Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    fredag, oktober 31, 2008

    Läs Katrine!

    Katrine Kielos levererar i en krönika i Fokus en otroligt rolig redogörelse över hur svensk debatt (inte) ägnar sig åt väsentligheter och hur bitter blivit det nya vänster.

    Ett utdrag:
    Att vara socialdemokrat får inte reduceras till att ha på sig en tröja med texten ”Jag älskar välfärdsstaten” eller skriva tusen interpellationer om att borgarna är onda för att de är borgare. Partilojalitet i den bemärkelsen är inte lojalitet. Det är brist på fantasi.

    Andra skriver intressant om , , .

    Sahlins vänner och fiender

    S-kvinnors ordförande Nalin Pekgul har nu talat ut i Svenska Dagbladet och berättat att Mona Sahlin visst hade stöd i socialdemokraternas ledning när hon utestängde vänsterpartiet från ett framtida samarbete – så länge v inte var beredda att acceptera budgetregler, budgettak och överskottsmål i de statliga finanserna. Pekgul säger sig vara övertygad om att Sahlins motståndare inom partiet såg sin chans att skada henne.

    Det här bekräftar det jag skrivit tidigare; att Mona Sahlin dragit den logiska slutsatsen av att s-partiledningen å ena sidan ville att man skulle gå vidare med samarbetet med mp och v, men att å andra sidan acceptans av budgetreglerna var en förutsättning för att kunna ingå i en samarbetsregering.

    De partistyrelseledamöter och andra med insyn i diskussionerna som pågått där under en lång tid, som efter Mona Sahlins presskonferens tillsammans med Peter Eriksson och Maria Wetterstrand den 8 oktober gått ut och anklagat Sahlin för att ha missbrukat sitt mandat, gjorde alltså detta mot bättre vetande.

    Strategi spikades i partistyrelsen redan den 19 september. Och på det mötet, berättar Nalin Pekgul, redogjorde Sahlin för hur diskussionerna med miljöpartiet framskred och redovisade också ”alla bekymmer” med vänsterpartiets inställning till de ekonomiska ramverken.

    Pekguls version får stöd från Marita Ulvskog som uppger att socialdemokraternas samarbete med miljöpartiet och vänsterpartiet skulle utvecklas i ”två tempon”. Det var beslutet i s-partistyrelsen, enligt Ulvskog.

    Själv tycker jag att det är bra att det här nu kommer fram och att eventuella kvarvarande konflikter kan redas ut öppet. Alltså en helt annan linje än Urban Ahlin tycks förespråka. Statsvetaren Henrik Oscarsson varnar dock för att en intern konflikt riskerar att skada socialdemokraternas trovärdighet och minska möjligheterna att vinna nästa val.

    Oscarsson menar att det Nalin Pekgul berättar innebär att ”det finns individer inom den socialdemokratiska maktsfären som tycker att det här är tillräckligt viktigt för att förstöra för partiets möjligheter att formera ett ordentligt regeringsalternativ inför valet”.

    Detta tror jag är att ge Sahlinmotståndarna en överdrivet stor betydelse. En partiledare kan inte vara älskad av alla, inte ens inom sitt eget parti. Mona Sahlin har bidragit till ett öppnare debattklimat inom socialdemokratin där det är mer okej att ifrågasätta och kritisera. Hon välkomnade ju som bekant redan i sitt installationstal partiets ”kärleksfulla kritiker”.

    Problemet är bara att mycket av den kritik mot Sahlin och hennes ledarskap som på sistone framkommit från en del håll inom socialdemokratin, förefaller präglas av något helt annat än kärleksfullhet.

    Mot min tes talar möjligen den nedgång som nu förefaller skett i väljarstödet, enligt DN/Synovates senaste mätning. Den tycks visa ett förlorat stöd med drygt 340 000 väljare för s på en månad. Samtidigt kan moderaterna notera en uppgång till 26,1 procent, jämfört med 21,6 i september.

    DN:s ledarsida drar slutsatsen att väljarna inte gillar Mona Sahlins partnerskap med miljöpartiet. Men miljöpartiet ökar också i mätningen, liksom vänsterpartiet. En tolkning av siffrorna kan också vara att tider av internationell kris gynnar en sittande regering, och att Lars Ohly och Maria Wetterstrand var mest på hugget i den inledande av den så kallade superveckans partiledardebatter.

    Aftonbladets Lena Mellin skriver att de senaste utspelen från Urban Ahlin och Nalin Pekgul är ”ett skolexempel på krishantering, direkt ur läroboken” och att Mona Sahlin nu får ”hjälp av sina kompisar”.

    Men krishantering är en sak. Nu behöver Sahlin visa ledarskap och samla sina styrkor för att visa att man är mogen uppgiften att ta över regeringsmakten 2010.

    Andra skriver intressant om , , .

    torsdag, oktober 30, 2008

    Fler kvinnor på EU-topposter!

    Alltid skarpa Zaida Catalán gör mig uppmärksam på att Margot Wallström nu engagerar sig för att få fler kvinnor på toppositioner inom EU-samarbetet.

    Efter valet till Europaparlamentet i juni 2009 utses en ny talman och i november 2009 tillsätts en ny kommissionsordförande. Om Lissabonfördraget går igenom tillkommer två helt nya uppdrag: en permanent ordförande i Europeiska rådet samt en ”utrikesminister” som ska representera EU gentemot omvärlden. Hittills har inte ett enda kvinnligt namn nämnts i spekulationerna om vilka som ska få dessa uppdrag.

    Av Europaparlamentets 785 ledamöter är för närvarande 30 procent kvinnor. Den svenska gruppen har den högsta andelen kvinnor - 58 procent - medan grupperna från Cypern och Malta inte innehåller några kvinnor alls. I EU-kommissionen ser det något bättre ut; av de 27 kommissionärerna är i dag 10 kvinnor och 17 män.

    I Sverige toppar socialdemokraterna valsedeln till parlamentet med avgående partisekreterare Marita Ulvskog och i folkpartiet kandiderar både tidigare partiledaren Maria Leissner och fp:s kanske främsta EU-kämpe Marit Paulsen. Och Zaida själv hoppas få ta plats i Bryssel för mp:s räkning.

    Skriv på denna petition om ni vill se minst en kvinna i ledningen för EU!

    Andra skriver intressant om , , .

    100 000 jobb i fara

    [UPPDATERAD] Under ovanstående skrämmande rubrik ägnar Dagens Nyheters ekonomidel ett helt uppslag åt hur konjunkturen nu dyker djupare än någon gång sedan början av 1990-talet.

    Man hänvisar bland annat till Konjunkturinstitutets senaste nattsvarta prognos om den svenska ekonomin, där KI räknar med att tillväxten sjunker och att sysselsättningen minskar med 100 000 arbetstillfällen under 2009 och 2010.

    Institutets prognoschef Urban Hansson Brusewitz menar att Sverige är inne i en recession. Till Ekot uppger han att BNP i Sverige kommer att falla det här kvartalet och första kvartalet nästa år. ”Detta slår också hårt mot de offentliga finanserna, som väntas gå från överskott till underskott”, skriver DN:s Johan Schück.

    På ledarplats konstaterar tidningen att ”Den stigande arbetslösheten blir ett allvarligt problem för alliansregeringen”. Och det är nog så sant som det är sagt.

    Jimmy Jansson på gruppbloggen S i media skriver att regeringen inte har någon politik för den uppkomna situationen. ”Den gick till val i ett läge där ingen kunde förutspå det som idag hänt. Hela retoriken och den konkreta politiken bygger på höga överskott och soliga dagar. Lågkonjunktur fanns inte med i planeringen.”

    * * *

    Regeringen får nu också kritik från Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi, som tycker att det måste göras mer för att möta krisen. Bland annat vill Calmfors se ökade offentliga investeringar.

    Andra skriver intressant om , , .

    Valvakor på tv och på riktigt

    Det lär vara gott om valvakor i nästa vecka. Själv har jag blivit inbjuden till Prime PR för att tillsammans med Anna Kinberg Batra kommentera den amerikanska valutgången och ge analyser. Men jag har också hört att flera andra pr-byråer (bland annat Springtime), politiska partier och andra arrangerar olika träffar där politiknördar kan sitta och käka chips till CNN.

    Även de svenska tv-kanalerna gör stora satsningar. SVT lägger exempelvis mer krut än någonsin på bevakningen av årets amerikanska presidentval. Sedan den 18 oktober har man sänt alltifrån dokumentärer, dramafilmer och vetenskapsprogram med USA-valet som tema. Bevakningen intensifieras sedan under själva valveckan när både Gomorron Sverige, Agenda, Aktuellt, Korrespondenterna och Rakt på med K-G Bergström sänds helt eller delvis från USA. Svt.se/usavalet har dessutom en egen reporter på plats i Washington.

    Dessutom sänds årets amerikanska valvaka för första gången i sin helhet direkt från SVT:s valstudio i Washington. På plats finns Claes Elfsberg tillsammans med SVT:s ständiga valexpert Sören Holmberg. I en studio i Stockholm tar Lotta Bouvin-Sundberg emot de tunga svenska politikerna för deras kommentarer.

