Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    söndag, december 30, 2007

    Tips till mina borgerliga läsare

    Att döma av kommentarerna jag brukar få här på min blogg så är det ganska många av er läsare som ideologiskt befinner sig något mer till höger än vad jag gör.

    Många – om än långt ifrån alla – argumenterar vältaligt och skickligt för er sak. Till dem av er som tror er tillhöra den gruppen och som skulle vara sugna på att propagera för borgerlig politik på heltid så kommer här två tips:

    Först så anordnar Liberal Press i samarbete med Västerbottens-Kuriren, Liberala Nyhetsbyrån och Katrineholms-Kuriren, ett traineeprogram. En trainee kommer att antas till programmet som pågår från februari till och med augusti 2008. I utbildningstiden ingår arbete som sommarvikarie på Katrineholms-Kurirens ledarredaktion.

    Sökande ska, förstås, ha intresse för politik och ”en liberal grundsyn”. Och nej, jag har ingen aning om vad som avses med detta.

    God utbildning – akademiska studier – sägs också vara meriterande. Dessutom välkomnar man särskilt kvinnliga sökande.

    Läs mer om detta här.

    Sedan så söker Svenska Dagbladets ledarredaktion (”obunden moderat”) en ny skribent. Som ledarskribent i SvD förväntas man ”kommentera aktuell politik och samhällsfrågor i tiden”. Och för det behövs både ”gedigna artiklar i papperstidningen och snabba giftpilar på bloggen”.

    Den man söker har ”genuint intresse för internet och vill vara med och utveckla ledarjournalistiken” i SvD:s olika kanaler.

    Läs mer om detta här.

    * * *

    Så varför gör nu jag som sosse gratisreklam för detta? Jo, jag tror att det bland bloggläsare i allmänhet – och kanske bland just mina läsare i synnerhet – finns ett intresse för politik och politisk opinionsbildning som ser lite annorlunda ut än bland dem som traditionellt rekryterats till ledarskribentskrået. Jag inbillar mig att det finns en lite högre grad fria tankar; mindre partitrogen traditionalism. Och jag tror att ledarartiklar såväl till höger som till vänster skulle bli lite mer spännande om detta fick mer genomslag på redaktionerna.

    Och jo, jag vet att jag har aktiva ledarskribenter i läskretsen – såväl till höger som till vänster. Inget ont om er. Det är de andra jag tänker på. De som närmast koketterar med att de inte läser bloggar. De borde kanske pyssla med något annat.

    Och för tydlighetens skull; jag gör även regelbundet gratisreklam här när diverse s-märkta medier söker skribenter. Även där behövs friska tankar och en hel del förnyelse.

    * * *

    PS: Och ja, det är min fru Stina som är verkställande ledamot i Liberal Press och som inledningsvis kommer att arbetsleda den trainee man söker.

    Andra skriver intressant om , , .

    lördag, december 29, 2007

    Taktik före politik

    Än en gång har Mona Sahlin sträckt ut handen till den borgerliga regeringen om en bred uppgörelse om skolpolitiken. Denna gång tillsammans med de båda lärarfackens ordförande. Och än en gång så ställer sig regeringen kallsinnig.

    Förra gången detta hände var i oktober, i samband med tv-debatten mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Då fick Reinfeldt beröm av Sahlin när det handlade om synen på skolan. Stunden innan hade moderatledaren talat sig varm för blocköverskridande samarbete. Men när Mona Sahlin då höll med hävdade Fredrik Reinfeldt plötsligt att hon ”kapitulerade” och inte hade någon politik för skolan.

    Inte mycket bättre beter sig nu Jan Björklund, som i en kommentar till Sahlins debattartikel säger att ”Sverige måste lämna flumskolan” genom mer fokus på kunskapsresultat. Märkligt nog tillägger han att ”Ju fler som står bakom sådana reformer desto bättre”.

    Den stora skillnaden mellan socialdemokraternas och regeringens skolpolitik – och som nu alltså lägger hinder för en bred, långsiktig uppgörelse – är frågan om betygsliknande omdömen för sjuåringar. Värt att notera är att Lärarnas riksförbund och Lärarförbundet alltså står på socialdemokraternas sida i den här frågan.

    I någon mening är regeringens agerande begripligt. Det handlar förstås om taktik. Man vet att skolpolitiken var en valvinnare för borgerligheten i det senaste valet. När socialdemokratin nu lägger om sin politik på det området så minskar incitamenten att rösta borgerligt.

    Men samtidigt visar därmed Reinfeldt, Björklund och de andra, genom sin kompromisslösa hållning, att man sätter taktiken före politiken. Det bådar inte gott för skolan.

    Andra skriver intressant om , , .

    Årets citat

    ”Svensk demokrati bygger på en enda lag och kan uttryckas i de tre bokstäverna YGL, vilket ska uttolkas som yttrandefrihetsgrundlagen. YGL fastslår den omistliga rätten att säga, tycka, tänka och tro vad som helst. Denna rättighet omfattar alla svenska medborgare från skogstokig nazist till stenkastande anarkist och alla däremellan.

    Alla andra grundlagar, som till exempel regeringsformen, är endast praktiska utsmyckningar av yttrandefriheten. YGL är följaktligen den lag som demokratin står och faller med.”

    (Stieg Larsson, Luftslottet som sprängdes, ISBN: 978-91-1-301531-6)

    Andra skriver intressant om , , .

    torsdag, december 27, 2007

    2008 liknar 1984

    Flera bloggare, däribland deepedition.com, har uppmärksammat regeringens instruktioner till utredaren av datalagringsdirektivet.

    Det var tidningen Riksdag & Departement som var först med att skriva om direktiven, men sedan har även bland annat Dagens Nyheter och Aftonbladet hängt på.

    Som deepedition konstaterar så kan den lagstiftning som riskerar bli följden av direktivet rent praktiskt innebära att polisen kan begära ut vilket ip-nummer som helst – oavsett om det finns misstanke om brott eller inte. Inget besök på en webbsida, nedladdning av en fil, sändning av ett e-brev, chattande med mera kan längre hållas hemligt om detta blir verklighet.

    Regeringens förslag är ett allvarligt hot mot den personliga integriteten, och om syftet är att få stopp på fildelning så känns det som att man från politiskt håll jagar mygg med granatgevär.

    Handlar det i stället om att sätta dit tungt kriminella gäng och nätpedofiler så ställer jag mig frågande till i vilken utsträckning detta är en effektiv metod. Stationsvakt ironiserar kring att ”Pedofil och fildelare är ord som båda innehåller fil, och om ändamålet är att fånga in den ene och medlet fångar in den andre, är det hela ju ändå helgat, eftersom bägge filarna ändå är ena slags kriminella gäng”.

