Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    tisdag, september 30, 2008

    Lobbyister är inte problemet

    För ett tag sedan skrev Dagens Media-reportern Erik Westerberg en krönika i sin tidning där han konstaterade att pr-branschen ”ses som smutsig, sluten och full av hemligheter”. Westerberg hänvisade till SOM-institutets förtroendebarometer som visar att endast 7 procent har ”stort förtroende” för pr-konsulter med så många som 56 procent har ”litet förtroende”.

    Fyra av tio säger dessutom att politikernas kontakter med lobbyister borde begränsas. Bara en av tio tycker att det är ett ”mycket dåligt” eller ”ganska dåligt” förslag.

    Och självklart får man svar som man frågar. Om nu människor har en otroligt negativ bild av pr-konsulter och lobbyister så är det förstås naturligt att vilja begränsa dessa personers kontaktyta med omvärlden. Det är med ungefär samma logik som man argumenterar för att i praktiken ge människor dömda för brott yrkesförbud.

    Erik Westerberg presenterar tre förslag:

    • Medborgarna måste få veta vilka pr- och lobbybyråer som har bidragit med underlag till politiska beslutprocesser.
    • För att kunna värdera vilka intressen dessa underlag företräder måste alla pr-byråer och lobbyister öppet redovisa en fullständig kundlista.
    • Pr-konsulter måste börja varje extern kontakt med att berätta vilken kund man företräder.

    ”Annars kommer pr-branschen även i fortsättningen att ses som en maktklubb med smutsiga hemligheter”, skriver Westerberg.

    Han får svar, dels från Svenskt Näringslivs vice vd Janerik Larsson (tidigare informationsdirektör på SAF, vice vd på Kinnevik samt rådgivare på pr-byrån Kreab) och dels från pr-konsultbröderna Henrik och Patrik Westander.

    Janerik Larsson menar att frågan om huruvida pr-byråer öppet bör redovisa sina kundlistor är ”felformulerad och helt ointressant”. Det är nämligen inte konsulterna som fattar besluten eller lägger sista handen vid de förslag som framförs till allmänhet, medier och politiska beslutsfattare, skriver Larsson. I Sverige är det i stället konsulternas uppdragsgivare som gör detta. Pr- och lobbybyråer är i själva verket bara rådgivare.

    Bröderna Westander, vars byrå länge slagit sig för bröstet om att vara öppna med sin kundlista, pekar dock på att pr-branschföreningen Precis har utformat branschnormer ”för att skydda pr- och lobbyfirmornas hemlighetsmakeri”.

    Själv tror jag man överdriver lobbyisternas betydelse. Och som så ofta så blundar man för att även bransch- och intresseorganisationer av olika slag i högsta grad bedriver lobbying, ibland med hjälp av konsulter men även på egen hand. Ska samma regelverk och krav på öppna kort gälla även dem?

    Den 22 oktober möts Klas Gustavsson och jag i ett samtal på ABF-huset i Stockholm om pr- och lobbybranschen. Hoppas att några av er läsare kommer dit och lyssnar.

    Andra skriver intressant om , , .

    EU-val och s-partisekreterare

    [UPPDATERAD] I morse kom beskedet att Marita Ulvskog slutar som partisekreterare och i stället blir socialdemokraternas affischnamn i valet till Europaparlamentet nästa år.

    Diskussionen har ju pågått inom partiet ett tag om vem som toppa valsedeln. Det har höjts röster på att det bör vara en person med en EU-kritisk profil för att tillfredställa EU-skeptiska väljare och att dessa inte ska frestas att rösta på Sören Wibe och Junilistan. Många hoppades på att Leif Pagrotsky skulle ställa upp, men han har gjort mycket klart att han inte kandiderar.

    Själv känner jag ingen som helst entusiasm över Marita Ulvskog som förstanamn på EU-listan. Jag tycker inte att hon varit nämnvärt konstruktiv i sin EU-kritik och har svårt att se hur s med henne i topp tror sig kunna locka den inte obetydliga grupp entusiastiska vänner av Europasamarbetet till valurnorna nästa år. Om miljöpartiet verkligen bestämmer sig för att slopa utträdeskravet ur EU så kan nog flera sossar allvarligt överväga att rösta på en lista toppad av Zaida Catalán.

    Nåväl, den stora frågan nu är förstås vem som tar över efter Ulvskog.

    Partiveteranen Enn Kokk konstaterar att riksdagsledamoten tillika ordföranden för partidistriktet i Dalarna Peter Hultqvist pekats ut som ett tänkbart namn. Kokk beskriver Hultqvist som sittandes på ”en förkrossande kunskap om partiet, dess sätt att arbeta och de stämningar som finns bland medlemmarna”, och han sägs ha ”ideologisk ryggrad och med båda fötterna på jorden”.

    Alexander Sofroniou hoppas istället att Niklas Nordström får uppdraget. Nordström beskrivs av Sofroniou som ”en av socialdemokraternas mest borttappade förmågor” och ”precis den förnyelse som socialdemokraterna behöver”. Bland Niklas Nordströms goda egenskaper framhålls att han är ”förhållandevis ung” och inte har levt hela sitt liv i rörelsen, ”så han kan se på partiet med lite andra ögon”. Och, skriver Sofroniou, ”alla som har sett honom från nära håll vet att han är oerhört kompetent”.

    Sista ordet lär inte vara sagt i frågan.

    * * *

    PS: Missa inte Catti Ullströms utmärkta spaning på detta tema!

    Andra skriver intressant om , , .

    Gammalmedier alltför långsamma

    Gårdagens besked att den amerikanska kongressen röstade ned förslaget till finansiellt räddningspaket skakade om världens börser – och orsakade en febril aktivitet på nyhetsbyråer och redaktioner på de flesta håll. Men läser man de två stora svenska morgontidningarnas ledarsidor så får man väldigt blandade bilder av vad som egentligen hände i går.

    I SvD:s pappersupplaga sägs att ”Det är fortfarande nödvändigt med ett ja även sedan representanthuset sagt nej”. I den nätversion som publicerades kl. 04.44 står det dock fortfarande att ”Vita huset och kongressen efter intensiva förhandlingar [har] enats om att rycka ut med ett räddningspaket” – men inte ett ord om att uppgörelsen fallit.

    I DN, såväl på papper som i den kl. 00.05 uppdaterade nätupplagan, talas det om ”Kongressens klartecken till räddningspaketet”.

    Båda tidningarnas nyhetssidor är däremot fullmatade med aktuell information. Uppenbarligen var det åtminstone några som hade jour på DN och SvD i natt.

    Andra skriver intressant om , , .

    måndag, september 29, 2008

    Bye-bye, Winberg

    Nyhetskanalen.se uppger att fackförbundet Transports ordförande Per Winberg slutar med omedelbar verkan. 
Sedan han bojkottat LO-styrelsen hade han i det närmaste gjort sig omöjlig.

    Personligen sörjer jag inte. Per Winberg har tidigare gjort sig känd för ryktesspridning om att polska lastbilschaufförer skulle bedriva handel med smuggelgods och prostituerade. Han har också anklagat broderförbund inom LO som IF Metall för att inte tillhöra arbetarrörelsen.

    Det är alltså en person med omvittnat dåligt omdöme vi pratar om.

    Sedan i somras har Per Winberg bojkottat LO-styrelsens möten, i någon form av protest. Exakt hur detta gynnat Transports medlemmar är väldigt svårt att förstå.

    För dessa medlemmars skull håller jag tummarna för att man så snart som möjligt kan utse en mer förnuftig efterträdare på ordförandeposten. Det känns som att det inte borde bli särskilt svårt.

    Andra skriver intressant om , , .

    Maud Olofssons dåliga omdöme

    Med tanke på de många artiklar och blogginlägg som ägnats åt att diskvalificera Mona Sahlin som statsministerkandidat, med hänvisning till 13 år gamla försyndelser, vore det kanske smakfullt att syna även vissa borgerliga politiker i sömmarna.

    Vi har till exempel en näringsminister och ordförande för centerpartiet med planer på att göra svenska folket till ”ivriga bävrar” på arbetsmarknaden. Hennes finansiella sinnelag förefaller dock ha brister.

    I oktober 2005 sålde centerpartiet sin tidningskoncern Centerpress för 1,8 miljarder kronor. Den affären gjorde centern till ett av Europas rikaste partier. Men i stället för att investera vinsten lät partiet sina miljarder kronor sitta på ett bankkonto under ett och ett halvt år, och missade därmed en gigantisk börsuppgång.

    Först i maj 2007 lät man det nybildade investmentbolaget Randello börja placera pengarna. Fram till årsskiftet 2007-2008 förlorade Randello 16 miljoner kronor, och bolaget vill inte kommentera utvecklingen efter det. Beräkningar visar dock att centerpartiets tillgångar minskat med över 140 miljoner kronor sedan investeringarna inleddes.

