Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    söndag, november 30, 2008

    Strategier från vänster

    I veckan som gått träffades partiledarna för socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet för att se om – och i så fall hur – v ska komma med i samarbetet med de två andra. Enligt Ekot handlar det om vänsterpartiets inställning till de ekonomiska ramverken som utgiftsstak och överskott i statens finanser, något som s och mp tidigare krävt att vänstern ska acceptera.

    Och i går framkom det att vänsterpartiet kan komma att mildra de skattehöjningar som partiet föreslog i sin budgetmotion tidigare i höstas. Anledningen sägs vara att skattehöjningar för dem som arbetar skulle kunna minska efterfrågan och späda på den ekonomiska krisen.

    Mona Sahlin uppger att vänsterpartiet nu accepterar det ekonomiska regelverket, något som Lars Ohly inte vill kommentera.

    En vänsterpartiföreträdare som förefaller piggare på att kommentera är Uje Brandelius, sångare i popbandet Doktor Kosmos som fått en heltidstjänst som pressekreterare i partiet.
Han uppges få ”en fri roll i partiet” i syfte att ”hitta nya sätt” att nå ut med partiets budskap.

    I Expressen skriver Brandelius att till hans sysslor som pressekreterare hör att ”försöka ge väljarna en rättvisande bild” av vänsterpartiet. Han konstaterar även att för att få röster så handlar det ”lika mycket om väljarnas föreställningar om partiet som om partiets faktiska politik”.

    Detta har han förstås rätt i. Men för att vänsterpartiet på allvar ska framstå som berett att ta det ansvar regeringsmakt innebär, så krävs det att Brandelius partiledare Ohly tar bladet från munnen om den ekonomiska politiken. Alternativt lämnar över ledarskapet till någon annan.

    Andra skriver intressant om , , .

    fredag, november 28, 2008

    Nominera årets bästa blogg

    För ett tag sedan skrev jag om det lite märkliga fenomenet när människor – och ännu hellre medieföretag – plötsligt ”upptäcker” bloggar och presenterar det som något nytt. Den gången handlade det om Vecko-Revyn som i en tävling korade landets bästa bloggar.

    Via Dagens Media ser jag att Rix FM och Glocalnet arrangerat ett Blogg-SM där Sveriges bästa bloggare röstats fram.

    Och liksom i fallet med Vecko-Revyns tävling så är det inte direkt de bloggar som hör till de mest lästa på t ex Intressant.se som hamnat högst.

    Men inget ont i det. Det är väl bara kul att Rix FM och Glocalnet uppmärksammar bloggosfären. Och denna sfär är ju mångfacetterad nog att rymma en stor variation av bloggar.

    Glädjande nog har Björn Pedersen bestämt sig för att även i år arrangera tävlingen Årets politiska blogg, som jag själv hade äran att vinna för två år sedan. Förra året ställde jag inte upp i tävlingen utan agerade i stället valövervakare. Denna roll sköts i år av Erik Laakso.

    Den 1 december kommer nomineringarna att öppna, och de pågår fram till den 15 december. Den 16 december kan man börja rösta och omröstningen sker fram till den 28 december. Och så, den 1 januari 2009, presenteras vinnaren.

    Precis som förr är detta en amatörtävling där de enskilda människor som lyckats tränga sig fram genom bruset av professionella tyckare skribenter och politiker premieras.

    Jag återkommer med besked om mina nomineringar.

    Andra skriver intressant om , , .

    Det går (fortfarande) åt fel håll

    [UPPDATERAD] Samtidigt som Sveriges Radio rapporterar om ytterligare varsel på arbetsmarknaden, konstaterar Statistiska centralbyrån att Sverige befinner sig i en recession.

    Nordeas chefekonom Jörgen Appelgren säger i en kommentar till Ekot att arbetslöshet och vikande sysselsättning är en konsekvens av att tillväxten är dålig, att dystra omvärldsförhållanden gör att exporten går dåligt och i ljuset av det kommer investeringarna att bli svaga och negativa nästa år.

    Och det i ett läge där Långtidsutredningen menar att staten bör överväga ”ytterligare åtgärder för att fler ska stanna kvar längre i arbetslivet”. Annars kan det ge ”stora negativa följder för finansieringen av den offentliga välfärden och pensioner”.

    Långtidsutredningen ser det bland annat också som angeläget att verka för god anpassningsförmåga och för ökad konkurrens i ekonomin, samt verka för en global klimatpolitik.

    * * *

    PS: Även s-bloggarna Cattis Ullström och Alexandra Einerstam skriver om Långtidsutredningen.

    Andra skriver intressant om , , .

    Rörlig opinion och nygamla moderater

    Jag har skrivit det förr: upp- och nedgångar i opinionsmätningarna lång tid före valet är inte beständiga och vi lär få se både en och två rejäla svängningar i väljarstödet innan september 2010.

    Ändå är det förstås roligt att se att DN/Synovates novembermätning visar på en viss ökning i stödet för s jämfört med oktober.

    Vänsterpartiet som förra månaden fick ökat väljarstöd när partiet stängdes ute från en framtida rödgrön koalitionsregering drabbas nu av ett nästan lika kraftigt ras efter de senaste förhandlingsturerna mellan s, mp och v. Vänsterpartiet får 5,3 procent i mätningen, mot 7,4 i oktober – en statistiskt säker nedgång.

    Avståndet mellan de politiska blocken består och oppositionen har ett stadigt övertag med 54,1 procent av väljarstödet jämfört med 40,8 för Alliansen.

    Samtidigt visar ”en hemlig opinionsmätning för partierna” som SVT:s Aktuellt tagit del av att moderaterna tappar i förtroende för sin jobbpolitik. Socialdemokraterna får överlag fler positiva och färre negativa omdömen än moderaterna i undersökningen.

    Den inrikespolitiske kommentatorn Mats Knutson konstaterar att ”Det är uppenbart att både Reinfeldt och hans partikolleger har mycket kvar att göra” för att kunna utmana socialdemokraterna i frågor där s åtnjuter betydligt större förtroende.

    I helgen ska moderaterna bestämma riktning till 2010. Tidningen Fokus noterar att för moderaternas del handlar framtiden än så länge om minskade barngrupper på dagis, hårdare krav för flyktingar, skattebefrielse för miljöbilar, trygghetssystem som är färdigreformerade, ökat inflytande för offentliganställda och mer jämlik sjukvård. ”Tricket att vinna valet genom att attrahera socialdemokraternas traditionella väljargrupper ska upprepas”, skriver Fokus.

    Tidningen konstaterar också att de gamla moderaterna ”fortsätter att vara tysta”; inget prat om att skrota LAS eller slopa värnskatten får störa den kommande valrörelsen.

    Andra skriver intressant om , , .

    torsdag, november 27, 2008

    Vad tycker du egentligen?

    Jag känner att jag vill dela med mig av ett tips. Om du är i närheten av Kulturhuset i Stockholm de närmaste dagarna så rekommenderar jag ett besök på avdelningen Lava. Där visas just nu en mycket häftig installation från MR-delegationen.

    Det handlar om mänskliga rättigheter och de dilemman som uppstår när de krockar med varandra. Syftet är att på ett kreativt och roligt sätt få framförallt unga att tänka till när det gäller dessa dilemman, och jag tycker att man lyckats väldigt väl.

    Passa på att testa dig själv och dina värderingar! Installationen, eller vad det nu ska kallas, står bara kvar på Lava till och med den 30 november. Mer detaljer och öppettider hittas här.

    Andra skriver intressant om , , , .

    Wolodarski ska leda DN

    [UPPDATERAD] I dag kom beskedet att det blir Peter Wolodarski som tar över som politisk redaktör på DN och chef för ledarredaktionen.

    Även Dagens Media, Resumé, Journalisten och Medievärlden uppmärksammar detta.

    Tidigare i höst sades det att Heidi Avellan på Sydsvenskan skulle ta över efter Niklas Ekdal, men kort senare drog hon sig ur av privata skäl.

    Peter Wolodarski är en väldigt skicklig skribent och en driven opinionsbildare som också varit programledare i TV8. Född 1978 blir han rimligen en av de yngsta i tidningens historia att axla det politiska redaktörskapet.

    PS: Även SvD:s Per Gudmundson kommenterar, väldigt roligt, utnämningen: "Peter Wolodarski är rätt pojkvasker på rätt plats, om nu Bonniers mål är att skaka liv på ledarsidan".

    Andra skriver intressant om , , .

    Oroväckande passivitet

    I går avfärdade Mats Odell förslag om statligt stöd till renovering av miljonprogrammet. ”Det finns ingenting som säger att regeringen kommer att göra något på området, men jag tycker att det är viktigt att lyssna på förslagen”, sa Odell till Ekot.

    I dag föreslår Mona Sahlin på SvD:s debattsida bland annat en storsatsning på vidareutbildning, fem nya miljarder till kommunsektorn, samt höjd a-kassa. Gissningsvis finns det inget som säger att regeringen ämnar lyssna på det örat heller.

    Sahlin konstaterar att sedan den 1 september har drygt 40 000 personer varslats om uppsägning, och varje dag tillkommer nya varsel. Inte sedan 1990-talets djupa lågkonjunktur har varslen duggat så tätt.