    Lite mer otippat är kanske att också Kanal 5 kommer att ha en minst sju timmars valavaka; en maratonsändning under ledning av kanalens superstjärnor Filip och Fredrik. Enligt Dagens Media gästas de av bland andra Leif Pagrotsky, Per Schlingmann, Åsa Lindeborg, Fredrik Virtanen och Natalia Kazmierska. Under programmet ska Henrik Schyffert prata om humor i valkampanjen, och Kristian Luuk och Michael Storåkers analyserar kampanjerna. Dessutom ska Barbro Hedvall och Göran Greider prata om kandidaternas stil.

    * * *

    Här är för övrigt Obamas kampanjfilm från i går/i natt:



    Andra skriver intressant om , , .

    onsdag, oktober 29, 2008

    Rekordfilm från Obama

    [UPPDATERAD] I kväll slås alla rekord i politisk annonsering på amerikanska tv-nätverk. Obamakampanjen har köpt en halvtimmes reklamtid på fem nätverk, rapporterar Resumé.

    NBC, CBS, FOX, Univision, BET, MSNBC och TV One hör till de som ska kabla ut Obamas budskap. Men av CNN får han nobben. Kanalen säger sig hellre använda sin sändningstid till att täcka kampanjen, kandidaterna och sakfrågor man själv väljer.

    Bara reklamtiden uppges ha kostat 1 miljon dollar styck. Vad filmen egentligen innehåller är kampanjledningen förtegen om. ”Den kommer att presentera Obamas plan för att vända ekonomin och få landet på rätt väg igen”, säger Nick Shapiro, talesman för kampanjen till nyhetsbyrån AP. Anonyma källor talar om att filmen kommer att visa hur Obama i presidentlik inramning pratar om ekonomin och sitter med pressade medelklassväljare vid köksbordet.

    Resumé uppmärksammar också att regissören Charles Stone III återupplivat karaktärerna från sin berömda Budweiserreklamfilm från år 2000. Under de åtta år som gått sedan den filmen har det inte gått så bra för karaktärerna. En av killarna är i Irak, en annan försöker hänga sig efter ett börsen rasat, en söker jobb.

    Så här såg originalfilmen ut:



    ...och så här har killarna det i dag:



    Men som sagt, vad kvällens film kommer att innehålla är ännu höljt i dunkel. Jag lär få tillfälle att återkomma till det.

    Andra skriver intressant om , , .

    Inga trovärdiga radikaler

    Expressen skriver att fyra borgerliga riksdagsledamöter kan driva igenom lagen om könsneutrala äktenskap – utan att blanda in regeringen. Om Reinfeldt skulle kompromissa med Hägglund sägs kristdemokraterna ändå kunna bli överkörda i riksdagen. Åtminstone i teorin.

    I praktiken känns detta scenario dock inte så troligt.

    För det första säger sig de ledamöter tidningen pratat med att de inte kommer att rösta på oppositionens motion. I stället vill de lösa frågan ”på eget initiativ”.

    För det andra heter två av de ”radikala” riksdagsledamöterna Fredrick Federley och Birgitta Ohlsson. Och deras agerande i FRA-frågan inger inte direkt förtroende om att de på allvar skulle våga gå emot sina riksdagsgrupper i ett skarpt läge.

    * * *

    Relaterat till detta så har den kristna tidningen Dagen uppmärksammat hur frågan om könsneutrala äktenskap blivit ett politiskt ”chicken race” ändå upp på partiledarnivå. I en av tidningens bloggar tipsas det även om ett av mina tidigare inlägg om detta.

    * * *

    Något mindre relaterat till detta så skriver Aftonbladet i dag om den kommande utställningen Rainbow Animals på Naturhistoriska riksmuseet, som hoppas kunna lyfta blicken för djurlivets mer toleranta inställning till samkönade relationer. Och hur kan man illustrera detta bättre än så här:



    Andra skriver intressant om , , .

    Slutspurt i USA-valet

    [UPPDATERAD] Med mindre än en vecka kvar till presidentvalet i USA så kommer jag här på bloggen de närmaste dagarna fokusera allt mer på detta och ge lite tips som kan vara intressant för dem av er som liksom jag fascineras av amerikansk politik.

    De båda kandidaterna Barack Obama och John McCain satsar nu stort på att locka de sista osäkra väljarna. Enligt flera opinionsmätningar så har så många som drygt sex procent av väljarna ännu inte bestämt sig. Uttryckt på ett annat sätt så är det nu, uppger den välinformerade källan RealClearPolitics.com, 75 så kallade elektorsröster som fortfarande betraktas som osäkra. Samma källa ger Obama 306 och McCain 157 elektorsröster. Om detta står sig så är alltså valet avgjort och Barack Obama blir USA:s näste president.

    Nu i slutskedet av valkampanjen används alltmer tv-reklam för att övertyga väljarna, och samtidigt intensifieras smutskastningen och de negativa attacker mellan presidentkandidaterna. Svenska Dagbladet tipsar om ett gäng YouTube-klipp som visar hur så kallad negative campaigning har sett ut genom åren. Det här är en av mina personliga favoriter:



    * * *

    PS: Jag måste bara få sprida några roliga spaningar från Aftonbladets Per Bjurman och s-bloggaren Johan Ulvenlöv.

    Andra skriver intressant om , , .

    tisdag, oktober 28, 2008

    Flest varsel sedan 1993

    [UPPDATERAD] Aftonbladet slår i sin nätupplaga i dag upp stort att varslen i Sverige inte varit så många sedan krisåret 1993. I söndags kallades Arbetsförmedlingens chefer till ett extrainsatt möte för att diskutera krisen.

    Arbetslösheten ökar. Sysselsättningen minskar. Antalet nyanmälda jobb minskar. Antalet personer i program med aktivitetsstöd ökar. Till TT säger Arbetsförmedlingens prognoschef Tord Strannefors att ”Det här är bara startskottet”.

    Allt fler svenskar oroar sig för sina anställningar. En ny Sifoundersökning visar att hela 7 procent säger att de är rädda att förlora jobbet. Och enligt opinionsinstitutet Skop tror nästan tre av fyra svenskar, 73,4 procent, att arbetslösheten ska öka.

    Det finns dessvärre skäl till oro. Myndighetens egen varselstatistik ser mycket mörk ut. I oktober varslas minst 13 820 människor om uppsägning. Det är den högsta siffran sedan mars 1993.

    Tillverkningsindustrin är värst drabbad med 8 630 varsel hittills under oktober. Västra Götalands län, med Volvo och underleverantörer till bilindustrin, står ensamt för över en tredjedel av alla varsel. Men även mindre län som Blekinge drabbas hårt.

    Inom Arbetsförmedlingen har en nationell beredskapsorganisation satts i gång som nästan dagligen tar in information om var det varslas och inom vilka branscher. ”Jag vill vinna tid för att möta upp det som kan hända”, säger generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist till Aftonbladet.

    Någon ljusning i konjunkturen är med andra ord ännu inte i sikte. De aviserade och redan vidtagna åtgärderna från regeringen förefaller hittills inte haft någon större effekt. Förslag som sägs ska göra det lättare för människor att starta näringsverksamhet och få F-skattesedel samt sänkning av bolags- och expansionsfondsskatten må vara intressanta att diskutera – men känns snarare som långsiktigt syftande än snabba insatser för att möte den nu allt mer akuta utvecklingen.

    Andra skriver intressant om , , .

    Euroval 2010?

    För en tid sedan skrev jag att det kanske vore läge att skaka liv i debatten om EMU och euron igen. Svenska Dagbladet håller med och presenterar nu en Sifoundersökning som visar att svenskarna har blivit mer positiva till att byta kronan mot euron.

    Frågan har aktualiserats under den pågående finanskrisen med bland annat ett stort kursfall för kronan gentemot såväl dollarn som euron. Bara i går försvagades kronan med 13 öre mot euron och 25 öre mot dollarn.

    SvD:s politiske analytiker Göran Eriksson skriver att detta kan vara trendbrottet i opinionen som förespråkarna har väntat på, och spekulerar i att euron ”kan bli valfråga 2010”. ”Men ska det bli en ny folkomröstning måste socialdemokraterna våga utmana motståndet i både de egna leden och i miljöpartiet”, tillägger Eriksson.

    Det är dock inte bara i oppositionen som eurofrågan kan bli en tuff utmaning. Också centerpartiet, som var emot euron 2003, måste klara av att byta fot. Men om nu euroopinionen utvecklas i linje med SvD/ Sifos mätning skulle det kunna bli intressant för de borgerliga att gå till val med en gemensam linje om både valutan och tidpunkten för en ny folkomröstning.

    I alla händelser hoppas jag på att frågan om EMU och euron åtminstone kommer upp till seriös diskussion igen. När nu 15 EU-länder redan har infört den gemensamma valutan och flera andra står på kö för att göra det, blir priset för att stå utanför allt högre.

    Andra skriver intressant om , , , .

    måndag, oktober 27, 2008

    Om bloggande och jobb

    På sistone har jag fått anledning att fundera en del över vilka gränser jag väljer att sätta mellan olika aspekter av mitt liv. Konkret handlar det om min yrkesroll och min roll som bloggare.

    Jag bestämde mig för länge sedan att försöka hålla isär mitt bloggande från mitt yrkesliv, och aldrig blogga om sådant som rör mitt jobb. Jag vill helt enkelt inte att människor ska behöva fundera över om jag på bloggen skriver som jag gör utifrån eget intresse och engagemang, eller för att jag får betalt för det.