    ”Vi har följt de riktlinjer som partiledningen gett oss”, säger Lars Weinerhall, ordförande i Randello och tidigare ansvarig för försäljningen av Centerpress.

    Det finns kanske anledning att ifråga centerordföranden tillika näringsministerns omdöme när hon så tvärsäkert uttalar sig om allt mellan himmel och jord.

    Andra skriver intressant om , , .

    Politikeravhopp, individualism och integritet

    I helgen uppmärksammade SvD att var tionde som valdes till något kommunfullmäktige i Stockholms län 2006 har lämnat sin plats två år senare. Själv har jag under mandatperioden lämnat den ersättarplats i Norrmalms stadsdelsnämnd jag fick efter valet, och läste därför artikeln med intresse.

    Jämfört med andra län ligger Stockholmskommunerna sammanlagt på fjärde plats när det gäller avhopp. En förklaring till varför Stockholmsområdet hamnar så högt är att det här är så tätt mellan kommungränserna. Letar man ny bostad är det lätt att man hittar den i grannkommunen, och då måste man kliva av sin plats i fullmäktige.

    Folke Johansson, professor i statsvetenskap i Göteborg, säger till SvD att partier som har gått markant framåt tenderar att ha större avhopp. Det skulle möjligen förklara varför moderaterna är det parti som står för flest avhopp. I 21 av de 26 kommunerna i länet har moderater lämnat sina platser, mot 16 för s, 14 för fp, 10 för v och 9 för mp.

    Själv funderar jag över om inte en förändrad syn på politikerrollen också är en viktig förklaring. Min teori är att allt fler människor som i dag engagerar sig partipolitiskt och kandiderar till uppdrag, ser annorlunda på detta än vad som varit tradition i det svenska partiväsendet.

    Jag misstänker att vi ser effekten av en ökad individualism och integritet, där folkvalda inte längre accepterar att bara vara röstbodskap utan tar det mandat man fått av väljarna (snarare än av sitt parti) på allvar.

    När jag placerades på den socialdemokratiska listan till kommunfullmäktige i Stockholm så blev jag, tillsammans med de andra s-kandidaterna, kallad till ett möte i stadshuset där en partiombudsman gratulerade oss till våra nomineringar – och berättade vad som förväntades av oss. Det framgick tydligt att utrymmet för att rösta efter egen övertygelse var synnerligen begränsat. Faktum är att det antyddes att man skulle få lämna sitt uppdrag om man röstade mot sin partigrupp i fullmäktige. Exakt hur detta skulle gå till rent lagligt fick jag dock aldrig någon klarhet i.

    Jag vill betona att jag aldrig upplevde denna hotande partipiska i stadsdelsnämnden. Där hade vi utmärkta, fria diskussioner och hade aldrig särskilt svårt att enas om en linje. Och vid de fåtal tillfällen när några av oss i gruppen tyckte annorlunda än våra partikamrater så var det aldrig något problem att rösta som vi ville.

    Själv hoppade jag av på grund av tidsbrist och att arbetet i nämnden kändes tröstlöst. Som ersättare för ett oppositionsparti i en stadsdelsnämnd som den styrande majoriteten i stadshuset systematiskt plockar ansvar ifrån, är möjligheten att faktiskt påverka politiken extremt liten.

    Jag har stor respekt för de många fritidspolitiker som kämpar på och gör betydelsefulla insatser i fullmäktigeförsamlingar och nämnder. Men SvD:s kartläggning och mina egna observationer säger mig att utvecklingen ser mörk ut. Politiken bör ge större utrymme för folkvalda att på allvar få verka efter sina övertygelser, och självklart också tidsmässigt vara möjligt att kombinera med jobb och familj.

    Andra skriver intressant om , , .

    söndag, september 28, 2008

    Poppis i SvD

    I sin söndagskrönika skriver SvD:s Göran Eriksson i dag om Fredrik Reinfeldts knepiga förhållande till liberaler. Detta exemplifieras med FRA-debatten, Reinfeldts egen litterära skilldring av ett totalitärt övervakningssamhälle Det sovande folket, samt konflikterna i MUF mellan olika politiska fraktioner.

    Intill artikeln i pappersupplagan görs en kort genomgång av hur olika bloggare uppmärksammat veckans FRA-uppgörelse mellan de borgerliga partierna. Där citeras roligt nog bland annat detta inlägg där jag skriver att de folkpartistiska riksdagsledamöter som nyligen utlovade att FRA-lagen de facto skulle rivas upp och en parlamentarisk utredning tillsättas för att fram ett nytt lagförslag, nu framstår som ryggradslösa svikare.

    Lustigt nog är min blogg också citerad av PJ Anders Linder, men då handlar det om SSU Stockholm.

    Andra skriver intressant om , , .

    lördag, september 27, 2008

    SSU och magstarka skämt

    För ett par veckor sedan förgiftades 145 anställda och besökare på Svenskt Näringslivs huvudkontor i Stockholm av den ovanliga bakterien shigella. Detta resulterade i notiser, men inte mycket mer.

    Det hela förändrades när säkerhetschefen på Svenskt Näringsliv fick veta att en det fanns en webbplats på internet där någon tagit på sig ansvaret för smittoutbrottet. Uppgiften lades ut först sedan TT gått ut med nyheten om smittan. Detta resulterade i att säkerhetspolisen kopplades in – att aktivt sprida smitta i syfte att skada en politisk motståndare är rimligen ett allvarligt brott.

    När det sedan framkom att SSU Stockholm gått ut med ett pressmeddelande där man skrev att man ”självklart inte [stödjer] sådana här metoder” – men samtidigt utlovade ”en bukett rosor till de som tar på sig ansvar för dådet”, då tog historien en helt ny vändning.

    TV4 slog i går upp pressmeddelandet, trots att det publicerats redan den 2 september, som en nyhet. SvD och DN följde snart efter.

    Mona Sahlin har tydligt tagit avstånd från det idiotiska pressmeddelandet. SSU Stockholm reagerar i stället med att överväga en PO-anmälan mot TV4.

    På sin privata blogg kommenterar ombudsmannen på SSU Stockholm, Josefin Deiving, uppgifterna i ”borgerlig media” och skriver att SSU Stockholm ”inte alls är terrorister eller ondsinta förespråkare för matförgiftning”. Tanken med pressmeddelandet sägs istället vara ”att synliggöra det absurda i den nutida medialogiken”.

    Deiving hänvisar till Noam Chomskys propagandamodell om att ”vänsterrörelser hotar genom sitt blotta varande och sin ideologiska grundsatts det kommersiella mediets varande”, och att det kommersiella mediet därför alltid kommer att gestalta vänsterrörelser ”som verklighetsfrämmande, extrema och irrationella”.

    Själv skulle jag vilja hävda att vänsterrörelser som beter sig verklighetsfrämmande, extrema och irrationella förtjänar att gestaltas som detta.

    Andra skriver intressant om , , .

    fredag, september 26, 2008

    Webbstrategier efterlyses

    Jag skrev häromdagen om att ETC nu går in och gör en veckotidning av nättidskriften Efter Arbetet. Det känns som en spännande satsning som jag önskar lycka till. Det är alltid roligt med initiativ för att bryta den borgerliga hegemonin i tidningsvärlden.

    I dag skriver Bo Bernhardsson, socialdemokratisk riksdagsledamot och tidigare chefredaktör för Arbetet, i ETC att satsningen är ”början på en ordentlig utmaning” mot att ”åsikter och nyheter likriktas”.

    Detta ställer jag mig däremot tveksam till.

    För det första tror jag att Bernhardsson överskattar betydelsen av vilken opinionsbildande effekt en pappersversion av Efter Arbetet kan ha. Det är nog tyvärr knappast så att vare sig Bonnier, Schibsted eller Stampen skakar över den nya konkurrensen.

    För det andra tror jag att nätets betydelse kraftigt underskattas. Om det är några som bidragit till att erbjuda de borgerliga rösterna på landets ledarsidor motstånd så är det väl vänsterinriktade bloggare och nätpublikationer som Dagens Arena, och potentiellt även Arvid Falk.

    Så, för all del, kör hårt med pappersupplagan av Efter Arbetet. Men se för fasen till att jobba med en ordentlig webbstrategi också. Att Efter Arbetet, som funnits på nätet sedan 2006, fortfarande inte verkar ha något RSS-flöde är exempelvis riktigt, riktigt illa.

    Andra skriver intressant om , , .

    Snyggt sopat under mattan

    Det är inte utan att jag är lite imponerad över hur folkpartiet och statsminister Reinfeldt till sist hanterade FRA-frågan och de trilskande borgerliga ledamöter som starkt motsatt sig lagen. Med de kompletteringar Allianspartiernas riksdagsgrupper nu enats om så förbinder sig de interna kritikerna att rösta för – samtidigt som FRA desarmeras som en tickande politisk bomb för regeringen.