    Hon skriver vidare att socialdemokraterna delar Konjunkturinstitutets bedömning att ekonomin måste stimuleras, och utesluter inte någon av de föreslagna åtgärderna åtgärder, som en tillfällig momssänkning, ökade pensionstillskott och höjda barnbidrag.

    Avslutningsvis slår Mona Sahlin fast att det just nu ser mörkt ut för svensk ekonomi och arbetsmarknad, ”Men genom att agera aktivt kan vi påverka utvecklingen”.

    Problemet är att tidigare nämnde Odell får medhåll av sin statsminister Fredrik Reinfeldt, som sagt att ”några snabba åtgärder inte är att vänta”. Med den attityden lär läget i landet bli betydligt värre innan det blir bättre.

    Andra skriver intressant om , , .

    onsdag, november 26, 2008

    Det går åt fel håll

    Jag skrev i går om allt fler oroande tecken på att utvecklingen i Sverige går åt fel håll. I dag visade Konjunkturinstitutets barometer över stämningsläget i Sveriges ekonomi en rekordlåg notering. Indikatorn föll med nästan åtta enheter till 71,6, den lägsta nivån sedan mätningarna började för tolv år sedan.

    Enligt KI är förväntningarna i det svenska näringslivet mycket pessimistiska. Sysselsättningen väntas minska på bred front när den pågående finanskrisen och konjunkturavmattningen sätter allt djupare och bredare spår. Över hälften av företagen räknar med att behöva minska personalstyrkan de kommande tolv månaderna. Inom byggindustrin förutses ”betydande nedskärningar”. Och då ska man vara medveten om att under perioden januari till och med oktober i år så har redan 3 497 byggjobbare varslats. Det kan jämföras med att det under hela fjolåret varslades 1 513 byggnadsarbetare, enligt uppgifter från Arbetsförmedlingen.

    Vanligtvis regeringstrogna Dagens Nyheters ledarsida skriver i dag att nu krävs ”flexibilitet och en del nytänkande”, samt att regeringen ”riskerar att låsa sig alltför hårt vid ett synsätt som inte gäller i dagens speciella krisläge”.

    Jag kan bara instämma.

    Andra skriver intressant om , , .

    Redaktörer gör karriär

    Nu är det kanske ingen nyhet längre, men det känns ändå kul att uppmärksamma att två av sommarens redaktionsmedlemmar från Almedalsbloggen nu hamnat högt upp på sina respektive partiers listor inför valet till Europaparlamentet.

    Zaida Catalán föreslås bli placerad på femte plats på miljöpartiets lista. Nu startar en beslutande medlemsomröstning som kommer att äga rum på webben och först i slutet av januari vet vi hur listan till slut ser ut. Zaida säger sig ha ambitionen att nå en position bland topp två.

    Dessutom föreslås Hanna Löfqvist av vänsterpartiets valberedning hamna så högt som på andra plats. Beslut om representanter fattas vid partiets EU-valkonferens 6-7 december.

    Grattis till er båda, så här långt!

    Andra skriver intressant om , , .

    tisdag, november 25, 2008

    Grattis Aftonbladet!

    [UPPDATERAD] I dag blev det klart att Aftonbladets ledarsida rekryterar "en av landets mest aktiva proffstyckare” (som Dagens Media uttrycker det), Katrine Kielos.

    Kielos är för närvarande chefredaktör på Dagens Arena. Hon har också skrivit för Expressens kultursida och är krönikör på Fokus, samt medverkat i otaliga tv-soffor och paneldebatter. Själv skrev jag en gång att "En av den unga socialdemokratins skarpaste hjärnor sitter i Katrine Kielos huvud". Och genom åren har hyllningarna fortsatt.

    Från och med årsskiftet blir hon nu alltså ledarskribent på Aftonbladet. En klockren rekrytering av tidningen förstås. Möjligen inte ett riktigt lika klockrent karriärdrag av Katrine, däremot. Resumés Linus Fermin konstaterar att "hon skulle kunna välja Aftonbladet när hon själv behagade". Nu eller om två år. Och hon tjänade mycket på att verka fritt, i allt från Arena till Fokus.

    Jag hoppas nu bara att Aftonbladet är kloka nog att låta Kielos vara Kielos, för att parafrasera ett uttryck jag misstänker att hon är välbekant med.

    * * *

    PS: Nu ser jag att Aftonbladets politiska chefredaktör Helle Klein själv kommenterat ovanstående på sin blogg. Hon passar också på att "brista ut i jubel" över att Eva Franchell, som just nu vikarierar på ledarredaktionen, blir fast medarbetare efter årsskiftet. Samtidigt meddelas att ledarskribenten Jesper Bengtsson efter många år som fast medarbetare väljer att från årsskiftet köra eget och arbeta som frilans, men kommer att fortsätta som krönikör på ledarsidan framöver. Det blir med andra ord en hel del förändringar på tidningens ledarsida.

    Andra skriver intressant om , , , .

    Varselrekord, passivitet och näringslivskritik

    Byggföretaget Skanska meddelade i dag att man varslar 3 400 anställda, varav 2 000 i Sverige. Det är det största varslet som lagts i byggsektorn hittills. Och det kan bli mer.

    Men trots att tiotusentals byggjobb är hotade är regeringen passiv, säger socialdemokraternas ekonomiske talesperson Thomas Östros.

    Östros hänvisar till att s föreslagit investeringsstöd för byggande av hyresrätter, ett ROT-program för renovering av bostäder och tidigarelagda infrastrukturinvesteringar. Han får medhåll från Skanskas ordförande Sverker Martin-Löf som beklagar att regeringens intresse för att lyssna på näringslivets representanter är så dåligt. Martin-Löf efterlyser åtgärder som stimulerar ekonomin, som satsningar inom byggsektorn, upprustning av miljonprogrammet, blocköverskridande överenskommelser inom energiområdet och infrastrukturprojekt.

    Och det kommer nu allt fler oroande tecken på att utvecklingen i Sverige går åt fel håll. I SEB:s senaste analys av det ekonomiska läget sägs nedgången i den svenska ekonomin fortsätta och rent av förvärras. Följden blir stigande arbetslöshet, fallande BNP och sänkt reporänta. Tidigast under år 2010 vänder det, tror SEB.

    Antalet personer som varslats om uppsägning uppgår hittills i november till 14 396 personer, enligt Arbetsförmedlingens statistik. I oktober var siffran 19 500, den högsta siffran sedan krisåren i början på 1990-talet.

    Mot den bakgrunden begär socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet gemensamt en hearing i riksdagen för att undersöka risken för total utslagning från arbetsmarknaden, för att Sverige går in i en ny 90-talskris och för att granska vilken beredskap – om någon – som regeringen har.

    Andra skriver intressant om , , .

    Idédebatten på det nya torget

    Socialdemokratiska studentförbundet ger nu ut en debattskrift om arbetarrörelsen och idédebatten. Vad har hänt under de senaste decennierna med våra forum för idédebatt och egen kunskapsproduktion, och var smids i dag socialdemokratins framtid?

    I skriften Från smedja till sambandscentral diskuterar aktiva socialdemokrater, forskare och debattörer arbetarrörelsens idédebatt förr och nu. Även Socialdemokratiska studentförbundets roll som forum för självständig ideologisk debatt tas upp, då och ett flertal av skribenterna har tidigare varit aktiva inom förbundet.

    Jag är själv en av skribenterna i boken, och är i hedrande sällskap av Håkan A Bengtsson, Bo Bernhardsson, Kajsa Borgnäs, Klas Gustavsson, Sverker Gustavsson, Morgan Johansson, Katrine Kielos, Enn Kokk, Ingemar Lindberg, Anne-Marie Lindgren, Olle Sahlström, Eric Sundström, Göran Therborn, Cecilia von Otter, Jenny Andersson, Göran Ericsson, Jorgen Hammarin, Camilla Lundberg Ney, Christer Skoglund, Per Sonnerby och Johan Wikström.

    Mitt bidrag har rubriken ”Idédebatten på det nya torget” och handlar om hur socialdemokratin – ända sedan den tidiga arbetarrörelsens pionjärer var ute och agiterade för nya, radikala idéer om allmän och lika rösträtt – alltid agerat där människor finns; på arbetsplatser, i samlingslokaler samt på gator och torg. Jag konstaterar att det socialdemokratin kan lära sig av sin historia är användbart även i den digitala världen. Våra folkvalda och andra representanter för arbetarrörelsen måste helt enkelt ta mer plats på de arenor som finns och som konsumeras av vanliga väljare.

    Vill du ha ett eget exemplar av ”Från smedja till sambandscentral” (för övrigt en kanonbra julklapp!) så skicka din beställning till debattskrift@s-studenter.se.

    Andra skriver intressant om , , .

    måndag, november 24, 2008

    Nu kan du få oväntat besök

    På en mejlinglista där socialdemokratisk företagarpolitik diskuteras kom i går en intressant inbjudan. En av ordförandena i socialdemokraternas rådslagsgrupp för jobb, riksdagsledamoten Luciano Astudillo, bjöd in sig själv till möten hemma hos nätverksmedlemmarna.

