Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    onsdag, december 31, 2008

    Bristfällig Europabild

    Dagens Nyheter inleder i dag en satsning på fördjupad Europabevakning inför valet till Europaparlamentet och det svenska ordförandeskapet nästa år. Det är mycket välkommet.

    Dessvärre visar DN redan från start upp flera pinsamma brister i faktakollen.

    Exempelvis illustrerar man en bild över Europa 2009 med en EU-karta bestående av endast 25 medlemsstater; saknas gör Rumänien och Bulgarien som kom med 2007.

    En annan artikel har en illustration över hur Europa utvecklats från 900 f Kr till våra dagar, och där missar man helt Kol- och stålunionen – som ju var grunden till det samarbete som senare skulle leda fram till EEC, EG och EU.

    Men jag ska inte bara klaga. Mycket av DN:s EU-satsning är också bra. Som exempelvis intervjun med Fredrik Reinfeldt där han ger ett ytterst välkommet besked och tar bestämt avstånd från idéerna att moderaterna ska driva en ”nationalistisk” kampanj inför valet till Europaparlamentet i juni.

    ”Det tänker vi inte göra”, säger Reinfeldt, och tillägger att han är väl medveten om sin europeiska läxa och historia – ”att nationalismen är det gift som mer än något annat har förgiftat den här kontinenten”.

    Hear! Hear!

    Andra skriver intressant om , , , , .

    Ingen vidare boknörd

    Gjorde just ett rätt kul test. Det visade sig, i och för sig inte särskilt överraskande, att jag inte var någon vidare boknörd. Jag läser inte alls särskilt mycket skönlitteratur längre och då oftast bara under längre ledigheter. Och även då är min boksmak så smal att det inte blir så mycket läst.

    Här är hur som helst mitt resultat:



    Andra skriver intressant om , , .

    tisdag, december 30, 2008

    Är s-bloggar något att ha?

    [UPPDATERAD] På senare tid har det inom den socialdemokratiska delen av den svenska bloggosfären förts en diskussion om vilken, om någon, nytta s-bloggarna egentligen tillför debatten. I vilken utsträckning är det socialdemokratiska bloggare som hamnar högt på listorna över vällästa och länkade inlägg, och klarar vi av att nå ut utanför vår egen krets?

    Björn Wadström menar att ”Det krävs en mycket mer öppen attityd på internet än att skapa slutna infosystem”, vilket han självklart har rätt i. Ann-Catrin Brockman svarade med att lista en stor mängd s-bloggar. Andra sådana listor finns exempelvis här, här och här.

    Erik Laakso invände mot Wadströms tes och påpekade att många sossebloggar är öppna och pingar såväl s-bloggar som intressant.se, ”så slutenheten är inte ett egentligt problem”. Däremot, fortsatte han, är det förstås så att det ”sällan är några sossebloggar som är direkt delaktiga i debatterna i bloggsfären”.

    Laakso ägnade sedan ett antal timmar av julhelgen åt att gå igenom samtliga 380 bloggar på listan, och kunde efter det konstatera att endast 161 hade ett aktivt fungerande bloggverktyg och bara 126 uppdaterades något så när regelbundet. Hans uppskattning blev att det i praktiken finns ungefär 125-130 stycken aktiva sossebloggar i bloggsfären.

    Han ämnar nu övergå nu till att läsa igenom alla dessa bloggar och ge något slags omdöme. Hittills har han ”bara” kommenterat dem han anser sig välbekant med och tycker är bra sedan tidigare. Ett imponerande arbete, hur som helst.

    Min uppfattning i debatten är knappast originell; jag tycker att väldigt många s-bloggar är väldigt tråkiga. Men det betyder inte att de saknar värde. Det kan vara nog så viktigt för exempelvis en s-förening, en s-grupp i kommunfullmäktige eller en enskild s-politiker eller aktivist att ha bloggen som en kanal att nå ut med information och argument.

    Personligen föredrar jag dock s-bloggar som tänker lite utanför ramarna, vågar vara självkritiska och inte bara reflexmässigt utmålar allt socialdemokratiskt som bra och allt annat som dåligt. Men också radikalism och opposition för dess egen skull blir snabbt tröttsam.

    Sedan förundras jag över att så många s-bloggare (mig själv inräknad, allt som oftast) är så dåliga på att uppmärksamma, kredda och länka till varandra – men även till andra bloggar och nyhetskällor. Utan länkar och interaktivitet så blir bloggar bara anslagstavlor, och sådana har vi nog av inom politiken.

    * * *

    PS: Glöm inte att rösta på en sosse i omröstningen om Årets politiska blogg!

    Andra skriver intressant om , , , .

    måndag, december 29, 2008

    FRA-sveket inte glömt

    En enkät som Ekot gjort visar att regeringens hantering av FRA-lagen får kritik från Allianspartiernas gräsrötter. Över hälften – 56 procent – av dem som svarat tycker att hanteringen skötts dåligt eller mycket dåligt.

    SvD:s PJ Anders Linder ställer den ytterst relevanta frågan: I vilket universum har de övriga 44 procenten hållit hus?

    Enkäten visar att många framför allt anser att regeringen misslyckades med att förklara varför lagen skulle vara nödvändig. Till Ekot säger Leif Lewin, professor i statskunskap vid Uppsala universitet, att regeringen misslyckades med att förutse vilken opinion frågan skulle skapa.

    Och det är väl det minsta man kan säga.

    Frågan är om väljarna kommer att ha glömt och förlåtit Allianspartiernas agerande om FRA när det drar ihop sig till riksdagsval igen. Själv kommer jag göra mitt bästa för att påminna.

    Andra skriver intressant om , , .

    Förtroende kan bara förtjänas

    Under julhelgen visade en väljarbarometer från TV4/Novus Opinion att moderaternas opinionsstöd stigit till hela 27,9 procent, att jämföra med 37,8 procent för socialdemokraterna.

    Tillsammans får Allianspartierna enligt mätningen stöd av 44,1 procent av de tillfrågade, jämfört med 52,3 procent för den rödgröna oppositionen. Blockskillnaden är därmed 8,2 procentenheter.

    Enligt opinionsanalytiker Arne Modig påminner läget om vad många väljarundersökningar visade under våren 2004. Då låg stödet för det socialdemokratiska regeringsunderlaget i flera mätningar drygt sju procentenheter före det samlade stödet för de borgerliga partierna.

    Samtidigt visar Aftonbladet/Sifos mätning av förtroendet för partiledarna att förtroendet för Fredrik Reinfeldt ökar kraftigt medan det sviktar för Mona Sahlin. I våras var skilde det sju procentenheter mellan dem. Nu sägs gapet ha växt till 18 procentenheter till Reinfeldts fördel.

    Enligt tidningens ledarsida är detta ”lagom alarmistiskt för att få socialdemokratins partiaktiva och sympatisörer att inse att valet 2010, trots regeringen Reinfeldts klasspolitik, inte blir någon promenadseger”.

    Låt oss hoppas det. Onekligen återstår det mycket att göra innan en rödgrön valseger 2010 kan betraktas som säker. Däremot är jag tveksam till om Aftonbladets lösning för att stärka Sahlins förtroendekapital – en kris- och förtroendekommission med namn som Göran Johansson, Margot Wallström, Carin Jämtin och Pär Nuder – är rätt väg att gå.

    Göran Johansson har absolut gjort stora insatser som kommunpolitiker i Göteborg, men han tillhör på många sätt en helt annan generation av socialdemokratiska politiker än de som nu leder partiet. Och i en tid där en finanskris sker parallellt med en fundamental strukturomvandling av industrin i hela västvärlden är det knappast mer provinsiell protektionism som är lösningen. Inte heller känns en avdankad Pär Nuder, som allt för mycket är knuten till Göran Perssons tid, som ett förtroendeskapande framtidsnamn.

    Betydligt mer intressant vore det om de rödgröna i stället knöt till sig ett näringspolitiskt råd med människor som Spotifys grundare Daniel Ek, artisten och skivbolagsdirektören Ayesha Quraishi, Newsmills PM Nilsson, S-entreprenören Lars-Olof Pettersson, klädföretaget Dem Collectives grundare Karin Stenmar och Annika Axelsson, samt kommunikationsproffs som Niklas Nordström.