    SvD:s Göran Eriksson skriver att ”Enkel matematik ligger bakom reträtten i FRA-frågan”, och att regeringen helt enkelt inte stöd hade av tillräckligt många riksdagsledamöter för sin ursprungliga linje. Därför tvingades de skriva om signalspaningslagen för att inte bjuda oppositionen på en seger i riksdagen. Även DN:s Henrik Brors och Aftonbladet är inne på samma linje. Problemet med den analysen är att den utmålar de FRA-kritiska borgerliga riksdagsledamöterna som någon sorts segrare.

    I själva verket är det just de folkpartistiska riksdagsledamöter som i samband med protestaktionerna i förra veckan utlovade att lagen de facto skulle rivas upp och en parlamentarisk utredning tillsättas för att fram ett nytt lagförslag, som nu framstår som ryggradslösa svikare.

    Jag vill betona att jag i stort sett tycker att innehållet i den uppgörelse som gjorts är bra. Åtgärderna kan mycket väl stärka styrningen av FRA, samtidigt som det ökar möjligheten för oskyldiga medborgare som fått sin integritet kränkt att få upprättelse. Samtidigt kan man undra varför inte regeringen redan i juni 2007, när riksdagen röstade för att frågan skulle vilandeläggas, tillsatte just en parlamentarisk utredning för att få en bred politisk uppslutning kring frågan. Inget riksdagsparti ifrågasätter ju mig veterligen behovet av en väl fungerande underrättelseverksamhet och att det arbete som FRA bedriver bör lagregleras på ett relevant sätt.

    Den uppgörelse som nu gjorts inkluderar bland annat en ”kontrollstation” som innebär att FRA:s olika kontrollorgan år 2011 ska göra en bedömning av huruvida verksamheten bedrivits på ett etiskt riktigt sätt. Detta ger också socialdemokraterna en reträttväg från sitt löfte om att riva upp lagen om de kommer till makten efter valet 2010. Man kommer efter en valseger kunna säga att man avvaktar vad kontrollorganen rapporterar och sedan göra några smärre ändringar i lagen. Hux flux så har s därmed både en FRA-lag och ett avbockat vallöfte.

    Så kan det gå.

    Andra skriver intressant om , , .

    Ett år senare

    Ett år har gått sedan västvärldens protester mot den burmesiska regimens övergrepp mot fredligt demonstrerande munkar och vanliga medborgare som önskade demokrati, kulminerade i en internationell protestdag då många av oss klädde oss i rött. Catti Ullström påminner om att det är rätt tyst i dag.

    I eftermiddag, på Saffron Revolution Day, samlas Burmaaktiva svenskar på Sergels torg i Stockholm för att uppmärksamma att övergreppen fortfarande pågår.

    I går inträffade en explosion vid en symbolisk plats för demokratiprotesterna för ett år sedan i Rangoon. Det var den senaste av en rad explosioner i Burma under september. Platsen har nu stängts av av militärjuntan, som lagt ansvaret för bomberna på etniska separatister. På senare tid har man också börjat lägga skulden på demokratiaktivister.

    För tillfället råder utegångsförbud i staden Kachinstaten i norra Burma, efter att studenter satt upp affischer mot regimen, rapporterar Ekot.

    Själv har jag ingen möjlighet att delta på Sergels torg i dag, men jag hoppas att andra tar chansen. Det vore smakfullt om åtminstone några av de partiledare och andra ledande partiföreträdare som fanns på plats förra året markerade att demokratikampen måste fortsätta.

    Andra skriver intressant om , , .

    torsdag, september 25, 2008

    Skaplig strategi, sämre praktik

    Tydligen har ett strategidokument – eller åtminstone ett utkast till ett sådant – om hur man inom socialdemokratin rekommenderar att Sverigedemokraterna ska bemötas lokalt, läckt ut. Detta rapporteras på SvD:s ledarsida, ledarsidans blogg, samt på ledarskribenten Per Gudmundsons privata blogg.

    Dokumentet är äkta, bekräftar Mats Johansson i s-arbetsgruppen demokrati för SvD, och tillägger att s internt har en nyare version som inte skiljer sig på något dramatiskt sätt från den läckta.

    Gudmundson menar att ”Om detta är vad s har att komma med så har debatterna redan förlorats”. Jag är inte riktigt lika övertygad.

    I strategidokumentet citeras bland annat valanalysen där det konstateras att ”Socialdemokraterna måste ta debatten med sverigedemokraterna när och där så krävs”, samt ”Att fortsätta försöka marginalisera partiet genom att frysa ut dem med tystnad eller valtekniska arrangemang kommer att ytterligare förstärka deras martyrskap och ge argument för deras ’kritik mot etablissemanget’”.

    Kloka ord, men Per Gudmundson har förstås rätt i att detta inte får tolkas som att det räcker med att visa att man tycker illa om Sd. Deras argument – och ännu mer så den oro som uppenbarligen många väljare känner, och som lockar dem att rösta på Sverigedemokraterna – måste bemötas på allvar och med respekt.

    Men Gudmundson går också i Sd:s fälla när han hänvisar till den av partiet så omhuldade professors Jan Ekbergs beräkningar om invandringens kostnader. Faktum är att Ekberg i just SvD tagit bestämt avstånd från hur Sd använt hans siffror.

    Min slutsats är att det definitivt finns goda tankar och förslag i det omskrivna strategidokumentet, men utmaningen för socialdemokratin är fortfarande att faktiskt på allvar våga ta diskussionen om invandring och flyktingmottagande med Sverigedemokraterna och deras potentiella väljare.

    * * *

    För ett... lite annat perspektiv på Per Gudmundsons skriverier, se Thomas Hartman.

    Andra skriver intressant om , , , .

    Folkpartisterna svek. Igen.

    Medieuppgifter talar om att folkpartiets riksdagsgrupp har enats om skärpta regler för FRA-lagen, och att även partiets FRA-kritiker nu är beredda att rösta för. En av de tidigare kritikerna, Cecilia Wickström säger till SVT:s Rapport att ”De förändringar som nu föreslås innebär att det blir en helt ny lag”.

    Enligt DN så har det nya förslaget lagts fram för de fyra regeringspartierna. Nu uppges samtliga borgerliga riksdagsgrupper sitta i extrainkallade möten, och enligt TT väntas ett gemensamt besked från allianspartierna senare i eftermiddag.

    För bara en dryg vecka sedan deltog folkpartistiska FRA-motståndare (bland andra riksdagsledamöterna Cecilia Wikström, Solveig Hellquist, Maria Lundqvist-Brömster, Camilla Lindberg och Birgitta Ohlsson) på en stor manifestation och utlovade att lagen skulle rivas upp, en parlamentarisk kommitté tillsättas och att ett helt nytt lagförslag skulle arbetas fram. Att nu påstå att de förändringar som görs – utan någon som helst förankring med de andra partierna i riksdagen – ”innebär att det blir en helt ny lag”, är givetvis bara nys. Det är ett försök att maskera sin egen brist på integritet till en seger.

    Till DN säger Cecilia Wickström parlamentariska utredningar förvisso brukar vara det beprövade sättet i Sverige för att få frågor allsidigt belysta, men i just den här frågan så hade det inte tillfört något: ”Det här är nog så långt man över huvud taget kan komma”.

    Så talar en folkvald som återigen svikit sin integritet och sina ideal.

    Andra skriver intressant om , , .

    Specialdomstol är inte lösningen

    Flera medier rapporterar att det nu pågår intensiva förhandlingar mellan regeringspartierna om tillägg i den hårt kritiserade FRA-lagen.

    Det som uppges diskuteras är tillägg i lagen som ska stärka skyddet för den privata integriteten, bland annat föreslås att inrätta en specialdomstol som ska ge tillstånd till signalspaning.

    Enligt uppgift så är det folkpartiets FRA-grupp som de senaste veckorna har levererat förslag till regeringens samordningskansli. Till TT säger Camilla Lindberg (fp) att det bara ska vara regeringskansliet och försvarsmakten som får beställa signalspaning av FRA, inte till exempel polisen och Säpo. Lindberg vill även se att FRA ska vara skyldig att redovisa om någon blivit felaktigt avlyssnad och att den personen ska ha rätt att begära resning.

    DN skriver att samtliga allianspartiers riksdagsgrupper – och försvarsdepartementet, som ansvarar för lagen – nu står bakom förslaget om en specialdomstol.

    Själv tycker jag inte att detta är tillräckligt. Framförallt så är det inte särskilt respektfullt mot oppositionen, som ju som bekant drivit motståndet mot FRA-lagen hårt sedan valet, att återigen göra frågan till en ren intern angelägenhet för de borgerliga partierna. Uppenbarligen tycker man att enigheten inom Alliansen är viktigare än att låta frågan beredas av en parlamentarisk utredning där fler röster får göra sig hörda.

    Victor Bernhardtz i Dagens Arena menar att ”FRA-debatten har potential att fungera som en utmärkt katalysator för politiska analyser av vad som är statens ansvar gentemot sina medborgare, vad gäller skydd av integritet och privatliv, och inte minst lika viktigt, hur detta ansvar ska konkretiseras”.