    Blogge Bloggelitio påminner om att före valet så var tongångarna annorlunda, ”Då uttalades moderata tvivel om vettet i att kriminalisera halva befolkningen”. Nyansrik som alltid menar han vidare att ”alliansregimen tvärtom har intensifierat statens fascistiska samarbete med de multinationella bolagen”.

    Frågan är dock så allvarlig att inga överord torde vara nödvändiga. Men vissa historiska jämförelser kan ändå vara på sin plats:


    Andra skriver intressant om , , .

    Bloggåret 2007

    Året lider mot sitt slut och det känns som att det är läge att sammanfatta en smula. När jag tittar tillbaks på allt jag skrivit i år så slås jag av ett par saker.

    För det första har jag skrivit väldigt mycket. För det andra ger en genomläsning av gamla blogginlägg en ganska god bild av vad som hänt politiskt under året.

    I januari stod det föreståendet valet av Mona Sahlin till ny partiledare för socialdemokraterna i centrum. Själv skrev jag ett flertal inlägg om detta och ställde krav på att Sahlin skulle ge besked om hur hon ser på den socialdemokratiska politiken och om/hur den bör läggas om för att socialdemokratin ska vara valbar år 2010.

    Under februari så skrev jag en hel del om den då pågående förnyelsedebatten inom socialdemokratin och vilka vägval man stod inför. I februari postade jag också ett av mina mest lästa och länkade inlägg någonsin; På väg med Ola Salo.

    Mars var en spretig månad, att döma av vad jag skrivit om. I arkivet hittar jag allt från inlägg om stimulans av efterfrågan på vita hushållsnära tjänster, kvotering och bloggande politiker, till revirpinkande journalister, förslag om övervakning av data- och teletrafik och Arbetarrörelsens tankesmedja.

    I april – den traditionella månaden för skämtande – skrev jag påfallande ofta om Sverigedemokraterna, bland annat här, här och här.

    Kommunikation i olika former var ett dominerande tema i maj. Jag skrev bland annat om varför jag tror att opinionsjournalistik och profiltyckare kommer att bli allt mer värdefulla för medieföretagen, att Arbetarrörelsens tankesmedja äntligen rekryterat en person som ska ansvara för kommunikation och omvärldsanalys, samt Göran Perssons beslut att börja jobba på JKL – det senare fick jag anledning att återkomma till.

    Under juni skrev jag påfallande ofta om moderater. Bland annat uppmärksammade jag de hemliga insamlingsnätverk som gett moderaterna stora ekonomiska bidrag till valrörelsearbete. Jag skrev också om de moderata riksdagsledamöter som deklarerade att de var beredda att gå emot sitt parti i frågan om könsneutrala äktenskap och följde upp detta med en text om att den moderata partistyrelsen körde över partistämman i förväg. Dessutom hyllade jag Anna König Jerlmyr för sin politiska årsredovisning om hur hon förvaltar sitt uppdrag som folkvald.

    I juli inföll Almedalsveckan och då bloggade jag mest via Almedalsbloggen. Väl hemma från Gotland gick jag snart på semester, och överlämnade bloggen till mina vikarier Roya och Matilda. De satte fart på er bloggläsare, och en del av deras inlägg resulterade i rekordmånga kommentarer.

    Och så blev det augusti. Och jag registrerade ett konto på Facebook. Bad move. Galet mycket tid och energi har jag sedan dess ägnat åt att återknyta kontakt med faktiska vänner, ytligt bekanta, släktingar, gamla skolkamrater och folk jag knappt känt alls. På Facebook har det pokats, superpokats, kastats får, gratulerats på födelsedagar, justerats statusrader och lekts vampyrer, varulvar, slagskämpar och superhjältar. Väldigt skoj – men grymt tidsödande. Mitt bloggande har definitivt blivit lidande av detta.

    Ett tydligt tema under september var censur och andra storebrorsfasoner. Jag skrev en del om Lars Vilks Muhammedbilder, filter som ska hindra politiker och tjänstemän i regeringskansliet från att besöka ”olämpliga sidor” på internet, hur den så kallade 11 september-attacken i USA satt djupa spår i det svenska rättssamhället, samt prostituerades yttrandefrihet.

    I oktober handlade det mycket om förhållandet mellan bloggar och traditionella medier, nya sätt att bedriva politisk opinionsbildning samt borgerlighetens opinionsmässiga och politiska kräftgång.

    November var en spretig månad, att döma av vad jag bloggat om. Det började med Ulrica Schenströms avhopp och tidningen Fokus kartläggning av landets 100 mäktigaste personer. Vidare föreslogs att telefonbolag och internetoperatörer ska tvingas spara uppgifter om vem som ringer eller skickar e-post i ett års tid, och överåklagare Christer van der Kwast lät göra husrannsakan på TV4. En del inlägg kretsade även kring den socialdemokratiska framtidsdebatten.

    Och nu skriver vi december. Lite överraskande så finner jag att ganska många inlägg jag skrivit under månaden har EU-anknytning; kommissionär Franco Frattini vill på EU-nivå minska yttrandefriheten på internet, Nej till EU kräver utan framgång folkomröstning om EU:s så kallade Lissabonfördrag, Lotta Gröning missförstår gravt EU:s politiska grundvalar, och en uppmärksammad dom i EG-domstolen får sannolikt inte de förödande konsekvenser som vissa fruktat och andra hoppats på.

    Om några dagar är jag inne på mitt tredje år som bloggare. Jag gör inga utfästelser om hur länge jag fortsätter, mer än att jag håller igång så länge det känns kul och jag fortsätter få givande feedback – såväl positiv som negativ.

    * * *

    PS: Glöm för all del inte att rösta fram Årets politiska blogg! Under året som gått är det jag som varit stolt innehavare av den titeln, men nu är det dags att lämna över manteln. Det finns i år över 100 nominerade kandidater. Själv har jag bland annat nominerat Katrine Kielos, Roya och Matilda, Erik Laakso och Freddi med bloggen Dyslesbisk.

    Andra skriver intressant om , , .

    Flykten från Fredrik Reinfeldt

    [UPPDATERAD] Raset för statsminister Fredrik Reinfeldt i Aftonbladet/Sifos förtroendebarometer kom knappast som någon större överraskning. Året som gått har verkligen inte varit opinionsmässigt gynnsamt för den borgerliga regeringen – och allra minst för Reinfeldts egna moderater.

    Mona Sahlin är nu den partiledare som det svenska folket förefaller hysa störst förtroende för. 48 procent av de personer Sifo tillfrågat uppger att de har stort eller mycket stort förtroende för Mona Sahlin, vilket är sju procentenheter fler än i mars då en motsvarande mätning senast genomfördes. Samtidigt rasar Reinfeldts popularitet från 52 till 45 procent.

    Det är lätt att instämma med Aftonbladets Lena Mellin när hon skriver att det borde vara ”direkt oroväckande” för regeringen att en femtedel av väljarna, 21 procent, uppger att de inte har något förtroende alls för statsministern. På den nivån befann sig Göran Persson i samband med valförlusten förra året, påminner Mellin.

