Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    lördag, januari 31, 2009

    Kvittra med de folkvalda

    I dag uppmärksammar Expressen (och flera bloggar) den nylanserade mikrobloggstjänsten Sveriges Twixdag, som vi i Almedalsbloggsgänget ligger bakom. Tanken med båda sajterna är att bidra till en mer direkt kommunikation mellan landets väljare och valda.

    På Sveriges Twixdag kan man följa de svenska riksdagsledamöternas dagliga arbete, deras tankar och planer som de kommer till uttryck genom mikrobloggsverktyget Twitter.

    I går började för övrigt Mona Sahlin – som den första svenska partiledaren – att mikroblogga via Twitter. Detta orsakade en del syrliga kommentarer från olika håll, då vissa verkade tvivla på att det verkligen var Sahlin själv som stod för twittrandet. Johan Ulvenlöv garanterar dock att så visst är fallet.

    Mikrobloggandet har tagit det politiska Sverige med storm de senaste veckorna. Partier, förtroendevalda och journalister har tagit till sig det snabba sättet att berätta och den dialog som verktyget öppnar för. Vi som en gång drog igång Almedalsbloggen vill nu genom att starta Sveriges Twixdag skapa en plattform där det blir ännu enklare för medborgarna att följa sina förtroendevaldas vardag och ha en dialog med dem.

    Trots vad många tycks tro finns det en stor vilja bland landets politiker att vara tillgängliga för väljarna. Och vi har i Sverige en mycket öppen politisk kultur som är värd att värna om. Det är därför vi driver Almedalsbloggen och det är därför vi nu högtidligt öppnar Sveriges Twixdag.

    Sveriges Twixdag följer en internationell utveckling mot god väljarkontakt som också finns i bland annat USA och Storbritannien med sajterna Tweetcongress och Tweetminster.

    Andra skriver intressant om , , .

    fredag, januari 30, 2009

    Avståndet minskar, men opinionen ligger fast

    Det här var lite originellt: nu är det en och samma opinionsmätning som olika medier sammanfattar och rubricerar helt olika.

    Dagens Nyheter slår fast att Väljarnas stöd för M når ny toppnivå, när opinionsläget i januari förefaller ha stabiliserats efter den dramatiska hösten. Detta baserar tidningen på en opinionsundersökning från Synovate där socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet får 52,1 procent av väljarstödet, mot 42,9 procent för de fyra borgerliga partierna. I december var avståndet 52,9-43,6. Väljaropinionen har därmed i stort sett legat stilla över årsskiftet.

    TV4 helgarderar genom att publicera två TT-meddelanden med de något motstridiga rubrikerna Avståndet mellan blocken krymper och Stiltje i väljaropinionen.

    Även Ekot slår fast att Avståndet mellan blocken minskar igen, medan SvD tror på Stiltje i väljaropinionen.

    Jag antar att det är upp till oss mediekonsumenter att avgöra om vi ska tro på siffrorna eller någon av de olika tolkningar av dem våra medier gör åt oss.

    * * *

    I går presenterade Mona Sahlin en ny färdriktning för Sverige. Hon konstaterade bland annat att efter halva mandatperioden har socialdemokraterna ”gjort stora delar av den egna hemläxa väljarna gav oss i förra valet”: bytt ledarskap i partiet; moderniserat politikens innehåll; och lagt den gamla idén att socialdemokraterna alltid ska regera ensamma på hyllan.

    Åtminstone punkt 1 och punkt 3 är väl odiskutabla. Men huruvida någon egentlig modernisering av politikens innehåll verkligen skett får vi väl först svar på när – och om – Sahlin får chansen att regera. Fram till dess så har vi väljare egentligen bara utspel och inriktningsdokument att förhålla oss till.

    I den artikel där Sahlin aviserar sitt partis nya färdriktning konstateras att de stora utmaningarna är klimatet, jobben och välfärden. Och det sägs att socialdemokraterna vill bygga ut den högre utbildningen, göra strategiska investeringar i miljöteknik, genomföra en kraftig utbyggnad av förnybar energi samt investera i järnväg, kollektivtrafik och nya trafiklösningar. Dessutom föreslås att arbetsförmedlingen ska reformeras i grunden och varje individ som behöver stöd ska få skräddarsydda insatser. Samtidigt säger Sahlin ja till tidigare betyg än i dag och fler nationella prov med utvärdering.

    Samtidigt är som sagt ambitionen att regera tillsammans med mp och v, och är det högst osäkert hur mycket av detta som verkligen skulle bli rödgrön regeringspolitik.

    * * *

    I dag åker jag till Västerås för att delta på socialdemokraternas kommunala framtidsdagar. Vi får se i vilken utsträckning jag hinner med att blogga därifrån. Om inte annat så lär jag lämna en och annan spaning via Twitter.

    Andra skriver intressant om , , .

    torsdag, januari 29, 2009

    Vilka betalar moderaterna?

    I oktober förra året skrev jag om att Sandro Wennberg anställts som utredare på Arbetarrörelsens Tankesmedja med uppdraget att skriva en rapport om hur de politiska partierna finansieras. Var får de sina pengar ifrån och hur används de?

    Via Arvid Falk ser jag nu att innehållet i rapporten börjat läcka ut. Valåret 2006 samlade moderaterna in över 30 miljoner kronor i gåvor från enskilda och andra bidragsgivare, vilket är betydligt mer än alla de övriga riksdagspartierna tillsammans (sammanlagt ungefär 4,2 miljoner kronor).

    Socialdemokraterna har som tidigare meddelats beslutat att från och med i år redovisa alla donationer större än 20 000 kronor med givarens identitet. Förhoppningen är att de övriga partierna ska följa efter, men hittills har moderaterna sagt mycket tydligt nej till en sådan redovisning.

    Man hänvisar till valhemligheten, men enligt Sandro Wennberg finns inget sådant samband. Det är ju till exempel fullt möjligt att skänka pengar till exempelvis Piratpartiet för att de ska få möjlighet att bilda opinion för sina frågor, men på valdagen ändå välja att lägga sin röst på något annat parti. Sett till insamlingsresultaten finns det däremot anledning att tro att moderaterna har mycket stora givare, eventuellt också företag. Och sådana saknar ju som bekant rösträtt.

    Själv välkomnar jag socialdemokraternas ambition att öppet redovisa varje krona, inklusive stora bidragsgivares identitet. Det minskar spekulationer och mytbildning.

    Det finns ingen – och jag förespråkar heller ingen – lag på att partierna ska redovisa bidrag och bidragsgivare, men det finns en överenskommelse partierna emellan att man ska redovisa hur mycket som har samlats in och från hur många givare. Alla de borgerliga partierna har dessutom på riksnivå en uttalad policy att inte ta emot pengar från företag. Men som Wennbergs arbete visar så redovisar partierna siffror på högst olika sätt, ibland överförs också pengar mellan de politiska nivåerna. Utredningsuppdraget är därför knepigt, den relativa öppenheten till trots.

    * * *

    PS: Apropå öppenhet så har Stockholms handelskammare lanserat en kul sajt där man lekt med tanken att regeringen skulle lägga ut remisser, remissinstanser och remissvar på nätet och då få bättre underlag när de frågar företag, myndigheter, organisationer och medborgare. Handelskammaren föreslår också att man borde kunna söka på remisser från olika statsråd, olika departement, inom olika budgetområden och på datum då svaret ska vara inne. Det skulle göra det lättare för alla som försöker bidra till bättre beslutsunderlag för regeringen. Kanonbra idé!

    Andra skriver intressant om , , .

    onsdag, januari 28, 2009

    Schlaug talar ur skägget

    Det finns få saker som sorgligare inom politiken än gamla föredettingar som rackar ned på yngre förmågor som når framgång. Vi har sett gott om exempel på det genom åren, och nu ser jag via Anders Wallner att det hänt igen. Föredettingen denna gång heter Birger Schlaug.

    På sin blogg skriver mp:s gamla språkrör Schlaug att ”Det känns obehagligt att rösta på det parti man inser att man borde rösta på med tanke på att det finns kandidat på listorna som driver personvalskampanjer”; kandidater ”som via sin hemsida uppvisar en så tvivelaktigt egofixerad profil att man känner olust”.

    Som Wallner påpekar är det med största sannolikhet Zaida Catalán som avses. Det är självklart inte upp till mig att sätta mig till doms över vilka kandidater miljöpartisterna vill ska representera dem i Europaparlamentet eller några politiska församlingar, men som Wallner skriver; att om det så att det finns två falanger gröna – ”de trötta, bittra och spydiga å ena sidan och de pigga, positiva och konstruktiva på den andra” så är ju frågan vilka miljöpartiklarna vill vara...

    Andra skriver intressant om , , .

    Mina svar på Alliansens frågor

    Med buller och bång presenterade i går Allianspartiernas partisekreterare Per Schlingmann (m), Anders Flanking (c), Erik Ullenhag (fp) och Lennart Sjögren (kd) samrådsmaterialet Samtal med Sverige som sägs syfta till att låta medlemmar och allmänhet tycka till om vilka samhällsproblem Alliansen bör prioritera framöver.