    Så sant, så sant. Men då krävs det att statens representanter – i form av de styrande partierna – tar sitt ansvar och faktiskt är beredda att resonera om detta med andra medborgare än sina egna partimedlemmar.

    Andra skriver intressant om , , .

    onsdag, september 24, 2008

    Finanskrisens orsaker

    David Rothkopf tror sig veta att den globala finanskrisen orsakats av en handfull personer som sägs tillhöra en ”värld full av inavel”. Rothkopf, som just kommit ut med boken Superklass, nämner exempelvis finansminister Henry Paulson och Vita husets stabschef Joshua Bolten, som båda har ett förflutet på Goldman Sachs. Detsamma gäller världsbankschefen Robert Zoellik.

    Själv blir jag lite nyfiken på vilka svenskar – utöver Ingvar Kamprad, Marcus Wallenberg, Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt – som finns med bland de 6 000 personer som tillsammans utgör den internationella ”superklassen” som styr de viktiga besluten i världen.

    De brittiska komikerna John Bird och John Fortune bjuder här annars på en alternativ förklaring till finanskrisen:



    Andra skriver intressant om , , .

    Fortsatt dystra konjunkturbesked

    Konjunkturinstitutet har i dag presenterat sin Barometerindikator, som sammanfattar de svenska företagens och hushållens syn på ekonomin. Detta rapporterar bland Ekot, som uppger att de svenska hushållen är fortsatt pessimistiska vad gäller ekonomin. Också näringslivet sägs tro på en fortsatt svag utveckling.

    Medierapporteringen kring KI:s rapport ser dock lite olika ut. SvD återger ett TT-meddelande där den vacklande konjunkturen sägs göra att företagen räknar med personalnedskärningar framöver. Institutets chef Mats Dillén säger att arbetsmarknaden ser ut att stagnera och räknar med att sysselsättningen sannolikt kommer att minska framöver.

    När DN skriver om rapporten så trycks det dock snarare att stämningsläget bland företag och hushåll, trots alla dystra nyheter den senaste tiden, är något bättre. DN pekar på att indikatorn har stigit något från 85,6 i augusti till 86,0 i september.

    Det bör dock framhållas att förändringarna är mycket små och sammantaget är svensk ekonomi fortfarande mycket svagare än normalt. Tillverkningsindustrins orderingång har minskat de senaste månaderna, från såväl hemma- som exportmarknaden. Missnöjet med orderläget har ökat och produktionstillväxten har stagnerat.

    65 procent av hushållen tror på en ökad arbetslöshet framöver. Även synen på den egna situationen på arbetsmarknaden är dystrare.

    I Alliansens Sverige är det trots detta glada miner. Där pratas det hellre om fler i arbete och tryggad välfärd.

    Andra skriver intressant om , , .

    What would Bartlet say...?

    Många av er har säkert redan sett det, men på New York Times ledarsida låter Aaron Sorkin sin skapelse Jed Bartlet komma till tals i en intressant dialog med Barack Obama.

    Bartlet ger bland annat Obama råd om hur Demokraterna ska kunna hantera anklagelser från Republikanerna om att vara ”the angry left”:
    Well ... let me think. ...We went to war against the wrong country, Osama bin Laden just celebrated his seventh anniversary of not being caught either dead or alive, my family’s less safe than it was eight years ago, we’ve lost trillions of dollars, millions of jobs, thousands of lives and we lost an entire city due to bad weather. So, you know ... I’m a little angry.

    Han levererar också en fullständigt magnifik sågning av Sarah Palin:
    It’s not bad enough she thinks the planet Earth was created in six days 6,000 years ago complete with a man, a woman and a talking snake, she wants schools to teach the rest of our kids to deny geology, anthropology, archaeology and common sense too? It’s not bad enough she’s forcing her own daughter into a loveless marriage to a teenage hood, she wants the rest of us to guide our daughters in that direction too? It’s not enough that a woman shouldn’t have the right to choose, it should be the law of the land that she has to carry and deliver her rapist’s baby too? I don’t know whether or not Governor Palin has the tenacity of a pit bull, but I know for sure she’s got the qualifications of one.

    Amerikanska tv-presidenter har onekligen bättre manusförfattare än sina verkliga motsvarigheter.

    Andra skriver intressant om , , .

    tisdag, september 23, 2008

    Scensatt Irakblogg på turné i höst

    Trogna läsare av min blogg vet ju att jag har ett gott öga till Riksteatern. Som stockholmare har jag dock sällan tillfälle att se så många av deras uppsättningar. I höst ska jag dock verkligen försöka. Den 8 oktober är det nämligen premiär på Södra Teatern för en föreställning baserad på den välkända bloggen Baghdad Burning – Girl Blog from Iraq.

    Föreställningen sägs ha en dokumentär form där utdrag ur bloggen varvas med journalistiska reportage och intervjuer. Vi utlovas en unik inblick både i Irakkonflikten och livet i ett brinnande krig.


    Riksteatern har fått exklusiva rättigheter att sätta upp den anonyma bloggaren bakom aliaset Riverbends texter på scen. Efter premiären väntar Sverigeturné i ett 20-tal städer.

    Turnéplan finns på riksteatern.se/baghdadburning
.

    Andra skriver intressant om , , .

    Utredare med rätt att blogga

    Nya bloggar startas ju hela tiden och det vore troligen en omöjlig uppgift att försöka skriva om alla. Men vissa känns mer matnyttiga och angelägna än andra – som exempelvis TCO-gruppbloggen Utredarna.

    Här skriver medarbetare på Tjänstemännens Centralorganisation om välfärdfrågor, utbildningspolitik, arbetsmiljö- och klimatfrågor, jämställdhet, arbetsrätt och mycket annat. Skribenterna betonar att det är deras ”personliga åsikter och insikter, inte TCO:s officiella hållning”, som förmedlas.

    Gänget bakom Utredarna poserar dessutom på ett grymt coolt gruppfoto i klassisk Steven Bochco-teveseriestil.

    På bloggen kommenteras till exempel kaoset på Försäkringskassan, den interna debatten i TCO om synen på hushållsnära tjänster, den nya budgeten och a-kassefiaskot, samt avskaffande och eventuellt återinförande av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

    Rekommenderad läsning och RSS-prenumeration!

    Andra skriver intressant om , , .

    Mångfald i media?

    Lagom till presentationen av höstbudgeten tog sig Allianspartierna slutligen samman och drog igång en rikstäckande kampanj med bland annat en egen tidning. Också den insomnade Allians för Sverige-sajten har skakats till liv och fyllts med innehåll.

    Innehållsmässigt är Allianstidningen en samproduktion av partitidningarna Nu och Kristdemokraten och distribueras tillsammans med Nu, Medborgaren, C och Kristdemokraten. Den utlovas komma ut regelbundet fram till valdagen 2010.

    Bland annat Dagens Media och SvD:s PJ Anders Linder har uppmärksammat detta, och moderaternas kommunikationschef Pär Henriksson puffar för nyheten på sin blogg.

    Sannolikt är detta ett klokt initiativ, men hur ser det ut på vänstersidan?

    Låt mig först konstatera att mångfalden på den svenska mediemarknaden lämnar en hel del i övrigt att önska. I dag kontrollerar Bonnier, norska Schibsted och familjen Hjörnes Stampen tre fjärdedelar av den svenska dagstidningsmarknaden. Utvecklingen mot allt större mediekoncentrationer har inneburit att konkurrensen helt har försvunnit på många lokala morgontidningsmarknader. I dag finns det bara ett tiotal orter där monopol inte råder.

    För den majoritet av svenska folket som – om man ska tro på opinionsundersökningarna – inte tänkt rösta borgerligt är det väldigt svårt att hitta en dagstidning vars uttalade värderingar någorlunda överensstämmer med ens egna. De allra flesta tidningar som ingår i de ovan nämnda koncernerna har liberala, centerpartistiska eller moderata ledarsidor.

    Uppstickare finns förstås. Nyligen lanserade Arvid Falk har potential att bli en ledar- och debattsida för vänstersinnade som gärna läser opinionsmaterial på nätet. Värre är det för den stora grupp som fortfarande föredrar en papperstidning på morgonen. De av dem som bor i Malmöregionen får nu chansen att stifta bekantskap med en ny inkarnation av Efter Arbetet som i samarbete med ETC Förlag blir en veckotidning med premiärnummer den 20 februari 2009.

    * * *

    För mer röster om kommunikation på nätet nu och framtiden, se Bisonbloggs inlägg om antologin Nån där?.

    Andra skriver intressant om , , .

    måndag, september 22, 2008

    Ett misslyckande är det

    När regeringen nu aviserar en mindre sänkning av a-kasseavgiften är det en välkommen – men senkommen – omvändelse under galgen. Anders Borg tvingas erkänna att politiken mot utanförskap till trots så kommer arbetslösheten fortsätta stiga under resten av Alliansregeringens mandatperiod. Jag påminns om Carl Bildts ord som kom att sammanfatta hans statsministerperiod: ”ett misslyckande ska kallas för ett misslyckande, och ett misslyckande är det”.