    Idén är egentligen allt annat än ny; i föreningslivets och den organiserade politikens barndom fanns inga egna lokaler eller möjligheter att hyra några. I stället samlades man hemma hos varandra och hade möten där. I inte minst amerikansk politik har detta levt vidare och på senare tid blivit en allt viktigare metod för redan frälsta att engagera vänner, grannar och arbetskamrater i kampanjarbetet.

    Astudillo skriver att förnyelsen av politiken och byggandet av ett hållbart regeringsalternativ ”kommer att kräva mycket fotarbete, många samtal och många möten för att återvinna väljarnas förtroende”, och uttrycker sin tro på att socialdemokratin ”behöver möta medborgarna på nya sätt”.

    Ett sådant sätt är alltså att boka ett datum, bjuda in vänner och bekanta som kan vara intresserade av att prata med en socialdemokratisk riksdagsledamot, diskutera politik och kan tänkas vilja engagera sig. På dessa möten erbjuder sig Astudillo att berätta hur han och rådslagsgruppen ser på framtidens jobb och entreprenörskap, samtidigt som han får en möjlighet ta med sig synpunkter från de inbjudna.

    Själv välkomnar jag detta grepp – stilpoäng till Luciano Astudillo. Och jag tänkte passa på att höra mig för här i läskretsen om det finns ett intresse för att ses hemma hos mig för ett sånt här möte. Ni bör i så fall åtminstone överväga att rösta socialdemokratiskt i nästa val – utan att vara inbitna partiaktivister. Anmäl intresse till promemorian snabel-a gmail punkt com.

    För mer info om nätverket Entreprenör (s), kontakta L-O Pettersson.

    * * *

    PS: Apropå kampanjmetoder så skriver Anna Ardin tänkvärt om sina erfarenheter från valstugor och vikten av att börja anställa oliktänkare inom partiet.

    Andra skriver intressant om , , .

    söndag, november 23, 2008

    Blockpolitiken och alternativen

    [UPPDATERAD] Enligt TV4:s och Novus väljarbarometer för november rasar stödet för socialdemokraterna. Partiet tappar hela 3,6 procentenheter. Samtidigt ökar stödet för moderaterna och det rödgröna övertaget i opinionen fortsätter att minska.

    Värt att notera är att den stora vinnaren i mätningen förefaller vara miljöpartiet som nu är det tredje största partiet.

    Novus opinionsexpert Arne Modig analyserar de senaste siffrorna på Politikerbloggen. Modig skriver att undersökningen visar att ”man bör vara försiktig med att utesluta möjligheten av framtida, snabba förändringar” och att man inte heller ska tro att eventuella fortsatta förändringar ”nödvändigtvis kommer att gå i samma riktning” som de förändringar man ser just nu. Den ökade rörligheten i väljarkåren innebär nämligen att framtida förändringar också kan ta en annan riktning.

    Jag vill påminna om vad många politiska bedömare skrev när socialdemokraterna låg på rekordhöga opinionstal för inte allt för länge sedan; det enda vi vet med säkerhet är att detta inte är beständigt och att vi lär få se både en och två rejäla svängningar i väljarstödet innan valet 2010.

    Mot den bakgrunden känns det nu mer relevant att granska de politiska alternativen snarare än den skiftande opinionen. Niklas Ekdal skriver tänkvärt i DN om att Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin delar en personlig erfarenhet: ”att ha stora delar av partiet emot sig”.

    Ekdal konstaterar att trots övertaget i opinionsmätningarna ”får den socialdemokratiska ledningen en svettigare resa till valet 2010 än moderaterna”; bevisbördan när det gäller regeringsduglighet ligger nämligen helt och hållet på vänsterblocket, vilket Ekdal beskriver som ”en ny situation i svensk politik”.

    I SvD analyserar de politiska veteranerna Lars Stjernkvist (s), Mats Einarsson (v) och Lennart Olsen (mp) den rödgröna regeringsdugligheten och förutsättningarna för s, mp och v – i någon eventuell kombination – att faktiskt bilda regering. Enligt Stjernkvist så är det vänsterpartiets ”förhållningssätt till makten” som ligger i vägen. Miljöpartiet däremot, menar han, ”har landat i analysen att regeringspolitik och partipolitik måste hänga ihop”.

    Mats Einarsson menar dock att om vänsterpartiet hamnar i det parlamentariska läge att de kan bilda regering, ”då tar man sitt ansvar”. Han medger att för fyra år sedan var inte v beredda att sätta sig i en reell diskussion om regeringssamverkan men hävdar att ”i dag är vi det definitivt”.

    För miljöpartiets del är en s/mp-regering målet. Enligt Lennart Olsen blir det ”säkert” svårare att locka mittenväljare om vänsterpartiet bjuds in i samarbetet, och det skulle jag tro att han har rätt i. Samtidigt har nog tyvärr också rätt i att socialdemokraterna och miljöpartiet antagligen inte räcker till för att få egen majoritet.

    SvD:s Göran Eriksson påminner (ej på nätet) om att Mona Sahlin i oktober medgav att samverkan med vänsterpartiet skulle göra samarbete över blockgränserna svårare. ”Hittills har det varit svårare för vänsterpartiet att tycka att blocköverskridande lösningar är bra”, uppgav Sahlin då.

    Paradoxalt nog är detta en uppfattning som Ohly delar med Fredrik Reinfeldt, som kanske mer än någon annan värnar om stenhård blockpolitik – i syfte att undergräva socialdemokratins särställning i svensk politik.

    * * *

    PS: För övrigt fortsätter Reinfeldt få kritik från håll som en moderat statsminister knappast är van vid. I Ekots lördagsintervju krävde Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström att regeringen ingriper för att rädda den krisande marknaden.

    Bäckström gör bedömningen att BNP kommer att sjunka nästa år och att Sverige därmed går in i en recession. Lågkonjunkturen fortsätter och den finansiella krisen fortsätter att påverka svensk ekonomi, med risken att allt fler företag slås ut och arbetslösheten ökar.

    Och Expressens politiska chefredaktör Anna Dahlberg utfärdar en varning för moderaternas chefstrateg Per Schlingmann. Hon skriver att Schlingmann har ”höjt sitt fuktiga finger i luften och kommit fram till att det blåser blågula vindar”, och slår fast att ”Det vore för sorgligt om moderaterna - just som regeringen har börjat vinna folkets förtroende - skulle börja ägna sig åt blågul populism”.

    Andra skriver intressant om , , .

    fredag, november 21, 2008

    En ny strukturomvandling

    I feta rubriker i tidningarna har gårdagen beskrivits som en svart dag för den svenska industrin. Sandvik varslade 1 040 anställda i Sverige, husvagnstillverkaren Kabe varslade 71, vitvarujätten Electrolux 51, verktygstillverkaren Seco Tools 90, plåtföretaget Lindab 80 och värmepumptillverkaren Thermia 31 anställda, för att bara nämna några exempel. Hittills i november har företag i Sverige, merparten inom industrin, varslat över 11 000 personer om uppsägning.

    Via Erik Laakso ser jag att socialdemokraterna och miljöpartiet tagit fram ett framtidsdokument kallat ”Industri 2.0” som kan laddas ned här. I ett antal punkter lägger partierna förslag om hur politiken i samverkan med industrin ska kunna värna jobb och tillväxt, samtidigt som Sverige ska vara ledande som miljönation.

    Och det är förstås ingen dålig ansats. Innehållsmässigt är det egentligen inte så mycket nytt som föreslås, och som Laakso påpekar är flera punkter mer av symbolisk betydelse.

    Det är välkommet med offensiva satsningar på miljöteknikområdet och för att skynda på omställningen till klimatsmart produktion. Men vad jag saknar är en reell insikt om vad de rekordstora varslen inom industrin egentligen innebär.

    Hans Tydén, arbetsmarknadsanalytiker på Arbetsförmedlingen, säger till Ekot att den snabba ökningen och totala omfattning av varsel är helt unik. ”Det är som vi ser det den allvarligaste, näst efter 90-talskrisen på svensk arbetsmarknad”, säger Tydén.

    Detta kan inte enbart förklaras av en internationell finanskris och lågkonjunktur. Vad vi ser är en strukturomvandling där många av de industrijobb som nu försvinner sannolikt är borta för gott. Till Metro säger Pontus Braunerhjelm, professor i nationalekonomi vid KTH, att många av industriföretagen lär ställa om mot tjänsteproduktion, och tar Ericssons utveckling som gott exempel. ”Svenska företag har varit jätteduktiga på att ställa om och modernisera sitt utbud, det är därför de fortfarande är stora”, menar Braunerhjelm, och tillägger att företagen ”måste fortsätta att återuppfinna sig själva”.

    En sådan ”återuppfinning” kan vara omställningen till miljöteknik, i enlighet med vad s och mp skisserar. Men sannolikt krävs det också investeringar i omskolning och kompetensutveckling för att fler människor ska kunna beredas jobb inom tjänstesektorn. En färsk konjunkturprognos från branschorganisationen Almega indikerar att den flexibla, kunskapsintensiva tjänstesektorn är både lösningen på lågkonjunkturen och sättet för svensk ekonomi att jobba sig in i framtiden.

