Och Janne Josefsson liknade journalister i drev med ”huliganer som kastar sten”.

    Intressanta paralleller drogs också mellan journalist- och politikerkåren. Josefsson menade att det i få länder finns en sådan samsyn och starka medelklassvärderingar mellan journalister och politiker som i Sverige. Lars Danielsson gick ännu längre och sa att ”den skvallrande klassen består”; i få kretsar skvallras det så som bland högt uppsatta politiker och journalister.

    Kul citat alltså, men inte så klargörande om de frågeställningar som skulle tas upp.

    Andra skriver intressant om , , .

    En röd revolution på nätet

    Det är fascinerande hur snabbt en del grejer kan få genomslag. I onsdags fick jag mejl från två helt olika personer om att det i dag skulle hållas en internationell solidaritetsaktion för det burmesiska folket. Detta skulle manifesteras genom att sympatisörer bär röda t-shirts, sjalar, eller andra klädesplagg.

    Under torsdagen fick jag drösvis med uppmaningar via Facebook att stödja denna aktion, och på blogg efter blogg uppmärksammades kampanjen. Sen om sider plockade också traditionella medier upp saken.

    Själv ägde jag fram till i går ingen röd t-shirt men har nu hunnit införskaffa en. Och i dag bär jag den med stolthet. På Bok & bibliotek här i Göteborg ser jag att mängder av andra gör detsamma; exempelvis har all personal på mässan i dag bytt om till röda tröjor.

    Jag noterar att vissa bloggare föredrar att ironisera över den här solidaritetsaktionen. De muttrar om att färgen känns fel och att ingenting förändras i Burma oavsett vad vi som protesterar mot militärdiktaturen bär för kläder. Och visst – det här är en symbolisk aktion som självfallet inte förändrar något i sig. Men den bidrar till att höja medvetenheten om vad som pågår och höjer det internationella trycket på den burmesiska regimen att genomföra demokratiska förändringar.

    Gil Scott-Heron sa 1970 att ”The Revolution will not be televised”. Jag tror att vi lugnt kan slå fast att han hade fel. Och vi kan också konstatera att revolutioner i dag sker via internet.


    Andra skriver intressant om , , .

    torsdag, september 27, 2007

    Trendsättare och Resumepanelist

    I dag debuterar jag som tyckare i Resumé (pappersupplagan) som en av tre panelister som tar pulsen på samtiden och siar om framtiden. Jag får sällskap av Viktor Barth-Kron (redaktionschef, Stureplan) och Karin Wahlén (pr-chef, Piratförlaget). Min titel i tidningen är bloggare :-)

    onsdag, september 26, 2007

    Bär rött på fredag

    Från flera håll nås jag av uppmaningar att på fredag bära röd t-shirt för att visa stöd för de modiga buddistmunkarna och folket i Burma. Detta kommer jag att hörsamma och vill gärna utmana alla mina läsare att göra detsamma.

    Under dagen har det kommit rapporter om att minst tre demonstranter har dödats under dagens protester i Rangoon. Men uppgifterna går än så länge isär. Enligt vissa källor ska fem munkar ha skjutits ihjäl när polisen öppnade eld mot demonstranter med automatvapen.

    Det känns väldigt märkligt att gå omkring på Bok & biblioteksmässan i Göteborg och diskutera i-landsproblem som yttrandefrihetens gränser när detta samtidigt sker i Burma.

    Men på fredag blir det röd t-shirt.

    Andra skriver intressant om , , .

    I hans majestäts enfaldiga tjänst

    I tidningen Journalistens senaste nummer finns ett väldigt intressant och bra reportage (tyvärr inte på nätet) om den lindrigt sagt bristfälliga mediala bevakningen av det svenska kungahuset.

    Olle Wästberg, under en period på 90-talet chefredaktör för Expressen, konstaterar bland annat det inte är de politiska reportrarna som bevakar kungahuset. I stället sköts rapporteringen om kungafamiljens förehavanden på nöjessidorna, i syfte att driva upplaga snarare än att bedriva någon kritisk granskning.

    Och det finns definitivt anledning för den svenska journalistkåren att skärpa till sitt förhållande till kungen. Han är mer än en symbol – han är faktiskt Sveriges statschef.

    Skulle nu inte detta vara motiv nog att kritiskt granska hovet, så kanske det faktum att familjen Bernadotte varje år får drygt 100 miljoner kronor i bidrag från skattebetalarna, pengar som bara översiktligt redovisas hur de används. Hur mycket kungen och drottningen har i ”personlig ersättning” – lön har de per definition inte – är till exempel hemligt, rapporterar Journalisten.

    I artikeln är också Hillevi Larsson, s-riksdagsledamot och ordförande i Republikanska föreningen, intervjuad. Hon liknar dagens bevakning av kungahuset vid ”pajaseri”.

    Läs gärna vad Hillevi säger om kungens mindre begåvade uttalande om att 25-åriga tjejer inte kan få medalj ”bara för att” – som kommentar till att av de 1 600 medaljer som kungen delat ut sedan 1973 är 80 procent av mottagarna män.

    Andra skriver intressant om , , .

    tisdag, september 25, 2007

    Rätt men fel, Persson

    [UPPDATERAD] Flera medier uppmärksammar i dag att den tidigare socialdemokratiske statsministern Göran Persson kvitterar ut fullt avgångsvederlag på mer än 100 000 kronor i månaden från regeringen – samtidigt som han får rikliga ersättningar i form av arvoden när han är ute och talar.

    Detta är i sig ingen nyhet, utan något som påpekades kunde bli fallet redan när Persson avgick och när det blev känt att han skulle börja jobba för pr-byrån JKL.

    Det Göran Persson nu gör är helt lagligt, det är viktigt att påpeka. Avgångsvederlaget är konstruerat så att det minskar om man får andra inkomster – men genom att starta ett företag där arvoden och andra ersättningar sätter han in de inkomster han får som konsult kan Persson kringgå detta.

    ”Det finns ett tydligt regelverk för detta som jag har satt mig noga in i”, säger han till DN. Och det har jag ingen anledning att betvivla. De flesta som ägnar sig åt aktiv skatteplanering och andra kluriga sätt att maximera sina intäkter har gjort sin hemläxa och kan regelverken minst lika väl som juristerna på Skatteverket – eller i det här fallet statsrådsarvodesnämnden.

    Den relevanta frågan i sammanhanget är om Göran Perssons agerande är moraliskt försvarbart. I mina ögon är det inte det.

    För det första tycker jag att det är ytterst tveksamt att maskera sina inkomster i skydd av en enskild firma ägnad åt ”konsultverksamhet, jordbruk och författarskap”. För det andra måste Persson vara medveten om att allt han gör smetar av sig på det socialdemokratiska partiet – där toleransen för ekonomiskt trixande numera är synnerligen låg.

    Självklart kan Göran Persson fortsätta låta sig nöja sig med att – helt korrekt – hävda att hans agerande är lagligt. Men det blir inte rätt för det.

    * * *

    Enligt Politikerbloggen så har Göran Persson i dag lämnat in uppgifter om sin lön till Statens pensionsverk. Av handlingarna framgår att han räknar med att dra in 250 000 kronor från 6 oktober till årets slut. Det skulle innebär att Perssons statsrådspension minskar från 55 770 kronor i månaden till 7 289 kronor i månaden. Klart mycket mer rimligt.

    Andra skriver intressant om , , .

    Privata arbetsförmedlingar

    I höstas var jag under en period arbetslös och fick då förnyad personlig insikt om hur såväl a-kasse- som arbetsförmedlingsssystemet fungerade – och hur de brast. Det är inte utan att jag undrar om de inte skulle kunna skötas bättre.

    Även bland fackligt engagerade akademiker är missnöjet med den statliga arbetsförmedlingen starkt, och man satsar nu i stället på egna arbetsförmedlingar. Sammanlagt ska fem förmedlingar öppnas runt om i landet före årsskiftet.

    Och intresset verkar vara stort, drygt 1 400 personer har redan anmält sig.

    Allt fler anser att det behövs privata, branschvisa förmedlingar som komplement till den offentliga arbetsförmedlingen. Dit hör LO som godkänner att de självständiga a-kassorna fungerar som arbetsförmedlare, men vill inte låta sina medlemsförbund förmedla jobb då det vore att sitta på dubbla stolar.

    Samtidigt rapporteras att färre än väntat har skrivit in sig på de privata jobbförmedlingar som i ett Ams-försök sedan i somras ska försöka fixa jobb åt långtidsarbetslösa unga, utrikesfödda och arbetslösa med funktionshinder.

    Sådana privata jobbförmedlingar finns nu i Malmö, Norrköping och Västernorrland. De har som målsättning att sammanlagt 1 000 personer skriver in sig hos dem under försöket som pågår till mars, och som sen ska utvärderas. Men hittills har bara runt 370 skrivit in sig. Och så få som ett 15-tal har hittills fått arbete genom jobbförmedlingarna på de tre orterna.