    Kommissioner, rådgivare och vad det nu må kallas är dock förstås bara politisk kosmetika. Relevant blir det först om man faktiskt lyssnar på och tar till sig av de råd som ges från upptagna människor som delar med sig av sin tid. Annars blir det som med regeringens fiaskoartade globaliseringsråd där under året i snitt endast 12,8 av de 22 medlemmarna deltagit i mötena. Vid flera tillfällen har närvaron legat under 50 procent.

    Men med spännande människor som kan bidra med nya perspektiv och idéer som det lyssnas på, snarare än återanvändning av gamla s-politiker, tror jag Mona Sahlin och de andra skulle kunna få ett välförtjänt uppsving i förtroende- och opinionsmätningarna.

    Andra skriver intressant om , , .

    söndag, december 28, 2008

    Makt är viktigt

    Aftonbladet har låtit en jury på 47 personer utse Sveriges 100 mäktigaste. I toppen finns statsminister Fredrik Reinfeldt, finansminister Anders Borg, riksbankschef Stefan Ingves, oppositionsledare Mona Sahlin och centerledare samt näringsminister Maud Olofsson. Knappast någon överraskning så långt. Hela listan finns att läsa här.

    På sjätte plats återfinns fotbollsstjärnan Zlatan Ibrahimovic, och är därmed ensam bland de 30 som anses mäktigast i Sverige om att inte hämtas från de traditionella maktpositionerna i politik, näringsliv och media.

    Denna listning kan med fördel jämföras med Fokus rankning av Sveriges 100 mäktigaste där inte någon från idrotts-, kultur- eller nöjesvärlden finns med. Möjligen med undantag för kungafamiljen som kanske bör räknas till underhållningsindustrin.

    Själv tror jag att Aftonbladet har en poäng; idrottsmän och -kvinnor samt vissa andra kändisar kan ha en avsevärd opinionsbildade makt. Skulle Zlatan Ibrahimovic uttala sig exempelvis integration, kravallerna i Malmö eller andra samhällsfrågor så skulle det rimligtvis få betydelse.

    I andra fall – som när egobloggaren och ungmoderaten Isabella ”Blondinbella” Löwengrip kallar Karl-Bertil Jonssons julafton för ”kommunistskit” och jämför den fiktiva karaktären med AFA – ja, då känns det mer som ett desperat rop efter uppmärksamhet. Magnus Ljungkvist skriver klokt om detta.

    Jag efterlyser en mer löpande makthavargranskning än den som vissa tidningar nu gör en gång om året. Trots löften om uppryckning så har exempelvis Politikerbloggen nästan helt övergått till att bli en plats för rewrites av redan publicerade nyheter, extramaterial till TV4-nyheter och debattartiklar från politiska lättviktare. Det behövs något nytt och mer seriöst.

    Andra skriver intressant om , , .

    Bloggåret 2008

    Det drar ihop sig mot slutet av 2008 och jag tänkte gå igenom mina blogginlägg från året för att på det sättet sammanfatta vad jag tyckt varit värt att uppmärksamma under de senaste tolv månaderna.

    Populära bloggar av olika slag handlade det om i januari. Jag påminde om att det fortfarande gick att rösta fram Årets politiska blogg, gratulerade Isabella Lund till vinsten, samt ifrågasatte Resumés koll på bloggvärlden. Jag konstaterade också att om Barack Obamas segervind höll i sig så kunde han bli USA:s första svarta president genom tiderna. Dessutom skrev jag en del om opinionsmätningar.

    Detta tema, och vilken betydelse väljarstödet kunde tänkas få för politiken, återkom även under februari. Samma månad uppmärksammade jag ett historiskt möte, en kompromisslös Lars Ohly, terrorism och yttrandefrihet, samt Fidel Castros aviserade avgång. Dessutom tog jag en bloggpaus.

    Denna kom inte att vara så länge, men var absolut nödvändig i det läget. I mars var jag i gång igen och då stod Mona Sahlin, socialdemokratisk organisation, och en retirerande regering i fokus. Dessutom delade jag ut kängor till Isabella Löwengrip, fega politiker och byråkrater i Stockholm, samt Mats Odell.

    Återkommande teman i april var yttrandefrihet, integritet och censur. Jag skrev om en pressombudsman som ville polisanmäla bloggare, ett påstått liberalt parti som menar att respekten den enskildes integritet inte är absolut i alla lägen, om att yttrandefriheten är viktig att försvara även när den ”missbrukas”. Samtidigt berömde jag en folkpartist som faktiskt stod upp för yttrandefriheten, jag påminde om vikten av mänskliga rättigheter och blev intervjuad i Kommunal-Nytt.

    I maj handlade det mycket om bloggare och deras politiska betydelse. Jag skrev bland annat om svårigheten att få en webbplats eller en blogg skyddad enligt yttrandefrihetsgrundlagen, att jag då och blir uppvaktad av intresseorganisationer och andra som ser bloggare som en viktig kanal för att föra ut sina budskap, ett möte jag deltagit i om makt, offentlighet, och mediernas roll, och ett annat om vad bloggar tillför den politiska debatten och vad som fattas hos svenska politiska bloggar.

    Juni var månaden då FRA-debatten brakade igång ordentligt och fick fäste utanför bloggosfären. Jag skrev bland annat om ledarskribenten Sanna Raymans starka insatser, en Facebook-grupp mot lagförslaget, en annan ledarskribents mindre begåvade skriverier, eniga politiska ungdomsförbund, samt Tidningsutgivarnas och Journalistförbundets agerande i frågan. I juni blev också jag och några vänner vittnen till hur pass våldsamma utryck nazistmarscher kan ta sig.

    I juni tog jag semester och ett stort antal inlägg skrevs av mina vikarier Fredrik Pettersson och Catti Ullström. De uppmärksammade bland annat de borgerliga nomineringsprocesserna inför valet till Europaparlamentet, allvarliga konsekvenser för den kommunala/regionala verksamheten av regeringens beslut, vikten av HBT-perspektiv inom vården, Almedalsveckan och svenskhet, samt EU, vikten av dialog, Sverigedemokraterna, partistödoch ett antal välskrivna inlägg om FRA.

    Juli inleddes med Almedalsveckan som jag huvudsakligen bevakade via Almedalsbloggen. FRA-debatten fortsatte, och tog sig många intressanta och kreativa – men även bisarra uttryck.

    Samma månad var det också EuroPride i Stockholm, vilket resulterade i ett antal inlägg med HBT- och Pridetema.

    Ska vi välja ett tema för augusti så får det lov att bli dumhet. Dumhet levererad av DN-skribenten Lisa Bjurwald, Centrum mot rasism (även här), thailändska myndigheter, Svenska FN-förbundet och Johan Staël von Holstein.

    September var ämnesmässigt spretig; jag skrev om Sverigedemokraterna, yttrandefrihet, tänkbara politiska koalitioner efter valet 2010, opinionsbildande makt, samt förstås om FRA. Även bristen på mångfald i medierna och hur vänstern skulle kunna göra sina röster hörda togs upp. Den stora besvikelsen var beskedet att de borgerliga riksdagsledamöter som tidigare sagt sig vara beredda att fälla FRA-lagen nu accepterade en uppgörelse. Plötsligt var alla tidigare invändningar sopade under mattan.

    I oktober var det varsel och arbetsmarknadspolitik som dominerade debatten, åtminstone om man ska döma efter vad jag bloggat om. Men det handlade också väldigt mycket om det rödgröna samarbetet, Mona Sahlins ledarskap och den interna s-debatten. Mer om det senare här och här.

    Det amerikanska presidentvalet stod i centrum i november. Även i Sverige började det kännas som valrörelse och opinionsmätningarna stod som spön i backen. Dessutom aviserades det att det åter var dags att börja fundera kring vem som förtjänade utmärkelsen Årets politiska blogg.

    December bjöd på kommentarer om extremism, idioti, våldsdåd och beundransvärt motstånd. Det rödgröna samarbetet kom att omfatta tre partier. Själv var jag skeptisk. Och så påminde jag om integritetskränkande lagförslag.

    Ännu återstår några dagar till 2009. Jag hinner nog skriva lite mer om 2008.