    Det är troligt att när Fredrik Reinfeldts styre sammanfattas och bedöms inför valet 2010 så är det jobben som kommer att stå i centrum. Allianspartierna gjorde i valrörelsen 2006 en stor affär kring att socialdemokratin misslyckats med vad som traditionellt varit dess starkaste gren; att sätta människor i arbete. Reinfeldt introducerade ett nytt begrepp i svensk politisk debatt – utanförskap. Och Alliansen utmålades som lösningen.

    När nu arbetslösheten åter skjuter i höjden så är det förstås öppet mål för oss som ställt oss kritiska till regeringspolitiken.
 Om inte Alliansen förmår att leverera i fråga om nya jobb så sitter Reinfeldt och hans ministär mycket löst.

    Värt att notera är att socialdemokraterna tidigare gjort klart att man vill sänka a-kasseavgifterna rejält genom en riktad skattereduktion på upp mot 75 procent. Samtidigt har s också sagt sig villiga att diskutera hur länge man kan ha a-kassa.

    Alliansregeringens velande med a-kassan visar att de inte har någon klar idé om detta system. Hade man velat gå åt det danska hållet så hade snarare de relativt höga ersättningsnivåerna behållits samtidigt som de tämligen rigida anställningslagarna luckrats upp. Men detta har man alltså inte gjort.

    Det ska bli intressant att se om Mona Sahlin vågar sig på förslag i den riktningen i det socialdemokratiska budgetalternativet.

    Andra skriver intressant om , , .

    söndag, september 21, 2008

    Alliansregeringen är dödsmärkt

    Den undersökning från Synovate som jag nämnde i går och som tycktes visa att så många som sex av tio väljare tippar att socialdemokraterna är tillbaka i regeringsställning efter valet 2010, får nu stöd. Enligt en mätning som Göteborgs-Posten låtit Sifo göra tror endast 23 procent på borgerlig valseger nästa gång.

    Även DN, SvD och Expressen, via TT, uppmärksammar detta i dag.

    Inte ens de som säger att de tänker rösta borgerligt nästa val tror att Alliansen kommer att vinna valet 2010. Av dem tror 46 procent inte att de borgerliga vinner medan 44 procent tror att de gör det.

    Det är på sin plats att påminna om den analys som liberalen Per T Ohlsson och socialdemokraten Ursula Berge gjorde i Arena för över ett år sedan: regeringen är dödsmärkt. De framhöll då att moderaterna inte alls förstått vidden av den förtroendekris de och Alliansen befinner sig i, och Ohlsson påminde om att ingen sittande borgerlig regering har blivit omvald i Sverige.

    Andra skriver intressant om , , .

    lördag, september 20, 2008

    Sanningen bakom FRA-lagen

    [UPPDATERAD] Den här veckans nummer av tidningen Fokus huvudartikel (eller hur man nu översätter ”cover story”) om hur FRA-lagen i praktiken kuppades igenom i regeringen och riksdagen, är en skrämmande men imponerande läsning.

    Det som skrämmer är naturligtvis hur – om det som sägs i texten stämmer – tjänstemän på försvarsdepartementet och ledande partiföreträdare agerat för att driva igenom en lag som av allt att döma inte har särskilt starkt stöd. Det imponerande är det journalistiska hantverket där Fokus, via Anita Kratz och Torbjörn Nilsson, gjort ett skickligt kartläggningsarbete och mot löfte om källskydd intervjuat högt uppsatta tjänstemän och ledande politiker från flera partier.

    Dessvärre är källornas anonymitet också artikelns svaghet. Det är väldigt många referenser till ”en regeringsveteran”, ”en källa med central placering i regeringskansliet”, ”en tjänsteman på justitiedepartementet”, ”en riksdagsledamot” och – minst trovärdig av alla – ”en person med insyn”. De enda namngivna personer som faktiskt uttalar sig ”on the record” är Mikael Odenberg och Göran Hägglund.

    Samtidigt är det lätt att förstå uppgiftslämnarnas önskan om att inte framträda med namn. De uppgifter som tidigare framkommit om vilken oerhörd press borgerliga folkvalda utsatts för av sina partikamrater bekräftas i Fokus. Och det är nog svårare än vad många av oss kan föreställa sig att stå emot grupptrycket när ens framtida möjligheter att kunna påverka sitt parti och politiken förefaller hänga på en skör tråd.

    Jag har förstått att vissa uppgifter i artikeln har ifrågasatts och direkt dementerats (via PJ Anders Linder ser jag till exempel att Odenberg gjort det). Några viktiga saker verkar dock stå klara: Mikael Odenberg och HG Wessberg påstående om att socialdemokraterna skulle rösta ja till FRA-lagen var av avgörande betydelse för att de borgerliga partiledarna så tidigt låste upp sig i sitt ställningstagande. Och utan Thomas Bodströms aktiva arbete så hade kanske Odenberg och Wessberg fått rätt.

    Fokus artikel är inte den första i sitt slag om spelet om FRA. Redan i somras presenterade Aftonbladet en läsvärd historia om hur Ingvar Åkesson som ny generaldirektör på Försvarets radioanstalt lyckades få två regeringar att acceptera den utskällda signalspaningslagen. Och även Aftonbladet bygger sin artikel på intervjuer med ”högt uppsatta källor på regeringskansliet” som på grund av att frågan var så kontroversiell ”valt att vara anonyma”.

    Ännu har de riksdagsledamöter som väljer att sätta integriteten – såväl sin egen som svenska folkets – framför partilojaliteten möjlighet att skriva en motion om att riva upp FRA-lagen, tillsätta en parlamentarisk utredning och ta fram en ny, demokratiskt förankrad signalspaningslagstiftning. Jag håller tummarna för att de tar chansen.

    Andra skriver intressant om , , .

    Gemensam plattform för maktskifte 2010

    I går ryktades det om att socialdemokraterna på sitt partistyrelsemöte skulle ta ställning till ett eventuellt fördjupat samarbete med miljöpartiet och vänsterpartiet. Detta mot bakgrund av att Mona Sahlin under den senaste tiden har fört samtal med Lars Ohly och miljöpartiets båda språkrör om förutsättningarna för att bilda en koalitionsregering efter nästa val.

    Enligt uppgift så bad Sahlin om mandat att fortsätta – och skynda på – samtalen om regeringssamarbete. Dock ska s just nu vara mer intresserade av ett samarbete med mp än med v. Om inte vänsterpartiet går med på att behålla överskottsmålet och utgiftstaket i statens budget, kan det inte vara med i en regering. Särskilt inte med tanke på den nuvarande ekonomiska krisen.

    Värt att notera i sammanhanget är också att så många som sex av tio väljare tippar att socialdemokraterna är tillbaka i regeringsställning efter valet 2010. Men betydligt färre tror att vänsterpartiet och miljöpartiet får vara med, enligt opinionsinstitutet Synovate.

    Vad människor tror och vad de vill är förstås olika saker. Men hittills har opinionsmätningarna sedan valet entydigt pekat på att det ser ut att bli maktskifte 2010. Och trots att svenskar sägs reagera positivt på politiker och partier som samarbetar så har jag hittills inte sett något som tyder på att väljarna är så angelägna om att Mona Sahlin plockar in ett eller två partier till i en ny regering efter valet.

    Med det sagt så håller jag ändå fast vid det jag skrivit tidigare; samtalen mellan oppositionspartierna bör intensifieras och snarast möjligt bör någon form av gemensam politisk plattform presenteras. Väljarna har rätt att få tydliga besked.

    Andra skriver intressant om , , .

    fredag, september 19, 2008

    Släpp lös skaparkraften mot FRA!

    Under gårdagens seminarium uppehöll sig föredragshållarna en del kring nedanstående films betydelse för att mobilisera FRA-motståndet bland bloggare:


    Nu läser jag att det under 48 timmar med start i helgen hålls en tävling där nordiska filmare gör kortfilmer (max 3 minuter långa) på temat FRA. Filmerna ska läggas ut på YouTube så att alla kan ta del av dem. Den film som har visats flest gånger klockan 12.00 på måndag den 29 september utses till tävlingens vinnare.

    Så kom igen, släpp lös den kreativa ådran och visa hur humor, pedagogik - eller för all del ren skrämseltaktik - kan användas för att få fler att inse vad FRA-lagen egentligen innebär.

    Andra skriver intressant om , , .

    Diktatur(s)amarbete

    Det var med stor bedrövelse jag i går tog del av DI:s uppgifter att den socialdemokratiska regeringen 2005 ingick ett avtal om militärt samarbete med Saudiarabien, som också skulle omfatta signalspaning.

    Att Saudiarabien är ett land som inte kan klassas som en demokrati är nog de flesta överens om. Snarare är det enväldig monarki där makten är samlad hos kungafamiljen. Där finns ingen allmän rösträtt.