    Andra skriver intressant om , , .

    måndag, september 24, 2007

    Bloggare, pr och medborgarjournalistik

    På måndag den 8 oktober arrangerar branschföreningen Svenska PR-företagen en pr-pub om medborgare som skapar en egen plattform i medierna. Man ställer frågan om journalisterna har tappat kontrollen över granskningen, och om pr-konsulterna hittat nya kanaler.

    I inbjudan konstateras att det inte bara är journalister som styr nyhetsflödet i dag. Medborgarjournalistiken tar allt större plats genom sociala medier; bloggar, vloggar, bildsajter etc. Hur jobbar pr-byråerna med den nya mediebilden, och hur lyckas journalisterna behålla kontrollen över sitt redaktionella material?

    Detta diskuteras av en namnkunnig panel, bestående av Staffan Sonning (f d Ekochef som just nu är ansvarig för Sveriges Radios kontakter med den nytillsatta public service-utredningen), Magnus Ljungkvist (s-bloggare och den första mottagaren av Nyhetspriset inom medborgarjournalistik), samt Brit Stakston (pr-konsult på JMW kommunikation, som ligger bakom en färsk undersökning kring hur svenskarna använder sociala medier och själva jobbar aktivt med pr på området).

    Moderator är Marie Söderqvist (krönikör och vice vd på analys- och trendföretaget United Minds).

    Andra skriver intressant om , , .

    Raffel i Rangoon

    Jag beklagar, men det allvarliga ämnet till trots kan jag inte motstå frestelsen att få droppa en Lustans Lakejer-referens i rubriken...

    Olika medieuppgifter gör i dag gällande att så många som 130 000 människor deltar i större protesttågen i Rangoon mot den styrande militärjuntan. Samtidigt fruktar många att juntan med våld ska stoppa demonstrationerna.

    Enligt ögonvittnen ska regimen ha förstärkt säkerhetsinsatserna utanför oppositionsledaren Aung San Suu Kyis hem. I lördags tillät beväpnade vakter cirka 2 000 buddistmunkar att be utanför hennes hem där hon suttit i husarrest större delen av de senaste 18 åren. Vakterna tillät då också den 62-åriga fredsprisvinnaren att komma ut och möta munkarna.

    Åter ber jag att få påminna om Jim Carreys enkla men allvarsamma hälsning:


    Andra skriver intressant om , , .

    Mer om s-politik för jobb

    Nu har det rådslagsunderlag om en ny socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik jag skrev om häromdagen lags ut på nätet.

    I materialet konstateras att tjänstesektorn växer snabbt ”inom allt från finansföretag till restauranger, städning eller miljöteknikexport”, och att antalet entreprenörer som utvecklar företag och skapar nya jobb ökar. Det slås fast att detta är ”positivt för hela samhällets utveckling” och att en växande tjänstesektor ”rymmer många spännande möjligheter”.

    Detta ligger väl i linje med vad Mona Sahlin har uttryckt i olika sammanhang – inte minst i sitt installationstal som partiledare.

    Ett konkret förslag från mig till rådslagsgruppen är att verka för kraftigt sänkta arbetsgivaravgifter eller moms på tjänstesektorn. Detta skulle, förutom att minska efterfrågan på svartjobb, möjliggöra vita arbetstillfällen och öka skatteintäkterna. Det skulle även ge en utsatt grupp på arbetsmarknaden bättre villkor.

    Observera att detta är något helt annat än regeringens otympliga och missriktade system med skatteavdrag för hushållsnära tjänster. Jag vill i stället vidga perspektivet och använda mer generella lösningar – i enlighet med god socialdemokratisk politik – än särlösningar för godtyckliga, svåravgränsade delar av näringslivet.

    * * *

    Läs gärna också vad Anders Löwdin skrivit om rådslagsunderlaget.

    Andra skriver intressant om , , .

    lördag, september 22, 2007

    Smygtitt på s-politik för jobb

    På måndag presenteras underlaget för det socialdemokratiska rådslaget om en ny arbetsmarknadspolitik. Jag har fått smygtitta på materialet redan nu, och det känns lovande.

    Det är inga nya revolutionerande saker som sägs i materialet. Och det är i sig inte överraskande eftersom tanken ju är att framförallt ställa frågor och stimulera till diskussion inom det socialdemokratiska partiet; diskussion som sedan ska generera förslag som bearbetas av rådslagsgruppen och läggs fram för den socialdemokratiska partikongressen att ta ställning till.

    I det underlag jag läst slås det fast att den socialdemokratiska politiken för fler jobb, full sysselsättning och för lägre arbetslöshet ”måste alltid diskuteras och vidareutvecklas”. I rådslagsarbetet ska man därför ”tillsammans modernisera och utveckla” jobbpolitiken.

    Det är en viktig signal. I flera eftervalsanalyser har det konstaterats att socialdemokratin i hög grad förlorade valet på grund av människors bristande förtroende för just jobbpolitiken – något som annars varit en av partiets allra starkaste grenar.

    Rådslagsmaterialet konstaterar vidare att trycket på företagen ökar och förändringstakten höjs till följd av globaliseringen. Många jobb förändras och andra försvinner. Det ökar kraven på samhällets stöd till omställning för dem som arbetar, samtidigt som företagen blir mer beroende av en modern infrastruktur, nya idéer och en kunnig och innovativ arbetskraft.

    Så långt den socialdemokratiska rådslagsgruppen. Men även inom näringslivet gör man liknande analyser. Svenskt Näringslivs styrelse ställde sig igår enhälligt bakom en invit till fackföreningsrörelsen – i form av LO och tjänstemannakartellen PTK – om ett nytt Saltsjöbadsavtal med ändrade regler för konflikträtten och anställningstryggheten. Och varken LO eller PTK säger nej till diskussion.

    I sin skrivelse till facken lyfter arbetsgivarna fram konfliktreglerna och lagen om anställningsskydd som områden där förändringar är nödvändiga. Bakgrunden är de krav som globaliseringen ställer på företagen.

    Själv anser jag att nyckeln för att trygga en hög sysselsättning på längre sikt är att skapa ett näringsliv som ser och tar tillvara på möjligheterna i nya tekniker och nya marknader – samt kompetent och kunnig arbetskraft. Satsningar på utbildningssystemet på alla nivåer är därför avgörande. Därför borde socialdemokratin förespråka ett system för individuell kompetensutveckling, där ansvaret är gemensamt för individen, staten, arbetsgivarna och de fackliga organisationerna. En sådan kompetensförsäkring bör förstås också vara öppen för egenföretagare som vill spara till vidareutbildning.

    Men det räcker inte med det. Det finns också skäl att snegla på det danska systemet för att kombinera flexibiltet på arbetsmarknaden och trygghet för de anställda, så kallad flexicurity. Tanken med flexicurity är att öka rörligheten på arbetsmarknaden, samtidigt som tryggheten ökar för dem som riskerar bli utan jobb. Löntagarna garanteras med detta system en stabil trygghet vid omställningar, samt stöd och utbildning för att snabbt kunna få nya och bättre jobb än de som försvann. I gengäld får företagen och samhället tillväxtinriktade fackliga organisationer, som bejakar rörlighet.

    Detta är något helt annat än det den borgerliga regeringen i Sverige nu genomför, där förändringarna av a-kassan snarare förefaller vara ett ideologiskt motiverat försök att undergräva fackföreningsrörelsen. Flexicurity innebär i stället hög a-kassa och höjda tak, förkortad karenstid och att anställningsskyddet regleras i avtal istället för i lagen.

    Så detta får bli mitt första medskick till rådslaget om en ny socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik: titta på det danska exemplet och fundera på om vi kan lära oss något av det och kanske – i samråd med arbetsmarknadens parter – presentera en svensk version av flexicurity. Och satsa på individuell kompetensutveckling.

    Andra skriver intressant om , , .

    onsdag, september 19, 2007

    En del människor saknar verkligen humor...

    Läser att en tecknare i Bangladesh – Arifur Rahman – har gripits för att han i en serie drivit med sedvänjan att sätta namnet Muhammed framför tilltalsnamnet.

    I en seriestripp påpekar en man för en pojke med en katt att det är brukligt att sätta Muhammed framför tilltalsnamn. När han sedan frågar pojken vad han har i famnen svarar den lille: ”Muhammed Katt”.

    Ett oskyldigt skämt? Inte i Bangladesh. I tisdags greps Arifur Rahman i sitt hem.

    Orsaken sägs vara att hans teckning ”skadar religiösa känslor”. Alla exemplar av bilagan där seriestrippen publicerades har beslagtagits, tidningen har bett om ursäkt och sparkat bilagans vice chefredaktör, uppger den internationella organisationen Reportrar utan gränser.