    Schlingmann betecknade detta som ”ett första steg till en gemensam valplattform”, och Ullenhag fyllde i att man ville ”undvika att fastna i maktens korridorer, att undvika bunkermentalitet och öppna upp för ett lyssnande”. Något som de själva alltså tycks mena präglat den borgerliga mandatperioden hittills, får man anta.

    Svenska Dagbladets ledarsida hyllas initiativet, och det slår fast att ”I och med skapandet av Alliansen har helheten blivit större än summan av borgerlighetens delar”.

    Själv är jag inte så imponerad över de två frågor Allianspartierna enats om att de vill få svar på. Men visst, för all del; här kommer mina svar:

    Fråga 1: Hur ser de viktigaste framtidsfrågorna ut för Sverige respektive den kommun du bor i?
    Svar: Primärt är det viktigaste att få bort den borgerliga Allians som för närvarande styr såväl Sverige som min kommun.

    Fråga 2: Vilka frågor ska Alliansen lyfta under nästa mandatperiod?
    Svar: Ni får lyfta vad tusan ni vill, så länge ni är i opposition.

    Andra skriver intressant om , , .

    Morian, svarting och neger

    Svenska Dagbladets språkspalt publicerade häromdagen en fråga med anledning av en skämtsam dikt av Fröding. Den heter Celadons klagovisa och tillhör knappast världslitteraturen, utan uppfattas i dag som klart rasistisk. Den beskriver exempelvis hur ”de svarte, svarte Afrikaner, som kallas Morianer” tror att en luta är till för att gräva med.

    Heter man som jag (vi är i och för sig inte så många som gör det) så har man förstås kommit i kontakt med denna betydelse av ”morian”. SvD upplyser om att ordet har förekommit i svenskan sedan 1500-talet och kommer ursprungligen från latinets ”maurus”, som först betydde invånare i Mauretanien, nuvarande Marocko. I artikeln om morian från SAOB, daterad 1945, står att det är en arkaiserande och skämtsam beteckning på neger och ger synonymen svarting.

    Såväl ”neger” som ”svarting” betraktas i dag som nedsättande och kränkande begrepp. Men för inte alltför många år sedan så gick jag själv i vissa SSU-kretsar under smeknamnet ”negern” – en anspelning på mitt lite udda efternamn. Och ingen uppfattade nog det som kränkande. Till saken hör förstås att vi inte hade några mörkhyade SSU:are i dessa kretsar då. Antagligen hade vi då tänkt efter om det lämpliga i att använda sådana uttryck, ens skämtsamt.

    Till saken hör också att många av oss gärna lyssnade till punkbandet Stockholms Negrer – vars namn självklart var valt som en ironisk provokation. Faktum är att bandet bannlystes i flera affärer efter skivan Den vita apan, vars inledande spår Sieg Heil uppfattades som nazistiskt. Ironi är inte lätt.

    Andra skriver intressant om , , .

    tisdag, januari 27, 2009

    När ska partierna ta bloggarna på allvar?

    [UPPDATERAD] I dag kl. 12 13.45 medverkar jag i radioprogrammet OBS på P1. Inslaget är en del i serien "Debatt om idédebatten" och jag har ombetts utveckla mina tankar om varför politiska partier - och då inte minst socialdemokraterna - är så dåliga på att utnyttja nätet för idédebatt.

    I inslaget, som spelades in för två veckor sedan, konstaterar jag bland annat att det lite i det tysta pågår en mängd olika debatter på socialdemokratiska bloggar. Här diskuteras synen på övervakning och personlig integritet, organisationsgraden inom partiet och facket, klassanalys, urbanisering och modernitet, HBT- och queerperspektiv och många andra spännande frågor.

    Men det sker som sagt i det tysta. Resonerande och reflekterande inlägg som kommenteras av människor som håller med och som argumenterar emot. Ibland plockas teman upp av andra bloggare som länkar, utvecklar och för debatten vidare.

    Ringarna sprids i bloggosfären och har potential att nå och engagera otroligt många fler än en artikel i en debattidskrift eller ett seminarium på ABF kan göra.

    Problemet är att pappers- och etermedier, med ambitionen att bevaka samhällsdebatten, i så liten utsträckning refererar det som skrivs i bloggosfären. Inte heller de politiska partierna tar tillvara detta på något bra sätt.

    Visst, allt fler partier - och då återigen inte minst socialdemokraterna - gör olika insatser på nätet där mer eller mindre partilojala bloggare lyfts fram. Jättebra, men vi vet ju alla att det krävs mer än så för att det som skrivs på bloggar ska få verklig uppmärksamhet.

    Vilken partiledare blir först att citera blogginlägg från någon politisk gräsrot i ett riksdagsanförande eller på en partikongress? När samlas tänkvärda blogginlägg i olika politiska frågor samman av något parti och ges ut som inspirationsmaterial för en fortsatt idédebatt?

    Det är först när de kloka män och kvinnor som bestämmer i våra politiska partier börjar fundera i dessa banor som jag tror att vi i bloggosfären kan göra ordentlig politisk skillnad.

    Andra skriver intressant om , , .

    På förekommen anledning...

    ...tvingas jag återigen påminna om de regler som gäller för att skriva kommentarer här. De kan sammanfattas med att anonyma kommentarer inte accepteras. Vill man skriva här så får man stå för sina åsikter med sitt eget namn.

    Men utöver detta så kräver jag också lite vanlig hyfs från er. Det finns liksom ingen anledning att slänga anklagelser, öknamn och svordomar omkring sig. Det stärker inte argumentationen ett dugg.

    Så, lite skärpning tack. Kan ni av någon anledning inte acceptera detta så finns det gott om andra arenor där ni får skriva precis som ni vill.

    måndag, januari 26, 2009

    Samarbete mot monopolet

    [UPPDATERAD] I DN:s kulturbilaga i dag (ej på nätet) uppmärksammas att ett antal samhällstidskrifter – däribland Ordfront, Ottar och Tvärdrag – går ihop om ett samarbete för distribution. ”Samarbetet”, som det kallas, är en protest mot monopolfasoner hos Bonnierdominerade tidningsdistributören Tidsam.

    Även Resumé uppmärksammar detta.

    Jag uppskattar verkligen det rika utbudet av tidskrifter i pressbyråer och andra butiker i Sverige. Det är fascinerande att se hur många tidningar det finns om tatuering, hälsa, jakt och bilar. Men påtagligt ofta så är det illa ställt med mer samhällsinriktad press.

    En delförklaring till detta är förstås krass kommersialism; de säljer inte lika bra som de mer glossiga magasinen med vackra människor på omslagen. Men detta är inte enbart beslut som fattas av konsumenterna eller kioskägarna. Den dominerande tidskriftsdistributören Tidsam, ägd av Bonniers, Allers, Hemmets Journal med flera, når 9 500 återförsäljare med 350-400 publikationer varje vecka. Och de väljer bort sådana som anses ”smala” (vilket inte syftar på omslagsmodellerna).

    För att få finnas med i Tidsams sortiment krävs dessutom att man hostar upp 250 000 kronor i avgift – plus en årlig distributionsavgift på 180 000 kronor, något mindre förlag givetvis har svårt at betala.

    Som ett alternativ finns Interpress med mer blygsamma 3-4 000 återförsäljare. Och inte heller där har samhällstidskrifterna någon större plats.

    ”Samarbetet” ska nu till att börja med starta ett eget parallellt distributionsnät, där tidskrifterna bland annat ska säljas på caféer.

    Jag kan bara önska dem lycka till och lovar att bidra genom att köpa en tidning eller två nästa gång jag köper en chailatte på någon av de nya försäljningsplatserna.

    * * *

    PS: Initiativtagarna till ”Samarbetet” skriver även ett debattinlägg i Journalisten där de konstaterar att det i dag inte finns en enda avvikande röst i Tidsams sortiment. Däremot finns det fler undertitlar till Amelia än samhällsmagasin.

    Andra skriver intressant om , , .

    söndag, januari 25, 2009

    En ny värld öppnar sig

    Håkan Lind, presschef på Näringsdepartementet, avslöjar på bloggen Departementet att efter att den våning han och kollegorna sitter på gått över till Windows Vista så har "en ny värld" öppnat sig. Sidor som YouYube, Facebook, SJ, Hotmail, socialdemokraterna (!), TV4, och SVT - som tidigare varit helt eller delvis stängda för datorer i regeringskansliet - är helt plötsligt tillgänliga. "Det känns som Internet har växt", skriver Lind.

    Jag får väl passa på att hälsa Håkan Lind och hans kollegor välkomna.

    Opinionsdags igen

    En ny helg med nya opinionsundersökningar. Och återigen ger de ett sinsemellan motstridigt resultat.

    Sifos senaste väljarundersökning förefaller visa att både vänsterpartiet och miljöpartiet har förlorat stöd, tillsammans 1,6 procentenheter. Samtidigt ökar socialdemokraterna med blygsamma 0,6. Alliansen tar enligt Sifo in ytterligare något på oppositionens försprång och de två blocken får 44,3 respektive 50 procent av väljarstödet i januari.