    * * *

    PS: Ber om ursäkt för att denna sammanfattning blev väldigt lång. Den tog dessutom en evighet att skriva och länka, så om jag fortfarande bloggar om ett år så lär 2009 års bloggårskrönika se annorlunda ut.

    Andra skriver intressant om , , .

    tisdag, december 23, 2008

    FRA sopas fotfarande under mattan

    I går meddelades att Allianspartiernas kompromiss om FRA-lagen nu har blivit lagtext och gått ut på remiss till myndigheter. Den 27 februari ska svaren vara hos regeringen.

    DN hävdar att ”I stort sett allt i de 15 punkterna har nu antagit lagtextens form”, medan en av landets främsta FRA-debattörer, Mark Klamberg, på sin blogg konstaterar att avgörande delar av såväl lagen om elektronisk kommunikation som signalspaningslagen är oförändrade.

    En annan ledande FRA-debattör, Sanna Rayman, noterar att regeringen ”Enligt klassiskt strategiska regler” smyger fram ändringsförslagen till signalspaningslagen två dagar före jul ”När de vet att varenda kotte oroar sig långt mer för julklappar, gran och matarrangemang än för statens spaningsambitioner”.

    Fyra debattörer, som samtliga medverkat som ledamöter, experter eller sakkunniga i åtta statliga utredningar om tryck- och yttrandefrihet, skriver i dag på SvD Brännpunkt att Sverige nu får ”en ny hemlig specialdomstol, som står i direkt strid med grundlagen och från demokratisk synpunkt är en icke acceptabel ordning”. Man kräver att integritets- och yttrandefrihetsfrågorna samt frågan om underrättelsdomstolen prövas i en offentlig utredning med bred sammansättning.

    Det är bara att instämma. Samtidigt kan jag konstatera att agerandet är konsekvent med hur hela FRA-frågan har hanterats politiskt; att sopa jobbiga saker under mattan förefaller vara modus operandi.

    Andra skriver intressant om , , .

    måndag, december 22, 2008

    Moderat kontraktsbrott

    För en månad sedan föreslog Elisabeth Svantesson, ordförande i en integrationspolitisk arbetsgrupp inom moderaterna, att invandrare ska underteckna ett kontrakt på att de tagit del av grundläggande värderingar i svenskt samhällsliv. Detta gjordes rimligen med den moderata partiledningens goda minne.

    Förslaget har förstås väckt starka reaktioner. Många menar att m utmålar invandrare som kvinnoförtryckare. Andra, som s-riksdagsledamoten Luciano Astudillo, tror att det ”kan finnas skäl att förtydliga både individens och samhällets ansvar genom ett kontrakt” – och betonar då också att ett kontrakt är en uppgörelse mellan två parter, och att även samhället har ett ansvar att leva upp till sitt åtagande i introduktionsprocessen.

    Just den aspekten tycker jag personligen är värd att fundera över. Svantesson skriver att ett brytande av överenskommelsen ”måste få reella konsekvenser för båda parter”, och exemplifierar med förlängning av kontraktsperioden eller omförhandling av de ekonomiska förutsättningarna i kontraktet. Detta är dock knappast ett jämlikt förhållande. Rimligen bör man som individ ha rätt att ställa större krav på ett samhälle som inte lever upp till sina förpliktelser än en förlängning av kontraktsperioden.

    Qaisar Mahmood, som tidigare bland annat varit huvudsekreterare i den parlamentariska integrationspolitiska kommittén, anser att förslaget om Sverigekontrakt är ”obehagligt, främlingsfientligt och bidrar till att undergräva sammanhållningen i vårt svenska samhälle”.

    Han tar även upp själva kontraktsdelen i förslaget och påpekar att svensk lagstiftning kan ses som just ett kontrakt mellan medborgarna i samhället kring vad man får och inte får göra. ”Lagen gäller alla och reglerar i huvudsak det ni vill att Sverigekontrakt ska omfatta”, skriver Mahmood med adress till moderaterna, och ifrågasätter därmed motivet bakom att vissa personer i samhället ”ska omfattas av dubbla kontrakt”.

    Andra skriver intressant om , , , .

    lördag, december 20, 2008

    Kosten att mäta och bilda opinion

    Dagens Nyheter publicerar i dag en ny opinionsmätning som flera andra medier och bloggare uppmärksammar.

    Under december sägs socialdemokraterna ha tappat 2,3 procentenheter jämfört med förra månaden och har nu 40 procent. På ett år påstås man ha tappat 6,7 procentenheter, vilket motsvarar 372 000 väljare.

    Men som jag påpekat tidigare är detta ett tämligen missvisande sätt att räkna på. Och som Marita Ulvskog påpekar till DN så har i själva verket s inte förlorat en enda väljare eftersom det inte har varit något val sedan 2006.

    S-bloggaren Nathalie Sundesten Landin gör en pedagogisk genomgång av hur DN:s Henrik Brors beskriver opinionsläget – och hur det i själva verket ligger till. Bland annat konstaterar hon att Brors gör en subtil glidning mitt i sin analys och övergår från att jämföra den senaste mätningen med valresultatet 2006 till siffror från november, då tesen om s-minskning annars inte håller. För i valet 2006 fick socialdemokraterna 35 procent av väljarstödet, och dagens siffror är tvärtemot vad som påstås en uppgång med fem procentenheter mot valresultatet.

    Bra jobbat, Nathalie!

    Andra skriver intressant om , , .

    fredag, december 19, 2008

    Mannen utan ånger

    En majoritet av Sveriges socialförvaltningar spräcker sin budget i år. Det visar en enkät bland socialförvaltningar, politiker, allmänhet och de egna medlemmar som Akademikerförbundet SSR har gjort. Regeringens förändringar i a-kassan anges som orsak.

    Och faktum är att fler än 50 000 personer, motsvarande var tredje arbetslös, nu står utanför a-kassan. Det visar en rapport från Arbetsförmedlingen.

    Samtidigt varslas fler och fler människor om uppsägning, enligt Sveriges Radios lokala kanaler. Svenskt Näringsliv har i veckan presenterat en mycket mörk prognos över den ekonomiska utvecklingen. Det går utför i rekordfart för konjunkturen.

    I ett sådant läge hade man kanske kunnat förvänta sig en gnutta självkritik från statsministern. Men nej. I en intervju i Fokus säger han sig vara mest stolt över att årets budget ”blev väldigt bra och sammanvägd”. På frågan om det är något han ångrar blir svaret ”Nej, inte något jag omedelbart kommer på”.

    Samma attityd visar Fredrik Reinfeldt upp när han anser att Mona Sahlin är ”oseriös” när hon föreslår förhandlingar med regeringen om finanskrisen. Det är uttalanden som dessa som fått Dagens Nyheter att konstatera att Reinfeldt uppträder ”mer som grälsjuk partiledare än som krishanterare med säker överblick”.

    Andra skriver intressant om , , .

    torsdag, december 18, 2008

    Populära politiska bloggar

    Åter hemma efter några sköna dagar i Tallinn noterar jag att min blogg hamnat på Twinglys listning över de 100 mest populära svenskspråkiga bloggarna, främst baserat på ingående länkar och rankning.

    Rankningsmässigt hamnar jag tydligen på plats 9 vilket i kombination med ingående länkar gav mig en slutplacering på 13. Så här ser min totalprofil ut:

    Twingly BlogRank

    Och apropå topplistor så är det nu fritt fram att rösta på de 124 bloggar som passerat nomineringsprocessen och nålsögat för att kandidera till Årets politiska blogg. Omröstningen pågår fram till den sista december och vinnaren presenteras den 1 januari.

    Min egen blogg finns med bland de 124, men jag vill göra klart att jag tycker det räcker med att ha vunnit denna tävling en gång (vilket jag gjorde för två år sedan). Däremot vill jag gärna upprepa det jag skrivit i Socialdemokratiska studentförbundets debattskrift Från smedja till sambandscentral, och som SvD uppmärksammat: ”Det finns i dag tämligen gott om politiska bloggar – men ganska få av de mest lästa är socialdemokratiska”.

    Följaktligen instämmer jag med Johan Ulvenlöv och uppmanar alla att lägga sin röst på en s-blogg. Man får rösta på flera, men åtminstone en av mina röster går till Catti Ullström.