    Men det räckte inte med det. I dag samlades dessutom hundratals demonstranter utanför en moské i huvudstaden Dhaka i protest mot publiceringen. Batongbeväpnad polis skingrade demonstranterna som skrek ”död åt chefredaktören” och ”häng tecknaren”.

    Alvarligt talat, vad är det för fel på folk?

    Andra skriver intressant om , , .

    Vad vill s med skolan?

    Jag har tidigare deklarerat att jag tillhör flumfallangen i skolfrågor inom socialdemokratin. Jag är principiellt emot betyg, anser att grund- och gymnasieskolan bör vara studieförberedande, och jag uppskattar att skolan uppmuntrar elever att ifrågasätta och kritisera.

    Men detta är en position som blir allt svårare att behålla. Socialdemokraterna i Stockholms valanalys pekar ut skolan som ett politikområde i behov av översyn. Och när man gav riksdagsledamoten och tidigare skolministern Ylva Johansson i uppdrag att utvärdera skolpolitiken slog hon fast att kunskapsinhämtningen hamnat i andra hand i socialdemokraternas skolpolitik. Hon ansåg att s behövde tänka om och utveckla en ny offensiv skolpolitik som satte kunskaper och lärande i centrum och gav varje individ möjlighet att utvecklas maximalt.

    Också Mona Sahlin tycks anse att socialdemokratins gamla skolpolitik varit för flummig i väljarnas ögon.

    Givet att skolpolitiken blivit ett av socialdemokratins största förtroendeproblem så finns det goda politiska skäl till omprövning på detta område, även om det för mig personligen bär emot. Vi kan kanske inte göra skolfrågan till en valvinnare för oss, men vi bör åtminstone ha en politik som inte fungerar som ett sänke.

    Mot den bakgrunden är Morgan Johanssons utspel i dag intressant. Även han konstaterar att väljarna har vänt sig emot den socialdemokratiska skolpolitiken och en omprövning därför är nödvändig.

    Johansson drar historiska paralleller och pekar på att ”den moderna skolpolitiken under efterkrigstiden skapades av socialdemokratin och folkpartiet” – samt argumenterar för ”en skolpolitik som är långsiktig, och som inte ändras av tillfälliga majoritetsskiften i riksdagen”. Och det låter ju klokt. Det finns gott om politikområden som vinner på breda, långsiktiga, blocköverskridande uppgörelser. Skolpolitiken hör definitivt dit.

    Det man dock bör fråga sig är i vilken utsträckning Morgan Johanssons utsträckta hand är hans egna tilltag, eller om artikeln på DN debatt är en av socialdemokraterna sanktionerad så kallad testballong. I morse trodde jag spontant det senare; nu är jag inte lika säker.

    Andra skriver intressant om , , .

    Jobb för ung sosse

    Här kommer ett tips till mina yngre socialdemokratiska läsare: SSU:s utmärkta idépolitiska tidskrift Tvärdrag söker redaktör.

    Den man söker ska vilja utveckla Tvärdrag och SSU:s seminarieverksamhet, samt se till att göra den unga socialdemokratins röst tydligare i samhällsdebatten.

    Som redaktör leder man arbetet från idé till färdig tidning tillsammans med en förtroendevald redaktionskommitté. För detta bör man ha god datorvana och kunskap kring hur man uppdaterar och gör en webbplats attraktiv.

    Den som söker tjänsten bör ha journalistisk erfarenhet. Det är också viktigt att ha god analysförmåga, god stilistisk förmåga och kunna formulera sig på ett enkelt sätt. Självklart delar man socialdemokratins värderingar.

    Läs mer om jobbet här.

    Andra skriver intressant om , , .

    tisdag, september 18, 2007

    Sossen Reinfeldt?

    Som politiskt aktiv så kan jag ibland bli lite trött på medborgare som, när de konfronteras av journalister på stan och avkrävs sin åsikt om politiken, svarar att ”alla partier är likadana”. Men då och då så kan jag förstå reaktionen.

    När jag i dag lyssnade på Fredrik Reinfeldts regeringsförklaring – hans första som statsminister – så lät det påfallande ofta som en socialdemokrat som talade:

    ”Regeringen har också inlett arbetet för att förbättra kvaliteten i den skattefinansierade välfärden. Detta både genom resurstillskott och reformer för bättre kvalitet i skolan, förskolan, äldreomsorgen och sjukvården.”

    ”En hörnsten för vårt arbete är ordning och reda i de offentliga finanserna, på såväl kort som lång sikt. Med en ansvarsfull politik bygger vi en stabil grund för en god ekonomisk utveckling.”

    ”Vi vill att vår vård och omsorg även i framtiden ska vara solidariskt finansierad genom den skatt vi betalar och fördelas efter behov. Plånboken får aldrig styra rätten till vård.”

    ”Vår idé om välfärdssamhället bygger på insikten om att ingen människa är en isolerad ö. Vi är beroende av andra för att våra liv ska fungera. Vi behöver kunna känna den trygghet som följer av att vara behövda eller då och då få möta en värmande hand.”

    Och detta var ändå bara några exempel. Men politisk retorik är en sak – skarpa förslag är något annat. Och de besked som Reinfeldt levererade på det området lät allt annat än socialdemokratiska:

    – Inkomstskatterna ska fortsätta att sänkas.
    – Den statliga fastighetsskatten ersätts av en kommunal avgift.
    – Förmögenhetsskatten avskaffas.
    – Vårdnadsbidrag införs.

    Vill man verkligen ha socialdemokratisk politik så är därför originalet sedan 1889 att föredra.

    Andra skriver intressant om , , .

    Vandalism är inte politik

    Via TT/SvD ser jag att Göteborgs-Posten rapporterar om att några plattskallar som kallar sig ”Kommandogruppen 365” under natten till måndagen vandaliserade Svenskt Näringslivs, folkpartiets och moderaternas lokaler i Göteborg.

    Just Svenskt Näringsliv kom relativt lindrigt undan; de fick ”bara” lite färg sprutat på sin fasad. Värre drabbades folkpartiet som utöver färg fick två rutor krossade med gatsten. Och moderaterna i Kungsbacka fick fyra trasiga fönster och lokalerna nedstänkta med rödfärg.

    I ett e-postmeddelande till GP:s redaktion tar ”Kommandogruppen 365” på sig ansvaret för de tre angreppen. Gruppen säger sig vara ”socialister i Göteborg som är mer än trötta och förbannade på borgaralliansen”. Siffran anspelar på att det är ett år sedan alliansen vann valet: ”Ett år av fifflande politiker, pigavdrag och utspel mot arbetsrätten”.

    Ja jösses, var ska man börja?

    Jag börjar bli hjärtligt trött på att tjata om att våld och hot inte är några acceptabla metoder i ett demokratiskt samhälle. Tyvärr verkar det fortfarande behövas. Jag skiter fullständigt i om ligister som kastar sten, vandaliserar, hotar och slåss kallar sig patrioter, socialister eller vad som helst – de är alla samma andas barn med samma perverterade syn på politiskt förändringsarbete.

    Man kan bara hoppas att mer demokratiska krafter i Göteborg med omnejd som också kallar sig socialister har vett att ta kraftigt avstånd från vad de här knallpulverrevolutionärerna gjort. Om målet är att få bort den borgerliga regeringen när tillfälle väl ges så är sådana här aktioner enbart kontraproduktiva.

    Andra skriver intressant om , , .

    Argument för och emot

    På tidningen Västerbottens-Kurirens ledarsida testar den politiske chefredaktören Ola Nordebo ett nytt intressant grepp, vilket han skriver om på sin blogg: att presentera argumenten för respektive emot något bredvid varandra.

    Greppet kallas ”pro-kontra” och motiveras med att det ibland inte är givet vilka ståndpunkter ens ett mycket väl definierade ideologiska perspektiv ska leda till. Det finns helt enkelt svåra frågor med kniviga avvägningar och många dimensioner.

    Tyvärr har VK inte hittat något riktigt bra sätt att åskådliggöra detta på sin webbplats; pro-ledaren och kontra-ledaren hamnar på varsitt uppslag. Det ser antagligen bättre ut i pappersupplagan, men tydligheten går dessvärre något förlorad på nätet.

    Trist, för experimentet är spännande.

    Andra skriver intressant om , , .

    måndag, september 17, 2007

    Grattis Svensson!

    I dag rapporterar flera medier – och även huvudpersonen själv – att Niklas Svenssons skapelse Politikerbloggen.se sålts till TV4.

    Köpeskillingen lär vara en miljon kronor. Detta blir då pengar rätt i fickan på bloggens ägare. Niklas Svensson kommer att börja som nyhetsreporter på TV4Nyheterna den 1 november och ska arbeta parallellt med Politikerbloggen. Svenssons kompanjon på Politikerbloggen, Daniel Alsén, kommer att börja på TV4 Nya Medier.

    Niklas Svensson är bara till att gratulera. Många trodde nog att han var slut inom journalistiken efter dataintrångsskandalen förra året och han fick sparken från Expressen. Men i stället byggde han upp Politikerbloggen och skapade med denna som plattform en rad scoop.