    Kristdemokraterna tycks fortsätta balansera kring 4 procent och får i den här mätningen 4,4 procent. Om regeringen ska ha en chans måste de ha kd med sig in i riksdagen, konstaterar Sifos Toivo Sjörén.

    Sverigedemokraterna har om man ska tro denna undersökning tappat två tiondels procentenheter, men ligger fortfarande strax över riksdagens fyraprocentsgräns med 4,3.

    Samtidigt kom i går två andra opinionsundersökningar som i stället tydde på att oppositionen återtagit något av den senaste tidens tillbakagång. Enligt Novus Opinion, som TV4 redovisar, har Alliansen stöd av 42,4 procent av väljarna (- 1,7 sedan december) mot oppositionens 53,1 (+ 0,8). Novus uppger också att Sverigedemokraterna får 3,0 procent, vilken är en liten uppgång på 0,7.

    Opinionsanalytiker Arne Modig menar att resultatet innebär att den kraftiga uppgång som skett för moderaterna under hösten bryts och vänds i en nedgång. ”Möjligtvis har det nu i januari inträtt ett delvis nytt läge där oppositionen börjat få mer ordning på sitt agerande samtidigt som kraven på regeringen ökat att få till stånd verkningsfulla åtgärder för att komma till rätta med problemen i ekonomin”, skriver Modig.

    Mätningen från Sentio Research ger Alliansen 41,2 procent (- 1,1 sedan december) och oppositionen 53,7 (+ 0,5), men visar också stora olikheter mot Novus Opinion i fråga om resultatet för vissa av de enskilda partierna, främst kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Kristdemokraterna får enligt Sentio 3,8 procent (-0,2) och Sverigedemokraterna 2,2 (-0,3).

    Värt att notera är att Sentio är det opinionsinstitut som Sd en gång betalade för en undersökning där partiet för första och enda gången plötsligt fick rekordhöga siffror.

    Andra skriver intressant om , , .

    lördag, januari 24, 2009

    Folk är konstiga

    En majoritet av väljarna säger sin inte vilja ha någon kontakt med politiker i sin hemkommun. Samtidigt anser mer än två av tre att politikerna har alldeles för lite kontakt med väljarna under mellanvalsperioden.

    Detta visar en undersökning där moderaterna låtit opinionsinstitutet Skop tillfråga 1 000 personer om sina relationer med lokalpolitiker.

    Svaren ger ett lätt schizofrent intryck.

    Partisekreterare Per Schlingmann (m) väljer dock att se till potentialen att 42 procent av väljarna faktiskt vill ha kontakt med politiker. Han menar att det finns enorma möjligheter, men då är det också upp till partierna själva att öppna sig och inte komma med färdiga lösningar på alla politiska frågor.

    Även Marita Ulvskog (s) tycker att politiker måste ge ett tillgängligt intryck och ha kontakt med väljarna i vardagen. Också hon vill ha fler rådslag där man inte genast serverar lösningar på allt.

    Och detta är säkert klokt. Men jag har ändå svårt att bli av med känslan att svenska väljare inte riktigt verkar veta vad de vill. Till alla dessa förvirrade själar tillägnar jag The Doors:



    PS: Inte alls relaterat till ovanstående, mer än att det är ytterligare ett exempel på hur konstiga en del människor är, så noterar jag (via SvD) att i Luleå så ställs såväl fackeltåg som minnesgudstjänst i anslutning till Förintelsens minnesdag på tisdag in på grund av Israels angrepp mot Gaza. Komminister Bo Nordin i Domkyrkoförsamlingen säger att det känns "obekvämt" och "malplacerat" att hålla minnesgudstjänst för Förintelsens offer när kriget i Gaza upprört så många. Bäste komminister Bo Nordin: Du är helt dum i huvudet!

    Andra skriver intressant om , , , , .

    torsdag, januari 22, 2009

    Ett bekant eko från förr

    En av Junilistans två partiledare avgår efter interna strider. Det uppmärksammas av flera medier. Med ett knappt halvår kvar till Europaparlamentsvalet lämnar Annika Eriksson både sitt uppdrag och partiet. Hon är oenig med Sören Wibe och övriga styrelsen om vad som krävs av ett parti vad gäller demokrati och öppenhet i sina egna processer.

    Den kvarvarande ordföranden, tidigare socialdemokraten Sören Wibe, menar att Eriksson agerar som hon gör av besvikelse över att hon bara hamnade på sjunde plats på partiets lista till EU-valet.

    Själv uppger hon att hon inte kan ”ställa upp på de arbetsmetoder som Junilistan anammat”.

    Är det bara jag, eller låter det här bekant på något sätt?

    Andra skriver intressant om , , .

    Vältajmat jobbutspel

    I tisdags presenterade socialdemokraterna i Stockholm en ”jobbkommission” med uppgift att ”dammsuga möjligheterna för hur man skapar nya jobb och hur man kan stötta nyföretagande”. Denna nyhet kom dock att drunkna i alla skriverier om installationen av Barack Obama som president.

    Drunknade gjorde också nyheten att mindre än en tredjedel av de personer som lämnade ett av regeringens ”nystartsjobb” direkt efteråt kunde gå vidare till ett vanligt arbete. Samtidigt gick drygt hälften ut i arbetslöshet.

    Sedan nystartsjobben infördes har totalt 37 810 personer fått ett sådant jobb. Det är förstås bättre än inget, men också färre än vad regeringen hade kalkylerat med.

    Mot den bakgrunden är tajmingen antagligen bättre i dag när riksdagsledamöterna Sven-Erik Österberg och Luciano Astudillo, som delar ordförandeskapet i socialdemokraternas jobbrådslag, presenterar delar av vad som framkommit av detta rådslag.

    Ett är helt säkert, skriver Österberg och Astudillo: Sveriges socialdemokrater är djupt missnöjda med arbetsförmedlingens utveckling.

    Och den uppfattningen tycks delas av svenska folket. I Svenskt kvalitetsindex placerar sig arbetsförmedlingen sist bland svenska myndigheter – tillsammans med kronofogden. Slutsatsen man drar är arbetsförmedlingen måste reformeras i grunden. En ny förmedling måste vara starkare och ha tydligare fokus på att utbilda människor för de jobb som växer fram.

    Österberg och Astudillo betonar också att arbetslinjen inte bara ska gälla i arbetslöshetsförsäkringen, utan även långvarigt beroende av försörjningsstöd måste brytas. ”När arbetslöshet är anledningen till att man inte jobbar behöver även den som har socialbidrag kunna få del av den nya förmedlingens resurser för att hitta ett jobb”, sägs det – och den nya förmedlingen ”måste också ha mer att erbjuda högskoleutbildade och dem som vill byta jobb”.

    Artikeln är tydligt självkritisk mot den arbetsmarknadspolitik s tidigare fört. Det är välkommet, och en liten återgång till det tonläge som hördes precis efter valet men som sedan ebbat ut till förmån för mer traditionell ettrig oppositionsretorik. Frågan är hur de rödgröna samarbetskollegorna ser på den socialdemokratiska arbetslinjen. Hur rimmar det med miljöpartistiska friår och vänsterpartistisk bidragsgenerositet?

    I den gemensamma arbetsgrupp som just utsetts för att fokusera på jobb och ekonomi ingår förutom socialdemokraterna Tomas Eneroth och Berit Högman även Ulf Holm och Per Bolund (mp) samt Ulla Andersson och Josefin Brink (v). Jag ser med spänning fram emot vad de kommer att komma fram till.

    Andra skriver intressant om , , .

    onsdag, januari 21, 2009

    Vem ska viga vem?

    I dag lämnade moderaterna, centern och folkpartiet in en gemensam motion till riksdagen om att alla ska kunna ingå äktenskap, även par av samma kön. Tanken är att homosexuella ska kunna ingå äktenskap från och med den 1 maj i år. I samband med att det könsneutrala äktenskapet införs vill de tre allianspartierna att lagen om registrerat partnerskap avskaffas.

    Kyrkliga vigselförrättare ska dock enligt förslaget även fortsättningsvis kunna vägra att viga homosexuella par. Vid borgerliga vigslar ska endast personer som är villiga att viga såväl en kvinna och en man som två personer av samma kön komma ifråga för uppdraget.

    Samtidigt lägger kristdemokraterna en partimotion med ett förslag till en ny juridisk ordning för samlevnad mellan två vuxna personer. I den föreslås en så kallad civilrättslig samlevnadsbalk som innebär att begreppet äktenskap tas bort och att vigselrätten för religiösa samfund upphör. I stället får både par av olika och av samma kön rätt att gifta sig genom en registrering. Det görs alltså ingen åtskillnad mellan sam- och olikkönade par och det blir enbart en offentlig myndighet som kommer att stå för registreringen.

    Samtliga borgerliga partier förefaller överens om religiösa samfund ska ha rätten att bestämma över sig själva, och att staten inte ska gå in och bestämma vilka som får viga sig i kyrkor, moskéer och synagogor. Aftonbladets nyligen prästvigda politiska chefredaktör Helle Klein tycker att det är ”märklig religionsfrihetshänsyn” att ”ge möjlighet för fortsatt diskriminering”.

    Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet påminner om att de i höstas lämnade in en motion om införande av en könsneutral äktenskapslagstiftning, och att utan stöd från kd så saknar de övriga borgerliga partierna majoritet i riksdagens civilutskott. I samband med att frågan behandlas i utskottet får den socialdemokratiska ordföranden i utskottet Carina Moberg utslagsröst.

    S, v och mp uppger att man vill lösa frågan om könsneutral äktenskapslagstiftning snabbt, utan prestige och få till stånd en uppgörelse som sex partier i riksdagen kan stå bakom. Man säger sig vidare vara öppna för samarbete med de borgerliga partier som vill ha en könsneutral äktenskapslagstiftning.

    För mig är samhällets oreserverade stöd till vuxna människors kärlek och önskan att få sin samvaro officiellt erkänd, lika viktigt som värnandet av religionsfriheten. Därför anser inte jag att präster och andra religiösa samfunds företrädare ska tvingas att viga människor mot sin egen övertygelse. Och följaktligen bör enligt mig därför vigselrätten, precis som annan myndighetsutövning, vara förbehållen lämplig myndighet.

    Inget av de nu föreliggande förslagen är i mina ögon idealt. Problemet är att det goda riskerar att bli det bästas fiende. Våra folkvalda har fastnat i sina positioner och vi riskerar att landa i en lagstiftning som ytterst få kommer att känna sig nöjda med. Det är väldigt olyckligt.

    * * *

    PS: För er som vill läsa de aktuella motionerna i sin helhet kommer länkar här: m, c och fp-motionen (av någon outgrundlig anledning verkar dokumentet inte finnas på riksdagens webbplats), s, v och mp-motionen samt kd-motionen.

    PS2: För övrigt delar jag Magnus Ljungkvists olustkänsla av att befinna mig på kristdemokraternas planhalva i en politisk debatt.

    Andra skriver intressant om , , .

    Priset för extremism

    I medierna har det den sista tiden uppmärksammats att en för mord med hatbrottskaraktär dömd person som antagits till läkarutbildningen, inte får fullgöra sin praktiktjänstgöring. Inte heller verkar tre hemvärnssoldater som misstänks för samröre med en nynazistisk organisation få vara kvar i Hemvärnet.

    Något mindre medieutrymme har upplåtits åt den sverigedemokrat vars bil blivit vandaliserad och sprejad ”AFA ser dig”.

    Jag tar upp dessa saker i ett samlat sammanhang eftersom det här finns ett mönster; det pris människor får betala för politiskt extrema åsikter.

    Låt oss börja med den morddömde läkarstudenten. Han har uppmärksammats tidigare när han kom in på en annan läkarutbildning. Den gången blev han utslängd av formella skäl; de betyg han uppgett gick inte bestryka. Till utbildningen i Uppsala förefaller han dock ha kommit in på korrekta grunder.

    Mannen i fråga är alltså dömd för ett politiskt motiverat mord. Ett fruktansvärt brott. Ett brott han fälts för och avtjänat sitt straff för. Hur länge till ska han straffas? Enligt Socialstyrelsen kan dömda mördare som läkare ”rubba den tillit som allmänheten har rätt att känna för en läkare”. Samtidigt är inte porten till yrken som läkare och sjuksköterska inte automatiskt stängd för den som har dömts för grövre brott. Alla sägs få en individuell prövning. Om en person har utvecklats under åren efter brottet kan det till exempel ses som en förmildrande omständighet. Men när det gäller mord finns det tydligen inte ”några som helst förutsättningar för att Socialstyrelsen skulle medge att vederbörande i framtiden skulle kunna vara verksam inom hälso- och sjukvården”.

    Någon pardon väntar inte heller nazister i Hemvärnet. Enligt Rikshemvärnschefen Roland Ekenberg har hans organisation i uppdrag att skydda och bevaka samhällskritisk och viktig infrastruktur, i både fred och krig, ”på ett sådant sätt att medborgaren har ett förtroende för Försvarsmakten och Hemvärnet”.

    När en person söker till Hemvärnet görs en omfattande säkerhetskontroll, med bland annat registerkontroller hos Säpo och polisen. Det görs en personbedömning, och även sociala myndigheter kontaktas för att säkerställa att den sökande har god vandel. Och detta är tydligen oförenligt med nazistiska åsikter. Rikshemvärnschefen uppger att om uppgifterna om de aktuella personernas organisatoriska samröre beläggs så har de gjort sitt i Hemvärnet.

    Självklart är det ingen mänsklig rättighet att vara med i Hemvärnet. Som jag ser det så är det upp till varje organisation att avgöra vilka medlemmar man vill ha. Och så länge reglerna inte är godtyckliga så ser jag inga problem med att förvägra exempelvis nazister eller andra politiska extremister medlemskap.

    Läkarutbildning är en annan sak. En sådan utbildning måste ju inte nödvändigtvis leda till en yrkeskarriär som just läkare. Exempelvis läkemedelsindustrin efterfrågar ju utbildat folk, likaså finns det en mängd andra jobb där medicinsk utbildning är krav eller starkt önskemål. Vill vi verkligen att människor ska få yrkesförbud på grund av åsikter de har eller haft, och/eller avtjänat straff för grova brott? Jag tycker inte det.

    Till sist vill jag också nämna vandaliseringen och det inte så förtäckta hotet sverigedemokraten råkat ut för. Detta är inte direkt första gången något liknande sker – och det är självklart helt oacceptabelt. Vår demokrati bygger på att människor fritt ska få organisera sig och uttrycka sina åsikter, oavsett hur sinnessvaga eller frånstötande de är. Att med våld och hot skrämma människor till tystnad är inte demokrati utan fascism.

    Andra skriver intressant om , , .

    Åsa Westlund kampanjar

    Personvalskampanjandet inför valet till Europaparlamentet är i full i gång. Inte minst i socialdemokraterna, trots vissa partiföreträdares uttalade motvilja mot sådana kampanjer.

    I dag hittade jag denna fina kampanjfilm där vänner och supportrar till Åsa Westlund berättar om hur de reagerade när hon kryssades in i parlamentet förra gången:



    En annan kandidat jag tidigare nämnt är Göran Färm som börjat kampanja via sin nya blogg. Bloggar gör också Jonas Gunnarsson som även har en Facebookgrupp till stöd.

    Jag tycker att det är bra att socialdemokrater som kandiderar till uppdrag dels tar ett personligt ansvar för sin kandidatur genom att engagera sig för att få väljare, och dels också visar upp individuella skillnader mellan kandidater i fråga om hjärtefrågor, bakgrund och erfarenheter.

    Själv lutar jag fortfarande åt att kryssa Åsa, men jag ska med stort intresse följa även de andra kandidaternas kampanjer.

    Andra skriver intressant om , , , .

    tisdag, januari 20, 2009

    Väntar på Watchmen

    Som flitiga läsare av min blogg vet så är jag rätt nördig i fråga om superhjältar på film, och jag ser väldigt mycket fram emot den på Alan Moores mästerliga historia baserade filmen Watchmen.

    Och efter en tids juridiskt strul så blir det nu premiär för filmen den 6 mars i år. För mer detaljer om den röra som föregått detta, se exempelvis Bloggywood.

    S-bloggarkollegan Johan Sjölander skriver också läsvärt om den stundande filmen.

    För att ingen ska riskera att missa något så kommer här en liten widget med nedräkning, trailer och lite länkar. Mycket nöje.



    Andra skriver intressant om , , .

    Röstningen inledd

    Nu har omröstningen för Stora Bloggpriset inletts och pågår fram till och med den 27 januari. Intressant nog så kan man rösta en gång varje dag.

    Personligen tycker jag att detta är ett tveksamt röstförfarande. Då förskjuts tävlingen till att handla om envist röstraggande snarare än att prestera läsvärda blogginlägg. Samtidigt är jag fortfarande helt för att bloggare och deras skapelser får uppmärksamhet och jag hoppas självklart att tävlingar som denna bidrar till att öka människors nyfikenhet på den mångsidiga bloggosfären, inspirerar fler att börja blogga – och totalt höjer kvaliteten på bloggandet.

    Vi som suttit i den nominerande panelen samt alla de som nominerats – oavsett om det inneburit att man tagit sig till finalen eller ej – har nu också fått inbjudningarna till galakvällen på måndag den 2 februari. Där väntar mingel, mat, drinkar och underhållning.

    Jag tänkte gå dit och twittra från tillställningen samt leverera ett blogginlägg eller två. Hoppas få tillfälle att också träffa några av de många bloggare jag med en varierande grad av glädje eller frustration läst genom åren.

    Andra skriver intressant om , , .

    Välkommen Mr Change!

    I dag domineras morgontidningarna av artiklar om det faktum att Barack Obama ska installeras som USA:s 44:e president.