    Även DN, via TT, och Expressen har plockat upp nyheten.

    I samband med skriverierna om Anna Lindh nyligen så nämndes i förbigående även hennes ansvar för de omtalade Egyptenavvisningarna. Detta, och de nu framkomna uppgifterna om det militära samarbetsavtalet med Saudiarabien, är trista påminnelser om att även nutida socialdemokratisk utrikespolitik har rejält mörka fläckar – och bör tjäna som påminnelser till socialdemokrater i ledande ställning att inte kasta sten i glashus i sin iver att sätta dit regeringen Reinfeldt.

    Andra skriver intressant om , , .

    torsdag, september 18, 2008

    Bloggbävningen kartlagd

    [UPPDATERAD] Det jag rapporterar från kvällens seminarium lär jag knappast vara ensam om. Snabbt fylldes nämligen konferenssalen på hotell Victory på med åhörare varav påfallande många hade bärbara datorer som de kopplade upp mot hotellets trådlösa nätverk. Med andra ord så kommer det nog att komma ett stort antal blogginlägg som refererar till seminariet och det som sades där.

    Det mesta kretsade inledningsvis kring en rapport som Twingly tagit fram på socialdemokraternas uppdrag om hur FRA-frågan diskuterades i bloggosfären dagarna innan sommarens omröstning, och deras reaktion efter omröstningen.

    Rapporten presenterades av Martin Källström på Twingly och visade bland annat hur personer som Fredrik Reinfeldt, Sten Tolgfors, Fredrick Federley och Annie Johanssons anseende påverkades – i de flesta fall sjönk avsevärt – i samband med riksdagsomröstningen. Reinfeldt var den av dessa som påverkades minst negativt, vilket antagligen återspeglar det faktum att han i största möjliga mån höll en låg profil i frågan.

    De stora förlorarna i fråga om anseende (mätt genom positiva respektive negativa omnämnanden i redaktionella texter och blogginlägg) var otvetydigt Tolgfors och Federley. Dessvärre hade ingen mätning gjorts rörande Camilla Lindberg, men troligen syntes hon knappt på radarn innan själva omröstningen – efter vilken hon framträtt som en hjältinna.

    Matti Palm på pr-företaget Greenhill Relations drog en del intressant statistik om i vilken utsträckning traditionella medier nämner/refererar till bloggar i sin rapportering om olika frågor. Han exemplifierade med skriverierna om OS, där 0,6 procent av de redaktionella artiklar som går att hitta på nätet på ett eller annat sätt nämner bloggar. I fallet med den så kallade Boreliusaffären var det 2,5 procent, USA-valet hittills 3,3 procent, iPhone-lanseingen 3,8 procent och Almedalsveckan 4,5 procent.

    Det kan jämföras med FRA-frågan där 13,9 procent av skriverierna mellan maj och september och september i år har bloggreferenser. Fokuserar man enbart på den mest heta perioden maj-juni så är siffran hela 19 procent, vilket är väldigt högt.

    Palm kunde också visa att vissa debattörer nästan enbart är flitigt citerade och omnämnda i bloggosfären, men inte alls eller endast ytterst lite i traditionella medier. Det gäller bloggprofiler som Oscar Swartz, Rick Falkvinge och ”Blogge Bloggelito”. Men överraskande nog också Camilla Lindberg.

    Mot slutet av seminariet kom vi också att prata en del om andra nya medieformer och dess påverkan på samhällsdebatten och journalistiken. Exempelvis nämndes Bambuser (se seminariet i efterhand här) och den nya satsningen Arvid Falk, kring vilken redaktörerna Rosemari Södergren, Erik Laakso och Anders Löwdin lägga ut texten.

    Sammanfattningsvis så bjöd kvällen på mycket intressant och tänkvärt. Stort tack till Johan Holmgren och Kristian Krassman som stått för de praktiska arrangemangen.

    * * *

    PS: Nu finns Twinglys rapport att läsa på nätet, och den är också omskriven i SvD. Även Greenhill Relations rapport ligger nu ute.

    Relaterade inlägg finns bland annat att läsa hos Blogge, Annika Andersson Ribbing, Mary X Jensen, Marie ”Emma” Andersson, Martin Jönsson, Peter Karlberg och Bloggtidningen.

    Andra skriver intressant om , , .

    Vänsterröster på nätet

    I kväll är det dags för seminarium i arrangemang av socialdemokraterna i riksdagen och Twingly. Temat är den högaktuella frågan om bloggosfärens genombrott som opinionsbildare, med utgångspunkt i FRA-debatten.

    Som av en händelse har i dag också den nya webbsatsningen Arvid Falk lanserats. Dit hälsas ”du som identifierar dig själv som vänster och vill skriva debattartiklar, krönikor och blogginlägg” välkommen. Man erbjuder ”en lättillgänglig plattform för dina åsikter, inbjuder till debatt och diskussion utan censur och regleringar”. Även de ”som inte är vänster” är välkomna att debattera, diskutera och kommentera.

    Bakom Arvid Falk står för närvarande bloggarna Rosemari Södergren, Anders Löwdin och Erik Laakso.

    Först att uppmärksamma satsningen var nog Dagens Media, sedan har bland andra Medievärlden, Beta Alfa och Bloggvärldsbloggen hakat på.

    Själv tycker jag att det är ett kanonbra initiativ av Rosemari, Anders och Erik! Jag håller tummarna för att många som identifierar sig som vänster – och självklart även andra – ska upptäcka och uppskatta Arvid Falk.

    En vital del av idén sägs vara att plocka upp vad det surras om i bloggosfären och länka till andra bloggar. Där har de en stor styrka jämfört med exempelvis Newsmill, som fortfarande inte verkar ha fått fart på ett RSS-flöde...

    Andra skriver intressant om , , .

    Låt liberaler leda FRA-motståndet

    [UPPDATERAD] Efter protestaktionerna mot FRA-lagen häromdagen finns det nu en uppenbar risk att det fortsatta motståndet rinner ut i sanden. I synnerhet om det här är sant.

    Enligt uppgift utlovade i tisdags de sex folkpartister som tidigare sagt sig tänkt agera för att riva upp lagen, att de fortfarande står fast vid sina utfästelser. En av de klokaste rösterna i FRA-debatten – SvD:s Sanna Rayman – skriver i dag både på ledarsidan och ledarsidans blogg att det upplägg som troligtvis skulle ge bäst utdelning vore om de upproriska folkpartisterna skrev en motion om att riva upp lagen och tillsätta en parlamentarisk utredning – och att oppositionen hängde på.

    ”Det skulle kunna locka fram fler FRA-kritiker inom Alliansen ur skuggorna”, skriver Rayman, och tillägger helt korrekt att chansen att dessa skulle haka på ett Sahlinskt uppror är betydligt mindre.

    * * *

    Kolla för övrigt gärna in denna engelskspråkiga dokumentär om FRA där bland andra Mark Klamberg medverkar som intervjuobjekt:



    PS: Har nu justerat det inbäddade filmklippet. Det har sagts mig att den tidigare storleken fuckade upp en del webbläsare. Sorry.

    Andra skriver intressant om , .

    Arbetslöshet och bristande framtidstro

    Framtidstron är nu på sin lägsta nivå sedan 2001, visar en ny mätning från Skop som bland annat redovisades i SVT i går. Även TV4, SvD och Dagens PS har plockat upp nyheten.

    Hela 61,6 procent av de tillfrågade tror att Sveriges ekonomi blir sämre det kommande året. I juni i år var siffran 59,6 procent. Dessvärre har människor skäl att vara oroliga. Bara under de två första veckorna i september har över 5 000 anställda på drygt 200 företag varslats om uppsägning, uppger Rapport. Det kan jämföras med förra året då knappt 3 000 varslades under hela månaden. Varselsiffran kan också jämföras med hur det såg ut i september 2006 – innan alliansregeringen lanserat sin jobbpolitik. Då varslades 2 840 människor, vilket bara det är högt.

    Det tragikomiska är att regeringen dessutom ”döljer” arbetslösheten på precis samma sätt som de i valrörelsen anklagade socialdemokraterna för. De 40 000 som deltar i regeringens jobb- och utvecklingsgaranti och de 10 000 ungdomar som deltagit i regeringens jobbgaranti för ungdomar räknas inte som arbetslösa i SCB:s statistik, trots att de med moderaternas valrörelselogik är det.

    Det framstår allt mer tydligt att bilden av att regeringen har lyckats bra med jobbpolitiken helt enkelt inte är sann. Tvärtom så är det mer relevant att tala om ett misslyckande när det gäller jobben. Läs mer om detta i s-rapporten Halvtid och Sverige ligger under.