    Kristoffer Talltorp skriver, och jag instämmer, att en miljon känns som jäkligt lite för en blogg som byggt upp så ett brett nätverk inom politiken som Niklas Svenssons.

    Rosemari Södergren är inne på samma linje och konstaterar att med 58 procent i skatt blir det lite drygt 400 000 kronor över. Och om de uppgifter som florerat i medier och bloggar om de annonspengar Svensson kunde dra in – 100 000 kronor i månaden – stämmer låter det som lågt värderat.

    * * *

    PS: Självfallet är min blogg till salu om något intressant medieföretag vill köpa :-)

    Andra skriver intressant om , , .

    Mer åt dem som har

    Jag nämnde i går att socialdemokraterna i dag skulle presentera en rapport om regeringen Reinfeldts första år vid makten. En försmak av denna kom i dag på SvD Brännpunkt.

    I en debattartikel skriver Mona Sahlin att det inte finns några skäl att fira alliansregeringens första år, då rika blivit rikare, räntorna stiger, 300 000 har lämnat a-kassan och sjuka får lägre ersättning.

    Sahlin konstaterar att de verkliga vinnarna är de 10 procent av Sveriges befolkning som tjänar mest, enligt siffror från Riksdagens utredningstjänst. De allra rikaste får nästan en tredjedel av alla ekonomiska förstärkningar. Dessutom gynnas män på kvinnors bekostnad, samtidigt som unga och gamla förlorar mot dem i medelåldern.

    Andra skriver intressant om , , .

    Veckan som gick

    Återigen har jag kommenterat den gångna veckan på VK:s ledarsida. Denna gång handlar det bland annat om det bästa respektive sämsta som regeringen åstadkommit, blocköverskridande uppgörelser om sjukförsäkringen samt den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken.

    söndag, september 16, 2007

    Sahlin ger besked

    Apropå de socialdemokratiska framgångarna i en lång rad opinionsundersökningar, börjar nu Mona Sahlin ge besked om vilken politik väljarna har att vänta från s under hennes ledning. Till Ekot uppger hon att de sänkningar av inkomstskatten som den borgerliga regeringen genomfört ska inte återställas av en socialdemokratisk regering. ”Vi tänker inte drabba vanliga löntagare med höjda skatter”, säger Sahlin.

    Däremot är hon tydlig med att de som tjänar mycket och bor i dyra hus som Mona Sahlin själv och Fredrik Reinfeldt ”kommer att behöva betala mer i skatt än vad borgarna lagt upp nu”.

    Hela intervjun finns att höra och ladda ned här.

    I en annan intervju – i Dagens Nyheter – framkommer det att Sahlin en öppnar för ökad betoning av det egna ansvaret i till exempel socialförsäkringspolitiken. Hon betonar också arbetslinjen, som moderaterna gjorde till sitt i valrörelsen. ”Det handlar om att dra rätt slutsatser om vad arbetslinjen står för”, säger Mona Sahlin i DN. ”Om man ska kunna ställa krav måste det också finnas rättigheter och stöd som verkligen fungerar, så att alla tar den chans de får”.

    Johan Sjölander skriver tänkvärt om intervjun på sin blogg, och påpekar att DN verkar missat att moderniseringen av socialdemokratin ”faktiskt är en ganska omfattande kollektiv process”. Det socialdemokratiska partiet är inget aktiebolag som ger vd fria händer att efter eget huvud utforma politiken, skriver Sjölander.

    Socialdemokraterna uppmärksammar för övrigt ettårsdagen av den borgerliga valsegern genom att i morgon presentera rapporten Ett år under borgarna – vem firar?.

    Andra skriver intressant om , , .

    Reinfeldt utan mandat

    Det har nu gått ganska exakt ett år sedan Fredrik Reinfeldt, ”de nya moderaterna” och Allians för Sverige vann valet. Sedan dess har det gått utför.

    Om inte med Sverige så med de borgerligas opinionssiffror. I en ny Sifomätning som publicerats i flera morgontidningar så får moderaterna sin sämsta notering sedan valet. Och regeringsalliansen förlorar det man hade lyckats hämta in efter sommaren.

    Moderaterna får i mätningen 23 procent av väljarstödet. Socialdemokraternas stöd har däremot ökat och partiet ligger enligt Sifo på 42,7 procent. Det rödgröna blocket har nu ett försprång på 11,4 procentenheter över det borgerliga.

    Samtidigt visar en undersökning som Novus gjort på uppdrag av TV4 att förtroendet för regeringen Reinfeldt har rasat under dess första året vid makten. Var tredje väljare säger sig nu ha mycket lite förtroende för regeringen. Andelen som säger att de har förtroende för regeringen har sjunkit från 54 procent i oktober förra året till 36 procent i september i år, en nedgång med hela 18 procent.

    Den borgerliga motoffensiven kommer nu i vågor. Först ut är ett firande av förra årets valseger på måndag, då de fyra partiledarna håller tal på Norrmalmstorg i Stockholm. Dessutom bjuder man in till allianskonvent och fest.

    I samband med detta presenteras en vitbok som berättar hur man lyckas uppfylla vallöftena. Man har också skakat liv i kampanjsajten Allians för Sverige.

    Men de borgerliga blickar också framåt och hoppas att Sveriges halvår som EU:s ordförandeland 2009 ska lägga grunden till en ny valseger.

    Jag skulle inte hålla andan om jag var borgerlig valstrateg.

    Andra skriver intressant om , , .

    Stå upp för yttrandefrihet och demokrati

    Även om ämnet börjar kännas tröttsamt så måste det sägas: de nya hoten mot konstnären Lars Vilks och Nerikes Allehandas chefredaktör Ulf Johansson är fullständigt oacceptabla.

    Genom att utlysa en belöning till dem som tar livet av de två svenskarna för att de stått upp för yttrandefrihet och demokrati, visar den irakiske påstådde al-Qaidaledaren Abu Omar al-Baghdadi att han inte begripit något om innebörden i begreppen.

    Han gör också världens muslimer en stor otjänst som bidrar till att förstärka en nidbild av muslimer som intoleranta och blodtörstiga.

    Det är nu inte längre relevant att diskutera den konstnärliga verkshöjden i Vilks bilder eller de publicistiska resonemangen hos Johansson och tidningen NA. Nu måste alla vänner av yttrandefrihet och demokrati stå upp till deras försvar.

    Niklas Ekdal uttrycker sig väl i DN: ”Så blir några små teckningar i ett fjärran land slagträ i kampen mellan natt och dag. All diskussion om uppsåt, kränkningar och konstnärlig kvalitet skjuts i bakgrunden. Här handlar det enbart om att försvara det öppna samhället mot dem som med våld vill skicka oss tillbaka till medeltiden.”

    Jag noterar för övrigt att i ett av de länder som krävt att den svenska regeringen ska be om ursäkt för rondellhundsbilderna – Egypten – så har fyra tidningsredaktörer dömts till straffarbete och böter efter att ha publicerat material som misshagade president Mubarak och dennes son Gamal.

    Av sådana regimer har vi inget att lära.

    Trots det uppskruvade tonläget i debatten för närvarande så hyser jag ändå lite hopp om att något positivt ska komma ut av allt detta, nämligen att fler demokrater i Sverige och världen ska inse vikten av yttrandefrihet.

    * * *

    PS: Som en måhända larvig gest till stöd har jag registrerat mig i uppropet på Facebook ”Support Lars Vilks, apply for citizenship in Ladonia” samt ansökt om medborgarskap i konstnärens fantasirike Ladonia. Alla läsare uppmanas göra mig sällskap.

    Andra skriver intressant om , , .

    lördag, september 15, 2007

    Från facket till företagande

    På sin blogg meddelar Rosemari Södergren att hon nu lämnar sitt jobb på LO:s informationsenhet för att istället arbeta med sitt egna företag inom journalistik och PR.

    Hon betonar att det inte hadlar om att hon inte delar LO:s värderingar, utan helt enkelt vill göra något annat.

    Jag önskar Rosemari ett hjärtligt lycka till och är övertygad om att det kommer gå bra för henne som företagare. Det är också bra att fler socialdemokrater skaffar sig egna, praktiska erfarenheter från näringslivet.

    Andra skriver intressant om , , .

    fredag, september 14, 2007

    Företagare ger regeringen underbetyg

    SVT och Ekot rapporterade i morse att en majoritet av Sveriges företagare anser att företagsklimatet inte har blivit bättre sedan den borgerliga regeringen tillträdde. Detta enligt en undersökning som Företagarförbundet har gjort.

    Endast 31 procent, mindre än var tredje företagare, anser att företagsklimatet förbättrats sedan de borgerliga tog över. 16 procent upplever i stället att klimatet försämrats. Lägst betyg får regeringen i frågor som rör arbetsgivaravgiften och regelförenklingar. Endast 29 procent av företagarna anser att det har blivit lättare att anställa personal.