    Svenska Dagbladet skriver att tilltron till Obama och hans styre är mycket stark bland det amerikanska folket. Enligt en opinionsundersökning anser nästan sju av tio amerikaner att han skött sig väl hittills och åtta av tio tycker att dagens installation tillhör de mest ”historiska” någonsin.

    Som jag tidigare skrivit så hoppas och tror jag att vi med Obama kommer att få se en del saker i USA och världen förändras. För han representerar ju på många sätt något nytt i politiken, och lyckades med sitt budskap om hopp och förändring locka helt nya grupper till valurnorna. Människor som tidigare inte känt sig delaktiga i vare sig den politiska debatten eller det amerikanska samhället. Människor som på allvar upplevt utanförskapet.

    Samtidigt ställer detta oerhört höga krav på president Obama. Han måste nu verkligen kunna leverera den förändring hela hans valrörelse kretsat kring. Det handlar om att komma tillrätta med finanskris och budgetunderskott; om de stora klassklyftorna som skär genom det amerikanska samhället; om hur USA ska förhålla sig till den växande mängden illegala invandrare som bär upp stora delar av samhällsekonomin; och inte minst hur USA ska kunna dra sig ut ur Irak och få ordning i Afghanistan utan att lämna kaos och förödelse bakom sig.

    Dagens Nyheter konstaterar i sin huvudledare att ”Denna förväntan kan bli en hämsko för honom, risken för besvikelse är uppenbar”. Peter Wolodarski, tillträdande politisk redaktör och chef för ledarredaktionen, vågar sätta ”tre dollar på att superbegåvningen Barack Obama kommer att försöka dämpa förväntningarna i sitt installationstal i dag”.

    Madeleine Albright, USA:s utrikesminister 1997-2001, skriver i ett öppet brev till sin partikollega att han står inför ”den mycket utmanande uppgiften att återupprätta Amerikas trovärdighet som effektiv och föredömlig ledare i världen”. Albright anser också att Obama från första dagen bör arbeta med att ”identifiera beståndsdelarna i en permanent och rättvis fred i Mellanöstern” och betonar att ”Endast effektiv diplomati i regionen kan övertyga såväl israeler som araber om att fred ännu är möjlig”.

    I DN varnar Leif Lewin, professor emeritus i vältalighet och statsvetenskap vid Uppsala universitet, för att vi européer är alltför okritiska inför den nye och populäre USA-presidenten. Enligt Lewin för Obama ”en religiös retorik”, försvarar dödsstraffet, är oroande protektionistisk, samt har omogna stormaktsdrömmar.

    Självklart sätter Obama – precis som alla amerikanska presidenter före honom – sitt lands och sina väljares intressen främst. Trots det så tror jag ändå att vi gör rätt i att förvänta oss positiv förändring på många områden.

    Och förväntningarna är höga, inte minst inom EU. DN påminner om att Barack Obama ”har visat en helt annan inställning till de europeiska institutionerna än vad hans företrädare gjorde”.

    Dock är, som DN påpekar, en förbättrad relation inte bara USA:s ansvar. Är unionen beredd på att de amerikanska kraven på europeisk aktivitet kan komma att höjas? Förmår EU att agera enat när så krävs?

    Dessa och många andra frågor måste nu den nye presidenten besvara. Själv ser jag i dag fram emot att se nedanstående stycke saga blir verklighet:



    * * *

    PS: Ja, rubriken på detta inlägg är förstås en referens till en klassisk film, dock förstås utan jämförelser i övrigt mellan Obama och karaktären Chance.

    Andra skriver intressant om , , .

    måndag, januari 19, 2009

    Mikrobloggandet och demokratin

    Fenomenet Twitter växer nu stort i Sverige. Metro uppmärksammar i dag Svenskar på Twitter (som förvisso varit i gång något längre än vad tidningen uppger), Twitter.anvisning.se, samt Markmedias ”skola” för Twitter-nyfikna.

    Mikael Zackrisson, webbchef på VA.se, skriver också om att Twitter har ökat drastiskt de senaste veckorna, att den svenska mikrobloggtjänsten Bloggy nu lanserats officiellt och att det även händer det saker med Jaiku efter Googles beslut att släppa programmkoden för Jaiku fri, som open source.

    Svd:s och Aftonbladets ledarredaktioner har båda börjat twittra, riksdagspartierna likaså. Socialdemokraterna har redan över 500 följeslagare. Centerpartiet, miljöpartiet och vänsterpartiet mellan 150 och 200 vardera. Varken moderaterna eller Dagens Nyheter verkar dock våga sig på detta.

    Zackrisson tror att snart börjar kultursidorna skriva om trenden med mikrobloggande ”och innan året är slut har sms-generationen upptäckt den”. Han konstaterar att vi redan sett hur Twitter använts flitigt för nyhetsrapportering vid olika katastrofer (senast till exempel vid flygkraschen på Hudsonfloden i New York) och att vi bara kan ana ”vad som kommer hända när en halv miljon unga tjejer (och killar) hoppar på tåget”.

    Själv är jag spänd på att se i vilken utsträckning mikrobloggande förmår att bli ett politiskt intressant verktyg. Att partierna etablerar sig på Twitter och Bloggy är roligt, men har det något reell betydelse? Presenteras saker den vägen unikt eller snabbare än i andra kanaler? Når den andra målgrupper? Ökar det medborgarnas insyn i politiken? Om inte så är det tveksamt om det är värt att satsa på.

    Andra skriver intressant om , , .

    Ett val att ta på allvar

    [UPPDATERAD] En ny undersökning som i dag presenteras på DN debatt visar att mindre än var tredje röstberättigad svensk vet att det är val till Europaparlamentet i år. Mer än varannan förklarade sig också vara ointresserad av valet.

    LUS:s ordförande Hanna Hallin och Björn Kjellström, chef för parlamentets informationskontor i Sverige, skriver att detta inte duger när Sverige senare i år blir ordförandeland och ska leda EU-samarbetet, en ny kommission ska utses och EU ska vara med och forma framtidens globala klimatavtal i Köpenhamn.

    Vid förra valet till Europaparlamentet röstade bara var fjärde person under 25 år. Mot den bakgrunden har LSU och flera av dess medlemsorganisationer dragit igång kampanjen Rösta 7 juni i syfte att lyfta ett ungdomspolitiskt perspektiv på valet och för att föra upp ungas frågor. Målet är att dubbla valdeltagandet, att hälften av Sveriges unga röstar.

    Jag har i flera inlägg på sistone uppmärksammat det stundande valet och djupt beklagat att så få riksdagspartier verkar ta det på allvar. Och som Göran Färm, som själv kandiderar till parlamentet igen, påminner om så har svenska folket enligt SCB aldrig varit så EU-positivt som nu. Även bland kvinnor, som förut varit mer EU-skeptiska, är det i dag en majoritet för medlemskapet – 51 procent. Och bland alla svenskar är 55,6 procent för och 20,6 emot.

    Samtidigt ser det mörkt ut i EU-länderna ur ekonomiskt hänseende; på flera håll påverkas man hårt av den globala finanskrisen och recessionen. Hela EU spås i år få en så kallad negativ tillväxt på 1,9 procent. Det här slår hårt mot jobben och upp emot 3,5 miljoner beräknas förlora jobbet i år till följd av ekonomin. För svensk del räknar EU-kommissionen med att BNP minskar med 1,4 procent i år.

    Detta har i sin tur fått fart på eurodebatten i Storbritannien där ekonomer, experter och tidigare politiker gått samman för att övertyga sina landsmän om att tiden nu är inne för att byta ut det svaga pundet mot euron.

    EU-frågorna är för viktiga att inte sköta seriöst! Samtliga politiska partier har ett ansvar för att kunskapen om sommarens val och dess betydelse är så låg. Här krävs informationsinsatser – och de bör komma igång snarast.

    * * *

    PS: Även bland andra Johan Sjölander, Arvid Falk, Reza Javid, Magnus Ljungkvist och HBT-sossen skriver om valet till Europaparlamentet.

    PS2: Zaida Catalán, som kandiderar till Europaparlamentet för miljöpartiet, skriver i dag på Newsmill att ett involverande av ungdomar i beslutsfattandet vore ett steg mot ökat valdeltagande.

    PS3: Ytterligare en Alemdalsbloggare, tillika EU-kandidat; vänster-Hanna Löfqvist skriver om varför hon tycker att valet är viktigt.

    Andra skriver intressant om , , .

    söndag, januari 18, 2009

    De osäkra alternativet

    Flera medier uppger att opinionsinstitutet Skops nya undersökning visar att 55 procent av de tillfrågade anser att regeringen gör ett mycket eller ganska bra jobb. 34 procent trodde att en socialdemokratisk regering skulle göra ett bättre jobb.

    Enligt Skop har den borgerliga Alliansregeringen inte någon gång sedan den tillträdde varit så populär.
Hanteringen av finanskrisen tros vara orsaken.

    SvD:s PJ Anders Linder tror att i stället en viktig förklaring är att ”man slutat flyga kamikazeuppdrag”. Han konstaterar att försvarsfrågan inte är välskött men åtminstone inte är ”en plågsam närvaro varje dag”. I FRA-frågan menar Linder att lösningen i slutänden blev ”såpass OK att trycket har reducerats rejält”, och regeringen har slutat med förslag av typen förbud för privata sjukförsäkringar.