    Samtidigt är det inte valår än på ett tag. Och Mona Sahlin kan inte förlita sig på missnöje med regeringen hur länge som helst. Dock finns det all anledning för socialdemokratin att se möjligheterna i de många olika mätningar som presenterats den senaste tiden.

    Det är exempelvis intressant att förtroendebarometern visar att Sahlin går hem hos kvinnorna, medan männen föredrar Reinfeldt. Och det är inte förvånande. En opinionsundersökning som Synovate på tidningen Fokus uppdrag lät göra för ett tag sedan visade att de som främst känner sig gynnade av regeringens politik är män medan de som anser sig missgynnade är kvinnor.

    Faktum är att nästan hälften av landets kvinnor, 49 procent, anser sig missgynnade av regeringen. Bara 27,6 procent upplever sig gynnade.

    Men som DN/Synovates decembermätning visade så har moderaterna inte längre ”bara” problem med kvinnorna. Partiets opinionsras under hösten under hösten beror främst på en nedgång bland manliga väljare, bland äldre över 60 år, bland högutbildade, bland Saco-medlemmar, och bland väljare i Stockholmsregionen och Mellansverige. Alltså grupper där m traditionellt har haft ett starkt stöd.

    Uppenbarligen är det inte bara moderata statsråd och andra nyckelmedarbetare som Fredrik Reinfeldt har svårt att hålla kvar. Nu flyr även de moderata kärnväljarna från honom.

    * * *

    Svenska Dagbladets ledarkommentar i dag om Mona Sahlins opinionsmässiga framgångar är ganska roande i sin magsurhet. Det är nästan så att man undrar om Ulf Adelsohns uppmaning till bojkott av tidningen, som han menar är ”en starkt bidragande orsak till regeringens låga opinionstal”, tagit skruv.

    Andra skriver intressant om , , .

    lördag, december 22, 2007

    Våga tala om hiv och aids

    Att artisten Andreas Lundstedt vågat berätta öppet i tidningen QX att han är hiv-positiv är ett stort och betydelsefullt steg. Det öppnar för en ökad medvetenhet om att hiv och ids fortfarande är realiteter – även i Sverige.

    Enligt TV4 Nyheterna smittas varje år mellan 300 och 400 personer med hiv i Sverige. I hela världen smittas varje dag 14 000 människor.

    Och trots att många hiv-positiva – däribland Andreas Lundstedt – i länder som Sverige numera kan leva förhållandevis normala liv så får många fortfarande uppleva en hel del stigmatisering och särbehandling i olika sammanhang. Ett exempel på det rapporterades det om nyligen på radioprogrammet Rond i P3, nämligen de olika reserestriktioner som finns för hiv-positiva som vill åka till länder som till exempel Kina, Ryssland och USA.

    Rädsla och fördomar kan inte få tillåtas begränsa människors liv. Andreas Lundstedt och andra kända personer med hiv kan på det området göra en jätteinsats som förebilder.

    Andra skriver intressant om , , , .

    fredag, december 21, 2007

    We are the bomb!

    Galet många har uppmärksammat min och Nina Unesis debut som utfrågare i den socialdemokratiska ”blogg-talkshow” som hade premiär i går.

    Den relativt nystartade Bloggtidningen var bland de första medier som uppmärksammade inslaget, vilket beskrevs som ”bloggutfrågningar som videoblogg”.

    En av mina tidigare bloggvikarier, Marta Axner, skrev att hon gillade ”både tanken med att använda nya medier och att låta ’okontrollerat’ material vara med i partiets webbsatsning”.

    Maria Bandh, med bloggen Maria(s) hörna, uppskattade att frågan om Nato kom upp på tapeten, med hade önskat en längre intervju.

    Johannes, med bloggen Bios Politikos, levererade en av de absolut roligaste kommentarer jag läst om vårt tilltag. Han tyckte att jag hade ”en hypnotiskt stirrande blick som ibland gjorde det svårt att koncentrera sig på det som sades”. Sjukt skoj!

    Kulturbloggen påminde om vikten att pinga kommande inslag i vår intervjuserie på Vlogportalen. Det känns mer som en uppgift för producenterna av programmet, men jag tror att de tar till sig av denna uppmaning.

    Johan på bloggen Revelator antar – helt korrekt – att jag och Nina gärna tar emot kommentarer på vad som kan förändras till nästa intervju som sker efter årsskiftet, närmare bestämt i slutet av januari.

    Politikerbloggen noterar att Jan Eliasson undvek att svara på frågan om han själv kan tänka sig att börja blogga.
I stället konstaterade Eliasson att han ”växt upp i reservoirpennans tid och skriver rätt mycket själv med egen hand”. Men han tillade också att han inser vikten och betydelse av bloggar och andra ”nya” mediekanaler för den politiska opinionsbildningen – och exemplifierade med höstens demokratikamp i Burma.

    En anonym kommentar på Politikerbloggen undrade om vår intervju var ett skämt eller ”nått slags... filmat skolarbete från 8:e klass”. En annan, likaledes anonym person, tyckte att satsningen var ”Onödiga utgifter för S, de har ju gratis reda SVT”.

    Erik Laakso ställer sig tveksam till om idén var ”spännande och utvecklande”, men tillstod att det var ”ett gott steg på vägen på ett nyvaket utforskande om något som tidigare kanske setts lite som något en smula obskyrt”.

    Nils Gustafsson, med bloggen Erlanderbrigaderna, betecknade satsningen som ”Sossepropaganda 2.0” och tyckte – med viss rätt – att jag och Nina ”verkar ovana och obekväma och mest ser ut som två försagda niondeklassare från skoltidningen vid sidan av alltid lika karismatiske Eliasson”.

    Mer vänliga recensioner fick vi från Johan Sjölander som tyckte att det blev riktigt bra och att ”det är kul att socialdemokratin ligger så pass långt framme både vad gäller synen på bloggosfären och på hur den nya tekniken kan användas”. Jag kan bara instämma i det senare.

    Peter Karlberg påpekar, med all rätt, att ”Flera av Eliassons svar borde föranlett följdfrågor” och han hoppas att jag och Nina utvecklar vår teknik i det avseendet. Han har helt rätt. Till nästa gång får vi försöka att inte låta vårt manus styra oss lika mycket.

    Karlbergs namne Gustavsson tycker att vi presterat ”en trevlig intervju” men menar också han att ”flera självklara följdfrågor aldrig kom att ställas”.

    Miljöpartisten Joakim Hörsing skriver att även om själva intervjun ”kanske inte var sylvass, så är Morians och Unesis initiativ skarpvässat och framåtsyftande och de får helt klart godkänt”. Han tillägger klokt att ”alla med intresse av opinionsbildning måste hänga med och befinna sig i rätt medium”.