    Självklart är det inte alltid lätt att säga exakt var gränsen går. I politiken så flyter ju många områden in i varandra, och ett ställningstagande i en sakfråga får ofta betydelse för andra.

    Ändå står jag fast vid min hållning. Och av det följer att jag helst inte heller postar kommentarer på andras bloggar som rör mitt jobb, trots att jag uppmanas till det. Då tar jag hellre mejl- eller telefonkontakt under arbetstid.

    Mot bakgrund av detta har en av mina läsare hört av sig och bett om råd om bloggande och jobb och jobbsökande. Frågeställningen var så intressant så att jag tänkte ta upp det här och självklart välkomnar jag reaktioner och synpunkter.

    Ibland läser jag om hur människor fått jobb tack vare sina bloggar. Ofta handlar det om krönikörer och andra skribenter som i bloggform visat upp sin formuleringskonst, vilket imponerat på arbetsgivare. Det finns också exempel på mode- och teknikbloggare som blivit attraktiva på arbetsmarknaden genom sina skarpa ögon för trender och nyheter inom sina respektive gebit.

    Stort grattis till dem, men vi ska nog vara medvetna om att de hör till undantagen. Det finns ju tyvärr också exempel på att folk blivit av med sina jobb på grund av saker de bloggat om, eller att deras arbetsgivare bedömt att de ägnat alltför mycket arbetstid åt privat bloggande.

    Rimligen så googlar också alltfler arbetsgivare arbetssökandes namn i samband med anställningsprocesser. Och hittar de bloggar eller andra spår på nätet som de bedömer skulle skada företaget, organisationen eller vad det nu rör sig om, så kan det nog påverka ens chans att få jobbet.

    I mitt fall så har mitt bloggande kommit upp vid anställningsintervjuer. Jag har aldrig försökt dölja det (det hade varit tämligen meningslöst och troligen direkt kontraproduktivt) utan snarare varit öppen med att bloggen är ett stort fritidsintresse. Men jag har också varit tydlig med min inställning till jobb och blogg, som jag redogjorde för ovan. Och hittills har jag bara fått positiva reaktioner på detta från arbetsgivare.

    Faktum är att jag nog inte skulle vilja jobba för en arbetsgivare som hade något att invända emot att jag bloggar.

    Men det ser förstås olika ut från fall till fall, och hänger mycket ihop med vad man jobbar med och vad man bloggar om. Har man en sexblogg med explicita bilder på sig själv så har jag viss förståelse för att det kan vara svårt att få jobb som lärare. Och bloggar man om sina patienter så lär nog inte så många sjukhus anställa en.

    I andra fall kan bloggen definitivt vara en merit att ha med på CV:t. Om jag exempelvis skulle söka jobb som ledarskribent så skulle jag absolut nämna bloggen. Men även mer ”harmlösa” (i betydelsen politiskt okontroversiella) bloggar om exempelvis matlagning, träningstips, fotografering eller hästuppfödning kan, återigen beroende på vad det är för jobb man söker, säkerligen vara bra att bra att ta upp. Bloggen ger ju i många fall en bild av personen bakom den och hans eller hennes intressen och värderingar. Och detta är ju något en arbetsgivare rimligen vill veta mer om.

    Andra skriver intressant om , , .

    Socialdemokratin och den interna debatten

    Katrine Kielos gör en intressant spaning i Dagens Arena när hon uppmärksammar vad den socialdemokratiske riksdagsledamoten Urban Ahlin skrev på Newsmill häromdagen och uttalar sig om till Dagens Nyheter.

    Ahlins tes är att det är en bra ordning när socialdemokrater som känner sig förbisedda och överkörda ”biter /.../ ihop och går vidare i sin politiska gärning – allt för partiets bästa”. ”Vi ska ha en öppen intern debatt”, säger han till DN. Men exakt vad det innebär är lite oklart, då han omedelbart tillägger att ”annars kan vi lika väl mejla varandra eller blogga men så vill inte jag ha det och det kan tyckas gammelmodigt”.

    En välvillig tolkning är att Urban Ahlin menar att den interna debatten ska ske när socialdemokrater fysiskt samlats i ett rum och stängt dörren om sig. Debatten ska sedan avslutas med en omröstning där samtliga närvarande förbinder sig att utåt enbart företräda den vinnande linjen.

    Ledsen, men sådana gammelmodigheter ställer inte jag upp på.

    Det betyder inte att jag uppskattar det krypskytte som jag tycker har skett mot Mona Sahlins partiledarskap på sistone (en del exempel, som jag inte har någon lust att länka till, går att hitta på S-bloggar.se). Stundtals är det direkt bittra och tarvliga saker som dragits upp av människor man kunde förvänta sig mer av. Men samtidigt är yttrandefriheten så viktig att jag är beredd att acceptera ganska mycket tarvligheter eftersom alternativet – kvävande tystnad – är så mycket sämre.

    Kielos påminner också om vad den tidigare SSU-ordföranden Niklas Nordström för en tid sedan skrev; ”ska man få många engagerade måste man också våga släppa kontrollen och ge utrymme för egna initiativ”.

    Kulturjournalisten Oivvio Polite är inne på samma linje när han konstaterar att ”Bloggar, wikis och sociala medier håller för fullt på och möblerar om i offentligheten. Gamla roller förändras och nya uppstår. Mediejättar har tvingats inse att deras ensamrätt på åsiktsbildning är för evigt förlorad. Motvilligt försöker de lära sig att läsa den nya kartan.”

    Detsamma borde rimligtvis också gälla det socialdemokratiska partiet, Urban Ahlin.

    Andra skriver intressant om , , , .

    söndag, oktober 26, 2008

    Vem är Mona Sahlin?

    En modern ledare och en lysande politisk stjärna, eller en lågutbildad politiker med dåligt självförtroende? Det beror på om man frågar Lotta Gröning eller Christer Isaksson, som båda skrivit böcker om s-ledaren. I kväll gästar de SVT:s Agenda.

    Sverigedemokraterna och deras väljare

    Sverigedemokraterna höll i går en kommunkonferens i Gävle. Något nytt kommunalpolitiskt program blev det inte, snarare smärre uppdateringar av det gamla.

    En nyhet är att ombuden gick emot sin partiledning och beslöt att man vill förbjuda alla former av huvudbonader skolornas klassrum. SD är sedan tidigare emot slöjor i skolan. Men nu vill man även stoppa kepsar, judiska kippor och studentmössor.

    Andra beslut på kommunkonferensen var att Sverigedemokraterna vill införa dialekt som skolämne och ge gammeldansen en framträdande plats i kommunala kulturskolor.

    Men samtidigt som SD gör sitt bästa för att ”normaliseras” som politiskt parti, har deras väljare mycket lågt förtroende för politiker.

    Henrik Oscarsson, docent i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, säger att många av partiets väljare inte känner att politikerna lyssnar på dem. Bland väljarna i genomsnitt är det nästan hälften som säger att de känner förtroende för politiker. Bland Sverigedemokraternas väljare är siffran 11 procent.

    ”Det är de som känner sig väldigt trängda av globaliseringens tendenser och att det mångkulturella samhället breder ut sig. De protesterar mot detta genom ett protestparti mot en samhällsutveckling som man uppfattar som väldigt negativ”, säger Henrik Oscarsson till Ekot.

    Jag känner igen det här från folkomröstningskampanjen om EMU och euron. Det gjordes omfattande analyser av väljarnas syn på olika frågor, och man kunde då identifiera en grupp som var väldigt knepig att nå med vare sig rationella eller emotionella argument. Gruppen var svårdefinierad, även om män var överrespresenterade. De hade generellt lägre utbildningsnivå än genomsnittet och bodde i högre grad i glesbygd än i större städer.

    Det som förenade människorna i den här gruppen var deras missnöje; de kände sig förbigångna och som förlorare. För dem var globaliseringen, EU, euron och invandringen i stort sett samma sak – saker bortom deras kontroll som ”drabbade” dem.

    Detta stämmer mycket väl in på Sverigedemokraternas väljare. Två tredjedelar av dem är män, medelåldern är låg och drygt 60 procent klassificerar sig själva som arbetare. Det är en högre andel än vad som finns både bland vänsterpartiets och socialdemokraternas väljare.

    Bland de etablerade partierna pågår nu en diskussion om hur man bäst ska bemöta Sverigedemokraterna i den stundande valrörelsen. Mats Johansson, som är ansvarig för socialdemokraternas strategi mot SD, tycker inte att miljöpartiet går att lita på i frågan. Peter Eriksson kontrar med att socialdemokraterna också har del i att Sverigedemokraterna kan agera vågmästare i en del kommuner.

    Själv menar jag att skuldfrågan är rätt irrelevant i det här läget. Sverigedemokraterna har en reell möjlighet att komma in i riksdagen, och det är därför viktigt för dem av oss som motsätter sig deras politik att exponera den för vad den är och konfrontera deras företrädare i en öppen debatt.

    Andra skriver intressant om , , .

    lördag, oktober 25, 2008

    Soundtrack till valet 2010

    Mattias Ronge på pr-byrån Ronge kommunikation har, inspirerad av de ofta hyfsat genomtänkta ”soundtrack” som amerikanska presidentkandidater använder sig av, gjort en rätt rolig lista över låtar svenska politiker skulle kunna använda inför valet 2010 och varför.