    Men viktigast för regeringens förtroendesiffror är anligt Linder att ”det blivit klart för alltfler människor under hösten att ett politiskt ställningstagande inte bara handlar om att ha synpunkter på regeringen, utan att man måste jämföra de två alternativ som står till buds”. Och när Alliansen jämförs med de rödgröna under Mona Sahlins, Lars Ohlys och språkrörens ledning, ter sig borgerligheten mycket mer attraktiv – om man ska tro Svenska Dagbladets politiska chefredaktör.

    Själv är jag tveksam till om detta håller som förklaring. En något tristare anledning till Skopresultatet kan sammanfattas som ”man vet vad man har men inte vad man får”. Trots det stora missnöje med den borgerliga regeringen som avspeglades i de katastrofala opinionssiffror Allianspartierna fick dras med länge efter valet, så har nu de flesta svenskar vant sig vid att Reinfeldt och de andra nu styr landet. Man vet vad man har. Sahlin och de rödgröna uppfattas antagligen som ett oprövat alternativ – och därmed betydligt mer osäkert.

    Nu har äntligen oppositionens omtalade arbetsgrupper tillsatts och ska påbörja sitt arbete. De kommer att fokusera på jobb och ekonomi, klimat och miljö, välfärd och rättvisa, storstadens utmaning samt en rättvis och hållbar värld. Det ska bli intressant att se hur väljarna kommer att se på det rödgröna alternativet när de börjar presentera skarpa förslag.

    Andra skriver intressant om , , .

    lördag, januari 17, 2009

    Min blogg är grön!

    Till övervägande delen överensstämmer tydligen innehållet här på bloggen med hur medlemmar i centerpartiet uttrycker sig. I något mindre utsträckning är bloggen miljöpartistisk.

    Sedan följer samtliga riksdagspartier i en sjunkande skala, med mitt eget socialdemokratiska parti på en bottenplats. Åtminstone om man ska tro detta. Det är Mattias Johansson som skapat tjänsten BloggParti. Småkul, men mycket skumt.

    Andra skriver intressant om , , .

    fredag, januari 16, 2009

    Märkliga turer kring EU-valet

    Redan strax före jul stod det klart att Lennart Sacrédeus, som kom på fjärde plats i kristdemokraternas provval i somras, inte alls skulle få stå med på sitt partis lista inför valet till Europaparlamentet. Trots att han fått flest förstaplaceringar av medlemmarna. I stället föreslogs Ella Bohlin, tidigare ordförande i kristdemokraternas ungdomsförbund, toppa listan.

    Nu har partiledningen lagt fram ett nytt förslag till valsedel där fem nya har lagts till – däribland förre partiledaren Alf Svensson, men fortfarande ingen Sacrédeus. I eftermiddag ska det röstas om listans slutgiltiga sammansättning och enligt uppgift är att det i stort sett är dött lopp mellan den grupp som absolut inte vill bereda honom en plats och den som vill det.

    Åtminstone tio av 26 distrikt kräver att Lennart Sacrédeus får en plats på listan. Bland dem som inte tidigare är kända finns tunga distrikt som Stockholms län och Uppsala, visar en genomgång som SvD har gjort. Det finns också distrikt där något eller några av ombuden vill riva upp det liggande förslaget.

    SvD:s Göran Eriksson menar att petningen av Sacrédeus ”framstår som ännu en av partiledningens utmaningar mot de kristdemokratiska kärnväljarna”.

    Till tidningen säger Bengt Germundsson i partiets ledning att kd är för slätstruket och att läget är allvarligt.

    Men det är inte bara i kd som fastställandet av EU-valsedlar omgärdats av kontroverser. Anna Maria Corazza Bildt kom på tredje plats i det interna moderata provvalet, något som Expressens ledarsida syrligt kommenterade med att ”De moderata medlemmarna är uppenbarligen välinformerade om fru Bildts politiska kompetens. Allmänheten är inte alls lika upplyst.”

    Häromdagen kom uppgifter om att Corazza Bildt kunde bli nedflyttad till icke valbar plats på moderaternas valsedel på grund av osäkerhet i partiet om var hon stod politiskt. Charlotte Cederschiöld, moderat Europaparlamentariker, fällde den synnerligen anmärkningsvärda kommentaren ”Hon är ju katolik och italienare, så hon står väl antagligen Berlusconis parti ganska nära”.

    I går kom så beskedet att Corazza Bildt fick nöja sig med en åttondeplats i nomineringskommitténs förslag till EU-lista, vilket troligen inte räcker för att komma in – med mindre än att väljarna kryssar upp henne. Till Politikerbloggen säger hon att hon tänker kämpa i personvalskampanjen – och att ambitionen ännu är att ta en plats i parlamentet.

    Enligt Politikerbloggen har det muttrats internt inom moderaterna om att Anna Maria inte är tillräckligt erfaren. Det har också påståtts att hennes kandidatur kan sabotera Carl Bildts chanser att bli kommissionär.

    Moderaternas lista spikas formellt på partirådet i Stockholm den 13 februari.

    Andra skriver intressant om , , .

    Regeringen tiger still

    Skatteintäkterna sjunker och därmed kommunernas och landstingens intäkter. Prognosen för deras ekonomi skrivs nu ned ytterligare av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).

    SKL har också i sina nya prognoser kommit fram till att det skulle behövas mer pengar för att värna välfärd och jobb.

    Mot den bakgrunden vill 12 borgerliga politiker av de 18 kommuner som drabbats hårdast av varsel i spåren av den ekonomiska krisen ha mer pengar av regeringen redan i år. Det visar en rundringning som Svenska Dagbladet har gjort och som även andra medier uppmärksammat.

    Samtidigt väntas statens budgetunderskott bli större än väntat, och Riksgälden skriver därför prognosen för hur mycket staten behöver låna de närmaste två åren. Den nya bedömningen innebär budgetunderskott i storleksordningen 90 miljarder kronor i år och 65 miljarder kronor nästa år.

    Allt fler svenskar känner också en ökad oro inför sin privatekonomi. Och föga förvånande så är det skillnader mellan låginkomsttagares och höginkomsttagares oro. De förra är mer oroliga för höjda matpriser, arbetslöshet och att inte kunna åka på semester, medan de senare oroas mer över ökade bränsle- och energikostnader.

    Men den borgerliga regeringen håller fast vid att inte ”slarva med ansvaret för Sveriges ekonomi” och att ”möjligheten att gå fram med ekonomiska satsningar [är] ytterst begränsad”.

    Andra skriver intressant om , , .

    torsdag, januari 15, 2009

    Dags att börja hoppas?

    Astronomer i USA har upptäckt stora utsläpp av metangas på Mars. Gasens källa är okänd men kan ha producerats av någon form av mikrober, antingen levande eller döda.

    Bara ett låtval känns rimligt en stund som denna:



    Andra skriver om , , .

    Dagens citat

    Det finns en diskussion där som kan vara intressant, men mest är det strunt.
    (Lennart Persson, SVT Aktuellt, uttalar sig om bloggar i Journalisten)

    Det fria ordet i Kina och världen

    [UPPDATERAD] För en tid sedan såg jag att den statliga kinesisiska televisionen CCTV och nyhetsbyrån Xinhua fått mångmiljardbelopp i nya anslag för att ”förbättra Kinabilden” i världen. Detta samtidigt som Time Warnerägda CNN tvingas skära ner, mitt i finanskrisen.

    Jag har sett en del på CCTV:s engelskspråkiga sändningar, och oftast är det närmast parodiskt i sin regeringstrogna propagandism. Detsamma gäller tidningar som China Daily. Trots det är jag inte helt och hållet negativ till att man i Kina nu satsar på tränga igenom den anglosaxiska dominansen på den globala mediemarknaden, i syfte att ge en annan bild av landet än den som utomstående målar upp.

    TV4:s utrikeskorrespondent Bosse Lindwall skriver att Xinhua (”Nyhetsbyrån Nya Kina”, som enligt Lindwall har ”den goda smaken att inte helt förtiga dramatiska och obehagliga händelser”) nu förmodligen får starta egna tv-sändningar senare i år, där förebilden är Al Jazeera i Qatar.

    Grundproblemet är förstås den kinesiska censuren och regimens rädsla för det fria ordet. Kulturbloggen uppmärksammar en statlig kampanj mot internetsidor med ”vulgärt” och pornografiskt material som startats i Kina. Över 90 sajter har redan stängts, berättar Torbjörn Petersson i Dagens Nyheter (ironiskt nog inte på nätet).

    Syftet med kampanjen sägs vara ”att rensa upp i det utbud som skadar den allmänna moralen och unga människors fysiska och mentala hälsa”. Detta har fått Google och flera andra stora internetsajter att be Kinas regering om ursäkt för att de inte tagit bort länkar som kunde leda vidare till pornografiskt material.