    Slutligen skriver Krassman att man i intervjun märker ganska snabbt att ”Eliasson inte är någon nybörjare” och undrar om Nina och jag ”blir lika säkra som intervjuare”. Han tycker också att vi kunde ha lyft fram frågeställarna mer; vart de kom ifrån, ålder och kanske om de hade någon uttalad politisk sympati. Det är onekligen en tanke – men långt ifrån alla som mejlat oss eller ställt frågor via våra bloggars kommentarsfält har presenterat sig så utförligt.

    Hur som helst är det jätteroligt med alla reaktioner, kommentarer och råd. Jag tror att jag kan tala för både Nina och mig när jag säger att vi uppskattar det ni skriver och lovar att ta till oss av det. Förhoppningsvis kommer det att märkas i slutet av januari när det är dags för nästa intervju.

    Andra skriver intressant om , , , .

    Sagor och sanningar i juletid

    [UPPDATERAD] I dagens morgontidning såg jag en ny annons från Svenskt Näringsliv, denna gång en variant av den klassiska sagan om den lilla hönan.

    Den här gången går man till angrepp på skatter och solidarisk fördelningspolitik.

    Jag skrev nyligen en krönika till tidningen Broderskap om Svenskt Näringslivs tidigare sagolika annonser och som publicerades i veckans nummer av tidningen. Dessvärre verkar den inte ligga uppe på nätet än, varför jag lägger ut den i sin helhet här i stället.

    * * *

    Jag vet inte hur det är med er, men själv kan jag tycka att julhandelsstressen är lite påträngande ibland. Inte minst på shoppinggator tar det dagar som dessa orimligt lång tid att ta sig fram i trängseln.

    Upp-poppade versioner av julsånger dånar från var och varannan affär man passerar och tomtar, snögubbar och renar dominerar synfältet varhelst man vänder sig. I centrum för december står handeln. Och det går bra för handeln, meddelar dess branschorganisation Svensk Handel. Faktum är att man är inne på sitt elfte år av ständig tillväxt. Förväntningarna på årets sista månad är en fortsatt positiv utveckling.

    Men för vissa så är tydligen den intensiva kommersen kring jul inte nog.

    Under julhandelns mest intensiva period fann Svenskt Näringsliv det påkallat att gå ut med en stor kampanj där man ironiserade över och varnade för dem som hade fräckheten att ifrågasätta konsumtionshysterin.

    Det gjordes dessutom i form av en julsaga, i vilken en liten gumma som sett fram emot julen då hon tänkt handla klappar åt nära och kära kom på andra tankar efter att ha läst en kultursida i en tidning där ”några arga tanter och farbröder” skrivit att julen var fel eftersom människor bara handlade hela tiden. Gumman i sagan handlade därför mindre och fick då ”en jättetråkig jul” – samtidigt som gubben som drev stadens affär fick stänga eftersom ingen längre ville handla av honom.

    Själv tror jag att Svenskt Näringslivs kampanj är medvetet naiv, i syfte att starta en debatt där de får chansen att presentera mer begåvade argument för varför de tycker att konsumtion är positivt. Men det verkar som om intresseorganisationens kommunikationsstrateger underskattade hur provocerade människor skulle bli av att man i sagoform drev med dem som ifrågasatt julhandeln. Att Svenskt Näringsliv dessutom framstod som alldeles tondöv i klimatdebatten – som ju i allra högsta grad handlar om våra konsumtionsvanor – stärkte antagligen inte deras trovärdighet.

    Vid toppmötet på Bali nyligen kom man fram till en överenskommelse som innebär startskottet för ett nytt internationellt klimatavtal. Och då målet är att minska mängden växthusgasutsläpp är det inte otroligt att flyget kommer att beläggas med nya skatter, alternativt omfattas av systemet med utsläppsrätter. I alla händelser kommer detta att få stor betydelse för handeln. I ljuset av detta framstår Svenskt Näringslivs sagor som ett avancerat försök att stoppa huvudet i sanden.

    Men man nöjde sig inte heller med detta tema. I en annan annons går man i sagoform till angrepp mot arbetsrätten och i en tredje ställer man sig oförstående till hur någon kan ifrågasätta aktieutdelning framför nyinvesteringar eller löneökningar.

    Det är så att man häpnar över hur snett näringslivslobbyisterna lyckas hamna i debatten. Samtidigt som den borgerliga regeringens opinionssiffror fortsätter rasa – efter en impopulär sänkning av a-kassan och urholkning av arbetstryggheten bakvägen – så försöker nu alltså Svenskt Näringsliv vinna gehör för slopade turordningsregler och att företagare ska berika aktieägare, snarare än att satsa på sina anställda. Hade det inte varit så cyniskt och korkat så hade jag nästan blivit imponerad över bristen på respekt för det politiskt korrekta.

    * * *

    PS: Missa inte Katrine Kielos kommentar till Svenskt Näringslivs julsagor i Dagens Arena.

    Andra skriver intressant om , , .

    torsdag, december 20, 2007

    Bloggintervju med Jan Eliasson

    I dag är det världspremiär för den nya satsning där jag och Nina Unesi frågar ut ledande socialdemokratiska företrädare om aktuella politiska frågor. De flesta frågor vi ställer kommer från er bloggläsare. Stort tack till alla er som bidragit!

    Vår första gäst är Jan Eliasson. Se resultatet nedan:


    I slutet av januari spelar vi in nästa program, och i god tid innan dess meddelar Nina och jag på våra bloggar vem som blir vår nästa gäst och inbjuder er läsare att ställa frågor till honom eller henne.

    Reaktioner på denna intervju och satsningen i stort välkomnas. Men var snälla - det här är premiär för oss...

    Andra skriver intressant om , , , .

    Bloggintervju med Jan Eliasson

    onsdag, december 19, 2007

    Borgerlig kulturskymning

    [UPPDATERAD] Ett tydligt tecken på att alliansregeringens kulturpolitik har sina (*ehrm*) brister, är att man i dag har förordnat ”entreprenören Johan Staël von Holstein” till ledamot i styrelsen för Statens kulturråd.

    Men visst, kan moderaterna välja in artisten Martin ”E-type” Eriksson i Stockholms skönhetsråds styrelse (en post han i och för sig sedan hoppade av) så...

    Staël von Holsteins blogg går att läsa här. Han skriver dessutom kolumner i tidningen Metro.

    Ny ledamot ordförande i Kulturrådets styrelse är också den moderata landshövdingen Mats Svegfors. Det känns skönt att regeringen tar frågan om att inte politisera utnämningarna till statliga myndigheter på allvar.

    Andra skriver intressant om , , .

    Den svenska modellen består

    (Varning för lååångt inlägg...)

    Gårdagens stora politiska händelse var självfallet domen i EG-domstolen rörande fackförbundets Byggnads blockad mot det numera välkända skolbygget i Vaxholm för några år sedan.