    Socialdemokraterna
rekommenderas exempelvis Destinys Childs ”Survivor”
med motiveringen att Mona Sahlin har kanske överlevt fler kriser än någon annan partiledare, samt U2:s ”With or without you”
för att förklara för mp och v vem som verkligen bestämmer.

    Även Linus Fremin på Resumé har gjort sin egen lista.

    Själv hinner jag inte tänka ut någon bra lista just nu, men välkomnar kreativa tips i kommentarsfältet. Jag återkommer med en sammanställning.

    Andra skriver intressant om , , .

    fredag, oktober 24, 2008

    Sahlin marknadsför YouTube

    För en tid sedan skrev jag om ministrar och andra ledande politiker låter sig utnyttjas i privata företags pr-kampanjer. Detta med anledning av att tidningen Dagens Media uppmärksammat att Maud Olofsson designat kylskåp för Electrolux, Nyamko Sabuni delat ut stipendium från försäkringsbolaget If, Andreas Carlgren gjort pr för BMW och Fredrik Reinfeldt marknadsfört MTG-kanalen TV8:s program Adaktusson.

    Nu skriver tidningen att Mona Sahlin medverkar i en reklamfilm för YouTube, som Google nu tagit till Sverige. ”Vi ser det inte som ett reklamuppdrag”, säger kommunikationschef Carina Persson till Dagens Media.

    Och naturligtvis fick inte Sahlin betalt för att medverka i det här sammanhanget. Det fick rimligen inte heller Olofsson, Sabuni, Carlgren och Reinfeldt. Trots det är det rimligt att fråga sig om det är lämpligt att ledande politiker lånar ut sig till företags marknadsföring – oavsett hur behjärtansvärt ändamålet må verka.

    Socialdemokraterna har under en längre tid varit mycket aktiva på att stärka sin närvaro i sociala medier. Man har en egen kanal på YouTube, uppmärksammar s-bloggare på sin sajt och bjuder in dem till olika engagemang. Detta tycker jag är mycket positivt.

    Ändå finns det skäl att fundera över om inte medverkan i en film som denna är att ta ett steg i fel riktning. Man kan med fog säga att det är fullt jämförbart med Fredrik Reinfeldts marknadsföring av TV8:s program Adaktusson. Och i så fall så står det väl 1-1 mellan partiledarna i fråga om brist på distans till kommersiella företag.



    Andra skriver intressant om , , .

    Äktenskap större än FRA

    [UPPDATERAD] Jag har skrivit det förr: frågan om könsneutrala äktenskap kan komma att orsaka större sprickor i den borgerliga Alliansen än den så uppslitande FRA-debatten.

    Flera
    medieuppgifter i dag gör gällande att kristdemokraterna kommer att tvingas acceptera en könsneutral äktenskapslagstiftning.

    Enligt Ekot är justitiedepartementet i princip färdigt med ett förslag till en ny äktenskapslag som är könsneutral men som ger enskilda vigselförrättare rätt att säga nej till homosexuella par. Inför regeringens slutförhandlingar har folkpartiet kallat in partistyrelsen. Den kristdemokratiske riksdagsledamoten Lennart Secrédeus säger till Ekot att ett beslut som går helt emot kd:s vilja skulle skada regeringssamarbetet.

    Stefan Attefall, kristdemokraternas gruppledare i riksdagen, uppger att det inte stämmer att kd håller på att köras över av de andra regeringspartierna. ”Det är fysikaliskt omöjligt”, säger Attefall, och tillägger att en regering inte kan lägga ett förslag som inte regeringen står bakom.

    Samtidigt skriver Politikerbloggen att Alliansens ledare ville göra upp om könsneutrala äktenskap, men att flera ledamöter hotar att rösta med oppositionen om en kompromiss. Enligt Politikerbloggens uppgiftslämnare kan det handla om upp till tio riksdagsledamöter som är beredda att köra över sina egna partiledningar i den här frågan.

    Den moderate riksdagsledamoten Tomas Tobé säger till Politikerbloggen att han är en av dem som vägrar att kompromissa vidare om könsneutrala äktenskap och kommer att rösta ja i riksdagen.

    Det här sätter oppositionen och socialdemokraterna i en intressant sits. Rimligtvis så tycker man att ett förslag som ger vigselförrättare rätt att säga nej till homosexuella inte är tillräckligt bra. Men röstar man ned detta så skjuts frågan återigen på framtiden. Själv håller jag därför tummarna för att man röstar för ett sådant förslag – om det nu läggs, och sedan när majoritetsförhållandena i riksdagen ser annorlunda ut förändrar lagen igen. Alternativt så förlitar sig oppositionen på Politikerbloggens uppgifter och försöker driva igenom ett eget, mer långtgående förslag och hoppas på stöd av borgerliga ledamöter som vill gå längre än vad Alliansen officiellt är beredda att göra.

    Andra skriver intressant om , , .

    torsdag, oktober 23, 2008

    Den som kastar första stenen...

    Lotta Gröning är debattredaktör för Sveriges största tidning, krönikör och författare. Hon är en maktperson som tål granskning.

    Ändå beskriver Gröning den kritik hon fått från rätt många håll för sin bok om Mona Sahlin som att bli ”nedsvärtad”. Hon skriver att ”spottloskorna viner” och citerar ett antal blogginlägg för att visa ”hur ett parti går tillväga när de ska mobba ut och svärta ner en människa”.

    Att det sätt som Lotta Gröning själv uttryckt sig om Mona Sahlin, såväl på bloggen som i den aktuella boken, på något sätt skulle vara förklaringen till att hon nu bemöts med hårda ord verkar inte föresväva henne.

    Med det sagt så försvarar jag självklart inte en del riktigt grova och kränkande saker som skrivits om Gröning de senaste dagarna. På sin egen blogg återger hon en del av det som skrivits, och länkar bland annat till ett av mina inlägg – där jag i huvudsak citerat vad Gröning skrivit om Sahlin.

    De inledande två meningarna i detta inlägg är för övrigt en parafras på Lotta Grönings egna ord.

    Jag försvarar alltså inte svartmålning och mobbning. Däremot menar jag att en person som själv använder sig av hårda ord, dåligt underbyggda påståenden och lösa tyckanden i sin blogg och i en bok med anspråk på att vara ett porträtt över Mona Sahlins politiska liv, får vara beredd på att bemötas med samma mynt.

    Som Stig-Björn Ljunggren konstaterar så framgår det inte ens om Lotta Gröning har en tydlig tes. Gröning säger sig vilja Mona Sahlin väl ”samtidigt som hennes bok dryper av föraktfulla kommentarer”, skriver Ljunggren.

    Men även detta är väl ett uttryck för av det socialdemokratiska partiet beställd svartmålning, antar jag.

    Andra skriver intressant om , , .

    Så olika tolkningar kan man göra

    ”Svenska väljare är själviska och styrs av plånboksfrågor”, hävdas det i en ny väljarstudie enligt TT – vilket bland andra TV4:s Nyhetskanalen rapporterade i går.

    ”På det hela taget har så kallade plånboksfrågor mycket liten betydelse för vilket parti folk röstar på”, säger däremot statsvetaren och valforskaren Henrik Oscarsson vid Göteborgs universitet när han får komma till tals i Ekot.

    Uppmaningen om att inte tro på allt man läser har sällan känts så relevant.

    Andra skriver intressant om , , .

    Bloggar om presidentvalet

    [UPPDATERAD] Det är kul att se att så många medieföretag och enskilda satsar på att blogga om det amerikanska presidentvalet. Här är bara några jag hittat:

    Newsmill bloggar bland andra Pär Nuder, Anders Wijkman, Karolina Lassbo, Manuel Ferrer och Roland Poirer Martinsson.

    Svenska Dagbladet har en USA-blogg där Karin Henriksson och Martin Gelin följer presidentvalet från lite olika vinklar.

    Aftonbladet låter sin korrespondent Per Bjurman blogga från valrörelsen.

    Per Tenggren har en egen blogg där han från den 31 oktober följer presidentvalet direkt från Washington.

    Min kollega från Almedalsbloggen i somras Lars Lindberg har också en USA-valsblogg där han fokuserar på hur handikappfrågor behandlas i amerikansk politik. Intressant grepp!

    En rutinerad bloggare som även skriver en hel del om den pågående presidentvalrörelsen är Lennart Frantzell och Det progressiva USA.

    Sedan får jag förstås inte glömma USAval.se.

    Fyll gärna på med andra i kommentarsfältet.

    Andra skriver intressant om , , .

    onsdag, oktober 22, 2008

    Får sossar jobba med pr?

    Jo, om ni befinner er i Stockholm i kväll och inte har något bättre för er så är ni välkomna till ABF-huset på Sveavägen 41 kl. 18. Där diskuterar jag och sociologen Klas Gustavsson det faktum att en stor mängd socialdemokrater tagit plats i pr-branchen efter valet, och vad det eventuellt betyder för politiken.

    För lite bakgrund, se här.

    För mer info om kvällens arrangemang, se här.

    Alternativen allt mer tydliga

    Efter partiledarmötet i Varberg börjar nu Alliansen formera sig på nytt inför valet 2010. Någon ny plattform blev det inte. I stället ska de borgerliga fördjupa sitt samarbete med nya arbetsgrupper, en gemensam webbplats och en egen tidning. Vad gäller det politiska innehållet så var det var det enda konkreta besked som lämnades att man vill fortsätta att sänka skatterna.