    Ett annat sätt att förhålla sig till internet kan vi se i USA, där representanthuset och senaten har fått egna sidor på YouTube. Där ska det bland annat bli möjligt för de lagstiftande ledamöterna att ladda upp filmer från sina kontor i Washington samt klipp från tal, utskottsförhör och annat.

    * * *

    Inte riktigt relaterat till ovanstående noterar jag att vår svenska semiofficiella nyhetsbyrå TT nu går ut med nya rekommendationer för hur namnen på politiska partier bör skrivas. Följande kommer att införas i TT-språket, och därmed troligen få genomslag i de flesta svenska medier:

    ”TT skriver namn på alla politiska partier med versal begynnelsebokstav. Det gäller både partiernas fullständiga namn och deras kortformer. Exempel: Socialdemokratiska arbetarepartiet och Socialdemokraterna, Centerpartiet och Centern. Även för partibeteckningar används versaler: (S), (MP), (M) och så vidare. Likaså för sammansatta ord där förledet är direkt kopplat till partiet: Folkpartiledare, Centerförslag, Vänsterinitiativ. Grundregeln är att använda versaler när partiet avses men gemener när det är en allmän beskrivning av personer med viss ideologi. Adjektiv skrivs förstås med gemener, likaså avledningar av partinamnet, till exempel socialdemokratisk och socialdemokrat.”

    Personligen tycker jag att detta ser helt galet ut. Fokus Torbjörn Nilsson illustrerar tydligt exakt hur galet.

    Lyckligtvis finns det en motståndsrörelse!

    Andra skriver intressant om , , .

    Ett nederlag för vänstern

    I går presenterades de fem nominerade till Stora Bloggpriset inom kategorin Politik & Samhällen. Stort grattis till Carl ”Alla dessa dagar” Bildt, Niklas ”Blogge Bloggelito” Dougherty, Henrik ”HAX” Alexandersson, Marie ”Opassande Emma” Andersson och Oscar ”Texplorer” Swartz.

    Flera av dessa var väntade och nomineringarna välförtjänta. Roligt att se att så många som varit ledande i FRA-debatten nu får ett tydligt erkännande. Den stora överraskningen i mina ögon är Bildt.

    Den andra stora överraskningen är att inte någon profilerad vänsterbloggare nådde ända fram. Detta har även bland andra HBT-sossen och Erik Laakso kommenterat.

    Hos Arvid Falk spekuleras det i att nomineringar av vänsterbloggar ”troligen spreds /.../ för brett och spretigt”. Frågan är om det räcker som förklaring. Kan det vara så att vi tappat greppet? Jag har länge tyckt att bloggar med vänstervärderingar (om än väldigt spretiga och disparata) dominerat bland de mest lästa på sajter som intressant.se, men antingen har jag haft fel eller så hittar högerbloggarna andra vägar att nå sina läsare.

    Det vore intressant att få ta del av er läsares uppfattning om detta, oavsett om ni politiskt lutar åt höger, vänster eller något annat håll. Varför finns det inga uttalade vänstermänniskor bland de nominerade inom politikkategorin?

    * * *

    PS: Rosemari Södergren och hennes Kulturbloggen är faktiskt en vänsterperson som lyckats bli nominerad, dock i kategorin Nöje & Kultur.

    PS2: Här är alla nominerade till Stora Bloggpriset.

    Andra skriver intressant om , , .

    onsdag, januari 14, 2009

    Krig och kris, debatt och twitter

    I dag, när den politiska rapporteringen kretsat kring den senaste varselvågen (mer om detta bland annat här, här och här) och partiledardebatten i riksdagen, så har Katrine Kielos debuterat som ledarskribent i Aftonbladet. Fokus låg på finansminister Anders Borg och vad det egentligen finns för politiskt innehåll bakom hans av många uppenbarligen uppskattade yttre.

    Formuleringar av det slaget handlar som bekant vanligtvis om kvinnor, som förefaller ha större krav på sig än manliga kollegor att visa att de har mer att komma med än ett fagert yttre. I den svenska politiken är det väl utöver Borg bara Thomas Bodström som blivit omskriven så mycket utifrån utseende och sexighet. Kielos artikel klär på ett elegant sätt av detta fenomen.

    Hon konstaterar vidare att finansminister Borg ”framställs som principfast, mycket för att han inte gör något”. Han håller igen med de ekonomiska stimulanserna av rädsla för att lämna bakom sig stora underskott. Denna rädsla anser Kielos ”är befogad, men i rådande läge problematisk” eftersom om inte tillräckligt görs så ökar arbetslösheten ytterligare, och då även underskotten.

    I dag slog de borgerliga partiledarna fast att de inte tänker ”slarva med ansvaret för Sveriges ekonomi” och att ”möjligheten att gå fram med ekonomiska satsningar ytterst begränsad”. Risken för fortsatt återhållsamhet förefaller med andra ord överhängande.

    Partiledardebatten
    gick annars i krigets och krisens tecken. Det talades mycket om Gaza, samt om finanskrisen och den jobbkris som sedan några månader slagit hårt mot Sverige med tusentals varsel, främst i industrin, som följd.

    Mona Sahlin kändes stabil och statsministermässig, till skillnad från Fredrik Reinfeldt som lät som en oppositionsledare. Övriga partiledarinsatser var som väntat. Inga överraskningar och inget imponerande.

    För oss som följer nyhetsflödet via Twitter var det intressant att se hur debatten kommenterades i realtid, vilket bland andra Johan Ulvenlöv och Johan Sjölander skriver mer om.

    Andra skriver intressant om , , .

    Det oacceptabla våldet

    Jag har fått många uppmaningar att skriva om den israeliska/ palestinska konflikten och de fruktansvärda saker vi ser ske i Gaza.

    Hittills har jag avstått, av flera skäl.

    Den grundläggande konflikten är komplicerad och kräver egentligen, tycker jag personligen, större kunskaper än vad jag besitter. Mina sympatier har dock alltid har legat hos det palestinska folket, något de som känner mig vet. Konflikten är också oerhört polariserande, vilket inte minst synts i debatten här i Sverige där annars sansade debattörer nu kommer ut som bombhöger och stenkastarvänster. Något utrymme för nyanser verkar inte finnas.

    Och jag vet att jag må låta naiv, men jag tror inte att det finns någon annan lösning än att Israel måste öppna sina gränser och sluta behandla palestinier som terrorister. Om en bråkdel av de resurser man satsat på militära ”lösningar” i stället lagts på generösa ekonomiska bistånd som skulle ha gett palestinier en reell möjlighet att bygga upp en välfungerade infrastruktur och en ekonomi där människor kunnat tjäna sina egna pengar så hade rimligen rekryteringsunderlaget för självmordsbombare och annan terrorism minskat drastiskt.

    Detsamma gäller självklart det ekonomiska stöd Hamas, Hizbollah och andra grupper får från olika håll – det är pengar som hade kunnat användas bättre.

    Men jag inser att detta är omöjligt under de nu pågående stridigheterna.

    Låt mig vara väldigt tydlig: jag tar absolut avstånd från de terrorhandlingar som palestinier under lång tid bedrivit mot israeler. Och jag tar lika bestämt avstånd från Israels agerande med robotbeskjutningar, fosforgranater och marktrupper som drabbar den palestinska civilbefolkningen mycket hårt.

    Våld kommer aldrig att skapa en fredlig tillvaro för någon i regionen.

    Men jag har inte, och kommer inte att delta i manifestationer mot de nu pågående stridigheterna där det deltar demonstranter som hyllar Hamas och Hizbollah, som jämför den israeliska regeringen med Nazityskland och som inte förmår att skilja på den israeliska krigsmakten och judar i Sverige.

    På sistone har det kommit uppgifter om hot och attentat mot enskilda judar, synagogor och andra judiska byggnader i många länder – långt ifrån Israel. Även detta är förstås fullständigt oacceptabelt och visar hur pass infekterad och närmast hopplös den här konflikten är.

    * * *

    Jag kommer troligen inte skriva så mycket mer om det här. Redan nu stålsätter jag mig för kommentarer från folk som kommer tycka att jag är en idiot. Vissa teman lockar nämligen fram sådana reaktioner. Och påtagligt ofta så skrivs sådant anonymt. Vi får väl se hur det blir den här gången.

    Andra skriver intressant om , , .

    tisdag, januari 13, 2009

    Koll på rasisterna

    Åklagarmyndigheten i Göteborg inleder en förundersökning mot Sverigedemokraternas distriktsordförande, som fram till 2005 också var ordförande i hela partiet. Han står också på femte plats på Sd:s valsedel i valet till Europaparlamentet i juni. Misstankarna handlar om att mannen ska ha använt partiets pengar på ett felaktigt sätt.

    Ingen ska förstås dömas på förhand, men det känns onekligen som att SSU i Kalmar är något på spåret med sin bloggsatsning SD-bluffen som bevakar vad sverigedemokraterna säger i kommunfullmäktige i länet och låta s-politiker bemöta Sd:s utspel lokalt.