    Andra skriver intressant om , , .

    onsdag, september 17, 2008

    TCO och livspusslet

    I morgon, torsdag den 18 september, arrangerar TCO en öppen hearing/diskussion om hur vi tar nya steg framåt för jämställdheten. Det sker bland annat mot bakgrund av den debattartikel som utredaren Ulrika Hagström samt presschefen Kerstin Olsson skrev för ett tag sedan, om att låta hushållsnära tjänster subventioneras med upp till 90 procent för barnfamiljer där båda föräldrarna arbetar.

    Jag är själv inte småbarnsförälder, men kan vittna om att anlitande av hushållsnära tjänster väsentligen gett mig och min fru mer tid åt arbete, fritidsintressen och varandra. Alliansens skatteavdrag har inte varit avgörande för vårt beslut – men det har definitivt bidragit.

    Till seminariet har bland annat HBT-sossen Alexandra – och som jag träffade på ett mingel i kväll, tack för trevligt sällskap – anmält sig och utlovat TCO hett om öronen. Hon menar att hushållsnära tjänster inte är lösningen på livspusslet, ”lika lite som att hushållsnära tjänster är vägen till en mer jämställd familj (eller jämställdhet i stort)”. Och det kan jag hålla med om. Däremot tror jag nog att det kan bidra till att män och kvinnor – om vi nu ska hålla oss till heteronormen – får en större chans att uppnå jämställda inkomster och därmed ekonomisk balans.

    Men självklart är det så att problemet med att många män inte tar tillräckligt stort ansvar för hem och barn inte löses genom hushållsnära tjänster. Överhuvudtaget så tror jag att bristande jämställdhet främst är ett attitydproblem som kräver andra lösningar; exempelvis kvoterad föräldraförsäkring.

    Vad systemet däremot innebär (även om jag absolut skulle vilja se en bättre konstruktion av det än den regeringen fastnat för) är att efterfrågan på vita tjänster ökar. Och det är synnerligen välkommet. Enligt en undersökning från försäkringsbolaget If kan 44 procent av svenskarna tänka sig att betala svart för att få hantverkshjälp i hemmet. Enligt Skatteverket uppskattas svartjobben kosta 66 miljarder kronor i utebliven skatt.

    Andra skriver intressant om , , , , .

    tisdag, september 16, 2008

    Publicistklubben, bloggosfären och feminismen

    I går var det debatt på Publicistklubben igen. Först frågade nya ordföranden Ulrika Knutson ut IT-pionjären och FRA-debattören Oscar Swartz ut om bland annat bloggosfärens betydelse för FRA-debatten.

    Knutson var dock påtagligt dåligt påläst och missade chansen att ge PK:s ålderstigna medlemsskara ordentlig insikt om sociala medier och FRA-frågans komplexitet. Stilenligt avslutade hon med att försöka beskriva adressen till Swartz blogg som ”oscar punkt swartz att bahnhof...”.

    Efter detta var det dags för kvällens huvudattraktion: ett antal namnkunniga journalister (Cecilia Stegö Chilò, Stina Dabrowski, Carl-Otto Werkelid, PM Nilsson och Niklas Ekdal) som på ett eller annat sätt hoppat av sina jobb för att ägna sig åt annat. Ett refererat finns att läsa här.

    Dessutom sändes det hela live via Bambuser och finns nu att se här:



    Som Olle Lidbom på Vassa Eggen noterar så blir det ett par minuter in dramatiskt när någon ropar ”finns det en läkare här” och sen blir det paus. Vad som hände var att en dam som satt precis bakom mig och mitt sällskap tuppade av och verkade ha svimmat. Lyckligtvis så fanns det både en läkare och en sjuksyster i lokalen, och allt avlöpte väl.

    När debatten väl återupptogs så levererade Ulrika Knutson fler klavertramp. Stina beskriver dessa väl.

    Andra skriver intressant om , , .

    Den opinionsbildande makten

    I en ledarkrönika skriver Helle Klein i Aftonbladet att ”Ett alltför nära samröre mellan politik och PR urholkar förtroendet för politiken”, och exemplifierar med Göran Persson som hon betecknar som ”otrogen sina ideal”.

    Hennes resonemang tar sin utgångspunkt i Klas Gustavssons artikel i Tvärdrag, som jag kommenterade här.

    Själv tror jag att Gustavsson och Klein tillmäter pr-konsulter lite väl stor betydelse för politiken. Och ständigt blundar man för att också sådana som ofta hyllas på Aftonbladets ledarsida – exempelvis Naturskyddsföreningen, RFSL och fackföreningsrörelsen – har politiska dagordningar som de med hjälp av lobbying försöker få genomslag för.

    Debatten om detta fortsätter i det snart kommande numret av Tvärdrag, och på ABF-huset i Stockholm den 22 oktober möts Klas Gustavsson och jag i ett samtal.

    Via Mark Klamberg blir jag för övrigt varse en intressant artikel i GP där bloggare framhålls som allt mer betydelsefulla för den politiska opinionsbildningen, med FRA-frågan som ett talande exempel. I SvD skriver Rasmus Fleischer på liknande tema.

    Missa för övrigt inte heller Catti Ullströms idéer om hur det socialdemokratiska partiarbetet kan vitaliseras. Hon föreslår bland annat virtuella s-föreningar och fler nationella nätverk kring särskilda intressefrågor.

    Och glöm inte att demonstrera i dag!

    Andra skriver intressant om , , , , .

    Sahlin får stöd från alla håll

    [UPPDATERAD] Dagens Nyheter publicerar i dag en specialmätning som undersökningsföretaget Synovate gjort, för att mitt i mandatperioden kunna se hur väljarna rört sig mellan partierna sedan valet 2006. Mätningen visar att det starka stödet för socialdemokraterna bokstavligen kommer från alla håll; människor som tidigare röstat på allt från vänsterpartiet till Sverigedemokraterna. Även röstskolkare uppger sig nu rösta s.

    Den största förloraren är moderaterna, som tappat 111 000 sympatisörer. Men de partier som förlorat störst andel av sina sympatisörer till socialdemokraterna är kristdemokraterna och folkpartiet. De har tappat mer än var sjunde väljare, drygt 15 procent vardera, medan moderaterna förlorat drygt 8 procent.

    Glädjande nog visar mätningen också att socialdemokraterna är som starkast bland väljare under 30 år och något starkare bland kvinnor än bland män. Det här är nyckelgrupper för Mona Sahlin och ett gott tecken på framgångsrikt partiledarskap.

    Synovates opinionsanalytiker Nicklas Källebring påpekar för övrigt också att det är främst moderaterna och folkpartiet tillsammans med vänsterpartiet som förlorat sympatisörer till Sverigedemokraterna.

    * * *

    Samtidigt visar en undersökning från Skop att 35 procent av svenskarna anser att regeringen gör ett dåligt jobb. 39 procent tror att socialdemokraterna skulle göra det bättre. Det är den lägsta förtroendebalans som noterats för den borgerliga alliansregeringen sedan valet. Inte sedan Göran Perssons tid som regeringschef har svenskarna haft så lågt förtroende för regeringen, säger Skops analytiker Birgitta Hultåker i en kommentar till mätningen.

    Andra skriver intressant om , , .

    måndag, september 15, 2008

    Tankesmeder på tv

    Nu har det kommit lite mer information om de TV8-program som tankesmedjorna Timbro och Arenagruppen, som jag skrivit om tidigare.

    I kväll kl. 22.30 är det premiär för det första avsnittet som Timbro ägnar åt begreppet ”folkkapitalism”, som enligt dem handlar om att dela ut ägandet av de statliga bolagen till de enskilda svenskarna. Vad innebär detta, hur genomför man detta och varför skulle det vara bra för Sverige?

    I morgon vid samma tid är det Arenagruppens tur, och de har valt temat ”Släpp fångarne loss – det är vår!”, efter titeln på en film av Tage Danielsson. Man ställer frågan om fängelserna kommer att vara en stor fråga i nästa val; är fler fängelser rätt sätt att minska kriminaliteten, eller är det bättre att riva fängelserna?

    Det här ska bli spännande att följa!

    Andra skriver intressant om , , .

    Diktatursamarbete och ledamotsmobbning

    Det är mycket FRA i medierna i dag. Skälet till det är förstås de planerade protestaktionerna mot lagen i samband med riksdagens öppnande i morgon, men också SVT:s dokumentär och programmet Agenda som sändes i går.

    I programmen framkom att Sveriges underrättelsetjänst med FRA i spetsen samarbetar med diktaturer, vilket bekräftades av Carl Bildt, samt att Fredrik Reinfeldt på ett m-riksdagsgruppsmöte utsatte ledamoten Karl Sigfrid för mycket hård press att rösta mot sin egen övertygelse i FRA-frågan.

    Detta återberättas även ibland annat DN (här och här), SvD, Aftonbladet och Expressen (här och här).

    Lägg till detta vad som framkommit i Riksdag & Departement om att remisstiden för regeringens utlovade kompletteringsproposition, som sägs ska garantera integriteten och rättssäkerheten i den lag som riksdagen redan antagit, blir löjligt kort.

    Sammantaget visar dessa avslöjanden på stora demokratiska brister.