    SvD:s Göran Eriksson beskriver mottot för Alliansens planer för framtiden som ”Lite mer av allt”, och påminner om att gemensamma turnéer med partiledarna och en nysatsning på internet gjordes redan inför förra valrörelsen.

    Det kommer också att dröja innan något valprogram för Alliansens blir klart. Arbetsgrupperna ska inte starta förrän mot slutet av nästa sommar.

    Inom oppositionen så förefaller däremot läget klarna. I förrgår träffades Mona Sahlin och Lars Ohly, och i går satt hon i möte med Maria Wetterstrand och Peter Eriksson. Överenskommelsen blev att de ekonomisk-politiska talespersonerna Thomas Östros (s) och Mikaela Waltersson (mp) tillsammans med Ulla Andersson (v) ska göra ”ett allvarligt försök att klargöra” var vänsterpartiet nu står i synen på de budgetregler som infördes efter den förra ekonomiska krisen på 1990-talet.

    För Dagens Nyheter uppger Mona Sahlin att samtalet med Lars Ohly var konstruktivare än det varit tidigare och att det därför är värt att pröva om man nu kan komma vidare i samarbetet.

    Medan dessa samtal pågår fortsätter socialdemokraterna och miljöpartiet att fördjupa samarbetet. Inom kort tillsätts fem arbetsgrupper med uppgift att forma en gemensam politik inför valet 2010. På partistyrelsens möte i mitten av november ska s ta ställning till vilka ämnen som ska tas upp, men redan nu pekar Peter Eriksson ut klimat och energi samt jobb och företagande som centrala politikområden för mp.

    DN:s ledarsida konstaterar att för regeringen väntar dess stora kraftprov: förmår den att styra landet, behålla den ekonomiska balansen, använda kända arbetsmarknadsinsatser och övertyga väljarna om sin duglighet? Själv är jag skeptisk. Alliansens track record hittills tyder inte på att man är mogen uppgiften. Sverige behöver en rödgrön förändring.

    Andra skriver intressant om , , .

    tisdag, oktober 21, 2008

    Gröning sjukligt fixerad vid Sahlin

    [UPPDATERAD] Jag skrev i går, vilket roligt nog bland annat SvD:s ledarblogg uppmärksammat, att Lotta Gröning tycker illa om Mona Sahlin. Detta, menade jag, förklarade en del av tonen i den förras bok om den senare. Att jag och andra varit ondsinta nog att påpeka Grönings illa dolda ovilja mot Sahlin har fått henne att rycka ut till sig eget försvar.

    Gröning skriver: ”Jag har inte skrivit någon hatbok om Mona Sahlin. Jag hatar henne inte tvärtom önskar jag henne framgång.”

    Jag vill då bara påminna om några andra tänkvärda citat från Lotta Grönings blogg:

    ”Mona är inte särskilt tung i partiet och inte den som flest personer nominerat. Men partidemokrati är bara snack när en ledare ska utses.” 3 januari 2007, klockan 23:27

    ”Jag tycker det är ett jätteproblem med alla kandidater som tackar nej. Och ett jätteproblem med Mona Sahlin. Hon splittrar partiet eftersom hon är så oerhört omtvistad.” 5 januari 2007, klockan 00:30

    ”Jag såg att partidistrikten nu ger Mona massivt stöd. Ombudsmän som vänder kappan efter vinden och gör som husse säger. /.../ Leve byråkratin och vila i frid demokratin a la svensk arbetarrörelse.” 6 januari 2007, klockan 23:09

    ”Jag kan också beundra Mona därför att hon vill ha makt så mycket. In i lejonkulan igen trots att hon gång på gång fått rejält med stryk. En sak är säker hon vill verkligen bli partiledare.” 9 januari 2007, klockan 21:58

    Dessa inlägg postades under en veckas tid, i samband med den interna s-processen om vem som skulle ta över partiledarskapet efter Göran Persson.

    Önskas lite mer färska exempel? Håll till godo:

    ”Mona Sahlin kör över EU-skeptiker som inkluderar stora delar av LO. Ska hon aldrig lära sig.” 4 oktober 2008, klockan 18:01

    ”Jag undrar vad Mona Sahlin ska hota med nästa gång när hon redan tagit till storsläggan?????? Jag tror jag är förbannad!!!” 4 oktober 2008, klockan 18:05

    ”Det finns dumhet och den representeras numera av Mona Sahlin. /.../ Vi ska inte glömma att skillnaden mellan vad Mona Sahlin vill och vad Fredrik Reinfeldt vill är inte särskilt stor.” 8 oktober 2008, klockan 14:27

    ”Det värsta är att Mona Sahlin rest land och rike runt och säger sig ha lyssnat på medlemmarna. Men då lär hon ha lyssnat illa och överhuvudtaget inte fått någon markkontakt.” 9 oktober 2008, klockan 22:53

    ”Vad har hon för trovärdighet.” 10 oktober 2008, klockan 21:00

    ”Mona Sahlin såg sur ut när han pratade. Men håll med om att hon har vackra glittrande bruna ögon. /.../ Fredrik håller i alla fall ihop sitt gäng. Mona har splittrat sitt. Det har undergrävt hennes förtroende. Tyvärr!!!” 12 oktober 2008, klockan 23:13

    Min poäng är denna: Lotta Gröning förefaller närmast sjukligt fixerad vid Mona Sahlin. Och någon alldeles tydlig linje i bloggskriverierna om henne går inte riktigt att utskilja, mer än just en hyfsat stark ovilja.

    En annan intressant analys av det Lotta Gröning skriver om Mona Sahlin gör Magnus Ljungkvist, i kortform på sin blogg och mer utförligt på Newsmill.

    * * *

    PS: Aftonbladet hyser även andra vänsterkvinnor som tar tillfället i akt att ösa galla över Mona Sahlin. Åsa Linderborg skriver att ”en biografi om Mona Sahlin kan kanske inte handla om politik, eftersom hon inte har någon”, och att Sahlin har ”aldrig hållit ett ideologiskt linjetal eller skrivit något av bestående värde”.

    Helt utan samband med ovanstående tänkte jag lämna ord och bild till Magnus Betnér:



    Andra skriver intressant om , , .

    Mycket på spel i Varberg

    Mycket av den politiska rapporteringen i dag lär kretsa kring allianspartiledarnas möte i Varberg. De ställer nu in siktet på valet 2010 och diskuterar hur de, trots underläget i opinionsundersökningarna, ska kunna behålla regeringsmakten. En gemensam valplattform sägs ska presenteras under dagen.

    Dagens Nyheters politiske kommentator Henrik Brors skriver att de borgerliga regeringspartierna måste, ”likt tidigare socialdemokratiska regeringar, lyckas presentera sig som i opposition till den rådande samhällsutvecklingen”. Hans kollega på Svenska Dagbladet, Göran Eriksson, påminner om att ingen borgerlig regering i modern tid har lyckats med en så stor opinionsmässig upphämtning som alliansregeringen måste klara för att vinna nästa val. Han menar också att de borgerliga, och särskilt moderaterna, har ”starka skäl att ägna några tankar åt konsekvenserna av ett nederlag 2010”.

    I en debattartikel i SvD skriver partisekreterarna Per Schlingmann (m), Anders Flanking (c), Erik Ullenhag (fp) och Lennart Sjögren (kd) att de tillsammans ska finna svar på hur de ”främst kan använda nätet fram till 2010 för att erbjuda människor att kunna engagera sig direkt i Alliansen”.

    Man sneglar inte minst på USA, där den kanske främsta lärdomen från den pågående amerikanska valrörelsen sägs vara hur såväl demokrater som republikaner lyckas engagera hundratusentals personer att arbeta frivilligt för sina övertygelsers skull. Och genom att erbjuda människor ”en kontakt direkt med Alliansen” sänks tröskeln för människor ”att engagera sig och bidrar till att vitalisera partiväsendet”.

    Och det kan ju låta bra, men det ställer också krav på stor öppenhet. I dagsläget vägrar ju som bekant moderaterna andra än de allra mest invigda någon insyn i partiets ekonomi; alltså vilka enskilda personer, företag och organisationer som donerar pengar till partiet. Om Alliansen nu vill göra det möjligt för fler än partimedlemmar att engagera sig politiskt och bidra genom ideellt arbete och ekonomiska bidrag – då bör det råda öppenhet kring detta.

    Än så länge återstår det en hel del för Alliansen att bevisa, såväl vad gäller öppenhet som valbarhet inför 2010.

    Andra skriver intressant om , , .

    måndag, oktober 20, 2008

    Dags att mosa Mona, nu igen?

    Man behöver inte vara någon Einstein för att se mönstren. De inom socialdemokratin som verkligen inte gillar Mona Sahlin ser sin chans till revansch. Skandalböcker, avslöjanden och anklagelser kommer nu allt tätare. Ska det fortsätta i den här takten fram till valet så kommer Sahlin 2010 att få kämpa på fler fronter än mot Allianspartier och borgerliga ledarskribenter.

    Det började gå snett på allvar i samband med presentationen av det fördjupade samarbetet med miljöpartiet. I Aftonbladet anklagas nu socialdemokraternas biträdande partisekreterare, gruppsekreterare i riksdagen samt kommunikationsstrateg Stefan Stern för ”den misslyckade lanseringen av koalitionen med miljöpartiet”.