    När prognosen presenterades häromdagen så konstaterades för övrigt att medan varslen duggar tätt inom den traditionella svenska industrin råder det brist på arbetskraft inom den kunskapsintensiva tjänstesektorn. Och trots det så har de senaste fem åren tjänsteproduktionen ökat mer än varuproduktionen i Sverige. Denna utveckling måste ett rödgrönt samarbete med regeringsambitioner ta på allvar.

    Andra skriver intressant om , , .

    torsdag, november 20, 2008

    En utmaning som kvarstår

    [UPPDATERAD] I veckans nummer av tidningen Broderskap skriver jag om de som går på gatorna utan egna hem, en fast plats att gå till och sova om nätterna. Jag konstaterar att socialdemokratin har länge trott på sin egen framgångssaga om att hemlöshet tillhör den mörka historien och att ingen i dag står utanför välfärdssamhället. Faktum är dock att hemlösheten är ett reellt samhällsproblem som fortfarande kräver insatser.

    * * *

    Metro skriver i dag att Ungdomsjouren i Stockholm nu lägger fram en ny rapport för stadens socialnämnd där det bland annat framgår att ensamma barn lever på gatan sedan deras familjer fått beslut om avvisning från Sverige.

    Andra skriver intressant om , , .

    onsdag, november 19, 2008

    Den bästa julklapp du kan ge

    Det börjar närma sig jul igen, åtminstone om man ska tro på julskyltningen på stan och annonserna i tidningen. Som en service till er läsare kommer här ett ödmjukt förslag om den bästa gåva någon kan ge:



    Och nej, jag föreslår inte att ni ska ge bort era inre organ inslagna i färggrannt papper. Men ni kan alltid anmäla er till donationsregistret, fylla i ett donationskort som finns att hämta på Apoteket och vårdcentraler - och informera era närstående om ert beslut.

    Andra skriver intressant om , , .

    tisdag, november 18, 2008

    Vem eller vilka har valt Marita Ulvskog?

    I helgen spikade socialdemokraterna sina valsedlar till Europaparlamentsvalet i juni. Detta uppmärksammades på Expressens ledarsida. De senare ställde den relevanta frågan vem som valde att just Marita Ulvskog skulle toppa listan, och svarade att det gjorde Mona Sahlin.

    ”Formellt var det partiets så kallade förtroenderåd som beslutade om namnen på valsedeln”, skriver Expressen, men tillägger att ”i praktiken var det Mona Sahlin som fällde avgörandet”. Man konstaterar att socialdemokraterna därmed befäster sin ställning ”som ett av våra mest toppstyrda partier”.

    I det här fallet kan jag bara instämma. Beredningen av hur denna viktiga lista har gått till är ett skämt.

    Redan den 1 oktober skrev s-bloggaren Catti Ullström om ”Nomineringsprocedurer som ingen förstår och plötsligt har valberedaren valberett klart och föreslår sig själv som listetta”.

    Som Ekot tidigare rapporterat så har den avgående partisekreteraren i två folkomröstningar röstat nej till både svenskt EU-medlemskap och medlemskap i EU:s valutaunion. Detta tycker jag är problematiskt i sig. Ulvskog har därmed i två principiellt viktiga frågor gått emot den socialdemokratiska partilinjen. Ska hon då verkligen toppa listan över vilka socialdemokratin vill se sig representerade av i Europaparlamentet?

    Men det finns fler invändningar att göra mot listan. Jag noterar till exempel att Dagens Arbete väljer att beskriva det som att ”IF Metall har fem namn” valsedeln. Jag har absolut inget att invända emot att det finns människor med erfarenhet av fackligt arbete på listan. Men de bör vara medvetna om vad det är de representerar om de tar plats bland de folkvalda i Bryssel och Strasbourg, och det är knappast IF Metall.

    Det finns många olika sätt att se på representativitet. Man förväntas som folkvald vara lojal mot sin partigrupp, sitt parti i stort, sin valkrets och sina väljare. Facklig tillhörighet brukar dock inte betraktas som en faktor i sammanhanget.

    Jag har flera gånger tidigare uttryckt min förhoppning att EU-frågor ska tas på större allvar i Sverige och inte minst inom socialdemokratin. Sammansättningen av valsedeln till Europaparlamentsvalet nästa år tyder på att vi fortfarande har en bit att gå.

    * * *

    PS: Själv kommer jag att kryssa för Åsa Westlund. Stöd hennes kandidatur på Facebook!

    Andra skriver intressant om , , , .

    måndag, november 17, 2008

    Hur djup blir krisen?

    [UPPDATERAD] I förra veckan arrangerades en extra riksdagsdebatt med anledning av det snabbt ökande antalet varsel på den svenska arbetsmarknaden. Regeringen uppgav då att man gör allt i sin makt för att hjälpa varslade arbetare, men att företagen också har ett ansvar. Man fick dock mothugg från oppositionen som menade att Alliansens jobblinje inte räcker.

    Och oppositionen får stöd. Inte oväntat från LO, men också från Svenskt Näringsliv och Företagarna som anser att regeringens budget för 2009 inte är tillräcklig för att möta kraftigt ökade varselantal. LO-ekonomerna vill se flera miljarder kronor extra till arbetsmarknadspolitiska åtgärder, för att förhindra en arbetslöshet som ser ut att bli värre än vad fackförbundet befarade för bara några veckor sedan.

    ”Den här budgeten är framtagen innan krisen slog till. Det räcker inte med att hålla det finansiella systemet under armarna utan regeringen behöver lägga om sin ekonomiska politik och föra en mer expansiv finanspolitik”, säger Stefan Fölster, chefekonom på Svenskt Näringsliv.

    Och i helgen tog Fölster till orda på DN debatt tillsammans med sin chef Urban Bäckström. De skrev då att arbetslösheten kan växa snabbt med så mycket som 100 000 personer, och efterlyste en aktiv statlig finanspolitik där regeringen släpper loss reformer och offentliga jobb för cirka 50 miljarder det närmaste året. Statsmakterna måste helt enkelt reagera nu för att inte krisen ska förvärras, enligt Svenskt Näringsliv.

    I SvD i dag (ej på nätet) refereras det för övrigt också till Svenskt Kvalitetsindex barometer över utvecklingen i den svenska ekonomin. Sedan våren 2008 har allmänhetens syn på ekonomin fallit, och indexet ligger nu på en låg lågkonjunkturnivå.

    Här behövs krafttag, och hittills tyder inget på att regeringen verkar vara beredd att ta några sådana.

    * * *

    PS: Sedan ovanstående skrevs så har regeringen skrivit ner tillväxtprognoserna för Sverige och varnar i praktiken för recession. I bästa fall sägs Sverige kunna klara 2009 med en tillväxt på 0,1 procent. Men i värsta fall kan det bli en negativ tillväxt på 1,2 procent. Anders Borg räknar med att arbetslösheten ökar och varnar för så höga tal som 9,2 procent 2010.

    Socialdemokraternas ekonomiske talesman Thomas Östros konstaterar att Borg backar från sina prognoser men inte från sin politik. På onsdag beslutar riksdagen om ramarna för budgeten men den är helt tom på åtgärder om jobben, säger Östros och kräver att riksdagen säger ja till socialdemokraternas stimulanspaket på 17 miljarder kronor.

    Andra skriver intressant om , , , .

    söndag, november 16, 2008

    Politik är en fråga om förtroende

    Det blåser allt snålare om Mona Sahlin. I veckan som gått så har hon fallit från förra årets andraplats till plats 6 i tidningens Fokus rankning över landets 100 mäktigaste. Och enligt en Sifoundersökning beställd av pr-byrån Westander så känner bara 33 procent av svenskarna störst förtroende för Mona Sahlin som statsminister, medan 55 procent känner störst förtroende för Fredrik Reinfeldt.

    Jämfört med en tidigare mätning i april i år är det ett ras på 8 procentenheter och en statistiskt säkerställd nedgång. Det är den lägsta siffran sedan Sahlin valdes till socialdemokraternas partiledare i mars 2007, uppger Aftonbladet.

    Samtidigt fortsätter Allianspartierna att knappa in på oppositionens försprång. På en månad har gapet minskat fyra procentenheter, visar SvD/Sifos novemberbarometer.

    Störst uppgång av regeringspartierna har moderaterna med 1,2 procentenheter. Jämfört med motsvarande mätning i oktober har socialdemokraterna i novembermätningen minskat med 2,9 procentenheter och hamnar på 39,6. Så låga tal har partiet inte haft på två år.

    Allt detta är förstås allvarligt. Och jag noterar att många, inklusive Aftonbladets Lena Mellin, skyller opinions- och förtroenderaset på ”de mycket oklara beskeden om hur socialdemokraternas regeringsalternativ ser ut”. Men då borde rimligen vänsterpartiet fått en del av det väljarstöd som socialdemokraterna förlorat. I stället sjunker även v i den senaste mätningen.