    Rimligtvis kommer detta att få konsekvenser för synen på EU-medlemskapet i Sverige. Så sent som i lördags så skrev den socialdemokratiske trotjänaren Arne Kjörnsberg på sin blogg att om EG-domstolen går emot Byggnads ”tycker jag att det är skäl för att vi skall lämna EU”.

    Inte oväntat får han medhåll av vänsterpartiledaren Lars Ohly, som nu kräver att Sverige lämnar EU. Också s-märkta Kulturbloggen skriver att domen innebär att Sverige kommer att lämna EU. ”Kanske inte i morgon, men EU-motståndet som redan är stort i Sverige kommer att växa kraftigt och snabbt”.

    Intressant nog så framgår det av en stor SCB-undersökning som gjorts under perioden 29 oktober - 25 november att den positiva inställningen till Sveriges EU-medlemskap snarare fortsätter att öka. I den här mätningen svarar 50 procent ja på frågan om de ”i huvudsak är för Sveriges medlemskap i EU”, medan bara 24 procent svarar nej. I den förra mätningen var övervikten för ja-sidan 49-26.

    Om domen ändrar denna trend återstår att se. Jag är inte lika övertygad som Kjörnsberg, Ohly och Kulturbloggen.

    En bekant till mig, Samuel Engblom – som är jurist på TCO, har varit vänlig nog att bistå med lite fakta i målet. Observera jag själv definitivt är amatör inom det här området, så eventuella missförstånd eller feltolkningar tar jag fullt ansvar för:

    1. Domen gäller bara situationer där gästande tjänsteföretag (som utövar friheten att tillhandahålla tjänster) vilka inte sökt tillfälligt medlemskap i en svensk arbetsgivarorganisation, vägrar att teckna hängavtal med ett svenskt fackförbund. Den påverkar inte relationen mellan svenska fackföreningar och svenska arbetsgivare eller mellan svenska fackföreningar och utländska företag som etablerar sig i Sverige (dvs utövar rätten till fri etablering). Den påverkar heller inte vad som gäller då utländska arbetstagare kommer till Sverige för att arbeta hos ett svenskt företag eller ett företag som är etablerat här (fri rörlighet för arbetskraft). Den svenska modellen är alltså inte hotad.

    2. Domen ändrar inte de principer som domstolen slog fast i förra veckans Vikingdom. Domstolen konstaterar att rätten att vidta fackliga stridsåtgärder för att skydda arbetstagarna i värdmedlemsstaten mot social dumpning ”kan utgöra tvingande hänsyn [...] som i princip kan motivera en inskränkning i en av de grundläggande friheterna som garanteras enligt fördraget” (de fyra friheterna). Domen innebär alltså inte ett förbud mot stridsåtgärder riktade mot utländska tjänsteföretag.

    3. Lex Britannia, dvs den paragraf i MBL som innebär att förbudet mot att vidta stridsåtgärder för att tränga undan ett gällande kollektivavtal inte gäller utländska kollektivavtal, underkänns. Den diskriminerar pga nationalitet och diskrimineringen kan inte motiveras med hänsyn till allmän säkerhet och hälsa. Lex Britannia måste alltså ändras, vilket Sven Otto Littorin lovat *).

    4. Domstolens beslut är väldigt snävt formulerat. Europaparlamentets och rådets direktiv om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster innebär att en facklig organisation i en EU-medlemsstat har möjlighet att genom stridsåtgärder i form av blockad av arbetsplatser, försöka förmå ett tjänsteföretag som är etablerat i en annan medlemsstat att inleda förhandlingar om lön och kollektivavtal.

    5. Utstationeringsdirektivet innebär att gästande företag ska tillämpa värdlandets regler för arbetstid, semester, minimilön, bemanningsföretag, arbetsmiljö och diskriminering. Bestämmelserna kan finnas i lagstiftningen eller ”i kollektivavtal eller skiljedomar som förklarats ha allmän giltighet” (några sådana finns inte i Sverige, och det har varit ett medvetet val från arbetsmarknadens parter och regeringar av olika kulör att inte införa den möjligheten).

    *) Devrim Mavi på Dagens Arena menar dock att Littorin hycklar.

    Andra skriver intressant om , , .

    tisdag, december 18, 2007

    Integritetsombudsman Pär Ström önskar god jul



    Andra skriver intressant om , , .

    Ta din medicin, Lotta Gröning!

    Och så var det dags igen. Aftonbladets debattredaktör Lotta Gröning spinner på nytt igång om EU i två blogginlägg som allvarligt får mig att fundera på om hon glömt att ta sin ta sin medicin.

    Den 17 december hävdade hon med bestämdhet att EU ”har högervridit den svenska socialdemokratin”. Hennes främsta argument för den slutsatsen var att ”socialdemokratins ledarskikt köpte hela den nyliberala ekonomiska politiken som EU har grundlagsfäst”.

    Dagen efter, alltså i dag den 18 december, fyllde hon på med att slå fast att nyliberalismen ”grävt sig in i den socialdemokratiska politruksjälen”.

    Låt oss börja med nyliberalismen. För dem som till skillnad från Lotta Gröning försöker analysera politik ur ett sansat perspektiv och inte slänger -ismer omkring sig som skällsord, så torde det vara känt att nyliberalismen – eller mer korrekt libertarianismen – inte direkt är någon inspirationskälla för EU-samarbetet. I stället kännetecknas denna ideologi av ett kompromisslöst hävdande av individens rätt till liv, frihet och egendom. Ur individens frihet härleder man den ekonomiska liberalismen, med försvar av kapitalismen, liksom drog- och vapenliberalism och ställningstaganden som fri invandring och total yttrandefrihet.

    Det finns bättre källor, men till och med Wikipedia ger en ganska god grundläggande sammanfattning av libertarianismen.

    Värt att påpeka i sammanhanget att de få libertarianer som finns i Sverige är uttalade motståndare till EU – och i synnerhet till den del av detta samarbetes ekonomiska politik som kallas EMU. För oss som var aktiva på ja-sidan i de två senaste folkomröstningskampanjerna var det lite roande att se hur obekväma EU- och EMU-motståndarna på vänsterkanten kände sig i libertarianernas och högerextremisternas sällskap. Sannolikt var obehagskänslorna ömsesidiga.

    Det jag skriver om libertarianismen och libertarianernas inställning till EU och EMU borde vara kända fakta. Men det hindrar inte debattredaktören på Sveriges största tidning – som dessutom har en socialdemokratisk ledarsida – från att framhärda i sina absurda påståenden. Med en häpnadsväckande logisk kullerbytta hävdar hon att den ”kursändring” av den ekonomiska politiken som ska ha skett i och med socialdemokratins ställningstagande för EU splittrade partiet och ledde till att socialdemokraterna förlorade valet – som i stället vanns av en likaledes EU-positiv borgerlig allians.