    Det här är förstås katastrofalt dåligt betyg för Fredrik Reinfeldt – och inte minst för Maud Olofsson, som ju profilerade sig hårt i valrörelsen om hur mycket bättre det skulle bli för företagen om bara den borgerliga alliansen fick styra.

    Ola Nordebo, politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, skriver på sin blogg att förväntningarna på den nya regeringen varit stora när det gäller regelförenklingar, minskad byråkrati, skattesystemet och smidigare sätt att starta eget.

    Han framhåller i och för sig att Företagarförbundets enkät också visar att en majoritet av de tillfrågade tror att företagsklimatet kommer att ha förbättrats till slutet av den här mandatperioden, men att regeringen har en hel del kvar att göra innan man levt upp till alla vallöften.

    Det är bara att instämma. Fastighetsägare, bilister, företagare... Vilken borgerlig kärnväljargrupp ska regeringen svika härnäst?

    Andra skriver intressant om , , .

    Reinfeldt och de tio små negerpojkarna

    Nu ligger mitt senaste alster i tidningen Broderskap ute på nätet. Där skriver jag att det faktum att tre statsråd har lämnat sina uppdrag mindre än ett år efter det att Fredrik Reinfeldt presenterade sin regering, tyder på ett synnerligen dåligt ledarskap från statsministern.

    Skilda medievärldar

    Nyhetsmagasinet Fokus har gjort en granskning av den svenska journalistkåren, och konstaterar att genomsnittsjournalisten lever i en tillvaro som präglas av låga löner och usla anställningsvillkor. Om de har någon anställning överhuvudtaget.

    Enligt Journalistförbundets statistik för 2007 har 46 procent av medlemmarna en månadslön under 25 000 kronor. Samtidigt är skillnaden stor mellan storstad och landsbygd – medianlönen inom dagspress i Stockholm ligger på 32 000 i månaden, medan motsvarande siffra på landsorten är 24 500 kronor.

    Men Fokus har också detaljgranskat de 100 viktigaste, mest inflytelserika journalisterna i Sverige. Och den gruppen skiljer sig en hel del från de övriga i skrået – och från människor i allmänhet.

    Den typiska journalisten i den här gruppen är född sent på kvällen den 20 juni 1959. Han är till 55 procent man och till 60 procent gift. Och räknar man bort superstjärnor som Jan Guillou, Thorbjörn Larsson, Jan Scherman, Otto Sjöberg och Anders Gerdin, tjänar den typiske elitjournalisten 51 851 kr i månaden.

    Till 82 procent bor han i Storstockholm och till 53 procent innanför tullarna.

    Nu är inte Fokus först med att uppmärksamma journalisters levnadsförhållanden. För en tid sedan skrev Kristoffer Talltorp på bloggen Politik, påverkan & opinionsbildning om rapporten Här bor journalisterna från Institutet för mediestudier, där Kerstin Ekberg undersökte var journalister bor. Hon kopplade dessutom ihop det med studien Skilda medievärldar där man tittar på hur det rapporteras från olika delar av Sverige.

    Talltorp konstaterade att Ekbergs slutsats inte var överraskande, men viktig. Det visade sig nämligen att väldigt många journalister bor på Södermalm i Stockholm och att det finns nästan journalistfria zoner – som vissa av storstädernas förorter och många industriorter.

    Självfallet får detta betydelse för journalistiken.

    Andra skriver intressant om , , .

    torsdag, september 13, 2007

    Ett bra försvar för yttrandefriheten

    Via Aqurette ser jag att ”Blogge Bloggelito” – som jag brukar ha lite svårt för på grund hans raljerande stil och förkärlek för att illustrera sina blogginlägg med mer eller mindre pornografiska bilder, har skrivit klokt om yttrandefriheten.

    ”Blogge” tar sin utgångspunkt för vad den italienske EU-kommissionären Franco Frattini sagt om att instruktioner för hur man tillverkar bomber inte har något med rättigheter eller yttrandefrihet att göra, och menar att EU bör utöka filtreringen av nätet. Bland annat bör man censurera sökningar efter ord som ”bomb, terrorism eller massmord”, och han vill lägga det praktiska ansvaret på internetleverantörerna.

    I sitt inlägg konstaterar ”Blogge” också att Europakonventionen faktiskt möjliggör att den föreslagna ordningen skulle kunna motiveras med ”hänsyn till den nationella säkerheten” eller mer troligt ”den allmänna säkerheten”, eller varför inte ”till förebyggande av oordning eller brott” eller ”till skydd för hälsa”. Med sådana gummiparagrafer kan man nämligen förbjuda i princip alla yttranden efter eget godtycke.

    Rekommenderad läsning för alla anhängare av yttrandefrihet – och även för er som inte ser problemen med att inskränka den.

    Andra skriver intressant om , , .

    onsdag, september 12, 2007

    Ansvarsfull jobbpolitik

    I ett läge där socialdemokratin gjort sitt sämsta val gjort sitt sämsta val sedan 1914, vilket enligt partiets egna valanalyser i hög grad berodde på att vi inte hade en politik för jobb som verkade trovärdig i väljarnas ögon, så kan man tycka att socialdemokrater mangrant borde göra sitt bästa för att förbättra denna.

    Tyvärr verkar inte detta självklart för alla. I synnerhet en person, som dessutom är tidigare s-riksdagsledamot, passar i stället på att utdela tjuvnyp och löjliga misstänkliggöranden åt socialdemokrater som försöker vara konstruktiva och blicka framåt.

    Och ja, självklart är det Bengt Silfverstrand – som alltmer liknar en sorglig följetong här på bloggen – som denna gång tar sin utgångspunkt i Luciano Astudillos uttalanden för att kritisera ”några socialdemokrater på högerkanten” som enligt Silfverstrand ”vädra[r] hela sitt flummiga omprövningsregister”.

    Dessa ”socialdemokrater på högerkanten” som åsyftas brukar i allmänhet vara jag och Erik Laakso. Helt säker kan man dock aldrig vara eftersom Bengt Silfverstrand aldrig länkar till några källor eller andra bloggar. Enligt honom finns ju allt ändå på S-bloggar, varför några länkar inte behövs.

    Man kan ironisera över en äldre mans rädsla för förnyelse och förundras över varför detta begrepp hos honom tycks likställt med högervridning. Men frågan är allvarlig och förtjänar ett seriöst bemötande, vilket är mer än han själv brukar erbjuda.

    Silfverstrand skriver att det inte alls var något fel på den socialdemokratiska jobbpolitiken. I stället menar han att man bara var för passiv med den, vad det nu innebär. Han förespråkar i stället nya jobb i offentlig sektor – då detta ska generera köpkraft som också ger jobb i den privata sektorn.

    Lustigt nog förefaller Fredrik Reinfeldt vara inne på samma linje. I går aviserade han att nystartsjobb även ska skapas i den offentliga sektorn.

    Problemet med Silfverstrands resonemang är att det förutsätter att man först tar skattemedel för att anställa fler inom skola, vård och omsorg, vilket i sin tur ska ge privata arbetstillfällen och skatteintäkter. Det är dessvärre helt bakvänt. En ekonomiskt hållbar jobbpolitik bör i stället vara inriktad på att möjliggöra nyanställningar i den sektor som ger skatteintäkter snarare än finansieras av dem.

    Om detta placerar mig på högerkanten i Bengt Silfverstrands skelögda synfält så är han bara att beklaga.

    Andra skriver intressant om , , .

    Manifestation mot våldtäkter

    Nu på fredag den 14 september arrangerar Avantgarde, ett nationellt feministiskt nätverk med unga S-kvinnor, en manifestation mot våldtäkter.

    I inbjudan skriver man att något är snett i det svenska rättsväsendet när en våldtagen kvinnas klädsel och uppträdande kan ha avgörande betydelse för domstolens utslag. Därför vill arrangörerna protestera och visa att man inte accepterar att bli kränkta i rättsväsendet.

    Avantgarde kräver:

    - att få kunna gå hem från krogen själv utan att behöva vara rädd
    - att kunna få ha kort kjol utan att bli kallad för hora eller vara rädd för att bli våldtagen
    - att bli bemött med respekt i rättssalen
    - att få kunna dricka sig hur full man vill utan att behöva förklara varför

    Manifestationen hålls på fredag kl. 18 på Sergels torg i Stockholm.

    Bland dem som kommer att tala återfinns SSU:s ordförande Jytte Guteland och riksdagsledamoten Maryam Yazdanfar (s).

    Andra skriver intressant om , , .

    tisdag, september 11, 2007

    Staten, det är Fredrik Reinfeldt

    ”Jag är, jag vill, jag gör”. Så lät det påfallande ofta från Fredrik Reinfeldt när han i kväll intervjuades i K-G Bergströms nya tv-program.