    På socialdemokraternas förtroenderåd i helgen uppgav Mona Sahlin att det just nu förs diskussioner om vänsterpartiet kan ställa upp ”på den ansvarsfulla ekonomiska politik” som både s och mp ser som självklarheter. Hon beskrev samtalen som en konstruktiv dialog och sa att hon kände sig riktigt optimistisk: ”När vi är framme vid sommaren 2010 kommer samarbetet och de här turbulenta veckorna att ha varit värt all ansträngning”, lät Sahlin meddela, och tillade att ”Då ska vårt alternativ vara glasklart och övertydligt”.

    Problemet är att det är drygt ett och ett halvt år kvar till dess och oppositionen har inte råd att tappa greppet om opinionen nu. Det saknas knappast politikområden där Alliansen fått välförtjänt kritik för sitt aktiva eller brist på agerande. Här måste nu de rödgröna, och inte minst Mona Sahlin själv, vara glasklara och övertydliga redan nu om man ska kunna vinna 2010.

    Andra skriver intressant om , , , .

    fredag, november 14, 2008

    Varken vilja eller mognad

    Jag förefaller ha haft rätt i det jag skrev för ett tag sedan om att vänsterpartiet gör bäst i att inta en konsekvent oppositionsroll i svensk politik. Trots hot om extraval om man inte får sitta med i en s/mp-regering, så visar nu Lars Ohly åter att hans parti vare sig är moget eller förefaller ha någon genuin önskan att axla regeringsansvar.

    Detta demonstrerade han tydligt vid en pressträff i tisdags, då han slog fast att ”fler måste betala mer skatt, inte bara de rika. De är inte tillräckligt många för att betala för välfärden.” Alltså, som DN konstaterar, skattehöjningar över hela skalan, också för dem med låga inkomster. Därmed stängde Ohly dörren för möjligheten att locka nödvändiga medklassväljare att rösta rödgrönt. Och Alliansen skrattar hela vägen till valurnorna.

    De senaste dagarna har vi kunnat läsa om fördjupad splittring i oppositionen och att s och mp bromsar samarbetet. Och det handlar alltså inte om några politiska motsättningar mellan just s och mp (även om sådana självklart finns), utan om vänsterpartiets hopplösa kompromisslöshet.

    Enligt uppgift har nu samtalen mellan socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet avbrutits på grund av att man – läs vänsterpartiet – inte lyckats enas om grunderna för den ekonomiska politiken. V:s syn på det ekonomiska regelverket med budgettak, överskottsmål och självständig riksbank är helt enkelt inte kompatibel med de andras.

    Helt stängd är nu inte dörren, utan samtalen förs nu upp på partiledarnivå. Personligen har jag dock svårt att se att det kommer att leda någonstans. Som SvD:s Göran Eriksson konstaterar så har Mona Sahlin fått löpa ”ett opinionsmässigt gatlopp” efter att hennes ursprungsplaner om ett fördjupat samarbete mellan s och mp havererade. Eriksson tillägger att ”Skadan blev större eftersom den rödgröna röran mixades under en akut finanskris, när många väljare söker trygghet och stabilitet”.

    I efterhand så förefaller Sahlins största misstag i den här härvan varit att hon backade från sitt ursprungliga uttalande att dörren är stängd för vänsterpartiet, även om de vid ett senare tillfälle skulle ompröva sin ansvarslösa ekonomiska politik. Lars Ohly har tydligt visat att någon sådan omprövning inte är aktuell.

    Andra skriver intressant om , , .

    torsdag, november 13, 2008

    Mingel med makten

    [UPPDATERAD] Efter tal av och panelsamtal mellan Bo Lundgren, Ove Joanson (styrelseordförande för Sveriges Radio, men uppenbarligen inte mäktig nog att förtjäna en post på makthavarlistan) och Katrine Kielos bjöd Fokus på mingel. Jag såg en mängd mer eller mindre kända ansikten i vimlet, däribland Prime PR:s Fredrik Andersson, legendarer som Åke Ortmark och riksdagswannabes som Jimmie Åkesson. Dessutom andra bloggare som Mark Klamberg, Johanna Graf och Fredrik Wass. Och förstås en himla massa andra. Ledsen att jag inte namndroppar er alla.

    * * *

    PS: Här kommer ett filmklipp från gårdagens övning:



    Andra skriver intressant om , , .

    Mäktigast i Sverige

    Mitt under en global finanskris så kändes det symptomatiskt att inledningstalaren på Fokus temakväll om Sveriges främsta makthavare var Riksgäldens chef, och numera Carnegiebankdirektören, Bo Lundgren. Att han sedan också har en bakgrund som moderatledare föreföll i sammanhanget inte riktigt lika relevant. Förra året fanns han överhuvudtaget inte med på Fokus lista över de 100 mäktigaste i Sverige. Nu återfinns han på plats 80.

    Första gången makthavarlistan presenterades så fanns Ulrica Schenström med på 17:e plats, trots att hon bara dagar innan tvingats lämna jobbet som en av statsministerns närmaste förtrogna. Det var väl antagligen den bästa illustration man kunnat önska över hur bräckligt fundamentet för en människas maktposition kan vara. Faktum är att jag då undrade var Schenström skulle hamna när Fokus uppdaterade sin lista, om hon då skulle finnas med överhuvudtaget. Det gör hon upplysningsvis inte.

    Och helt i linje med öppningstalaren så toppades årets maktlista av finansminister Anders Borg. Hans chef, statsminister Fredrik Reinfeldt, hamnade först på 2:a plats. Kanske kan det förklaras av att hans makt under året som gått undergrävts av dykande opinionssiffror, bristfällig hantering av FRA-frågan samt sprickan inom Alliansen om könsneutrala äktenskap. Men ett moget agerande under finanskrisen i kombination med Mona Sahlins krumbukter i fråga om samarbetspartner har samtidigt gett Reinfeldt en starkare ställning än på länge. Inte starkare än Borgs dock, om man ska tro på Fokus.

    Sahlin själv hamnade den här gången på 6:e plats, vilket inte kan beskrivas som något annat än ett katastrofalt ras från förra årets plats 2.

    Tittar man sedan på andra förändringar på makthavarlistan jämfört med år 2007 så kan man notera att Maud Olofsson stigit något från plats 6 till 5, medan Jan Björklund ökat från 7:e till 3:e plats.

    Bland de 29 nykomlingarna på Fokus lista märks HG Wessberg (plats 12) och Jonas Bonnier (plats 33). Bland förlorarna som rasat ut från listan märks Nalin Pekgul, Göran Persson, Lars Leijonborg och Erik Ullenhag.

    Totalt finns nu 6-700 namn med i Fokus samling av svenska makthavare. Vem som helst kan lägga till och redigera poster, och jag hoppas att fler tar chansen att göra detta. Makthavare.se är unik som wiki genom sin tydliga inriktning – men den förtjänar en mer aktiv läskrets.

    Andra skriver intressant om , , , .

    måndag, november 10, 2008

    Apropå personval...

    ...och vikten av att varje folkvald riksdagsledamot borde ha ett starkare personligt mandat och en högre grad av ansvar än i dag, som jag skrev om häromdagen, så ser jag att Riksbankens Jubileumsfond tillsammans med riksdagen bjuder in till ett seminarium om forskning om partikulturer, arbetssätt och partidisciplin. Detta hålls på onsdag den 19 november.

    Där kommer statsvetarna Magnus Isberg och Katarina Barrling Hermansson att tala om sin forskning.

    Tyvärr är bara riksdagstjänstemän samt ledamöter inbjudna, men att döma av besöksstatistiken så är ni rätt många sådana som läser min blogg.

    Andra skriver intressant om , , .

    söndag, november 09, 2008

    Vad vi kan lära av USA

    TT skriver, vilket bland annat DN plockat upp, att svenska valstrateger det senaste året har åkt i skytteltrafik till USA för att lära av Barack Obamas framgångsrika valkampanj.

    Också många svenska pr-konsulter har i år följt den amerikanska presidentvalskampanjen intensivare än någonsin. ”Många är ivriga att kopiera”, säger Niklas Nordström på Prime PR till Dagens Media.

    Och förklaringen till framgångarna sägs inte vara användningen av webbsidor, Facebook, mejl och sms i sig, utan samspelet som skapats mellan gräsrötterna och ”nätrötterna”. Detta har jag varit inne på tidigare.

    Karlo Marcelo, valsociolog vid forskningsinstitutet Circle i Washington och specialist på ungdomsväljare, menar dock att det faktum att en av Facebooks grundare var mycket aktiv i Obamakampanjen bidrog till att Facebook ändå var en stor del av förklaringen till kampanjens stora gräsrotsengagemang.

    Till Dagens Media sa socialdemokraternas kommunikationschef Carina Persson nyligen att hon var övertygad om att folkrörelsekampanjerna kommer att spela större roll än tidigare val. ”Revolutionen på nätet gör att betalda medier ännu mer än förut bara blir ett stöd i kampanjen”, menade hon.

    Som tidigare påpekats så har, trots ett gräsrotsarbete av sällan skådat slag, Obamas kampanj varit enormt toppstyrd. Inflytande över politiken har det inte varit tal om. Frågan är hur detta låter sig översättas till svenska förhållanden. Hur länge till kan exempelvis svenska riksdagspartier praktiskt taget utan insyn finansiera sitt kampanjarbete, bereda turordningen på valsedlarna och i slutna rådslag och arbetsgrupper forma sina politiska dagordningar?