    * * *

    PS: Arbetet med Stora Bloggpriset går också vidare. Vi c:a åttio deltagare i panelen har nu fram till och med första veckan i januari på oss att nominera våra kandidater i kategorierna Nöje & Kultur, Mode, Sport & Fritid, Livsstil, Prylar & Teknik, Vardag, samt Politik & Samhälle. Resultatet kommer att presenteras i mitten av januari, i form av en lista med de fem finalisterna i varje kategori som sedan svenska folket får rösta på.

    Observera att Aftonbladets hederspris som ska delas ut till ”en journalistiskt framstående och nyskapande blogg” inte är möjlig att nominera. Alltså är det upp till er, kära läsare, att starta ett upprop för att Almedalsbloggen får det erkännande den förtjänar.

    Andra skriver intressant om , , , , .

    söndag, december 14, 2008

    Äpplen, päron och nötter

    Svenska Dagbladet publicerar i dag en Sifoundersökning som sägs visa att gapet mellan de politiska blocken krymper och påstås nu vara 7,2 procentenheter.

    Problemet med den slutsatsen är att SvD (och för all del även andra medier) jämför äpplen med päron – vilket man naturligtvis kan göra, men man bör inte förvänta sig att hitta alltför stora likheter.

    Tidningen hänvisar nämligen till ett år gamla opinionssiffror från SCB som då visade att avståndet mellan Alliansregeringen och den rödgröna oppositionen var nästan 14 procentenheter. Men den partisympatiundersökning som SCB publicerade häromdagen visade ju snarare att de nuvarande oppositionspartierna skulle vinna en övertygande seger om det vore riksdagsval i dag, med en marginal på drygt 12 procent.

    Det är förvisso en minskning mot 14, men ändå definitivt övertygande. Vad dagens Sifosiffror snarare bör jämföras med är de som SvD publicerade i november och då var glappet mellan blocket 8,6 procent. Man kan också jämföra stödet för de rödgröna de rödgröna enligt Sifo i dag (51 procent) med för ett år sedan (55 procent). Inte direkt någon dramatisk minskning.

    Faktum är att tidningen egen politiske analytiker Göran Eriksson konstaterar (ej på nätet) att ”i SCB:s stora mätning i veckan leder det rödgröna blocket med 12,9 procentenheter och så mycket har ingen regering någonsin lyckats hämta in”.

    Mot samma bakgrund känns inte heller Sifos uppgifter om ett 4,5 procentigt väljarstöd för Sverigedemokraterna (och här kommer nu ”nötterna” från rubriken in) så värst alarmerande. I SCB-mätningen får partiet ”bara” 3,2 procent, vilket förvisso ändå är högre än vad man kunde önska.

    * * *

    PS: Det är också värt att påpeka att den Sifoundersökning som presenterades i dag är utförd den 1-11 december. Följaktligen har rimligen vissa svar kommit in före och andra efter s, mp och v höll sin gemensamma pressträff i söndags. Jag ser fortfarande fram emot en mätning som är entydigt gjord efter detta.

    Andra skriver intressant om , , .

    lördag, december 13, 2008

    Allt är okej om du är moderat

    SvD:s Göran Eriksson påminner i dag om hur det lät från moderaterna när vi hade en s-regering som ville införa lagstiftning om datalagring:

    ”Moderaterna har hela tiden varit skeptiska till det slags storebrorssamhälle som denna typ av lagstiftning innebär”, sa Ulrika Karlsson (m), ledamot i justitieutskottet, i en riksdagsdebatt.

    ”Det är en allvarlig kränkning av den personliga integriteten och de mänskliga rättigheterna”, tillade hennes partikollegor i utskottet.

    Men det var förstås då det. Nu har vi ju en moderatledd regering som inte nöjer sig med de kränkningar av den personliga integriteten och de mänskliga rättigheterna som socialdemokraterna ville införa. I stället vill man gå längre och kränka dem lite till.

    Jag påminns om om begreppet IOKIYAR; ”It's okay if you're a republican”. Detta användes flitigt inte minst på vänsterbloggar i USA under den senaste presidentvalrörelsen för att påpeka hur republikaner kommer undan med mer.

    I sammanhanget känns det lämpligt att tillägna integritetskränkare i alla politiska läger denna version av den kända julsången ”Tomtarnas julnatt”, med hälsning från tankesmedjan Den Nya Välfärdens integritetsombudsman:



    Andra skriver intressant om , , .

    fredag, december 12, 2008

    All your datatrafik are belong to us

    [UPPDATERAD] Jag har här på bloggen inte kommenterat debatten om IPRED. Ärligt talat så var jag rätt trött på den typen av frågor efter hela FRA-debaclet. Min grunduppfattning är dock att det är fel att företag och organisationer ska få bedriva brottsbekämpning, samt att lagen i praktiken förbjuder öppna trådlösa nätverk. Mer om detta här.

    Svenska Dagbladet och Aftonbladet uppmärksammar i dag en annan angelägen integritetsfråga, nämligen datalagringsdirektivet.

    Direktivet ställer krav på lagring av trafikuppgifter, som innebär att telefonbolag och internetoperatörer ska bli skyldiga att spara uppgifter om vilka som varit i kontakt med varandra genom telefonsamtal, sms och e-post. Målet är avslöja ”allvarlig brottslighet”, men reglerna har med rätta fått hård kritik för att vara integritetskränkande.

    Redan i den statliga utredningen kring hur datalagringsdirektivet ska implementeras i Sverige konstateras att det finns integritetsproblem med lagen. Det är också en slutsats som flera av de remissinstanser som i våras lämnade sina synpunkter på utredningen delar.

    Sveriges advokatsamfunds generalsekreterare Anne Ramberg kallar i SvD lagen ”häpnadsväckande” och menar att den riskerar att bryta mot både den svenska regeringsformen och Europakonventionen.

    Detta är dessvärre inget som brukar bekymra våra folkvalda eller regeringsledamöter. Faktum är att jag aldrig upphör att förbryllas över hur lättsamt svenska politiker förefaller se på grundlagen. Varför har vi ingen författningsdomstol i det här landet?

    Till Aftonbladet säger också Ramberg att ”Ingen skulle drömma om att acceptera att postmästaren satt och antecknade vem alla skickade julkort eller brev till”, och konstaterar att datalagringsdirektivet innebär typ just det.

    Direktivet slår fast att uppgifterna om vem som har ringt till vem, när och varifrån ska sparas ”minst sex månader och högst två år från det datum kommunikationen ägde rum”. Den förre justitieministern Thomas Bodström förordade en lagringstid på ett år, något som moderaterna förefaller instämma i. De övriga borgerliga partierna är splittrade i frågan. Exempelvis är centerpartiet av integritetsskäl principiella motståndare till kravet på datalagring.

    Samtidigt öppnar de borgerliga för att gå längre än vad EU kräver. Även misslyckade försök att ringa någon, alltså när ingen svarar i andra änden, kan komma att omfattas av telefonbolagens lagringsskyldighet, skriver SvD.

    Jag inser att det tyvärr knappast är möjligt att undvika datalagringsdirektivet i Sverige, men om det finns några riksdagsledamöter som fortfarande står upp för den personliga integriteten så hoppas jag att de aktivt verkar för att minimera skadorna av direktivet så långt det är möjligt – och inte spär på det med ytterligare dumheter.

    * * *

    PS: Ja, rubriken på detta inlägg är vansinnigt retronördig. Det är helt okej att inte förstå. For great justice.

    Andra skriver intressant om , , , .

    torsdag, december 11, 2008

    Må bästa blogg vinna

    I dag deklarerade Aftonbladet och Bloggportalen att man den 2 februari 2009 för första gången ska dela ut Stora Bloggpriset som beskrivs som ”det första allomfattande bloggpriset i Sverige”.

    Detta har förstås uppmärksammats av andra medier och bloggosfären.

    Jag har själv blivit ombedd att vara med i panelen för priset, och förväntas då nominera kandidater i de sju olika kategorierna Nöje & Kultur, Mode, Sport & Fritid, Livsstil, Prylar & Teknik, Vardag, samt Politik & Samhälle. Dessutom kommer Aftonbladets hederspris att delas ut till ”en journalistiskt framstående och nyskapande blogg”.

    Självklart är det smickrande att bli tillfrågad. Inte minst eftersom det i förfrågan sades att jag har ”bland de mest besökta, mest inlänkade eller mest favoritmarkerade bloggarna på Bloggportalen.se”.