    Han uttalade sig om regeringsarbetet som han ju enligt uppgift leder, så visst kan han väl sägas ha en poäng. Men samtidigt tycktes Mikael Odenbergs avhopp nyligen visa att Anders Borg mer än någon annan fattar de relevanta besluten i regeringen.

    Så hur är det egentligen?

    Andra skriver intressant om , , .

    Facebook på gott och ont

    Kommunikationsbyrån JMW har undersökt vilka det är som använder sociala medier (som chat, bloggar, communities, sociala nätverk som Facebook, virtuella världar som Second Life, samt wikis), hur mycket tid människor spenderar på dessa medier och vad man använder dem till.

    Undersökningen visar att mer än fyra av tio svenskar använder sig av sociala nätverk och de flesta användarna, föga förvånande, återfinns i de yngre åldersgrupperna. Mer än åtta av tio 15-22-åringar använder ett socialt nätverk. Var tredje 15-22 åring uppger att de har en egen blogg.

    Av de tjänster man börjat använda under år 2007 ligger Facebook i topp och då särskilt bland 23-35-åringarna där knappt hälften anslutit sig nyligen. Inte heller detta kommer som en direkt överraskning. Jag är själv 35 och upptäcker många jämnåriga kompisar som med barnslig förtjusning använder Facebook för att leka vampyrer och pirater, kasta virtuella får samt utmana varandra på kunskapstävlingar om filmer och tv-serier.

    Men tjänster som Facebook har också allvarliga sidor. Inte minst vi som tillhör gruppen äldre i undersökningen använder i hög grad sociala medier till omvärldsbevakning och kompetensutveckling, enligt JMW.

    Samtidigt läser jag att forskare nu kommit fram till att riktiga vänner är inte samma sak som internetvänner (well, döh?!). Den som har hundra- eller tusentals vänner på sociala nätverkssajter har inte nödvändigtvis fler nära vänner än andra, slås det fast.

    Men forskarna konstaterar också att sociala nätverk på nätet har hjälpt oss minska den insats det kostar att upprätthålla bekantskaper.

    Andra skriver intressant om , , .

    Terroristerna har lyckats

    I Ekot i morse uppmärksammade Anne Ramberg, generalsekreterare i Advokatsamfundet, hur den så kallade 11 september-attacken i USA för i dag sex år sedan satt djupa spår också i det svenska rättssamhället. Hon menade att jakten på tänkbara terrorister på ett allvarligt sätt försämrat rättssäkerheten och inskränkt den personliga integriteten. Rädslan för terror har helt enkelt skapat ett betydligt mer slutet samhälle.

    Anne Ramberg pekar på ”en störtflod” av lagförslag, om buggning, telefonavlyssning (även av personer som inte är misstänkta för brott) och det förslag – som tack vare att bland annat socialdemokraterna satt sig emot nu har skjutits fram till nästa sommar – om att FRA ska få avlyssna all telefontrafik till och från Sverige samt läsa sms och e-post.

    För mig påminner detta inte så lite om taktiken från vissa radikala grupper på 60- och 70-talet som genom våldshandlingar tvingade fram allt hårdare metoder från polisen och samhället. Och detta var en helt medveten taktik, då det enligt aktivisterna skulle tydliggöra att deras motståndare var fascister – något de trodde skulle ge dem själva ökat stöd från allmänheten.

    Nu tror jag i och för sig inte att detta var vad Usama bin Laden och al-Qaida egentligen hade i åtanke, men effekten av deras handlingar har blivit en alltmer sluten och paranoid västvärld – där misstänksamheten inte minst riktar sig mot muslimer. Därmed får de radikala islamisterna vatten på sin kvarn och kan berätta för sina anhängare hur de föraktas och hatas av väst.

    Det är en synnerligen negativ spiral som gradvis vrids varv efter varv närmare en mycket mörk botten. Och ytterst få människor i världen kan, oavsett religion, rimligen känna sig som vinnare i dag.

    Andra skriver intressant om , , .

    måndag, september 10, 2007

    Rätt men fegt av SVT

    I morgon, på det ödesmättade datumet 11 september, är det premiär för SVT:s nya talkshow Rakt på med K-G Bergström.

    Det är inte en dag för tidigt. En tv-kanal med höga journalistiska ambitioner bör ha utrymme för en sådan här programpunkt åtminstone en kväll i veckan. Och det är svårt att tänka sig en bättre person att sköta utfrågningarna än SVT:s inrikespolitiske kommentator K-G Bergström.

    Hans första gäst blir statsminister och moderatledare Fredrik Reinfeldt. Dessutom finns Gudrun Schyman och Bengt Westerberg på plats i programmets panel för att kommentera intervjun.

    Min enda invändning mot SVT:s upplägg är att programmet inte fick heta det smeknamn som K-G Bergström länge gått känd som: KGB. Det hade varit betydligt kaxigare.

    Andra skriver intressant om , , .

    Allt ljus på mediestjärnorna

    Dagens Medias chefredaktör Rolf van den Brink har inte gjort sig känd som någon större anhängare av den förändrade medielogiken där enskilda journalister i allt högre grad blir egna, starka varumärken som medieföretag vill förknippas med.
    I en debattartikel i Aftonbladet ondgör han sig över att när ”journalister inte längre behöver begränsa sig till liv som gråa och anonyma murvlar, öppnas andra möjligheter till lukrativ försörjning”.

    Utgångspunkten för van den Brinks kritik denna gång är TV4-medarbetaren Trond Stefastsson, men också Lennart Ekdal, Malou von Sievers och Steffo Törnquist på samma kanal får sin släng av sleven. Inte mycket till övers har heller Rolf van den Brink för Sofi Fahrman, Ernst Kirchsteiger, Carolina Gynning eller Alexandra Pascalidou.

    Även Mona Sahlin och Gustav Fridolin kritiseras indirekt som exempel på ”när regelrätta kändisar erbjuds journalistiska plattformar”, vilket sägs göra det ”förvirrat för publiken”.

    Själv är jag inte lika övertygad om att den utveckling van den Brink upprör sig över är så farlig. Jag tror att det i mycket handlar om en generationsfråga, där framförallt yngre mediekonsumenter har lättare att förhålla sig till journalistik presenterad av människor och personligheter, snarare än anonyma medieföretag.

    Och att journalister har egna företag behöver verkligen inte vara ett problem, så länge de är öppna med detta gentemot sina arbets- och uppdragsgivare. Att jobba med journalistik – liksom med politik – innebär att jobba med förtroende. Missbrukar man detta så faller man hårt. Det visar inte minst fallet Stefastsson.

    Andra skriver intressant om , , .

    S lyfter skolfrågor

    Som jag skrivit tidigare så presenterade socialdemokraterna nyligen en avdelning på sin webbplats för sitt rådslag om skolan. På webben finns även ett diskussionsmaterial avsett att diskuteras såväl internt i de socialdemokratiska partiföreningarna som i olika sammanhang utanför partiet.

    Nu har man dessutom lagt upp animerade filmer, som även finns att se på partiets YouTube-kanal, där man på ett mer lättsamt sätt lyfter problem i dagens skola och uppmanar till engagemang. Kul grepp, och bra av socialdemokraterna att våga testa nya former för politisk kommunikation på nätet. De filmer man hittills lagt upp på YouTube har annars varit väldigt tama och inte direkt uppmuntrat till vare sig spridning eller diskussion.

    Det här exemplet visar att man lär sig sin läxa:



    Andra skriver intressant om , , .

    söndag, september 09, 2007

    Folkpartiets krigsförklaring

    I rask takt har folkpartiet och dess nye ordförande Jan Björklund levererat besked från landsmötet i Västerås. Redan i sitt linjetal i går antydde Björklund att han vill se en inskränkning av offentlighetsprincipen. Han ifrågasatte om det är rimligt att människor i dag kan ta reda på grannens ekonomi, bakgrund, skolbetyg och hälsotillstånd.

    Och självklart kan man ifrågasätta detta. Det finns dessvärre gott om exempel på hur den svenska öppenheten missbrukats, när exempelvis extremistiska rörelser kartlagt poliser och andra personer inom rättsväsendet med hjälp av offentliga register. Samtidigt är alternativet – ett mer slutet Sverige, där bara myndigheter har tillgång till information om medborgarna – betydligt sämre.

    Jag noterar även att det folkpartistiska värnandet av den personliga integriteten inte heller sträcker sig längre än att man håller fast vid sitt stöd till FRA:s telefon- och e-postavlyssning.

    I går beslöt också folkpartisterna, efter en lång debatt, att en arbetsgrupp ska få utreda förändringar av arbetsrätten. Dessutom beslutade man att utvidga möjligheten att göra undantag från turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd.

    Även centerpartiet är inne på denna linje. Vad de dock missar är att politik är en balansgång mellan ideologiskt motiverade önskemål och vad som är praktiskt möjligt att genomföra. Det är ingen slump att moderaterna tagit bestämt avstånd ifrån att peta i arbetsrätten och LAS; det är helt enkelt alltför provocerande och riskerar att uppfattas som en krigsförklaring av miljontals fackligt engagerade svenskar.