    Tidigare har det sagts att de borgerliga haft ett försprång på nätet i och med att framförallt traditionella socialdemokratiska väljare inte är uppkopplade i lika hög grad som andra. Men en ny rapport från Uppsala universitet visar utbildningsnivå har förlorat sin betydelse för hur mycket vi använder internet. Tidigare låg universitetsvärlden i framkant, men nu har resten av befolkningen kommit i kapp. Rapporten visar också att genomsnittssvensken nu tillbringar så mycket som 18 timmar på nätet varje vecka.

    Andra skriver intressant om , , .

    Unga väljare röstar rödgrönt

    Expressens Anna Dahlberg har låtit Sifo bryta ner den senaste opinionsmätningen till gruppen unga väljare mellan 18 och 29 år. Det visade sig då att gapet mellan oppositionen och allianspartierna är svindlande 27,1 procentenheter. De rödgröna partierna stöds av hela 61 procent av de unga väljarna, och Alliansen bara av 33,9 procent.

    Dahlberg påpekar att moderaternas sviktande stöd i denna grupp är särskilt anmärkningsvärt. Historiskt sett brukar nämligen moderaterna i framgångsperioder ha stark dragningskraft på unga.

    Det här är förstås en möjlighet för Mona Sahlin och de andra inom oppositionen. Opinionsstödet för s, mp och v var som högst när FRA-debatten fortfarande pågick på allvar och regeringen stod för en linje som definitivt inte uppskattades av unga väljare. Anna Dahlberg konstaterar också att kd är ett problemområde för Alliansen i förhållande till de unga. ”Med kristdemokraterna i regeringen är det svårt att övertyga i rollen som avantgarde”, skriver hon och tillägger att ”Även om kd tvingas på reträtt gång på gång förblir partiet en bromskloss i frågor som jämställdhet och homosexuellas rättigheter”.

    FRA-frågan är definitivt inte avgjord än. Fortfarande är det den gamla signalspaningslagen från i somras som kommer att träda i kraft den 1 januari. De så omdiskuterade ”kompletteringarna” med 15 punkter för stärkt integritetsskydd kommer troligen inte att tas upp i riksdagen förrän sent i vår. Fram till dess kommer Försvarets underrättelsenämnd att ha ansvar för kontrollen av FRA.

    I den här frågan har inte socialdemokraterna råd att vackla. Beskedet måste vara glasklart att lagen rivs upp vid ett regeringsskifte 2010.

    Sahlin kan heller inte kosta på sig partitaktiskt schabbel i fråga om könsneutrala äktenskap. När frågan nu kommer upp i riksdagen så måste helt enkelt de partier som är principiellt överens klara av att enas om en linje. Efter ett maktskifte finns ju sedan alla möjligheter att bättra till äktenskapsbalken om man inte förmår att nå ända fram just nu.

    Andra skriver intressant om , , .

    lördag, november 08, 2008

    Ohly hotar med extraval

    Jag skrev tidigare i dag att vänsterpartiet egentligen inte torde ha så mycket att vinna på ett organiserat samarbete med s och mp, och kanske snarare borde inrikta sig på att fortsätta utveckla sin konsekventa oppositionsroll.

    Men i Ekots lördagsintervju hotade Lars Ohly med att vänsterpartiet kommer att tvinga fram ett nyval om inte Mona Sahlin släpper in v i ett regeringssamarbete efter nästa val.

    Ohly betonade att han aldrig kommer att acceptera en regering bestående av enbart socialdemokraterna och miljöpartiet. Och som ”en sista option” är v beredda att ta ett extraval om partiet ”förödmjukas offentligt i regeringsförhandlingarna”, uppgav han.

    Enligt Lars Ohly är han och Mona Sahlin överens om att de har två veckor på sig att klara ut om vänsterpartiet ska delta i gemensamma arbetsgrupper med socialdemokraterna och miljöpartiet. Grupperna ska börja arbeta i december, är det tänkt.

    Personligen ser jag helst ett fördjupat samarbete mellan s och mp utan v, men efter den senaste tidens ras i opinionsmätningarna så är kanske det mest taktiska att låta vänsterpartiet få delta i samtalen. Vilka som faktiskt kan tänkas bilda regering efter valet 2010 återstår dock att se.

    Andra skriver intressant om , , .

    Lät väljarna välja

    Personvalsspärren sänks och förtroendet för statsministern ska prövas efter varje val. Det blir resultatet när grundlagsutredningen nu förefaller vara överens, uppger SvD.

    Allianspartierna och mp har en författningspolitisk överenskommelse och de ”har velat se framsteg på det här fältet”, säger riksdags- och grundlagsutredningsledamoten Henrik von Sydow (m) till DN.

    Hittills har det krävts 8 procent i riksdagsvalet för att personkryssen ska räknas. I stora valkretsar som Stockholm har det varit nästintill omöjligt att bli personvald. Nu föreslås alltså spärren sänkas till 5 procent, densamma som i kommunal- och landstingsvalen.

    Personligen välkomnar jag detta, och håller tummarna för att socialdemokraterna inte ska sätta sig emot förslaget. Tidigare har ju som bekant signalerna från partisekreterare Marita Ulvskog tytt på en stor skepsis mot personval överhuvudtaget. Nu när hon är på väg att sluta så sker förhoppningsvis en förändring.

    Jag menar att varje folkvald riksdagsledamot borde ha ett starkare personligt mandat och en högre grad av ansvar än i dag. För att det ska bli möjligt måste väljarna få större inflytande över vilka representanter man utser att stifta lagar och ha den högsta politiska makten.

    Det betyder självklart inte att partierna spelar ut sin roll. Att en person kandiderar för ett visst parti säger ju självklart en hel del om hennes eller hans värderingar och åsikter. Men inom alla partier finns ju en viss spännvidd i fråga om ställningstagande i olika sakfrågor. Själv skulle jag exempelvis ha väldigt svårt att tänka mig att rösta på socialdemokraterna i valet till Europaparlamentet om listan helt dominerades av EU-motståndare. Fanns det däremot en eller ett par kandidater på listan med en rimlig chans att bli inkryssade, med uppfattningar som låg närmare mina – då skulle det kännas lättare.

    Den uppgörelse som grundlagskommittén nu enats om sägs dessutom innebära att en omröstning om statsministern kommer att ske per automatik efter ett val. ”Det blir en kontrollmekanism”, uppger en person med insyn i förhandlingarna för SvD. ”Det blir ett sätt för den nya riksdagen att visa om den tolererar regeringen”, säger en annan källa.

    Andra skriver intressant om , , , .

    Den konsekventa oppositionsrollen

    Expressen rapporterade i går om en ny opinionsundersökning som tidningen låtit Demoskop göra, där väljarstödet för socialdemokraterna förefaller ha rasat från 44,9 till 39,1 procent. Enligt denna mätning minskar därmed gapet mellan blocken från 12,9 till 5,3 procentenheter.

    Också SvD uppmärksammar de nya siffrorna, liksom DN – dock ännu inte på nätet. DN nämner även en opinionsstudie från Skop där oppositionens övertag är 7,7 procentenheter jämfört med 8,5 i föregående mätning. Generellt förefaller fp, c, v och mp få starkare stöd i Skop än enligt Demoskop, medan s och m får svagare.

    Den samfällda analysen om förändringarna tycks vara att det sjunkande stödet för s är en reaktion på Mona Sahlins oklara besked om med vilket eller vilka partier socialdemokraterna vill regera. Demoskops vd Anders Lindholm säger till Expressen att orsaken till förändringarna i opinionen är ”de ekonomiskt oroliga tiderna, som gynnar den sittande regeringen och främst moderaterna, i kombination med mindre lyckade utspel från Mona Sahlin”.

    Svenska Dagbladets Pär Gudmundson skriver att medan den globala finanskrisen fick förtroendet för förtroendet för Fredrik Reinfeldt och den samspelta Alliansen att stiga, bars ”misstron mot kaoset i vänsterblocket /.../ av Mona Sahlin som en kvarnsten runt halsen”.

    Från andra håll höjs röster om att raset för socialdemokraterna är ett uttryck för en önskan om mer vänsterpolitik (oklart vad det skulle innebära).

    Men det är värt att notera att enligt Demoskop så går det tidigare starka stödet för s både till vänster och till höger. Både v och mp ökar, samtidigt som alla Allianspartier går fram något. Det tycks tala emot vänstervågsteorin.

    Och samtidigt läggs nu, enligt vad SvD erfar, det intensifierade samarbetet mellan s och mp på is tills det är bestämt om vänsterpartiet ska ingå i en eventuell koalitionsregering eller inte. Mona Sahlin uppges ha klargjort att hon tills vidare ”fryser” tillsättandet av arbetsgrupper.

    Jag har tidigare argumenterat för att vänsterpartiet egentligen inte har så mycket att vinna på att binda upp sig för ett organiserat samarbete med s och mp. Tvärtom ser deras väljare troligen helst att v fortsätter att bete sig som ett radikalt oppositionsparti snarare än som ett ansvarstagande regeringsalternativ.