    Att hänga ut Stern, som anses vara en av Mona Sahlins allra närmaste förtrogna, är givetvis också en skarp kritik mot Sahlin själv.

    I samma artikel talas det också om ”gänget i Sahlins bunker”, vilket förstås är tänkt att föra tankarna till det ”bunkergäng” Carl Bildt sades ha omkring sig när han var moderaternas partiledare. I Aftonbladets tappning ingår folk som Thomas Östros, Sven-Erik Österberg, Stefan Engström, Camilla Buzaglo och Anneli Toresson i Sahlins inre krets.

    Andra tecken på att de med föga mer gemensamt än sin ovilja mot Mona Sahlin nu vässat knivarna färdigt, är Lotta Grönings bok Sanning eller konka och Pär Nuders kommande Stolt men inte nöjd.

    Vad Gröning tycker om Sahlin (illa) framgår med all önskvärd tydlighet på hennes blogg. Eric Sundström, chefredaktör för Aktuellt i Politiken, har hunnit läsa hennes bok och lägger i Expressen ut texten om verket. Sundström säger sig ”aldrig läst en bok med så många uppenbara felaktigheter”. Den sägs även balansera ”på en slak lina mellan banalt skitsnack, påståenden utan minsta försök till källhänvisning och rent förtal”.

    Ett utdrag ur boken finns att läsa här.

    Exakt vad Pär Nuders bok kommer att innehålla är svårt att sia om, men redan har vissa pikanta detaljer läckt ut. Bland annat hävdar Nuder att Mona Sahlin redan i december i fjol gjort klart för honom att hon ville bli av med Marita Ulvskog och i stället ha honom som ny partisekreterare. Detta förnekar Sahlin bestämt.

    Och som bekant har flera fackliga företrädare, SSU:are och representanter för olika partidistrikt offentligt deklarerat hur illa de tyckt om uppgörelsen mellan s och mp, och i skarpa ordalag kritiserat Sahlin för att lämnat vänsterpartiet utanför. Li Bennich-Björkman, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet, menar att den interna turbulensen kring s-ledaren handlar mer om maktspel än en önskan om samarbete med vänsterpartiet.

    Det är inte utan att man känner av vibbarna från Mosa Mona-kampanjerna från 1994.

    Andra skriver intressant om , , .

    söndag, oktober 19, 2008

    Alliansen, en historisk parentes?

    [UPPDATERAD] Ytterligare en opinionsundersökning visar att stödet för moderaterna ökar. Det är dock också den enda förändring i väljarstödet som Sifo anser statiskt säkerställd. Det är också värt att notera att oppositionspartierna fortfarande har greppet om opinionen. Oktobermätningen ger s, mp och v ett försprång på 12,7 procentenheter.

    S och mp får tillsammans 48,9 procent. Vid tre tillfällen sedan valet 2006 har de två partierna, enligt Sifo, haft stöd av över 50 procent av väljarna och vid fem över 49 procent. Som mest har de två haft ett försprång gentemot allianspartierna på 14 procentenheter.

    PJ Anders Linder skriver att nu får många av dem som internt inom s kritiserat Mona Sahlin för samarbetet med mp ”vatten på sin kvarn”. Mot det talar att väljarstödet för vänsterpartiet minskar i den här mätningen, medan s och mp ligger kvar.

    Sympatiförändringarna har i stället skett inom alliansen, där det främst är folkpartiet och viss mån kristdemokraterna som får betala för moderaternas uppgång. Fp minskar med 1,3 procentenheter och kd med 0,8, vilket får partiet att återigen balansera nära spärren till riksdagen.

    Göran Eriksson konstaterar (ännu ej på nätet) att ”större moderatdominans förbättrar knappast sämjan inom alliansen”. Och sämja kan de behöva. Dagens Nyheters huvudledare i dag handlar om att de fyra borgerliga partiledarna i morgon åker till Varberg för att under två dagar göra upp planer för ett fortsatt liv tillsammans.

    Alliansen siktar mot att vinna valet 2010 och få en andra regeringsperiod. För att det ska bli möjligt krävs det att alla parter i samarbetet känner att de vinner på att hålla ihop – och att de förmår övertyga väljarna om att borgerligt regeringsinnehav är något annat än historiska parenteser.

    Vi är många som inte vill ge dem den chansen.

    Andra skriver intressant om , , .

    lördag, oktober 18, 2008

    Den mångsidiga bloggosfären

    Det är lite rörande med människor som, långt efter alla andra, upptäcker något och på ett närmast nyfrälst sätt hyllar detta spännande nya. Lite så kände jag när Vecko-Revyn nyligen lät ”svenska folket för första gången rösta fram landets bästa bloggar”.

    Tävlingen kallades Blog Awards och dominerades fullständigt av kvinnliga bloggare som i huvudsak skriver dagboksliknande inlägg om sina egna liv, mode, kändisar och populärkultur. Inget ont i det. Många av dem är drivna skribenter och imponerande i sin affärsmässiga hållning till sitt bloggande.

    Men Blog Awards är definitivt inte den första omröstning som hållits om de bästa svenska bloggarna, och de nominerade är inte heller representativa för mer än ett eller par segment av det som är den svenska bloggosfären.

    Tittar man på listan över de mest lästa bloggarna på exempelvis Bloggtoppen så återfinns flera av vinnarna i Vecko-Revyns tävling. Kollar man i stället på Bloggportalen så ser man att helt andra bloggar är de mest länkade och klassade som favoriter. Där finns bloggar som Arvid Falk, Kulturbloggen och Henrik Alexandersson, men också Tjuvlyssnat, Tonårsmorsan och Mickey J Barczyk. Och såväl på Bloggtoppen som Bloggportalen finns en mängd olika kategorier av bloggar än de som premierats på Blog Awards.

    Ytterligare indikatorer över de ”bästa” svenska bloggarna hittar man på Intressant.se. De mest lästa inläggen där handlar i betydligt högre utsträckning om politik och samhällsfrågor. Och påtagligt många, jämfört med dem som nominerats till Blog Awards, är skrivna av män.

    Därmed självklart inte sagt att det inte finns kvinnor bland de mest lästa politiska bloggarna. Rosemari på ovan nämnda Kulturbloggen är ett gott exempel, liksom Marie ”Emma” Andersson, Johanna Nylander, Catti Ullström och Louise Persson, för att bara nämna några.

    Tidigare har det arrangerats omröstningar i bloggosfären om årets bästa politiska blogg. Jag röstades själv fram till denna hedrande utmärkelse första året. Året därpå blev det Isabella Lund. Den tidigare arrangören av detta evenemang förefaller ha lagt ned sitt eget bloggande. I likhet med Erik Laakso så undrar jag vem eller vilka som är beredda att arrangera en ny omröstning om detta. Det vore kanske på sin plats att visa Vecko-Revyn och andra nyfrälsta bloggläsare att den svenska bloggosfären är mer mångsidig än vad Blog Awards tycks visa.

    * * *

    PS: Johan Ulvenlöv (formerly known as Holmgren) tipsar om en intressant artikel/krönika i LO-Tidningen om hur bloggandet förändrar politiken.

    Andra skriver intressant om , , .

    Slutsatser av Superveckan

    När Superveckan, med ett flertal debatter mellan politikens huvudmotståndare Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt – och andra partiföreträdare som statister, nu är över görs det på flera håll försök att sammanfatta och dra slutsatser.

    Enligt en opinionsmätning som Dagens Nyheter låtit Synovate göra så har skillnaden mellan de traditionella blocken minskat och stödet för moderaterna ökat.

    DN väljer att lägga fokus på att socialdemokraterna tappat kraftigt i väljarstöd efter Mona Sahlins olika besked om vilka partier hon vill regera med. Men för dem som till äventyrs tolkar detta som gynnsamt för vänstern så torde undersökningen vara en besvikelse. V ökar endast med blygsamma 0,8 procent – alltså inom felmarginalen. S tappar i högre grad väljare till centerpartiet och folkpartiet, enligt Synovate. Och den stora vinnaren är alltså moderaterna som ökar med 2,4 procent jämfört med förra månaden.

    Så vad beror då förändringarna på?

    Trots att veckans debatter har haussats i medierna, av politiska bloggare som undertecknad, samt av partierna själva, så tror inte Peter Esaiasson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, att de haft någon större effekt. ”De som är lätta att påverka är de som inte är så intresserade av politik”, säger han till DN, och tillägger att denna grupp förmodligen inte har tittat.

    Nästan alla större tidningarnas nätupplagor har efter varje debatt haft omröstningar bland sina läsare om vem som vunnit. Nästan undantagslöst har dessa omröstningar visat att Fredrik Reinfeldt tagit hem segern. Och tämligen okritiskt har tidningarna sedan basunerat ut resultaten som fakta.

    Jag påstår inte att Mona Sahlin reservationslöst vann varje debatt hon medverkat i under veckan. Mitt omdöme är förstås precis lika påverkat som de ledarskribenter och politiska kommentatorer som i borgerliga tidningar utropar Reinfeldt som solklar segrare. Men det känns inte realistiskt att nätomröstningarna verkligen speglar någon objektiv sanning. Snarare visar det hur mycket bättre de borgerliga partierna är på att mobilisera sympatisörer till sådana här opinionsmätningar.