    Jan Björklund har under folkpartiets landsmöte sagt sig vilja fördjupa samarbetet inom alliansen och är inte främmande för en sammanslagning av borgerliga partier efter nästa val. Och om c och fp på allvar tänkt gå in i valrörelsen med siktet inställt på arbetsrätten och LAS så gör man nog klokt att kalkylera med ett mindre antal borgerliga partier i riksdagen efter valet.

    Andra skriver intressant om , , .

    lördag, september 08, 2007

    Kränkningar och inskränkningar

    Det har sagts förut: att bli kränkt förefaller ha blivit den nya folksjukdomen.

    Flera statsråd och partiledares identiteter har registrerats med domännamnet .com för att sedan länkas vidare till Sverigedemokraternas webbplats. ”Det är riktigt illa och djupt kränkande” säger fp:s partisekreterare Erik Ullenhag till SvD.

    En svensk konstnär gör bilder som avbildar den muslimske profeten Muhammed som rondellhund. ”Man ska skilja på två saker – yttrandefrihet och frihet att kränka” säger Irans ambassadör Hassan Ghashghavi till DN efter ett möte med statsminister Reinfeldt.

    Söker man på DN.se efter ordet ”kränka” får man 207 träffar, medan ”kränkt” ger 479 och ”kränkande” 739. På SvD.se ger motsvarande sökningar 214 respektive 513 och 832 träffar. Jag vågar inte ens försöka på Aftonbladet.se eller Expressen.se.

    Jag brukar, när kränkningar diskuteras och det ropas på ytterligare inskränkningar i yttrandefriheten, citera den engelske komikern Rowan Atkinson som har vältaligt uttryckt att ”Rätten att driva med något är mycket viktigare för ett samhälle än rätten att inte bli förlöjligad, eftersom det första är frihet och det senare förtryck”. Och mycket klokare kan det inte sägas. Även hån, förlöjligande och kränkningar bör omfattas av yttrandefriheten – alternativet blir förtryck baserat på godtycke.

    Andra skriver intressant om , , .

    Ny socialdemokratisk jobbpolitik

    Jag konstaterade redan på valnatten förra året att socialdemokratin ”misslyckades kapitalt med att presentera en trovärdig politik för jobb”. Denna tes har sedan fått stöd i de eftervalsanalyser som presenterats.

    Uppenbarligen har man lärt sig läxan, för enligt ett dokument som TT fått tag på så skickas den 24 september ett diskussionsunderlag ut till partiets medlemmar i landet, där det ställs frågor som visar att den borgerliga valsegern fått s att ompröva sin politik på flera punkter.

    I dokumentet lyfts bland annat frågan om en starkare arbetslinje. Det handlar om a-kassan och om tydligare krav på dem som får ersättning. Till TT säger Luciano Astudillo, som tillsammans med Thomas Östros leder arbetet i den rådslagsgrupp som ska ”stimulera en diskussion om framtidens arbetsmarknad”, att om man uppbär stöd från samhället ”förväntar vi oss att du ska göra allt du kan för att skaffa ett arbete, till exempel att flytta på dig för att få jobb”.

    Dessutom ställs i det kommande rådslagsmaterialet frågor om småföretagande och tjänstesektorn; två områden som inte direkt har haft någon framträdande plats i s-politiken tidigare. Och Astudillo säger också till TT att partiet ”måste absolut utveckla vår politik där. Han tycker att det borde vara en naturlig sak för socialdemokratin att fundera kring småföretagares villkor, också om hur trygghetssystemen fungerar när de blir sjuka, arbetslösa eller föräldralediga.

    Även skatter ska diskuteras fritt under rådslaget om jobben. Till exempel ställs frågan hur man ska utforma ett skattesystem som bidrar till att sysselsättningen ökar. Där kan det, enligt TT, bli diskussioner om vissa branscher ska skattegynnas och om regeringens nyss införda jobbskatteavdrag.

    I mina öron låter allt detta mycket välkommet. Jag är positivt överraskad av beskedet från Luciano Astudillo att ”det är viktigt att vända upp och ner på varje sten och vara fri från de medel, metoder och myndigheter vi använt tidigare”. Det betyder inte att vi ska ta avstånd från allt som gjorts tidigare eller kasta ut barnet med badvattnet. Men utan omprövning av gamla idéer och metoder så fastar vi i gamla hjulspår och stagnerar. Det är ingen lösning om vi vill ha en valbar politik att möta väljarna med 2010.

    Andra skriver intressant om , , .

    fredag, september 07, 2007

    Den okände Jan Björklund

    I dag har mycket av nyhetsrapporteringen kretsat kring valet av Jan Björklund till ny folkpartiledare. Vissa medier har slagit knut på sig själva för att hitta originella ingångar på detta.

    I pappersupplagan av Aftonbladet har man gått runt på gatorna i Västerås (där fp har sitt landsmöte) med ett foto på Jan Björklund och frågat folk om de kände igen mannen på bilden. 104 personer tillfrågades, och endast en fjärdedel – 26 personer – kunde namnge den nye fp-ledaren.

    Flera blandar ihop honom med arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, och visst är de rätt lika utseendemässigt.

    Sist i artikeln sägs att ”en annan av västeråsarnas reaktioner [är] mer gåtfull”, nämligen att Björklund misstas för finansminister Anders Borg. Fast fullt så gåtfullt är nu nog inte detta. Bläddrar man framåt i tidningen så hittar man nämligen en insändare om just finansministern, och den är illustrerad med en bild på – Jan Björklund...

    Andra skriver intressant om , , .

    Agenda har Nätkoll

    Via en kommentar till ett tidigare blogginlägg görs jag uppmärksam på att SVT:s Agenda återupptagit den så kallade Nätkollen.

    Nätkollen beskrivs som ”Agendas förlängda arm på Internet” där man bevakar ”de just nu mest debatterade frågorna bland såväl bloggare som ledarskribenter och andra debattörer”.

    Den här veckan tar Nätkollen upp Mikael Odenbergs avgång, och bland annat mitt blogginlägg om detta citeras i artikeln.

    Andra skriver intressant om , , .

    torsdag, september 06, 2007

    C och fp i moderatfällan

    I en krönika i Göteborgs-Posten skriver Leif Pagrotsky om centerpartiets nyss avslutade och folkpartiets stundande kongresser.

    Pagrotsky menar att detta är två partier ”som borde vara fullt sysselsatta med sina svåra långsiktiga problem, problem som kan gälla deras långsiktiga överlevnad”. Båda partierna brottas med att deras roll i svensk politik försvagats radikalt och konsekvent sedan decennier tillbaka, enligt Leif Pagrotsky. I augusti var de tillsammans mindre än hälften så stora som moderaterna och bara drygt en fjärdedel så stora som socialdemokraterna.

    Och förklaringen till mittenpartiernas opinionsmässiga kräftgång står enligt Pagrotsky att finna i den moderata strategin. ”Faktum är att Reinfeldts framgångsrika ompaketering av moderaterna helt och hållet har skett på mittenpartiernas bekostnad”, skriver han.

    Det är onekligen en intressant analys, även om den förstås kan ifrågasättas med hänvisning till analytikerns socialdemokratiska värderingar.

    En som dock knappast kan anklagas för att hysa sådana är liberala Västerbottens-Kurirens politiske chefredaktör Ola Nordebo. På sin blogg skriver han att folkpartiets tillträdande ordförande Jan Björklund som vice ordförande ”har /.../ varit uppenbart delansvarig för att folkpartiet hamnat ideologiskt snett i uppmärksammade frågor som övergångsregler och ökad avlyssning, och för det demonstrativa pr-tänkande som tog över under ett par år förra mandatperioden”.

    Nordebo tillägger att tillträdet som partiledare därför inte i sig räcker för att ”markera en nystart efter turbulenta år som inneburit både framgångar och motgångar”. Björklund måste visa ”på vilka områden han vill ge folkpartiet en delvis ny framtoning, hur just hans partiledarskap ska prägla den organiserade liberalismen”.

    Samtidigt ekar ännu kritiken om brist på interndiskussion om etik och om vilka värderingar som ska råda inom fp. Det ska bli intressant att följa hur partiet hanterar detta framöver.

    Andra skriver intressant om , , .

    Fokus på webben

    Jag läser i Dagens Media att tidningen Fokus ska ta ett nytt grepp om webben. Mer material från tidningen, bakgrundsmaterial och sådant som inte får plats i tidningen ska locka debattglada människor till sajten.

    Det är ett mycket välkommet besked. Jag prenumererar själv på Fokus och känner mig ofta inspirerad att blogga om sådant tidningen skriver om, men inspirationen får sig en törn när jag inte kan länka till källan.