    Även den kända vänsterdebattören Maria-Pia Boëthius instämmer i detta, och skriver att ”Om vänsterpartiet stannar utanför, och fritt framför helt andra lösningar, kan de tala fritt”.

    Det är förstås inte upp till mig att ge dem råd, men frågan är om Lars Ohly och hans väljare verkligen vill se v i regeringsställning. Jag tror ärligt talat inte det. Därför vore det sannolikt bäst om s och mp snarast fortsatte med arbetsgrupper och andra förberedelser för ett regeringsskifte 2010 – och överlåter den konsekventa oppositionsrollen åt vänsterpartiet.

    Andra skriver intressant om , , .

    fredag, november 07, 2008

    Naturreservat eller opinionsbildande kraft?

    Det har skrivits mycket om hur en viktig del av Barack Obamas framgångsrika presidentkampanj varit ett skickligt bruk av bloggosfären och sociala nätverkssajter. Tidningen Metro ägnar detta en hel del uppmärksamhet och försöker ta reda på hur de svenska politiska partierna jobbar med dessa medel för att engagera valarbetare och nå ut med sina budskap.

    Flera partisekreterare och andra som Metro talat med uppger att bloggosfären blir en allt viktigare politisk arena, och radar upp några exempel:

    Kristdemokraterna sägs ha skaffat egen inspelningsutrustning för att lansera filmer på YouTube.
 Folkpartiet planerar att satsa mer på reklam på internet och mindre i papperstidningar än tidigare val. 
Centerpartiet är hemlighetsfulla men säger sig satsa på bloggosfären i sin kommunikationsstrategi.
 Moderaterna bjuder regelbundet in till bloggträffar och har en pressekreterare med särskilt ansvar för bloggare.
 Miljöpartiet skickar ut bakgrundsinformation till utvalda bloggare när partiet gör ett utspel. Vänsterpartiet har nyanställt en person för att arbeta med bloggar, sociala medier och annan kommunikation på webben. Socialdemokraterna satsar på YouTube, seminarier och möten mellan ledande företrädare och bloggare.

    Det finns dock borgerliga röster som tvivlar på Allianspartiernas verkliga vilja och möjlighet att hantera det dubbelriktade kommunikationsinstrument som de sociala medierna är. Dick Erixon skrev exempelvis nyligen att han ”är tveksam till att de höga och mäktiga i partierna kommer att öppna sig för den flexibla, snabba och reaktiva miljö som interaktivitet på nätet innebär”, och tillägger att ”om partiledare, statsråd och kommunalråd håller sig borta, då blir alltihop bara ett enda stort fiasko”.

    Och Svenska Dagbladets PJ Anders Linder konstaterade i onsdags kväll att medan just då socialdemokraterna toppade sin webbplats med ett meddelande från Mona Sahlin som sa att hon ”välkomnar ett nytt USA”, kunde man hos moderaterna läsa om ”En ansvarsfull agenda för framtiden” (som handlade om Alliansens möte i Varberg fjorton dagar tidigare); hos folkpartiet att man vill gå över till euro, och på Alliansens webbplats berättades det om att ”Satsningar på nätet tryggar alliansseger 2010” (vilket syftade på en debattartikel i SvD inför Varbergsmötet).

    Moderaternas kommunikationschef Pär Henriksson har stolt beskrivit sitt partis satsningar på webben, vilket han beskrivit som ”en strategisk investering inför valrörelserna 2009 och 2010”. Henriksson konstaterade också att om man ska finnas i digitala miljöer ”måste man acceptera att man inte kan ha 100 procent kontroll över hur varumärket används”. Frågan är väl bara om moderaterna – eller något av de etablerade riksdagspartierna – verkligen är beredda att släppa den kontrollen.

    Johan Ulvenlöv på S-buzz hävdar att socialdemokraterna släppte kontrollen för flera år sedan. Han konstaterar att det ”Dagligen görs inlägg från hundratals socialdemokrater och tusentals kommentarer skrivs”, och att tro att en strategi som innehåller en mening om att ”partiet släpper kontroll” (som inte finns) bara är floskler.

    Ulvenlöv ifrågasätter också i vilken utsträckning Obama och hans kampanjfolk verkligen släppt kontrollen. I USA beskrivs tydligen kampanjen tvärtom som den mest disciplinerade i amerikansk historia. Rigorös planering sägs ligga bakom dörrknackningarna, telefonsamtalen, produktionen av klipp, scenarbete, konvent med mera. I Johan Ulvenlövs samtal med progressiva bloggare beskrivs Obamas budskapsmantra som stagnerande, bloggarna blev helt enkelt trötta på att få instruktioner från kampanjledningen om ”amplify this” och ”amplify that”.

    I Metro sägs bloggarnas påverkan på den politiska dagordningen i stora stycken vara outforskad mark.
 Henrik Oscarsson, docent i statskunskap vid Göteborgs universitet, säger till tidningen att ”Vi vet väldigt lite om bloggosfärens betydelse för opinionsbildningen”, och lämnar frågan öppen om den är ”ett naturreservat för intellektuella eller en verklig opinionsbildande kraft”.

    Jag antar att att det är upp till oss politiska bloggare att försöka besvara den frågan under den tid som återstår till nästa riksdagsval.

    Andra skriver intressant om , , .

    torsdag, november 06, 2008

    Rösta ja till kärleken

    [UPPDATERAD] Efter gissningsvis många, långa och tuffa förhandlingar mellan Allianspartierna och i regeringens inre kabinett så väljer man nu att låta riksdagen avgöra frågan om könsneutrala äktenskap, utan något egentligt regeringsförslag att ta ställning till.

    Det är en mycket ovanlig lösning – men sannolikt den enda politiskt hållbara. Ett alternativ hade förstås varit att göra som Olof Johansson i frågan om Öresundsbron, att det motsträviga partiets ordförande (i det här fallet kd:s Göran Hägglund) avgå som statsråd medan regeringssamverkan fortsätter.

    Hägglund skriver i SvD att han beklagar att regeringen inte kommit överens ”och därmed ytterligare manifesterat alliansens förmåga att lösa svåra frågor”, men att han ”hoppas och tror att alliansen fortsatt kan samarbeta väl”.

    TV4:s Lena Smedsaas
    betecknar beskedet som ”ett misslyckande för det borgerliga samarbetet”, och att ”Bilden av de fyra partiledarna som trivs så bra med varandra och är så ense har fått en rejäl törn”.

    HBT-sossen Alexandra firade att riksdagen nu äntligen ska få ta ställning till – och med största sannolikhet säga ja till – könsneutrala äktenskap genom att fria till sin älskade Åsa. Detta har även DN uppmärksammat.

    Det finns dock en del orosmoln. Oppositionen, i form av socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet, kommer ju som bekant att driva en egen linje i den här frågan – och räcker ut en hand till borgerliga riksdagsledamöter att rösta för det förslaget.

    Risken är dock stor att den utsträckta handen inte tas emot. Tidigare har ju borgerliga ledamöter sagt sig inte vara beredda att rösta på oppositionens motion. I stället vill de lösa frågan ”på eget initiativ”. Därmed kan vi få en situation där en klar riksdagsmajoritet för könsneutrala äktenskap inte förmår att ena sig om en gemensam linje.

    Erik Laakso skriver klokt att ”Den rätta lösningen borde vara att införa en civilrättslig samlevnadslag och plocka bort myndighetsutövningen från alla andra än de gemensamma myndigheter vi har”. Jag är av precis samma åsikt. För mig är samhällets oreserverade stöd till vuxna människors kärlek och önskan att få sin samvaro officiellt erkänd, lika viktigt som värnandet av religionsfriheten. Därför bör inte präster och andra religiösa samfunds företrädare tvingas att viga människor mot sin egen övertygelse. Och följaktligen bör därför vigselrätten, precis som annan myndighetsutövning, vara förbehållen lämplig myndighet.

    Men kan man inte få den man älskar så får man älska den man får, som det heter. Och i det här fallet så kan jag bara instämma med Alexandra i hennes uppmaning till alla partier: ”Oavsett vilken partifärg motionen för en könsneutral äktenskapsbalk har – RÖSTA JA TILL DEN! GÖR INTE DEN HÄR FRÅGAN TILL EN VI OCH DOM-FRÅGA!

    Det här är alldeles för viktigt för att göra till en politisk prestigefråga.

    Andra skriver intressant om , , .

    onsdag, november 05, 2008

    Obama och omvärlden

    På kort sikt så torde president Obama ha mycket goda möjligheter att komma tillrätta med USA:s mycket skamfilade rykte i Europa och övriga världen. Gratulationerna som nu lär överskölja honom från jordens alla hörn är nog verkligen hjärtliga och ärligt menade.

    Men precis som i fallet med hemmaopinionen så ställer detta också stora krav på lite längre sikt. Obama har ingen gedigen utrikespolitisk erfarenhet och måste nog se till att omge sig med goda rådgivare och utse en utrikesminister – kanske rent av en republikan – som verkligen förmår att leva upp till löftena om förändring. Konkret är naturligtvis Obamas frihandelsskepsis ett problem. Detta gynnar inte de amerikanska relationerna med vare sig tredje världen eller viktiga handelspartners som Europa och Kina.