    Denna kullerbytta förklarar Gröning med att väljarna helt enkelt inte såg någon skillnad mellan socialdemokratin och borgerligheten. Att väljarna dessutom fann för gott att minska sitt stöd till det EU-kritiska vänsterpartiet har hon dock ingen förklaring till.

    Andra skriver intressant om , , , .

    torsdag, december 13, 2007

    Fortsatt mörkt för alliansen

    Som flera andra bloggar redan rapporterat så visar SCB:s stora partisympatiundersökning att om det var val i dag så skulle socialdemokraterna och vänsterpartiet få egen majoritet. Allianspartierna m, c, fp och kd får bara 39,9 procent tillsammans.

    SCB:s partisympatiundersökningar skiljer sig från de som opinionsundersökningsföretagen gör genom att ha upp emot 10 000 respondenter, vilket bland annat ger mer tillförlitlighet och möjlighet till lokala nedbrytningar.

    Svenska Dagbladets politiske analytiker Göran Eriksson konstaterar att Mona Sahlin inte längre ser ut att behöva båda vänsterblockets småpartier för att samla en majoritet bakom en s-ledd regering – men att socialdemokraterna inte kan utgå från att siffrorna håller i sig framemot nästa valrörelse.

    Men oavsett vad siffrorna betyder för oppositionen så är det för det borgerliga blocket utan tvekan en bekräftelse på att deras elände fortsätter. Inte minst för moderatledaren Fredrik Reinfeldt, vars parti är ensamt om en statistiskt säkerställd tillbakagång sedan SCB-mätning i maj.

    Andra skriver intressant om , , .

    Bloggarna och politiken

    I morse hade moderaternas partisekreterare Per Schlingmann bjudit in mig och – utgår jag från – ett antal andra bloggare till julfrukost ”för en diskussion kring nuläget och moderaternas planer inför 2008”.

    Jag hade dessvärre ingen möjlighet att delta, men jag uppskattar initiativet.

    Faktum är att jag får en hel del sådana här inbjudningar från organisationer och företag som ser bloggare som potentiella budskapsbärare. Det är antagligen en klok strategi. Det kostar dem ganska lite, men kan ge relativt hög utdelning.

    Jag noterar att min egen partisekreterare Marita Ulvskog så vitt jag vet aldrig inbjudit till något liknande. Inte heller har hon svarat på några av de propåer jag och andra sossar skickat om idéer hur socialdemokratin skulle kunna jobba mer aktivt med opinionsbildningen. Det senare är ett ämne som borde ligga Ulvskog varmt om hjärtat då hon leder partiets interna mediepolitiska arbetsgrupp – som hittills inte levererat någonting alls.

    Därmed inte sagt att det socialdemokratiska partiet är overksamt inom nya medier. Tvärtom tycker jag att man det senaste året varit ordentligt på hugget och verkligen satsat på att lyfta fram socialdemokratiska bloggare. Jag vill till exempel påminna om att jag själv och Nina Unesi på torsdag den 20 december fått äran att leda en webbsänd utfrågning av partiets utrikespolitiske talesman Jan Eliasson.

    Det vore dock roligt om Marit Ulvskog skulle visa upp någon typ av intresse för hur nya medier och alternativa avsändare skulle kunna utnyttjas bättre för att nå ut med socialdemokratisk politik.

    Andra skriver intressant om , , .

    onsdag, december 12, 2007

    Årets pr-jippo

    [UPPDATERAD] Än en gång lyckas den lilla obskyra skriften DSM (”Debatt, sanningssökande, mediakritik”) få uppmärksamhet för sin årliga lista över ”Sveriges viktigaste opinionsbildare”.

    I år verkar DN ha varit snabbast ut med att skriva om den, vilket motiveras av att tre av tidningens medarbetare ligger på tio-i-topplistan.

    Jag har skrivit om DSM:s listor även tidigare (här och här), och då som nu så konstaterar jag att de utformas genom en enkät bland svenska journalister som ombeds räkna upp ”årets viktigaste namn” – och inte överraskande får därför just journalister stort utrymme på listan.

    Det som är lite överraskande med årets resultat är att Anders Borg slagit ut statsminister Fredrik Reinfeldt från förstaplatsen. Och näringsminister, tillika vice statsminister, Maud Olofsson får nöja sig med tredje plats i år – jämfört med silverplacering förra året.

    Tidskriften DSM:s redaktör påpekar att tidigare finansministrar, som Gunnar Sträng och Kjell-Olof Feldt, också toppade listan på sin tid. Det var först under Göran Perssons tid som han som före detta finansminister och statsminister ständigt intog tätpositionen.

    Inte heller i år finns några bloggare – som är kända främst som bloggare (och dit räknar jag inte Carl Bildt) – med bland de 20 namn som redovisas.

    * * *

    Nu har även SvD kommenterat listan. Och deras vinkling är, föga förvånande, att tidningens ledarskribent Maria Abrahamsson stigit i graderna sedan förra årets mätning (från plats 13 till 10).

    Andra skriver intressant om , , .

    Kylslagen protest

    I går kväll samlades ett 20-tal människor i decemberkylan på Mynttorget i Stockholm för att kräva en folkomröstning om EU:s så kallade Lissabonfördrag. Arrangörer var ”folkrörelsen” Nej till EU – och sällan har väl behovet av citationstecken kring ordet folkrörelse känts mer påkallat.

    Man kan knappast anklaga Nej till EU-gänget för god tajming. Tidigare samma dag hade nämligen Danmarks statsminister Anders Fogh Rasmussen deklarerat det inte blir någon dansk folkomröstning om EU:s nya författning. I stället kommer hans regering se till att ratificeringen av fördraget sker i folketinget.

    ”Vi följer därmed dansk praxis, att hålla folkomröstningar om EU endast om det sker suveränitetsöverförelser”, sade statsminister Fogh Rasmussen, och tillade att så inte är fallet med Lissabonfördraget.

    Med det beskedet så borde EU-motståndarna inse att deras förhoppningar om en svensk folkomröstning i frågan är grusade. Och märk väl: för dem handlar det ständiga kravet på folkomröstningar om varenda enskild del inom EU-samarbetet endast om att öka polariseringen och stärka den EU-negativa opinion man piskar upp.

    Det är också intressant att notera att de som inför den första svenska folkomröstningen om EG/EU då hävdade att det europeiska samarbetsprojektet var en rikemansklubb där nationella parlament inte skulle få något inflytande, nu alltså motsätter sig ett fördragsförslag som möjliggör en fortsatt utvidgning av EU samt stärker medlemsländernas parlaments inflytande.