    Jag svarade att jag ställer gärna upp i panelen, men undrade samtidigt om det inte börjar gå lite inflation i bloggtävlingar? Förutom Årets politiska blogg (som nu är inne på sitt tredje år) och Nyhetspriset för medborgarjournalistik (också på tredje året) så arrangerade Vecko-Revyn tidigare i år en tävling som påstod sig kora landets bästa bloggar, medan Rix FM och Glocalnet arrangerat ett Blogg-SM där Sveriges bästa bloggare sägs ha röstats fram.

    Nyligen drog dessutom bloggportalen Big Bloggs igång, med ambitionen erbjuda ett exklusivt urval av större och vällänkade bloggar.

    Jag är helt för att bloggare och deras skapelser får uppmärksamhet och jag hoppas självklart att alla dessa tävlingar och portaler bidrar till att öka människors nyfikenhet på den mångsidiga bloggosfären, inspirera fler att börja blogga – och totalt höja kvaliteten på bloggandet. ”Delar ni dessa ambitioner”, skrev jag till arrangörerna, ”så bidrar jag gärna med nomineringar och min röst”.

    Så. Eftersom jag själv alltså, med vissa förbehåll, tackat ja till att sitta med i panelen så innebär det att jag självklart inte kommer att nominera min egen blogg i någon kategori. Det hade ärligt talat känts lite märkligt att göra ens om reglerna tillåtit det. Däremot tycker jag definitivt att en blogg som jag i högsta grad varit delaktig i förtjänar Aftonbladets hederspris, och det är Almedalsbloggen.

    Jag hoppas att fler i panelen kommer att tänka på Almedalsbloggen när de lägger sina nomineringar – och att svenska folket sedan röstar fram rätt vinnare i den webbomröstning som kommer att hållas.

    Andra skriver intressant om , , .

    Broderskap i graven, plats för idédebatt

    Den kristna socialdemokratiska Broderskapsrörelsens tidning – där jag varit verksam som ledarskribent och krönikör – läggs ned i sin nuvarande form. Men redan i vår återuppstår den i ny regi.

    Hela den nuvarande redaktionen sägs upp och chefredaktör Bruno Sollerman går i pension. Tidningen Broderskaps utgivning överlåts till AiP Media eftersom upplagan sjunkit så att det statliga stödet till tidningen inte längre räcker för att bära upp en egen redaktion. Broderskapsrörelsen behåller dock kontrollen över tidningens speciella karaktär genom att tillsätta chefredaktör, även om denne är anställd av AiP Media.

    Intentionen är nu att Broderskap både form- och innehållsmässigt ska förnyas. Det blir alltså en hel del förändringar under 2009 och en satsning på en förnyelse av tidningen. Dock ska karaktären, som hittills, av en ekumenisk, kristet och religiöst motiverad, politisk vänstertidning fortsatt vara tydlig.

    * * *

    Via Erik Laakso ser jag att s-bloggaren Fredrik Jansson riktat en skarp anklagelse mot sina bloggande partivänner för att bara undantagsvis bry sig om att diskutera något annat än ”personers vara eller icke vara, kortsiktigt partitaktiserande eller att utan analys referera till dagsmedias framstressade och oinitierade rapportering”.

    Hårda ord, och jag tar naturligtvis till mig av dem. Jansson har helt klart en poäng.

    Lyckligtvis finns det ljuspunkter i mörkret. Socialdemokratiska studentförbundet bjuder in till ett släppseminarium med anledning av en ny antologi (där för övrigt jag bidrar med ett kapitel) om arbetarrörelsens idédebatt.

    Vad krävs för att arbetarrörelsen och socialdemokratin återigen ska bli den kraft som sätter dagordningen och förändrar världen? Var kan vi, både i Sverige och internationellt, hitta spännande exempel på en framgångsrik idédebatt utifrån arbetarrörelsens värderingar? Och hur kombinerar vi visionär idédebatt med skapandet av hållbar framtidspolitik och en tanke om folkbildning och gräsrotsaktivism?

    Detta och sannolikt en hel del annat diskuteras på ABF-huset i Stockholm på måndag den 15 december kl. 18.00. I panelen finns Enn Kokk (s-legendar, debattör och bloggare), Katrine Kielos (tillträdande ledarskribent på Aftonbladet), Olle Sahlström (debattör och författare av Rättviseutredningen), Anne-Marie Lindgren (utredningschef på Arbetarrörelsens tankesmedja) samt Kajsa Borgnäs (ordförande för S-studenter). Moderator är antologins redaktör Magnus Wennerhag.

    Andra skriver intressant om , , .

    onsdag, december 10, 2008

    Marginalerna talar emot Alliansen

    Ännu en partisympatiundersökning har presenterats, denna gång från Statistiska centralbyrån. Enligt SCB skulle de nuvarande oppositionspartierna vinna en övertygande seger om det vore riksdagsval i dag, trots att sympatierna för socialdemokraterna minskar något.

    Bisarrt nog rapporteras detta i flera medier som att avståndet mellan blocken krymper, vilket förvisso är korrekt – men knappast det mest signifikanta i undersökningen.

    Av större betydelse är det faktum att socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet tillsammans får 54,1 procent av rösterna – vilket ska jämföras med 41,2 procent för den borgerliga Alliansen. Det är en marginal på över 12 procent, och som statsvetaren Sören Holmberg konstaterar så måste Alliansen slå ett rekord för att komma ikapp.

    Värt att notera är emellertid att SCB:s undersökning gjorts under perioden 27 oktober till 24 november, alltså innan såväl regeringens krispaket som det senaste beskedet om samarbete mellan s, mp och v. Jag ser fram emot fler jämförbara studier innan jag vågar dra några slutsatser om valutgången 2010.

    Andra skriver intressant om , , .

    Jag är skeptisk

    Jag har fått en del reaktioner, mestadels via mejl, för att jag mest refererat och inte egentligen kommenterat det nya rödgröna samarbetet. Detta beror på att jag trodde att min inställning redan var känd, men här kommer ett förtydligande: Jag är skeptisk.

    Deklarationen om samarbete mellan socialdemokraterna och miljöpartiet var något historiskt. För första gången visade s en insikt om att man inte längre var ett parti som kunde samla uppemot 50 procent av svenska folkets röster. Man hade insett att normen om en s-regering var bruten. Ville man vräka ut borgerligheten ur Rosenbad och få mandat för en annan politik krävdes nya grepp. I detta låg också ett mer eller mindre uttalat löfte om en en förnyelse av politiken.

    När man nu efter en tids motstridiga besked i samarbetet även välkomnar det parti som hittills visat sig mest ovilligt av alla till förnyelse, då tror jag att man utsätter sig för en onödig risk. Dessutom cementeras blockpolitiken på ett sätt som nog bara är skadligt.

    Spekulationsvågen om vilka ministerposter vänsterpartiet ska få i en eventuell rödgrön regering är redan i full gång. Näring? Skatt? EU? Kultur? Vilka politiska sakområden ska egentligen v få ansvar för?

    Och innan vi är där, vad för politik kommer s, mp och v kunna enas om? Och kommer det att vara möjligt att skrapa ihop tillräckligt väljarstöd för en så brokig koalition som denna? I de bilberoende delarna av landet är misstron mot mp stor. Bland den politiskt ombytliga, men mandatmässigt ack så betydelsefulla medelklassen finns en befogad oro över vänsterpartiets bredvillighet att höja skatten.

    Vissa har spekulerat i vilket eller vilka partier som blir vinnare och vilka som blir förlorare på det nya rödgröna samarbetet. Ytterst vet vi det förstås först på valdagen och kan möjligen som bäst få vissa indikationer på detta via opinionsundersökningar innan dess. Men själv undrar jag om följande scenario kan vara en möjlighet:

    Många av vänsterpartiets väljare är egentligen inte alls intresserade att se partiet i regeringsställning. Deras stöd till v är snarare ett uttryck för protest eller en önskan om ett mer radikalt/opportunistiskt/whatever inslag i rikspolitiken. Skulle partiet på allvar sitta ned och kompromissa med s och mp så är risken stor att det urvattnas på radikalitet och incitamentet att rösta på dem minskar. Därmed skulle möjligheten uppstå att vänsterpartiet hamnar utanför riksdagen 2010. Om de återstående mandaten i det läget räcker till för s och mp att bilda regering lär nog då mer bero på hur pass trötta väljarna är på Alliansen än något annat.