    Här kan jag bara hoppas på att han inser att frihandel också ger bättre kontakter med omvärlden.

    Andra skriver intressant om , , .

    Valmingel

    Så värst mycket till valvaka blev det inte på Prime PR, snarare segerstämning. För här verkar Barack Obama ha starkt stöd.

    Jag har levererat min första spaning, och den lät ungefär så här:

    Jag hoppas och tror att vi med Obama kommer att få se en del saker i USA och världen förändras. Han representerar något nytt i politiken, och har med sitt budskap om hopp och förändring lyckats locka helt nya grupper till valurnorna. Människor som tidigare inte känt sig delaktiga i vare sig den politiska debatten eller det amerikanska samhället. Människor som på allvar upplevt utanförskapet. Samtidigt ställer detta oerhört höga krav på president Obama. Han måste nu verkligen kunna leverera den förändring hela hans valrörelse kretsat kring. Det handlar om att komma tillrätta med finanskris och budgetunderskott; om de stora klassklyftorna som skär genom det amerikanska samhället; om hur USA ska förhålla sig till den växande mängden illegala invandrare som bär upp stora delar av samhällsekonomin; och inte minst hur USA ska kunna dra sig ut ur Irak och Afghanistan utan att lämna kaos och förödelse bakom sig.

    Andra skriver intressant om , , .

    President Obama

    Smaka på den rubriken. Möjligen är den lite för tidigt satt, men jag tror mig våga ta ut segern i förskott.

    För jag ser det verkligen som en seger. En seger för Barack Obamas budskap om hopp och förändring. En seger för människor som länge känt sig utanför den amerikanska politiken och hela det amerikanska systemet. En seger för alla som känt att det nu får vara slut på Bush-eran och dags för något nytt.

    Ännu är bara ett fåtal av rösterna i USA räknade, men enligt flera prognoser har Obama säkrat 199 elektorsröster medan McCain hittills bara har 78. Håller det i sig så är det en jordskredsseger i sikte.

    Vad som händer i senaten och kongressen är lite mer osäkert, men enligt de nuvarande prognoserna blir det en klar demokratisk majoritet i båda kamrarna.

    Om en en dryg timme tar jag plats på Prime PR:s valvaka och ska försöka ge lite begåvade kommentarer till vad som då lär vara en klarare bild av valresultatet. Förhoppningsvis så hinner jag i pauserna också slänga upp lite fler blogginlägg.

    Andra skriver intressant om , , .

    tisdag, november 04, 2008

    Det bortglömda kriget

    Många har kunnat konstatera att Irakkriget hamnat i skuggan av den pågående finanskrisen under den amerikanska presidentvalrörelsen.

    SvD:s Martin Gelin skriver att bland det mest överväldigande han har varit med om under de två år han följt kampanjandet är att träffa Irak-veteraner som återvänt till USA, med armar av plast, övertygade om att aldrig någonsin rösta republikanskt igen. "Många av dem kampanjar nu för Barack Obama, eller för andra demokrater i kongressvalen", skriver Gelin.

    Och det är lätt att instämma i att nedanstående budskap från Eric Schei är en av de mest gripande politiska reklamfilmer jag sett.



    Andra skriver intressant om , , .

    måndag, november 03, 2008

    Några notiser om USA-valet

    [UPPDATERAD] SVT rapporterade i morse att svenska medier inte har favoriserat någon av de två presidentkandidaterna i USA-valet. Åtminstone inte enligt en undersökning av omvärldsanalysföretaget United Minds och medieanalysföretaget Retriever.

    Detta kom som en överraskning för mig, som nog hade bilden av att Obama framställts betydligt mer positivt. Men enligt inslaget så fick Barack Obama 56 procent positiva omdömen och 44 procent negativa bland de medieinslag som granskats, medan John McCain hade 55 procent positiva och 45 procent negativa. Skapligt jämt, således.

    Se inslaget här:



    Även TT har plockat upp nyheten.

    * * *

    Både SvD och DN påminner om att amerikanerna inte bara väljer president och vicepresident på tisdag. Det sker också kongressval där demokraterna väntas gå fram på bred front, även i republikanska delstater som North Carolina.

    * * *

    Som jag nämnt tidigare så har jag och den moderata riksdagsledamoten Anna Kinberg Batra inbjudits av Prime PR att kommentera resultatet av det amerikanska presidentvalet och analysera valutgångens konsekvenser. På plats från Washington rapporterar även Niklas Nordström direkt från händelsernas centrum. Jag ser nu att Prime öppnat för fler att anmäla sig till valvakeminglet på Slussplan i Stockholm. Läs mer här.

    * * *

    Resumé tipsar om fler valvakor. DN På stan berättar också om några.

    * * *

    På lunchen i dag råkade jag föresten hamna ett bord ifrån Filip & Fredrik, och – vad jag gissar – två producenter av Kanal 5:s USA-valvaka. Framförallt Fredrik Wikingsson är tämligen högljudd och det var svårt att undvika att höra en del av planeringen för kvällen. Å andra sidan föreföll stora delar av det jag hörde kretsa kring hur mycket John McCain, som var en riktigt stilig karl i sin ungdom, fått ligga. Jag hoppas att nivån på valvakan hamnar lite högre än så.

    Andra skriver intressant om , , .

    Tro inte att det är över än...



    Andra skriver intressant om , , .

    söndag, november 02, 2008

    Aftonbladet och sanningen

    I en ledarartikel hävdar Aftonbladet att SVT:s Agenda ”avslöjade” att ”Det pågår vadslagning i partiet hur länge Sahlin får sitta kvar”. Detta är, med förlov sagt, en sanning med modifikation.

    I själva verket var det Aftonbladets egen debattredaktör Lotta Gröning som häromveckan stod i Agenda och hävdade att det pågick en sådan vadslagning. Källan till detta var hennes egen bok.

    När Aftonbladet sålunda påstår att ”Mosa-Mona-kampanjen med misstänkliggörande och förminskande av personen Mona, inte hennes politik, har inletts” så är det alltså tidningen själv som i hög grad är en del i detta misstänkliggörande och förminskande.

    Så kan man sälja lösnummer genom att introducera ett fenomen och sedan ta avstånd från det.

    Andra skriver intressant om , , .

    Heja kungahuset!

    Republikanska föreningen borde allvarligt överväga att göra det svenska kungaparet till sina hedersordförande. Få andra lyckas nämligen leverera en sådan till synes aldrig sinande ström av goda argument för kungahusets avskaffande.

    För en tid sedan var det kung Carl Gustaf som gav sig in i den politiskt synnerligen infekterade debatten om vargjakt genom att hävda att vargstammen nu var så pass stor att den riskerade att explodera och att den därför borde ”beskattas”, alltså begränsas genom jakt. Detta rev förstås upp starka känslor.

    När drottning Silvia i går intervjuades i Ekot försvarade hon maken i och ifrågasatte författaren Kerstin Ekmans kunskaper om vargen.

    Men märkligheterna slutade inte med det. Det framkom också att drottningen försöker påverka politiker i olika frågor. Bland annat vill Silvia skärpa lagstiftningen kring barnpornografi och internet. ”Internet är ett svart hål”, säger hon i intervjun. ”Det är diaboliskt, man missbrukar det”, säger hon vidare.

    Personligen tycker jag att redan dagens lagstiftning, som förbjuder innehav av barnpornografiskt material, är ett alltför stort ingrepp i yttrandefriheten. Att utvidga detta till att göra det förbjudet att ens titta på en sådan bild vore direkt absurt. Man kan för övrigt hävda att dagens lagstiftning redan innebär det drottningen önskar. Den som surfar på pornografiska webbplatser där en eller flera personer på bilderna är minderårig får ju redan i dag kopior av dessa bilder lagrade i sin webbläsares cacheminne, och skulle därmed kunna fällas för innehav – oavsett om man aktivt sökt efter bilderna i fråga eller ens noterat dem.

    Detta ska inte tolkas som något stöd för barnpornografi. Men jag menar att det straffbara brottet bör vara det sexuella övergreppet i sig, samt dokumenterandet av det. Inte att inneha eller ta del av sådan dokumentation.

    Enligt den så kallade Torekovuppgörelsen från början av 70-talet ska kungen och hans familj inte uttala sig i politiska frågor, eftersom det skulle kunna ge kungahuset reell makt. Detta kan ses som villkoret för att kungahuset överhuvudtaget ska få finnas kvar.

    På senare tid har kungen och nu också drottningen upprepade gånger uttalat sig om just politiska frågor. Låt dem hållas, tycker jag. Förhoppningsvis får detta fler att inse hur fullständigt orimligt det är att ha en ordning där vissa medborgare i Sverige – på grund av sitt arv – ska ha helt andra livsvillkor än andra svenskar. Den vettigaste lösningen är förstås att avskaffa monarkin. Ge Carl Gustaf Bernadotte och hans familj den frihet de har rätt till!

    Andra skriver intressant om , , , .