    Någon som är inne på helt motsatt spår är Tidningsutgivarnas tillträdande vd Anna Serner. I en intervju i Internetworld säger hon bland annat: ”Jag tycker att det finns tidningar som har varit väldigt duktiga på webben. Sedan finns det de som använder webbens interaktiva möjligheter väldigt slentrianmässigt. Som läsarkommentarer, till vilken nytta? Vem är intresserad av vad folk tycker? Folk som tycker till har för mycket tid över.”

    Det är ett häpnadsväckande uttalande. Fullt i klass med det mytomspunna "Internet är bara en fluga, jag tror inte att folk i längden kommer att vilja ägna så mycket tid som det faktiskt tar åt att surfa på nätet", fällt av dåvarande kommunikations- och IT-minister Ines Uusman i maj 1996.

    Två världar; å ena sidan dem som ser läsarna som en resurs att stärka en tidnings varumärke och faktiskt intresserar sig för vad de tycker, och å andra sidan de som mest verkar se ned på de läsare som engagerar sig i vad tidningen skriver. Jag hoppas och tror att det är de förra som har framtiden för sig.

    Andra skriver intressant om , , .

    onsdag, september 05, 2007

    Reinfeldt försvarslös

    [UPPDATERAD] Dagens stora nyhet är förstås att försvarsminister Mikael Odenberg (m) avgår till följd av en kontrovers med finansminister Anders Borg (också han m) om anslaget till försvaret.

    Det var SVT:s Rapport som var först med nyheten i förmiddags, men under dagen har flera andra medier hakat .

    Mindre än ett år efter det att regeringen Reinfeldt tillträdde har alltså tre statsråd lämnat sina uppdrag. Alla moderater. Det tyder på ett synnerligen dåligt ledarskap.

    Att det är Anders Borg som i praktiken styr i regeringen förefaller alltmer tydligt.

    Och än så länge har inte Fredrik ”Den osynlige mannen” Reinfeldt – true to form – kommenterat det faktum att regeringen nu står utan någon ansvarig för landets försvar.

    * * *

    PS: Klockrenast kommentar om Odenbergs avgång, och det faktum att det ryktas att Sten Tolgfors ska ta över hans jobb, står Ali Esbati för: ”Jag som gått och längtat efter att Jan Björklund skulle samköra skol- och försvarsministersposterna och utnyttja de uppenbara synergifördelarna”.

    PS 2: Fem (5) timmar efter att SVT rapporterar att Mikael Odenberg avgår, och tre timmar efter Odenbergs presskonferens, tar Fredrik Reinfeldt bladet från munnen och meddelar att Sten Tolgfors tar över som försvarsminister. Inte så raskt marcherat.

    Andra skriver intressant om , , , .

    Mer sex!

    [UPPDATERAD] I kväll är det premiär för SVT:s nya programserie Sex med Victor. Programmet leds av Victor Bernhardtz, som var en i gänget bakom Almedalsbloggen i somras.

    Victor är en sådan där fantastisk person som man blir lite avundsjuk på för att han har hunnit med så mycket som han gjort – och ändå bara är 24 år. Dessutom är han smart, snygg och otroligt charmig. Jag överdriver inte när jag säger att jag tror att alla vi andra i Almedalsbloggredaktionen (ja, min fru också) var lite kära i Victor. Han har den effekten på folk.

    Hur som helst.

    Programmet skiljer sig från rätt många andra som gjorts om sex genom att vara inriktat på reportage om människor och olika sexuella inriktningar och aktiviteter. Som bisittare i serien har han Sandra Dahlén, föreläsare och konsult inom frågor som rör sexualitet och kön – samt författare till flera böcker i ämnet.

    Jag rekommenderar alla att bänka sig framför tv:n kl. 21 i kväll. Missa inte heller programmets egen blogg!

    Som av en händelse läser jag för övrigt att RFSU ger ut en lärarhandledning om pornografi. För många lärare kan det vara nog så svårt att undervisa och tala om sex och samlevnad och att gå ett steg längre med pornografi kräver fingertoppskänsla och att läraren frivilligt vill undervisa i ämnet. RFSU:s bok är därför en kanonbra satsning.

    Andra skriver intressant om , , .

    tisdag, september 04, 2007

    Låt förändringens vindar blåsa

    I en ledare i partitidningen AiP sätter redaktör Eric Sundström fingret på något jag själv funderat på en tid: det segdragna rådslagsarbetet riskerar att lamslå socialdemokratins möjligheter att agera som ett aktivt oppositionsparti.

    Sundström skriver att verklig politisk förnyelse måste få ta tid och bör inledas med en ideologisk diskussion och ett fritt idéutbyte. Men det bör inte hindra Mona Sahlin från att vara aktiv i den idépolitiska debatten. Han noterar även att Sahlins installationstal i mars ”innebar en välkommen återgång till socialdemokratins idéarv som frihetsrörelse”. Detta arv bör förvaltas i form av fler markeringar från den nya s-ledaren.

    Därmed inte sagt att Mona Sahlin är overksam. För närvarande befinner hon sig i Mellanöstern för att bland annat träffa företrädare för Fatah. Detta är välkommet. Socialdemokratin kan behöva stärka sitt engagemang för det palestinska folket.

    Men när hon återvänder till Sverige så ser jag gärna fler politiska utspel som visar vilken väg som Mona Sahlin vill se den svenska socialdemokratin gå framöver. Självklart ska rådslagsarbetet fortsätta, men partiets valda ordförande måste också kunna gå före och uttrycka en viljeinriktning.

    Vissa andra så kallade socialdemokrater verkar föredra att ”kampen mot det borgerliga systemskiftet måste gå före allmänt flummande om förnyelse av politiken”. Lyckligtvis har dessa inte framtiden för sig.

    Andra skriver intressant om , , .

    Hur ska tecknen tolkas?

    Den senaste tiden så har jag noterat klistermärken uppsatta lite här och där i Stockholm med en symbol i form av två parallella linjer, korsade av ett snedstreck (≠).

    Från mina matematiklektioner i skolan minns jag att detta kallades ”ej lika med-tecknet” och används, enligt Wikipedia, främst mellan två led för att visa att dessa inte är likvärdiga.

    Jag har även hört att symbolen dykt upp i form av en stor betongklump på Medborgarplatsen, helt utan stadens kännedom.

    I morse satt symbolen på papper, uppklistrade längs Drottninggatan mellan Sergels Torg och Riksbron.

    Min fantasi sattes nu i rörelse. Är det ett konstverk? Ett kreativt sätt att uppmärksamma den bristande jämlikheten i Sverige? Ett mystiskt budskap från utomjordingar?

    Det hela blev ännu mer mystiskt när jag såg att Riksbron (som alltså leder fram till riksdagen) i morse var kluven på mitten av ett kravallstaket. Hur hänger detta ihop?

    Så många frågor...

    Andra skriver intressant om , , .

    måndag, september 03, 2007

    Det mullrar i centerleden

    Det mullrar tydligen i de centerpartistiska leden efter besluten på partistämman och den otydliga c-profilen på allianspolitiken. Det rapporterar SvD i dag.

    I tidningen uttalar sig bland annat Håkan Larsson som har varit chefredaktör på Östersunds-Posten och riksdagsledamot 2002–2006. Han tycker att centerpartiet i praktiken har tappat de regionala frågorna, och att regeringens förändringar av skatteutjämningssystemet som c ställt upp på har missgynnat stora delar av Norrland. Larsson menar att det finns en grogrund för ett större missnöje inom centerrörelsen i åtminstone Jämtland och Västerbotten.

    Även centerveteranen och tidigare arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund har i flera debattartiklar sagt att han känner förtvivlan över regeringens politik. Han menar att centerpartiets bärande princip numera verkar vara att ”till den som har skall varda givet”.

    Från åskådarplats så kan jag bara nöjt se på.

    Andra skriver intressant om , , .

    Regeringens censuriver

    [UPPDATERAD] Inte nog med att justitieminister Beatrice Ask (m) vill förbjuda interner i fängelser från att läsa pornografi samt skildringar av våld och knark – nu hindras även politiker och tjänstemän i regeringskansliet från att via internet besöka ”olämpliga sidor”.

    Det är tidningen Riksdag & Departement (ej på nätet) som rapporterar att det sedan i somras installerats ett så kallat URL-filter i regeringskansliets datanätverk som ska stoppa besök på webbplatser som innehåller barnporr, rasism, våld eller annat olämpligt.

    Exakt hur detta definieras framgår inte, men rimligen har ett antal personer den fascinerande arbetsuppgiften att leta rätt på sajter som anses olämpliga för regeringskanslister och sedan spärra tillgången till dessa.

    Det innebär då att vare sig politiskt sakkunniga eller tjänstemän nu kan granska webbplatser som anses innehålla rasistiskt material för att själva bilda sig en uppfattning om detta.

    Det finns ett ord för detta och det är censur. Och det borde inte förekomma i en demokrati.

    Andra skriver intressant om , , .