    Sverige bör självfallet hålla rejäl distans till diktatoriska regimers underrättelsetjänst, och aldrig vara dessa behjälpliga med information som kan hjälpa dem att ytterliga förtrycka sitt folk. Självfallet bör också folkvalda riksdagsledamöter – i synnerhet från partier som säger sig värna personvalet och den personliga integriteten – ha friheten att agera självständigt i frågor där de tydligt profilerat sig i valrörelsen och i riksdagen. Och slutligen måste självfallet remissinstanser få rimlig tid att sätta sig in i tilläggsförslag och skriva svar på dessa.

    I morgon tar riksdagsledamöterna åter plats i bänkarna. Var med och ge dem en 16 september att minnas!

    Andra skriver intressant om , , .

    söndag, september 14, 2008

    Har visst glömt...

    ...att länka till den senaste krönika jag skrivit i Tidningen Broderskap. Den handlar om den tuffa höst som väntar regeringen Reinfeldt. Trevlig läsning.

    Fucking bögfilm

    Häromdagen läste jag (hittar dessvärre inte källan just nu) att den nya svenska filmen Patrik 1,5 trots överlag mycket goda recensioner troligen inte kommer att visas på så många biografer runt om i landet som man skulle kunna förvänta sig av en film av en känd regissör (Ella Lemhagen) och populära skådisar i ledande roller (Gustaf Skarsgård och Torkel Petersson).

    Förklaringen är att filmens tema – två homosexuella män som adopterar en son – anses kontroversiellt och att biografägare inte tror att detta intresserar den lokala publiken.

    Det är inte bara anmärkningsvärt. Det är direkt absurt.

    Jag vill gärna påminna om att en annan svensk film om homosexuell kärlek – Fucking Åmål – år 2005 konstaterades vara en av Sveriges mest sedda filmer (på bio) genom tiderna. Även Brokeback Mountain var en stor framgång på biograferna.

    Kanske är det så att huvudpersonerna i ”Patrik 1,5” är alldeles för svennigt vardagliga för att det ska kännas riktigt bekvämt. Ungdomligt svärmeri mellan tjejer är en sak, liksom sexuell åtrå mellan två cowboys i ett vackert landskap långt borta – men två radhusbögar, hämtade från vilket svenskt samhälle som helst; det är något helt annat.

    Själv håller jag tummarna för att filmen hittar sin publik – trots biografägarnas ängslighet.

    PS: Tack till Hanna för inspiration.

    Andra skriver intressant om , , .

    Halvtid för regeringen Reinfeldt

    Både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet slår i dag upp stort att alliansregeringen nu har suttit vid makten halva mandatperioden, och gör en summering över den tiden – samt blickar framåt. Länken till DN är dock lite missvisande och går egentligen bara till en kort introtext. Tidningen låter sedan ett flertal olika personer – däribland Fredrik Reinfeldt själv – uttala sig om hans insatser som statsminister.

    Samtidigt presenteras i dag en ny opinionsundersökning som tyder på att om dagens siffror står sig fram till september 2010, så blir valet en promenadseger för socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet. I Sifos septembermätning skiljer det 14,9 procentenheter mellan blocken. Den successiva minskning av gapet som skett sedan i början av året ser nu ut att ha avstannat.

    SvD:s PJ Anders Linder påpekar dessutom att mätningarna är gjorda mitt under partiledarnas pr-offensiv om höstbudgeten, och spekulerar i att väljarna kanske är ”mindre intresserade av miljarder än vad politiker och journalister vill tro och bryr sig mer om värderingar, idéer om framtiden och effektiv kritik av alternativen”.

    Om den analysen stämmer så innebär det möjligheter för socialdemokratin som fått en hel del uppmärksamhet för det framtidsarbete som pågår inom ramen för rådslagsgrupperna och de idéer som framkommit den vägen. Den stora frågan är bara om intresset står sig, och att de många spännande förslag som framkommit faktiskt resulterar i en politik man tillsammans med ett eller flera samarbetspartier är beredd att gå till val på.

    Andra skriver intressant om , , , .

    lördag, september 13, 2008

    SD-bluffen synad

    För ett tag sedan skrev jag om Sverigedemokraternas påståenden att de för samtal med fyra kända politiker från andra partier om att ställa upp för SD i EU-valkampanjen nästa år. Två av de fyra skulle vara riksdagsledamöter.

    Nu visar det sig att en av dessa ledamöter var kristdemokraten Lennart Sacrédeus som partiet försökt locka över i somras. Svaret blev blankt nej.

    Det är en tydlig indikation på att det inte ligger mycket i Sverigedemokraternas påståenden.

    Även partiets uppblåsta opinionssiffror har nu granskats. I Expressens och Demoskops väljarbarometer gör SD sitt sämsta resultat någonsin och ligger nu på 2,1 procent – långt ifrån en riksdagsplats.

    Ann-Charlotte Marteus konstaterar syrligt att det går som bäst för Sverigedemokraterna när de själva betalar sina opinionsundersökningar.

    Andra skriver intressant om , .

    fredag, september 12, 2008

    Riv upp, gör om, gör rätt

    Minst åtta borgerliga riksdagsledamöter vill riva upp FRA-lagen och tillsätta en ny bred parlamentarisk utredning. Det visar en enkät som Aftonbladet har gjort.

    ”Det är så många aspekter som har kommit fram efter att vi röstade”, säger en ledamot som vill vara anonym till tidningen. Och onekligen har sommarens debatt, inte minst i bloggosfären, tillfört fakta som de folkvalda antingen inte hade tillgång till eller bemötat sig att ta del av när riksdagen gick till beslut i juni. Exempelvis så har som bekant Europadomstolen underkänt Storbritanniens signalspaningslag, som är mycket lik FRA-lagen.

    Fortfarande har de borgerliga riksdagsledamöter med en gnutta integritet kvar chansen att ge regeringen bakläxa när det gäller hanteringen av FRA-frågan. Och fortfarande kan Fredrik Reinfeldt rädda lite av sin värdighet genom att erkänna att man gjort fel och våga ta ett nytt grepp på frågan.

    PS: Arne Anka har en kul kommentar till FRA-samhället.

    Andra skriver intressant om , , .

    Med vem eller vilka vill Sahlin regera?

    Efter Stjernkvist och Wåhlsteds debattartikel häromdagen svängde vänsterpartiet och kunde tänka sig att acceptera kraven på utgiftstak och överskottsmål i statens budget.

    Så verkade det åtminstone ett tag. Men i dag skriver Lars Ohly på DN debatt att ”dagens ramverk syftar /.../ till att strama åt den rättvist fördelade offentliga konsumtionen, öka den orättvist fördelade privata konsumtionen och möjliggöra ofinansierade skattesänkningar”. Han uttrycker också oro för att de tilltänkta samarbetspartierna ”inte är beredda att stå för en genomgripande förändring”.

    Återigen bekräftas bilden av vänsterpartiet som den bräckligaste länken i en eventuell rödgrön koalition inför valet 2010. Samtidigt pekar DN på riskerna med att socialdemokraterna och miljöpartiet vid ett maktskifte skulle lämna v utanför regeringen. SvD:s Per Gudmundson betecknar vänsterpartiet som extremister, men påpekar att ”om vänsterpartiet nyktrar till, så blir det svårt [för Mona Sahlin] att förklara för vänsterväljarna, och för medierna, varför bara det ena gänget ska få ministerposter”.

    TV4:s Lena Smedsaas konstaterar att socialdemokraterna aldrig tidigare har sagt något annat än att de går till val på sin egen politik utan alltid varit helt inställda på en enpartiregering. ”Mona Sahlin öppnar vägen för något nytt”, skriver Smedsaas.

    Intressant i sammanhanget är att Timbros vd Maria Rankka, som knappast kan beskrivas som någon varmare vän av vare sig socialdemokratin eller Mona Sahlin, skriver att ”missnöjet [med regeringen] är förståeligt och i allt väsentligt självförvållat”. Som uttalad borgerlig sympatisör menar hon också att ”Även om huvudanledningen till att valet vanns 2006 hette Göran Persson går det i det här läget inte att förlita sig på att Mona Sahlin ska göra jobbet åt en”.

    Andra skriver intressant om , , .

    Om medierna får styra (forts)

    Återigen får Fredrik Reinfeldt och hans partiledarkollegor tips från landets medier om hur regeringen bör se ut. Den här gången är det Ekot som frågat några av landets borgerliga ledarredaktioner om vilka ministrar som inte håller måttet utan bör bytas ut. Högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg är föremål för mest missnöje. Men också försvarsminister Sten Tolgfors och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth vill flera ledarskribenter peta bort.

    Missnöjet bland tidningarna handlar bland annat om hur regeringen förklarar sina beslut. En av de tillfrågade uttrycker det som att man ”har en obegriplig oförmåga att kommunicera vad man gör”. Hanteringen av FRA-frågan får också underkänt från olika tidningar.

    Andra skriver intressant om , , .