    Synovates undersökning har, som DN konstaterar, gjorts under en dramatisk period i svensk politik. Den internationella finanskrisen har drabbat Sverige och regeringen, Riksbanken och andra finansiella myndigheter har ställts på svåra prov. Samtidigt har oppositionspartierna lagt fram sina budgetalternativ. Och Mona Sahlin och mp-språkrören gjorde sitt utspel om intensifierat samarbete, något som fick modifieras bara två dagar senare efter hård intern s-kritik.

    Men som sagt: om den sista punkten hade haft någon avgörande betydelse för vänsterväljarna så borde mätningen ha visat en större sympatiförflyttning från s till v. I stället är det m som ökar mest.

    * * *

    PS: I sammanhanget vill jag gärna tipsa om en artikel i veckans nummer av Fokus, betitlad Resan mot mitten. Enligt denna tar Mona Sahlin nu råd av sin företrädare Ingvar Carlsson och sonderar terrängen för en blicköverskridande regering efter nästa val, och den önskade samarbetspartnern utöver mp sägs vara folkpartiet. Själv tycker jag scenariot känns osannolikt, men det är intressant läsning.

    Andra skriver intressant om , , .

    fredag, oktober 17, 2008

    Dags att väcka eurodebatten

    Den svenska kronan rasar nu mot både dollarn och euron. I går sjönk kronan rejält, och passerade den psykologiskt betydelsefulla gräns där det nu går mer än tio kronor på en euro.

    Samtidigt fortsätter fallet på Stockholmsbörsen. Under gårdagen vände kurserna upp över nollstrecket igen men landade till slut ändå på minus 3,4 procent.

    Och oron för utvecklingen ökar i Sverige. Över 70 procent av svenskarna tror att Sveriges ekonomi blir sämre under nästa år. Det är drygt 9 procentenheter fler än i augusti, enligt Skops senaste mätning.

    Ändå förefaller inte finansminister Anders Borg särskilt oroad. Han säger sig utgå från att kronans försvagning är en del av vanliga rörelser i växelkurserna och att kronan stabiliserar sig så småningom. Borg tror också att det kan dröja en lång tid innan det blir aktuellt med en ny folkomröstning om EMU.

    På andra håll i borgerligheten låter det annorlunda. Två ledande centerpartister förespråkar, mitt under finanskrisen, att euron införs som valuta i Sverige.

    Det är centerpartiets skattepolitiske talesman Jörgen Johansson och rättspolitiske dito Johan Linander som lagt ett förslag om ny EMU-omröstning i en riksdagsmotion. Och lite lustigt är det att det är just centerpartister som nu väcker frågan till liv. Centerpartiet var ju det enda borgerliga partiet som inför folkomröstningen 2003 sa nej till att byta kronan mot euro. Nu ska man dock inte förledas att tro att Johansson och Linander är representativa i frågan. Partilinjen är fortfarande att ”hålla Sverige utanför EMU:s tredje steg”.

    Själv välkomnar jag däremot initiativet. Jag tror förvisso inte att tiden är mogen för en ny folkomröstning än, eller att det vore så klokt att göra euron till en valfråga 2010. Men det är bra att debatten hålls vid liv. Och vem vet, om finanskrisen håller i sig och utvecklingen i Sverige fortsätter att gå åt det håll vi sett tecken på och väljarna uppenbarligen oroar sig för, då kan frågan aktualiseras fortare än vi anar.

    Däremot är det ju så – tack Stina – att det i ett läge där kronan är väldigt svag mot euron så är det nog inte optimalt att binda kronan. Det är förstås väldigt svårt att med säkerhet säga vad som hade hänt om vi 2003 hade röstat ja, men i alla händelser så hade det varit ett bättre läge att gå med i EMU fullt ut omkring 2006 än i en djup lågkonjunktur.

    Andra skriver intressant om , , , .

    onsdag, oktober 15, 2008

    Sak och person i s-debatten

    Debatten om mig tycks fortsätta på ett antal s-bloggar. Glädjande nog finns det också dem som argumenterar för att en del av hetsandet mot mig gått lite väl långt.

    Själv har jag egentligen inte så mycket mer att tillägga, utan hänvisar i stället till en krönika jag skrivit i det nya numret av tidningen Broderskap. Min slutsats är där att vi socialdemokrater måste bli bättre på att respektera varandra och våra ibland varierande ställningstaganden i olika frågor. Att skilja på sak och person har länge varit en hederssak i debattsammanhang. Detta bör därför vara vägledande när vi fortsätter diskutera strategier och politiskt innehåll.

    tisdag, oktober 14, 2008

    Makten om orden

    ”Samarbetsregering”. Det var begreppet som Mona Sahlin i kvällens debatt hos K-G Bergström lanserade som beteckningen på det rödgröna regeringsalternativet, där även en dörr hölls öppen på glänt åt vänsterpartiet.

    Och ord är viktiga i politiken. Fredrik Reinfeldt använde en hel hög med begrepp som skulle ge tittarna en tydlig signal om hur illa det var ställt med den rödgröna politiken och hur förträfflig Alliansens dito var. ”Skattechock” och ”ungdomsskatt” var två exempel på sådana han använde för att beskriva vad s-budgeten skulle innebära. Sin egen regerings insatser mot den internationella finanskrisen betecknades i stället som ett ”superpaket”.

    Detta i ett läge då tillväxtutsikterna i Sverige enligt Konjunkturinstitutet har försämrats påtagligt för nästa år och indikatorer pekar på att BNP-tillväxten stagnerar eller blir negativ under de närmaste kvartalen. Och när en halv miljon personer, efter Alliansregeringens ”insatser”, har lämnat a-kassan när Sverige nu går in i en lågkonjunktur.

    Mona Sahlin satte Fredrik Reinfeldt under hård press flera gånger under kvällens debatt. Det märktes att han var nära att förlora fattningen och humöret när Sahlin krävde honom på besked om åtgärder för de varslade Volvoarbetare i Göteborg och på andra orter som fortfarande har en a-kassa att förlita sig på om de faktiskt förlorar jobben, och som kan se fram emot en ersättning motsvarande ungefär hälften av vad de hade i lön. Och riktigt svettigt fick Reinfeldt det när hon ifrågasatte hur han och hans parti ägnade tid åt att bluffa om socialdemokraternas budget i stället för att trygga tillvaron för utsatta människor i Sverige.

    Sahlin dunkade även in poäng när hon slog fast att det finns sätt att stimulera ekonomin utan att öka klyftorna.

    Det kan vara värt att påminna om vilka det är som lägger orden i statsministerns mun. En av dessa är moderaternas partisekreterare Per Schlingmann, ni vet han med ordlistorna; sina rekommendationer till partiarbetarna. En moderat politiker säger inte ”offentliganställd” utan hellre ”undersköterska”. I kvällens debatt hette det i stället ”vårdbiträde”. Det heter inte heller arbetslös, det heter ”människor som saknar jobb”. Hos K-G Bergström var Reinfeldt noga med att påpeka att de varslade på Volvo faktiskt hade gott om tid på sig att ställa om.

    I en intressant intervju i Dagens Nyheter nyligen fick vi läsare en intressant inblick från hur snacket går mellan de borgerliga partisekreterarna när Schlingmann är med. Mitt under finanskrisen är han optimist. Han tror att krisen kommer att gynna Alliansregeringen. Det blir mer fokus på ekonomi och jobb, ”och där har vi högt förtroende”.

    Orden är viktiga i politiken. Och när dessa avslöjar cynism så finns det skäl att vara orolig.

    Andra skriver intressant om , , .

    Budgettakets vänner och fiender

    I Aftonbladet förefaller i dag ledarskribenten Eva Franchell uttrycka sympati för att Lars Ohly ”vill att politikerna ska ha större handlingsfrihet att ta beslut från år till år”. Detta är intressant, inte minst med tanke på att Franchell själv jobbat för den regering som efter krisåren i början av 90-talet införde en ny budgetmodell med utgiftstak för de kommande åren. Tanken var, som Eva Franchell själv skriver, att regeringen i god tid skulle se om någon kostnad skenade i väg och höll på att spränga taket.

    Eva Franchell har för övrigt kompletterat sin journalistexamen med studier företagsekonomi, nationalekonomi samt ekonomisk historia, och har i tio år arbetat som ekonomireporter på Aftonbladet. Hon har med andra ord viss koll på läget när hon skriver att ”Det är en central uppgift för politiken att hålla ordning på pengarna” och att krisen inte får förvärras med ”en ansvarslös ekonomisk politik”. Däremot öppnar hon för en diskussion om ”tekniken för hur budgetarna ska göras”.

    Det omdiskuterade budgettaket kom som bekant även upp under söndagens partiledardebatt i SVT:s Agenda. Så vitt jag kunnat se så har inte en enda av de borgerliga ledarsidorna kommenterat Maud Olofssons uppenbara vals om att socialdemokraterna i sin budgetmotion ”spräcker utgiftstaken med 35 miljarder”. I själva verket är det, som Thomas Hartman påpekar, upp till varje regering att sätta tak för sina budgetar så att kostnaderna inte galopperar iväg. Och eftersom s budgeterar med större inkomster än Alliansregeringen så spräcks därmed inga tak.