    Andra skriver intressant om , , .

    tisdag, december 11, 2007

    Sagor från näringslivet

    [UPPDATERAD] Jag funderade på vad jag skulle skriva om Svenskt Näringslivs senaste märkliga kampanj med en saga som verkar hävda att alla som kritiserar det allt mer kommersialiserade julfirandet har fel. Sedan hittade jag Deepedition.com:s inlägg i ämnet, och bättre kan det knappast sägas:
    ”Själv är jag knappast att kalla kommersiellt fientlig men att göra något sånt här återskapar bara den gamla synen på Svenskt Näringsliv som en ondskefull organisation som struntar i människan och bara intresserar sig för kollektivet företagen. Hela idén känns som att slå in rätt öppna dörrar: vi går mot en jul med nya omsättningsrekord, handlarna är knappast oroade över att kundtillströmningen inte blir minst lika stor som förra året - och att ge sig på mediernas kultursidor är i bästa fall som att sparka på någon som redan ligger, i värsta fall ett sätt att försöka tysta kritik.”

    Deepedition.com skriver att det känns som om han, som marknadsliberal, ”fått ett hugg i ryggen” av den organisation som borde vara en som han kände samhörighet med.

    * * *

    Läs gärna även kommentarerna om Svenskt Näringslivs annonser på pr-byrån JMW:s blogg och i DN.

    Andra skriver intressant om , , .

    måndag, december 10, 2007

    Unga liberala kvinnor gripna i Kuba

    [UPPDATERAD] Enligt ett pressmeddelande från Liberala ungdomsförbundet som bland annat TV4 Nyheterna, DN, Aftonbladet och Expressen plockat upp så har tre svenskor satts i husarrest och fråntagits pass och visum av de kubanska myndigheterna.

    Bakgrunden är att en delegation bestående av tre svenska och åtta katalanska liberaler i förra veckan reste till Kuba för att stötta de så kallade Vita Damerna (Damas de Blanco). Inför de mänskliga rättigheternas dag, i dag den 10 december, sattes de tre svenskorna i husarrest.

    Kom igen nu, Castro-kramare – berätta igen hur Kuba egentligen är en fantastisk demokrati!

    Andra skriver intressant om , , .

    Börja nominera

    Nu har Bloggen Bent öppnat portarna för nomineringar till Årets Politiska Blogg.

    Som tidigare meddelats så deltar jag inte själv den här gången utan drar mig tillbaks obesegrad och bistår i stället som valövervakare.

    Andra skriver intressant om , , .

    Vardagliga hatbrott

    [UPPDATERAD] Riksdagsledamoten och flitige bloggaren Fredrick Federley skriver om hur han första gången blivit slagen för att han är homosexuell.

    Federley skriver att han inte tänkt polisanmäla händelsen, utan att överfallet bara blir ”ett i raden av övergrepp där det aldrig kommer att bli en anmälan och aldrig kommer att bli någon utredning”. Och samtidigt som det självklart är upp till var och en att avgöra om man vill genomgå den säkert uppslitande process det måste vara att lämna ut detaljer om en traumatisk upplevelse till polisen – och riskera frustration över att fallet lär komma att avskrivas, så tror jag att man riskerar ge hatfyllda våldsverkare incitament att fortsätta slå om inte alla övergrepp anmäls.

    Enligt BRÅ identifierades under år 2006 så kallade hatbrottsmotiv i totalt 3 259 brottsanmälningar. I majoriteten av dessa, 2 189 anmälningar, var motiven främlingsfientliga. Därutöver bedömdes att det förekom antisemitiska motiv i 134 anmälningar, homofobiska motiv i 684 och islamofobiska motiv i 252 anmälningar.

    Mellan 2005 och 2006 ökade anmälningarna av hatbrott med 11 procent. Antalet anmälda antisemitiska och homofobiska hatbrott ökade med hela 21 procent.

    Personligen är jag tveksam till att vissa brotts motiv ska ge strängare straff. Men nu har vi denna lagstiftning, och vad man än tycker om den så finns det en poäng att åtminstone kunna särskilja hur pass vanligt det är att sådana här brott begås.

    Det är alltid fel att människor utsätts för trakasserier, hot och våld. För de som drabbas så spelar det antagligen mindre roll om det skett på grund av ogillande av hans eller hennes hudfärg, sexuella läggning, religion eller något annat.

    Men om inte alla brott anmäls så blir det svårare att motivera kraftfulla insatser från rättsväsendet.

    * * *

    I dag, på de mänskliga rättigheternas dag, uppmärksammar Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning – HomO – de få men viktiga framsteg som gjorts i arbetet med att skapa ett erkännande för homo- och bisexuellas mänskliga rättigheter.

    Andra skriver intressant om , , .

    fredag, december 07, 2007

    Den knepiga integriteten

    I början av veckan rapporterade tidningen Riksdag & Departement att Integritetsskyddskommittén i sitt slutförslag vill införa ett principiellt förbud för samhället att i hemlighet ”övervaka eller kartlägga” enskildas personliga förhållanden.

    Det kan låta positivt – men förslaget har även sina avigsidor. Kommittén vill nämligen också att det i brottsbalken skrivs in ett förbud mot att fotografera personer som befinner sig på en plats dit allmänheten inte har insyn.

    Martin Jönsson har i SvD konstaterat att förslag som dessa bör få ”alla tänkbara varningsklockor att ringa”. ”Att staten ska avgöra vad som är lämpligt och vad som inte är lämpligt för medierna att rapportera om och visa på bild känns helt enkelt lite för vitryskt”, skriver Jönsson, och slår – helt korrekt – fast att oavsett hur gott syftet är ”finns alltid risken att det missbrukas – i första hand av dem som granskas hårdast”.

    I valet mellan att å ena sidan mer eller mindre offentliga personer riskerar att bli kränkta av oönskade bildpubliceringar och å andra sidan ett system där politiker och andra makthavare med ett intresse av att deras gärningar inte når offentlighetens ljus ska kunna fatta beslut om publiceringsförbud, så förefaller det första alternativet vara det minst onda. I Sverige har vi redan en lång rad inskränkningar i yttrande- och tryckfriheten. Vi är knappast betjänta av ytterligare förbud.

    Andra skriver intressant om , , .

    onsdag, december 05, 2007

    Vår första gäst: Jan Eliasson

    Den 20 december startar inspelningen av en serie webbsända intervjuer där Nina Unesi och jag pratar med ledande s-företrädare. Detta har jag berättat om förut. Men nu kan det äntligen avslöjas att vår första gäst blir Jan Eliasson, som leder arbetet med att utveckla partiets utrikespolitik.

    Nina och jag har full journalistisk frihet att lägga upp intervjun och välja vilka frågor vi ställer. Resultatet läggs sedan ut på socialdemokraternas YouTube-kanal. Vi välkomnar nu input från er bloggläsare; vad vill ni att vi frågar Jan Eliasson?

    Förslag kan skrivas in i kommentarsfältet nedan eller mejlas till promemorian snabel-a gmail punkt com. Programmet kommer dock inte vara särskilt långt så jag kan inte garantera att alla frågor ni skickar hinns med.

    För mer information om arbetet i rådslagsgruppen ”Vår värld”, se socialdemokraterna.se.