    Andra skriver intressant om , , .

    tisdag, december 09, 2008

    Verklighetens kranka blekhet

    ”Jobbkrisen kräver samling och åtgärder. Vi är nu redo att på nytt ta ansvar för Sverige.”

    Så skrev partiledarna i den nya rödgröna samarbetskoalition som häromdagen formerade sig, i en debattartikelNewsmill.

    I dag uppskattar Arbetsförmedlingen att sysselsättningen kommer att minska med 145 000 personer på två år och att arbetslösheten kommer att stiga till 9 procent år 2010. Och detta dagen efter SSAB:s besked att över 1 000 jobb i Sverige ska bort.

    Jobbkris var ordet. Bara under första veckan i december varslades 4 701 personer om uppsägning. Under både oktober och november varslades nästan 20 000 personer per månad. I slutet av förra veckan var 169 074 personer inskrivna som arbetslösa hos Arbetsförmedlingen. Det är en ökning med 5 335 personer jämfört med veckan före och 20 159 fler än motsvarande vecka i fjol.

    ”Det blir ett par riktiga skitår framöver”, säger arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin om siffrorna. Det är ett insiktsfullt uttalande. Tråkigt nog verkar det inte åtföljas av några konkreta idéer för att få fart på hjulen.

    Under 2009 kan totalt 35 000 industrijobb försvinna, spår Arbetsförmedlingen. Men då ska man komma ihåg att detta sannolikt inte enbart är konjunkturberoende. Vad vi ser är en strukturomvandling där många av de industrijobb som försvinner kan vara borta för gott.

    Mer oroväckande är att det cirka 10 000 jobb i byggindustrin väntas försvinna nästa år, och att även den privata tjänstesektorn har gått in i en sämre konjunkturfas. Arbetsförmedlingen räknar med att den tidigare starka tillväxten av sysselsättningen vänder till en minskning med 8 000 arbetstillfällen i tjänstesektorn nästa år. Dessutom planeras det för neddragningar i den kommunala sektorn.

    Kanske är det nya idéer som krävs för att vända utvecklingen, och dessa lär inte komma från Alliansen. Och oavsett vad som sägs från de borgerliga partihögkvarteren just nu så är det uppenbart att det nya rödgröna samarbetet förändrat det politiska spelfältet. En opinionsmätning som Novus gjort på uppdrag av TV4Nyheterna visar att 61 procent av de rödgröna väljarna är positiva till det. Detta har också andra medier uppmärksammat.

    Andra skriver intressant om , , .

    måndag, december 08, 2008

    S-ledarröster om samarbetet

    Som bekant finns det inte så många s-märkta ledarsidor kvar i Sverige, och flera av dem som finns är lite långsamma med att lägga ut material på nätet. Jag har gjort en snabbgenomgång och återger här några kommentarer om gårdagens löfte om samarbete mellan s, mp och v.

    Aftonbladet ser beskedet som välkommet; ”Äntligen är det slut på den oklarhet i regeringsfrågan som förföljt och skadat oppositionen”, skriver man – och konstaterar att ”Väljarna kommer att ha två tydliga alternativ 2010”.

    Folket i Eskilstuna tycker att utgångsläget för trepartisamverkan ”är minst sagt gott” och att det nu gäller ”att hålla i och gå vidare”. Samtidigt tillstår tidningen att ”frågan om en trepartisamverkan på oppositionssidan inte kan betecknas som en process som i alla delar fungerat så smärtfritt som många önskat, men bättre sent än aldrig”.

    Länstidningen i Östersund menar att ”Det går fortfarande att invända att det hade varit mer logiskt att socialdemokraterna hade valt att gå fram i eget majestät inför valet”, och väljarna sedan fått avgöra hur regeringen ska se ut efter valet. Men ledarskribenten väntar sig nu ”ett framgångsrikt kompromissande”.

    Folkbladet i Norrköping är mer kritiskt och skriver att det ”Ärligt talat [inte] känns /.../ bra med den här trepartikoalitionen” och ställer sig frågan hur detta ska kunna bli en framgång. Ledaren avslutas med att slå fast att trepartikoalitionen för dagen känns ”mer som en eftergift åt interna s-kritiker än som en anpassning till väljarna och till ett möjligt regeringsskifte vid nästa val”.

    Dala-Demokraten tycker att ”Med de tre vänsterpartiernas deklaration om samarbete blir blockpolitiken mer cementerad”, och fördelen med det sägs vara att ”väljarna får två tydliga regeringsalternativ”. Tidningen konstaterar också att om Sverigedemokraterna skulle komma in i riksdagen så står de utanför alternativen; ”en röst på ett sådant parti blir en bortkastad röst”.

    Östran i Kalmar anser att ”det i grunden /.../ var helt onödigt” för oppositionspartierna att ge ett tydligt besked i regeringsfrågan, men ”Oavsett formerna i det politiska arbetet är söndagens viktigaste besked att de tre oppositionspartierna nu samlat ihop sig”.

    Dagens Arena menar att socialdemokraterna har längst resa att göra för att samarbetet ska fungera; ”störst måste vara ödmjukast och ödmjukhet var länge ett okänt ord för det stora röda partiet som styrde landet”. Nättidskriften förefaller också hålla tummarna för att vänsterpartiet ska se till ”att s inte triangulerar ihjäl sig i mittens rike och visa att en trovärdig politik inte alltid måste vara mer höger”.

    * * *

    PS: Västerbottens Folkblad, Norrländska Socialdemokraten, Värmlands Folkblad och några till hade när ovanstående skrevs ännu inte lagt ut några ledarkommentarer om s, mp och v-samarbetet.

    Andra skriver intressant om , , , .

    söndag, december 07, 2008

    Samarbete med förhinder

    [UPPDATERAD] I förmiddags kallade socialdemokraterna, mp och v till en pressträff kl. 14. På agendan stod ”Ett nytt ungdomspaket för framtiden”, men dessutom skulle ”Fler resultat av samtalen på partiledarnivå” presenteras.

    Vad som meddelades var att de tre rödgröna partierna planerar för ett gemensamt regeringsalternativ inför valet 2010. Man presenterade fem arbetsgrupper som ska lägga fram förslag till grund för ett gemensamt valmanifest. Frågorna i fokus för grupperna är jobb och ekonomi, klimat och miljö, välfärd, storstädernas villkor samt internationell utrikes- och säkerhetspolitik. Partierna kommer förutom det gemensamma valmanifestet ”Ett rödgrönt samarbete” också att komma med enskilda valmanifest.

    Så sent som i går beslutade vänsterpartiets valkonferens att det i plattformen inför Europaparlamentsvalet ska stå att EU:s överstatlighet förhindrar internationellt samarbete och att vänsterpartiet därför vill att Sverige lämnar EU.

    Nu lär knappast EU-frågorna stå i fokus under riksdagsvalrörelsen, men rimligen kommer de rödgröna att ansättas med frågor om vilken linje som egentligen gäller; socialdemokraterna och miljöpartiets – som förespråkar ett aktivt svenskt deltagande i det europeiska samarbetet, eller vänsterpartiets önskan att vi ska hoppa av.

    Och skiljelinjerna mellan s, mp och v handlar om mer än synen på EU. Även när det gäller skatter, transfereringssystem, synen på företagande, konkurrensutsättning av tidigare offentliga monopol, energi och mycket annat så återstår mycket att lösa. De fem arbetsgrupperna lär inte sakna sysselsättning framöver.

    * * *

    PS: Redan innan pressträffen i dag möttes de tre rödgröna partiernas ledare och spelade in ett eget videoklipp där de - jäkligt professionellt - presenterade sitt samarbete i intervjuform. Resultatet går att se nedan:



    Andra skriver intressant om , , .

    Avståndet ökar

    Det är en allt annat än entydig bild av opinionsläget som målats upp i den senaste tidens mätningar. Häromdagen föreföll vänsterpartiet befinna sig på mycket tunn is – i dag utmålas de som tredje största parti.