    Förutom osanningen om utgiftstak hävdade Maud Olofsson i söndags att s vill använda sedelpressar. Vet hon inte att det är Riksbanken som förfogar över sedelpressarna (penningpolitik), inte regeringen (finanspolitik)? Eller vill hon inte längre ha en oberoende riksbank? I så fall är det nog andra än Ohly vi ska oro oss för i fråga om ansvarslöshet.

    Fredrik Reinfeldt vill uppenbarligen inte vara sämre än sin vice statsminister, och går inför kvällens debatt till hårt angrepp mot socialdemokraterna vars budgetmotion han kallar en bluff. Kul. Så kan man ju lägga ribban.

    * * *

    PS: I kväll är det alltså dags för duell hos K-G Bergström. Och nu kan det sägas rent ut att Aftonbladets nätläsare kommer att få stifta bekantskap med Arvid Falk som står för den röda bloggbevakningen. Grattis! Ta väl vara på stafettpinnen. Det blå bloggandet står Johanna Nylander för.

    Andra skriver intressant om , , .

    Ledarskap i fokus

    När Superveckan fortsätter i kvällens sammandrabbning mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt hos K-G Bergström lär det vara Sahlins ledarskap och hur en regering med henne som statsminister egentligen ska se ut, som står i centrum. Åtminstone om man ska tro de stora morgontidningarnas ledarsidor.

    Dagens Nyheter skriver att det på den rödgröna sidan i politiken för närvarande råder ”förvirring och osäkerhet”. Mona Sahlin sägs tycks sakna ”den auktoritet och övertygelse som behövs” för att gå vidare med ett nära samarbete mellan s och mp.

    På liknande sätt uttrycker sig Svenska Dagbladet, som menar att ”det råder fullt inbördeskrig i oppositionen”; att Sahlin ”inte riktigt har kontroll”, att hon är ”olämplig som ledare” och ”skadad” av den senaste veckans händelser.

    Själv vill jag gärna påminna om en teori jag lanserade strax innan socialdemokraterna och miljöpartiet tillkännagav sin förlovning, eller vad man nu ska kalla det. Teorin gick ut på att det skulle kunna vara en noga uttänkt strategi, som alla tre partier var överens om, att vänsterpartiet verkar hållas utanför ett alltmer intensivt samarbete mellan s och mp. V har nämligen inte mycket att vinna på att redan nu binda upp sig. Tvärtom ser deras väljare troligen helst att man fortsätter att bete sig som ett radikalt oppositionsparti snarare än som ett ansvarstagande regeringsalternativ.

    Och nu konstaterar även DN:s ledarsida att Lars Ohly kunde spela ”fritt och hämningslöst på vänsterkanten” i Agenda i söndags. Han har med stöd av en intern opposition inom socialdemokraterna fått en försäkran från Sahlin om att vänsterpartiet visst inte är utestängt från samarbete och han är samtidigt inte bunden av några överenskommelser.

    Mona Sahlin lär i kväll betona att en grundförutsättning för att ingå i en samarbetsregering är att ställa upp på det regelverk kring statsbudgeten som skapades efter den förra finanskrisen på 1990-talet, och därmed i ett slag klargöra förutsättningarna för ett rödgrönt regeringsalternativ – samt bolla tillbaks pressen på Fredrik Reinfeldt. ”Hur Alliansregeringen hanterar finanskrisen och hur djup den ekonomiska nedgången blir kommer givetvis att betyda åtskilligt för bedömningen av regeringen Reinfeldt 2010”, skriver DN.

    Hittills har inte regeringens agerande imponerat. Som Maria Wetterstrand påpekade i Agenda-debatten så är det förvisso inte Alliansens fel att vi har en internationell finanskris, men de bär ansvaret för att en halv miljon personer har lämnat a-kassan när Sverige nu går in i en lågkonjunktur.

    * * *

    PS: Aftonbladet kommer i dag att ha en ny röd respektive blå bloggare som rapporterar från kvällens debatt. Förhandstips gör gällande att den röda bloggaren kan sökas här eller här.

    Andra skriver intressant om , , , .

    måndag, oktober 13, 2008

    Den röd/blå fajten fortsätter

    Lite roligt var det, inte minst efter förra veckans skriverier där min partitillhörighet kraftigt ifrågasatts av en del parti”kamrater” och vänsterskruvar på annat håll, att jag av Aftonbladet ombads blogga för det röda laget under gårdagens tv-debatt. Välkomna hit, alla ni som hittat hit den vägen!

    Eftersom det verkar ha förekommit missförstånd rörande mitt bloggande i går så kommer här ett förtydligande: det socialdemokratiska partiet var överhuvudtaget inte inblandat i Aftonbladets val att tillfråga mig att blogga om debatten. Jag är vare sig Aftonbladets eller socialdemokraternas bloggare. Jag representerar här ingen annan än mig själv. Däremot är jag socialdemokrat, och ansågs tydligen som sådan vara av intresse för Aftonbladets nätläsare.

    Det blå laget representerades av Mary X Jensen, hon med de moderata karamellerna. Så här presenterades vi av Aftonbladet i går:

    Röd och blå bloggare

    Nu går det för övrigt också att se den tredje och sista delen i webbtevesändningarna från sossarnas partipub i går. Mot slutet av sändningen (26.05) finns en kommentar från mig.



    Superveckan fortsätter i morgon då det är dags för SVT:s politiske reporter K-G Bergström att fråga ut och agera moderator i höstens första politiska duell mellan statsminister Fredrik Reinfeldt och oppositionsledare Mona Sahlin.

    Självklart kommer fajten att kommenteras och analyseras här på bloggen. Kolla även vad andra skriver i samband med Superveckan:



    Andra skriver intressant om , , .

    Europa – USA: 2-0

    Gårdagens besked att de europeiska ledarna enats om en gemensam plan för att tackla bankkrisen, var synnerligen välkommet. Genom att kopiera den brittiska modellen hoppas nu EU-ledarna kunna bidra till att återskapa stabiliteten i det ekonomiska systemet.

    Frankrikes president Nicolas Sarkozy konstaterade att Europa står enat för att tackla krisen, samtidigt som han förklarade att varje land kan komma att tvingas att vidta olika åtgärder för att lösa sitt eget lands problem.

    Mer än något är detta ett styrkebesked från det europeiska samarbetsprojekt vi i dag kallar EU. Medan man i USA – där den nuvarande internationella finanskrisen anses ha uppstått – alltjämt förefaller lamslagna och det politiska systemet brottas med sig självt, har EU-ländernas ledare visat betydligt större ledarskap.

    I sammanhanget är det också läge att påminna om att Nobels fredspris 2008 går till Finlands förre president och varme EU-förespråkare, socialdemokraten Martti Ahtisaari. Han får utmärkelsen inte minst för att ha varit en nyckelfigur i arbetet med att göra Kosovo självständigt. Trots lång närvaro av Natotrupper i landet efter kriget mot Serbien, var det slut en FN-tillsatt diplomat från EU som fick fram en plan om Kosovos slutgiltiga status.

    Andra skriver intressant om , , , , .

    Partipub på YouTube, del 2



    Andra skriver om , , .

    söndag, oktober 12, 2008

    Eftersnack

    Den första av veckans debatter är över, nu kom precis Mona Sahlin in på partipubben och möttes av kraftiga (om än något väntade) applåder. ”Jag hoppas att ni var ärliga nu”, svarade Sahlin.

    Andra skriver om , , .

    Partipub på YouTube

    Bredvid mig här vid bloggbordet sitter socialdemokraternas nya medier-strateg Johan Holmgren, som själv bloggar på S-buzz. Han har nu, mitt under debatten, sett till att den livesändning som pågår från partipubben på Sveavägen 68 nu också läggs upp på sossarnas YouTube-kanal. Det första klippet kan ni se nedan. Bra jobbat, Johan!



    Andra skriver om , , .

    Det svarta fåret

    När debatten till sist kom att beröra frågan om könsneutrala äktenskap så var det uppenbart vem som är det svarta fåret i den svenska partiledarskaran. Det är bara Göran Hägglund som fortfarande argumenterar för att äktenskapet av hävd är mellan en man och en kvinna. Alla andra - och kraftfullast Maria Wetterstrand - menade att tiden är mogen för att låta även stabila kärleksrelationer mellan enbart män eller enbart kvinnor också bör få betecknas som äktenskap.

    Andra skriver om , , .

    Mp på hugget

    Igång igen efter Aktuellts 15-minuterssändning handlar nu partiledardebatten i Agenda om miljöfrågor. Wetterstrand är på hugget och lockar fram spontana applåder från s-publiken här på partistyrelsens pubkväll.

    Annars har jag inte märkt av mp så värst mycket i fråga om bloggrapporter från debatten. Joakim Hörsing är ett undantag.

    Andra skriver om , , .

    Den svenska modellen revisited

    Den senaste delen av partiledardebatten har mest kretsat kring skatter, jobb och välfärd. En klassiker från moderata ungdomsförbundet c:a 1985 har återanvänts av de borgerliga företrädarna; den om att vi har höga skatter på alkohol för att minska alkoholkonsumtionen och höga skatter på miljöfarliga utsläpp för att minska dessa – och vad blir då effekten om vi har höga skatter på arbete. Det känns som att det är läge att påminna om att vi traditionellt haft relativt höga skatter i Sverige, men att också sysselsättningen och välfärden varit hög. Den svenska modellen visar att den borgerliga linjen där sänkta skatter har ett egenvärde, inte är den enda vägen.

    Andra skriver om , , .