    Andra skriver intressant om , , , .

    måndag, december 03, 2007

    Världens starka män

    Jag har aldrig riktigt gillat benämningen ”stark man” på manliga politiska ledare kring vilken mycket makt är knuten. Det antyder någon slags ålderdomlig ordning där just den starkes makt var det som rådde och endast män kunde komma på fråga för maktpositioner.

    Ändå finns det fortfarande en del herrar i världen för vilka ”stark man” känns som en adekvat benämning. Tre av dem har varit omskrivna de senaste dagarna utifrån lite olika perspektiv. För en del av dem verkar dagarna vid makten vara på väg att rinna ut, för andra verkar greppet om makten snarare hårdna.

    I dagarna nominerades den cirka 80-årige kubanske diktatorn Fidel Castro till en ny mandatperiod i nationalförsamlingen, Kubas parlament. Denna församling är i och för sig i praktiken maktlöst, men för att kunna behålla titeln president måste Castro sitta i nationalförsamlingen. Nomineringen är en signal om att Fidel Castro trots sin sjukskrivning tänker förbli Kubas statschef.

    I en annan del av Sydamerika, närmare bestämt i Venezuela, segrade nej-sidan knappt i folkomröstningen om Hugo Chávez ”socialistiska” grundlag. Hade denna gått igenom så hade landet officiellt blivit en ”socialistisk, bolivarisk republik” utan gräns sätts för hur många mandatperioder en president kan sitta. Dessutom hade presidentens mandatperiod ökas till sju år, från dagens sex. Vidare hade presidenten fått rätt att införa undantagslagar, ”socialistisk grundsyn” skulle prägla skolans undervisning, och en ny lokal maktinstans införts som gett centralmakten större inflytande i landets provinser.

    Nu blev det alltså inte så. Och det innebär bland annat att Hugo Chávez inte kan bli ställa upp i presidentvalet 2012.

    På annat håll i världen så har en alltmer despotisk ”stark man” ytterligare stärkt sin makt. Den officiellt avgående president Putin fick i det ryska parlamentsvalet ett sanslöst starkt stöd. Partiet ”Enade Ryssland”, som i praktiken är Putins stödparti och vars federala vallista toppas av honom själv fick hela 63,3 procent av rösterna. Lägg till det den Putinvänliga ”Rättvisa Ryssland” som leds av överhusets talman och fick 8,0 procent. Dessutom fick det ultranationalistiska ”Liberaldemokraterna” som oftast stöder presidentens politik 8,4 procent.

    Det enda oppositionella parti som tycks ha tagit plats i duman är Kommunistpartiet med 11,7 procent av rösterna. Det bådar inte direkt gott för landets demokratiska utveckling.

    Frågan är nu vilken av dessa tre ”starka män” som blir först med att lämna in; avgå eller dö på sin post. Med ålderns rätt borde det rimligtvis bli Fidel Castro, men vem vet. Kanske kan han överraska ytterligare än gång och överleva alla demokratiska och despotiska ledare i världen.

    Andra skriver intressant om , , , .

    Veckan i VK

    Den här veckan kommenterar jag på VK:s ledarsida bland annat Göran Johanssons idéer om automatiskt utvisning av insmugglade flyktingar, den socialdemokratiska oppositionspolitiken samt Umeås tillväxtplaner. Trevlig läsning!

    söndag, december 02, 2007

    Kärlek och uppror

    Jo, även jag har i kommentarsfältet efter ett inlägg jag skrivit fått besök av Bloggupproret 2007. Jag valde att radera det eftersom jag inte tillåter anonyma kommentarer här.

    Dock skrev jag ett mejl till han/hon/de bakom tilltaget:

    Hej "Bloggupproret",

    Jag vill inleda med att säga att jag plockat bort din kommentar från min blogg. Det har inget med dig som person att göra eller vad du skrivit, men jag har tydliga kommentarsregler för min blogg som bland annat säger att anonyma kommentarer inte accepteras. Vill du skriva kommentarer hos mig så får du stå för dina åsikter med ditt eget namn.

    För det andra så har jag lite svårt att ta åt mig av ditt ointresse för vad jag hade för mig förra torsdagen. Min blogg handlar i ytterst liten grad om mina privata förehavanden utan fokuserar mest på politik, medier och samhället i stort - något som framgår ganska tydligt om man läser ett inlägg eller två innan man postar kommentarer.

    Jag inser att den kommentar du lämnat är av standardkaraktär och du skrivit den på ett flertal bloggar. Så nej, jag tar inte illa upp. Möjligen tycker jag att ditt tilltag är barnsligt - men det har man ju onekligen rätt att vara.

    Hälsningar

    Jonas Morian


    Min teori är att det är mediestudenter som ligger bakom detta. Jag vet att man på JMK vid Stockholms universitet brukar ge studenterna i uppgift att exempelvis testa att sprida ut ett rykte om någon kändis bland kompisar för att se hur lång tid det dröjer innan ryktet får "eget liv" och når avsändaren från en helt ny källa, alternativt når ut i etablerade medier. Det här känns väldigt likt detta.

    Men om det mot förmodan är en enskild person som på allvar sprider detta "bloggvirus" i precis den avsikt han eller hon skriver, ja då är det faktiskt lite sorgligt. Ett tips: det finns bättre sätt att ta kontakt med en söt tjej på tunnelbanan än att googla efter henne eller att försöka få bloggare att lägga ned sin verksamhet. Man kan till exempel testa med att börja prata med henne.

    Kärlek är en stark mänsklig drivkraft. Men den motiverar knappast ett blogguppror.

    Andra skriver intressant om , , .

    lördag, december 01, 2007

    Samma talibaner här som där

    Jag har tidigare flera gånger skrivit om att EU-kommissionär Franco Frattini vill ha ett europeiskt förbud mot att uppmana till terrorism och lägga ut instruktioner för tillverkning av bomber på internet. Förslaget innebär också att det exempelvis kan bli förbjudet att hylla martyrskap.

    Frågan tas upp till behandling av EU-ländernas justitieministrar nästa vecka, och den svenska regeringen står bakom förslaget. Trots att man är medvetna om att direktivet kan stå i konflikt med vår grundlagsskyddade yttrandefrihet.

    Och även här hemma dras nu snaran om yttrandefriheten åt ytterligare. En ny lag mot ”könsdiskriminerande reklam” kan nämligen vara på gång när enmansutredaren Eva-Maria Svensson lägger fram sitt lagförslag om drygt en månad.

    Som alltid när det föreslås inskränkningar i yttrandefriheten så motiveras det med de ädlaste av argument. I det ena fallet vill man skydda oss från terrorism, i det andra fallet från könsstereotypa bilder. Men effekten blir densamma. Allt fler saker får inte längre lov att sägas, skrivas, tryckas eller spridas.

    Är det verkligen ett tystare samhälle vi vill ha?

    Andra skriver intressant om , , .