    Detta enligt en undersökning från Demoskop som publiceras i Expressen och som flera andra medier uppmärksammar.

    Enligt mätningen går v kraftigt fram, samtidigt som skillnaden mellan oppositionen och Allianspartierna ökar. Avståndet mellan det rödgröna och det blåa laget förefaller ha ökat från 5,3 till 10,6 procentenheter. Detta förklaras med att centerpartiet bara får 4 procent av väljarstödet i mätningen, vilket är det lägsta opinionsstödet för c i någon av Demoskops mätningar sedan valet 2006. Kristdemokraterna backar också igen till 3,2 procent.

    Förutom vänsterpartiet är det socialdemokraterna och miljöpartiet som ökar mest i mätningen. Detta är signaler som rimligen borde oroa Alliansens strateger.

    Andra skriver intressant om , , .

    lördag, december 06, 2008

    Den sanna motståndsrörelsen

    I dag samlas nazister i Stockholmsförorten Salem för att marschera. Dit kommer också antirasistiska aktivister av olika slag. Redan har aktivister, som av polisen beskrivs som militanta, från Tyskland och Danmark stoppats från att ta sig dit och ställa till med bråk.

    För problemet är ju inte bara nazisternas manifestation. Problemet är minst lika mycket att våldsamma extremister vill förvägra dem mötes- och yttrandefrihet – med våld. Och därmed är den onda spiralen igång där attacker besvaras med motattacker, till dess att bara hat och våld återstår.

    Nu är det för all del inte bara extremister som vill kompromissa med yttrandefriheten. På DN Debatt efterlyser ledande kommunpolitiker i Salem, från såväl majoritet som opposition, en översyn av Ordningslagen så att polisen i högre grad än i dag kan vägra demonstrationstillstånd med hänsyn till ordning, säkerhet och trafik på platsen.

    Med all respekt tror jag inte att detta är rätt väg att gå. Nazisterna behöver inte fler anledningar att utmåla sig som martyrer. Vi kan inte på ett trovärdigt sätt bekämpa motståndare till ett fritt och öppet samhälle genom att förvägra dem demonstrationsrätt.

    Då är det bättre med fredliga motdemonstrationer som Nätverket mot rasisms stillastående manifestation. Jag välkomnar också initiativet bakom Stoppa nazismen – aktivt ickevåld, som kommer att stå längs marschvägen iförda neongula västar och genomföra en tyst protest.

    Ett annat bra initiativ kommer från Svenska Dagbladets ledarskribenter Per Gudmundson och Sanna Rayman. I dag, när nazisterna marscherar i Salem, sätter de in en femhundralapp var på kulturföreningen Cyklopens PG-konto 1607552-5 och uppmanar alla som vill se ett fritt kulturliv att göra detsamma.

    * * *

    PS: Mitt eget kulturella bidrag i dag blir en sång – och en fantastiskt bra scen – ur filmen Cabaret. En liten påminnelse om nazisternas käcka historia.



    Andra skriver intressant om , , .

    fredag, december 05, 2008

    Alliansens vänner sviker

    Att den rödgröna oppositionen sågar Alliansregeringens krispaket är självklart inte konstigt. Annat är inte att vänta. Mer anmärkningsvärda är de kritiska röster som kommer från borgerligheten vanligen närstående.

    Professor Lars Calmfors, ordförande i regeringens finanspolitiska råd, tycker att i den här situationen är det större risker att göra för lite än för mycket. Därför borde man ha gjort mera, säger han.

    Även Fredrik Bystedt, chef för Konjunkturinstitutets avdelning för offentliga finanser, menar att regeringen borde tagit i mer.

    Också Svenskt Näringslivs chefsekonom Stefan Fölster tycker att regeringens presenterade åtgärder är långt ifrån tillräckliga.

    Och Företagarnas vd Anna-Stina Nordmark Nilsson, skriver i ett pressmeddelande att ”det handlar fortfarande bara om brödsmulor till småföretagen”.

    Häromnyligen lanserades nätverket Alliansens vänner. I dag verkar sagda allians behöva alla vänner de kan få.

    Andra skriver intressant om , , .

    Journalistik och pr

    [UPPDATERAD] I veckans nummer av Journalisten skriver pr-byrådirektörerna Lars-Ola Nordqvist (Comvision) och Heinz Paul (Connect PR), tillika ledamöter i styrelsen för Svenska PR-Företagen, att aktiva journalister inte borde arbeta på uppdrag för näringslivet, politiker eller offentlig verksamhet med medieträning, kriskommunikation och moderatoruppdrag.

    De får medhåll från Mats Johansson, moderat riksdagsman som tidigare bland annat varit politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet, och som menar att det är en olycklig utveckling att kända radio- och tv-reportrar har medieträning som extraknäck.

    Det kan förefalla lätt att instämma i, men frågan är om verkligheten faktiskt är så svartvit.

    Själv tror jag att det kan vara nyttigt av människor att skaffa sig erfarenheter från flera olika sektorer av samhällslivet – men det ställer krav på integritet och öppenhet om sina olika roller. Jag har under hela min tid som bloggare jobbat på olika arbetsplatser och i dessa roller fungerat som talesperson för mina arbetsgivare. Dessa roller har jag sett till att hålla isär. Mina arbetsgivare har självklart varit medvetna om att jag bloggat på fritiden, men jag har aldrig bloggat om jobbrelaterade frågor.

    Jag har också skrivit krönikor i tidningen Broderskap samt medverkat på Västerbottens-Kurirens ledarsida som gästtyckare. Också dessa roller har jag hållit åtskilda från mitt vardagsjobb.

    I somras gjorde vi i gänget bakom Almedalsbloggen en storsatsning och bjöd in en stor grupp skribenter att delta i det redaktionella arbetet. Det var akademiker, partipolitiskt aktiva från höger till vänster, journalister, pr-folk och rent av en riksdagsledamot. Alla insåg dock att Almedalsbloggen var en journalistisk produkt där målet var en allsidig bevakning av Almedalsveckans alla seminarier och evenemang. Och vet ni vad? Alla grejade detta utmärkt.

    Jag tror inte på objektivitet, men jag tror på öppenhet. Problemet är inte att journalister har åsikter och tar extraknäck; problemet är när de mörkar detta. Mutbrott är förstås något helt annat.

    Detta kokar ned till att jag inte har något emot att journalister till exempel jobbar extra som medietränare, moderatorer eller krönikörer i företags kundtidningar – så länge de är öppna med detta gentemot sina arbetsgivare och läsare. På samma sätt tycker jag självklart att pr-konsulter, pressekreterare och politruker mycket väl också kan bedriva journalistik.

    Andra skriver intressant om , , .

    torsdag, december 04, 2008

    Våldet trappas upp

    [UPPDATERAD] I måndags kväll utsattes en barnfamilj i södra Stockholm för ett bisarrt brandattentat. En eller flera ännu oidentifierade gärningsmän hällde någon brännbar vätska i postinkastet till familjens lägenhet och tände eld. Polisen misstänker att nazister kan ligga bakom – och motivet ska vara att det drabbade paret är aktiva syndikalister.

    Flera medier har uppmärksammat händelsen, liksom många bloggare.

    Den eldhärjade bostaden ligger i Högdalens centrum, inte långt från kulturhuset Cyklopen som två dagar tidigare förstördes i vad som visade sig vara en anlagd brand. Enligt vissa uppgifter kopplar polisen ihop dessa två händelser.

    Jag vet inte mer om vad som ligger bakom än vad vi alla kunnat ta del av medierapporteringen, men onekligen finns det en del som talar för nazistteorin. Enligt planerna skulle det ha hållits en antinazistisk stödfest på Cyklopen inför lördagens aktiviteter i Salem då såväl så kallade ”nationella” grupper som antinazister väntas demonstrera.

    Journalisten och författaren Anna-Lena Lodenius skriver på sin blogg att man väl inte ska ”vara 100 procent säker på att det är nazister som ligger bakom”, men konstaterar att mordbränder är extremt ovanliga. Hon påpekar också att ”Det finns en lång historia av hat mot syndikalister från nazistiskt håll”.

    Själv oroas jag över det synbart upptrappade våldet mellan olika politiska grupper. Som Lodenius skriver så verkar man ”i autonoma kretsar” utgå från att bränderna anlades av nazister, medan man i själva verket borde vara ”väldigt försiktig med att anklaga någon grupp i dagsläget”.

    Risken förefaller stor för nya våldsdåd i Salem på lördag.

    * * *

    Säkerhetspolisen verkar dela min oro. Säpo beskriver konfrontationerna mellan olika extremistgrupper som mer intensiva än någonsin tidigare, och en ökad aktivitet i offentliga miljöer. Vitmakt-anhängare vill sprida budskapet om sin manifestation, de autonoma vill stoppa dem.

    Andra skriver intressant om , , .

    onsdag, december 03, 2008

    Dagens citat

    Inom tolv månader kommer vi att ha låtit facken driva alla i arbetslöshet, folk kommer att slåss på gatorna efter mat. Vi kommer att ha upplopp på gatorna och i vissa länder vinner socialister i några kanske militären.
    Johan Staël von Holstein

    Kommentarer känns egentligen överflödiga.

    Andra skriver intressant om , , .

    tisdag, december 02, 2008

    Ett förändrat politiskt landskap

    Den senaste opinionsundersökningen från Skop förefaller visa att de minsta partierna i riksdagen hänger löst inför valet 2010.

    Folkpartiet får stöd av 7,6 procent av svenska folket, vilket är en ökning med 0,3. Centerpartiet får 7,3 (+0,5), miljöpartiet 7,2 (+1,0), kristdemokraterna 5,9 (+0,4) och minstingen vänsterpartiet endast 5,4, vilket är en minskning med 2,3. Tar man med den statiska felmarginalen i beräkningarna innebär det att ett eller flera av småpartierna faktiskt riskerar att åka ut ur riksdagen.

    Det finns ett antal tänkbara scenarier för vad detta skulle kunna innebära.

    Om kd, c och/eller fp åker ut så spricker därmed Alliansen. Kvar står moderaterna med ett eller två mindre stödpartier. Det är inte sannolikt att en sådan konstellation kan skrapa ihop tillräckligt många mandat i riksdagen för att bilda regering.

    Då återstår det för Reinfeldt att se sig om efter nya samarbetspartner. Miljöpartiet hade kanske kunnat vara ett alternativ, men det hade ställt enorma krav på en förändrad miljöpolitik som m knappast skulle vara beredd att leverera. Dessutom har som bekant mp bundit upp sig för ett långvarigt samarbete med socialdemokraterna. Den dörren bör därför betraktas som stängd.

    Sverigedemokraterna har nästan halverats sedan Skops septembermätning från 4,7 till 2,6 procent av väljarstödet, men mycket kan hända innan 2010. Kommer de in så kan de inte uteslutas som potentiell Allianspartner. Reinfeldt har upprepade gånger fått frågor om detta – och konsekvent vägrat svara.

    Däremot har moderaterna gjort klart att man vill ge flykting- och integrationsfrågor en ökad politisk vikt. Ett exempel är det nya förslaget om ”startkontrakt” mellan staten och nyanlända, med hot om lägre ersättning om kontraktet bryts, samt utbildningar för nyanlända om ”svenska” värderingar som jämställdhet.

    Tittar man på den andra ändan av det politiska spektret så verkar det vara vänsterpartiet som har störst skäl att oroa sig för framtiden. Efter att tummultet om vilka som egentligen ingick i det rödgröna regeringsalternativet lugnat ned sig så har väljarstödet för v sjunkit betydligt. Åker de ut är Ohlys dagar som partiledare räknade, och hans efterträdare kommer att få ett mycket tufft jobb.

    Om ovanstående scenario skulle bli verklighet lär det bli svårt för s och mp att skapa ett tillräckligt parlamentariskt underlag. Skulle det i ett sådant läge vara möjligt att locka över ett parti från en sprucken Allians utan möjlighet att bilda regering själva?

    I september skrev Lars Stjernkvist och Håkan Wåhlstedt, tidigare partisekreterare för socialdemokraterna respektive miljöpartiet, att de var ”väl medvetna om att det för närvarande inte finns förutsättningar för samverkan över blockgränsen”, men menade att ”det viktiga är att miljöpartiet och socialdemokraterna redan nu formar ett samarbete som på sikt snarare underlättar än försvårar en sådan samverkan”.

    Jag höll med då och gör det fortfarande. I synnerhet om Sverigedemokraterna skulle finnas med i riksdagen. Samtidigt är förstås nyckelfrågan det politiska innehållet i ett sådant regeringsalternativ. Därför bör Mona Sahlin, Peter Eriksson och Maria Wetterstrand – om de inte redan gör det – faktiskt börja resonera om vad för frågor man egentligen skulle vilja driva i en samarbetsregering med en tredje part, som rimligen har en del egna bestämda önskemål.

    Andra skriver intressant om , , .

    måndag, december 01, 2008

    Och de nominerade är...

    Nu går det bra att börja nominera vilka bloggar som ska få göra upp om äran att utses till Årets politiska blogg.

    Enligt reglerna är det bloggare som utan sina bloggar ”inte hade haft någon röst i den politiska debatten” som tävlar. Det innebär att ”professionella politiker”, folk som ”jobbar som högre tjänstemän inom politiska staber”, har ”ett redaktionellt jobb på någon större tidning”, eller ”är kända på ett sådant sätt att tävlingen kan förvridas av kändisskapet snarare än av en värdering av blogginnehållet”, är diskvalificerade.

    Regelverket må tyckas en smula godtyckligt och har åtminstone gett mig en del bekymmer när jag funderat kring vilka jag vill nominera i år.

    Efter en tids funderande så kom jag dock fram till följande:

    Mot bakgrund av FRA-frågans tyngd i den politiska debatten under året som gått så känns det närmast som tjänstefel att inte nominera två av dem som varit motståndet mot FRA-lagens främsta galjonsfigurer: Mark Klamberg och Marie ”Emma” Andersson. Också mina två nästa namn på nomineringslistan har varit synnerligen aktiva i FRA-debatten, men är dessutom mycket drivande inom flera andra områden: Catti Ullström och Freddi Westerlund. Sist men inte minst vill jag nominera ett mycket lovvärt initiativ att samla vänsterröster i bloggosfären på en gemensam arena: Arvid Falk.

    Nu återstår att se vilka av dessa nominerar som godkänns av tävlingsledningen. Därefter är det upp till alla intresserade att rösta fram en värdig vinnare.

    Nominera dina egna favoriter via länken längst ned på den här sidan.

    Andra skriver intressant om , , .

    Vad kallar vi extremisterna?

    I samband med högtidlighållandet av Karl XII:s dödsdag arrangerades manifestationer i form av fackeltåg i Lund och Stockholm i går. Det är numera framförallt olika extrema och marginella politiska grupperingar som arrangerar och deltar i de så kallade 30 novemberaktiviteterna, något historikern Heléne Lööw berättar mer om i Expo.

    Själv är jag lite förbryllad över nyhetsrapporteringen kring dessa, och de våldsamma sammanstötningar mellan demonstranter, motdemonstranter, polis och medierepresentanter som skedde i går. När och varför övergick svenska journalister från att tala om ”högerextremister” till ”nationalister”?

    Ingen av dessa beteckningar är som jag ser det klockren. De olika grupper av politiska extremister som brukar utnyttja Karl XII:s dödsdag, nationaldagen och andra mer eller mindre signifikanta datum för att synas, har ofta en sinsemellan varierande agenda. Och ideologiskt är det tveksamt att beteckna dem som höger. Där finns förvisso ofta konservativa och reaktionära inslag, men också en retorik som hämtat inspiration från den gamle s-ledaren Per Albin Hansson. Å andra sidan har den ursprungligen liberala idén om yttrandefrihet på senare år allt oftare lyfts fram som angelägen och på flera håll argumenteras det mot skattetrycket.

    Många i de här grupperna betecknar sig själva som ”nationella”, och med det avses något annat än ”nationalister”. Den exakta gränsdragningen mellan dessa begrepp är dock inte helt enkel att göra.

    Expressen förefaller vara en av de få medier jag nu tagit del av som konsekvent betecknar grupper som Fria nationalister, Svenska motståndsrörelsen och Folkfronten som högerextremister. Expo skriver om demonstrerande nazister, vilket kanske trots allt är den mest korrekta beskrivningen.

    Andra skriver intressant om , , .