    Som Expressens ledarskribent Aron Lund konstaterar så borde det med både finanskris och flyktingvåg vara guldläge för svensk högerextremism. ”Det är nu de borde lägga in den stora stöten, och göra precis som främlingsfientliga Sd redan gjort – smussla undan hatagendan och fylla flygbladen med islamofobi och folkhemspopulism, vinna våra bittra hjärtan”, skriver Lund.

    I stället förefaller rasister, nationalchauvinister och nazister vara mer splittrade än någonsin. Och det känns rätt skönt.

    Andra skriver intressant om , , .

    Ett EU-val om Europafrågor

    ”Vi ser valet som en opinonsyttring om EU-samarbetet”. Så uppges fp-ledaren Jan Björklund ha kommenterat sommarens val till Europaparlamentet, i samband med att partiet i går presenterade sitt förslag till Europaprogram.

    Två av huvudkraven i plattformen är att Sverige inom tre år bör ha infört euron som valuta och att kärnkraften i Europa måste byggas ut för att klara klimatpolitiken och säkra stabil tillgång på energi. Vare sig eurofrågan eller kärnkraftens framtid avgörs dock av parlamentet. På de områdena är dess makt i praktiken ingen alls.

    Antagligen ska man alltså tolka Björklund som att fp kommer bedriva valrörelse för att marknadsföra sin syn på EU och ett antal sakpolitiska områden som behandlas inom ramen för EU-samarbetet – dock inte nödvändigtvis av Europaparlamentet.

    Aftonbladets Mats Engström är positiv till fp-programmet och lyfter bland annat fram stödet till EU-utvidgningen, kraven på en human asylpolitik, hårdare regler om lobbyism, samt betoning av de mänskliga rättigheterna. Han konstaterar att ”Socialdemokraterna får anstränga sig för att bli lika konkreta”.

    Själv har jag stor förståelse för att de i Alliansen ingående partierna tar chansen att profilera sig. I ett så nära samarbete så är det naturligt att det är det mest dominerande partiet – moderaterna – och dess företrädare som får mest uppmärksamhet.

    Samtidigt är det trist att folkpartiet, som länge varit en av de mest entusiastiska tillskyndarna av Europasamarbetet, nu de facto spelar ned parlamentets och EU-valets betydelse. Effekten lär bli att valrörelsen huvudsakligen kommer att handla om svensk inrikespolitik, ackompanjerad med allmänna positiva eller negativa uttalande om EU.

    Alexander Sofroniou skriver att fp inte tar Europaparlamentet på allvar när de förminskar valet till en opinionsyttring av EU, och slår fast att ”Detta är en hjälp som vi som gillar EU inte behöver”.

    Magnus Ljungkvist är mer skeptisk och menar att parlamentets ”befogenheter och påverkan på vårt dagliga liv kan jämföras med vilken kyrkofullmäktigeförsamling som helst”, men efterlyser också att ”de politiska partierna faktiskt tar valet och mig som medborgare på allvar”.

    * * *

    PS: Delvis relaterat till ovanstående är Erik Laaksos mycket läsvärda artikel på Arvid Falk om att demokrati är så mycket mer än ett röstsystem. Rekommenderad läsning!

    Andra skriver intressant om , , .

    måndag, januari 12, 2009

    Ännu inte jämställt bland statliga toppchefer

    Nyligen kunde Ekot visa att hälften av Sveriges statliga toppjobb går nu till kvinnor och en femtedel går till personer med utländsk bakgrund, efter regeringen Reinfeldts förändring av utnämningspolitiken.

    50 procent av toppjobben går nu till kvinnor, mot 32 procent under regeringen Persson. Och 20 procent av de nya myndighetscheferna har utländsk bakgrund, jämfört med sex procent då den förra regeringen satt vid makten.

    Denna nyhet gav stort genomslag och till och med socialdemokraterna, via partiets integrationspolitiske talesman Luciano Astudillo, medgav att s inte var tillräckligt bra på just det här området under den egna regeringstiden.

    Nu visar en ny undersökning att sju av landets tio bäst betalda generaldirektörer är män. Kvinnorna på topp 10-listan tjänar i snitt 12 000 kronor mindre i månaden än sina manliga kollegor.

    Ännu har med andra ord Fredrik Reinfeldt en bit kvar att gå innan de fina orden i regeringsförklaringen, att ett aktivt jämställdhetsarbete ska prägla regeringens arbete, blir verklighet.

    Andra skriver intressant om , , .

    Radiodebatt om idédebatten

    För en tid sedan skrev jag om Socialdemokratiska studentförbundets debattskrift ”Från smedja till sambandscentral – Var finns plats för idédebatt” där jag och ett antal andra resonerade om var de stora samhällsfrågorna diskuteras i dag; om det är inom de politiska partierna, på tidningarnas ledar- och kultursidor och i tankesmedjorna, eller om idédebatten har lämnat sina gamla arenor och funnit helt nya, t ex i bloggar och nätverk.

    Detta tyckte Sveriges Radios program OBS – Kultur- och idédebatt var intressant och har därför bjudit in några av författarna som medverkar i antologin att utveckla resonemanget, och sedan låter man ordet gå vidare till andra tankesmedjor och idédebattörer.

    Först ut i dag kl. 13.45 är Kajsa Borgnäs, ordförande i Socialdemokratiska studentförbundet, som önskar mer idédebatt och högre i tak i sitt eget parti.

    Själv kommer jag troligen att ta till orda i nästa vecka. Återkommer när jag vet mer.

    Andra skriver intressant om , , .

    Ytterligare en bloggtävling

    [UPPDATERAD] När jag i går uppmärksammade ytterligare en i raden bloggtävlingar glömde jag en som jag länge tänkt skriva om, men som jag av någon anledning missat: den ambitiösa satsningen Kulturblogg Award.

    Till skillnad från många andra tävlingar som arrangeras av traditionella medieföretag är detta en ren bloggarangelägenhet. Här vill man lyfta fram de många bra bloggar och sajter som finns om musik, film, teater, konst, kulturpolitik, böcker, kulturdebatt och foto/bilder.

    Den 17 januari är sista dag för att rösta på Kulturblogg Award.

    * * *

    PS: Huvudarrangör av ovanstående tävling är förstås Kulturbloggen, som är en av de nominerade till Stora Bloggpriset inom kategorin Nöje & Kultur.

    Andra skriver intressant om , , .

    söndag, januari 11, 2009

    Inflationen fortsätter

    Mitt under det att Aftonbladets tävling Stora bloggpriset pågår för fullt och de nominerade i kategorin mode just presenterats, läser jag att sajten pause.se låtit en jury med branschaktörer från bland annat H&M, Acne, Filippa K och Dagmar rösta fram de 25 ”mäktigaste” modebloggarna 2009.

    På första plats finns DN-skribenten och moderedaktören Karolina Skande. På andra plats finns Elin Kling på Kanal 5 och på plats tre finns Aftonbladets Sofi Fahrman.

    Grattis till dem.

    Är det någon som håller räkningen på alla bloggtävlingar?

    Andra skriver intressant om , , .

    Interndebatt och medielogik

    [UPPDATERAD] Skriverierna om den socialdemokratiska interna diskussionen om synen på budgetreglerna fortsätter. Hans Hoff, ordförande för socialdemokraterna i Halland och ledamot av partistyrelsen, sägs se Skånedistriktets remissvar som ett påhopp på Mona Sahlin.

    SvD:s Göran Eriksson skriver (ej på nätet) att ”En ny destabiliserande faktor för s-ledningen är just nu att partiets interna opposition nu har allierade i de båda tilltänkta koalitionspartierna”, och målar upp ett scenario där Mona Sahlin riskerar förnedrande politiska nederlag på den socialdemokratiska partikongressen.

    Samtidigt presenteras i dag två nya opinionsmätningar från Skop och Demoskop som förefaller visa att moderaterna fortsätter att gå fram samtidigt som kristdemokraterna minskar. Enligt Skop ökar s, mp och v åter ledningen över Allianspartierna. Oppositionen får stöd av 49,9 procent av de tillfrågade medan de borgerliga stöds av 44,6 procent. Demoskopmätningen däremot talar om en krympande skillnad mellan blocken, 6,2 procentenheter.

    Det är intressant att se hur detta rapporteras i olika medier.

    Aftonbladet rubricerar mätningarna som att Oppositionen ökar försprånget medan Expressen hävdar att Moderaterna fortsätter att gå framåt. Och ironiskt nog har ju båda rätt – beroende på vilken av mätningarna man väljer att sätta sitt förtroende till.

    Expressens Ann-Charlotte Marteus har gjort ett tydligt val och slår fast att ”Alla kurvor pekar nedåt för Sahlin: väljarbetyg, andelen väljare som känner stort förtroende för henne, stödet bland s-väljare, väljarstödet för partiet liksom avståndet mellan blocken”.

    Dagens Nyheter väljer i stället TT:s vinkel och konstaterar att kristdemokraternas väljarstöd krymper och stöds enligt Demoskop av 2,5 procent av väljarna, lika många som stödjer Sverigedemokraterna. Kd:s partisekreterare Lennart Sjögren förklarar resultatet med en osynlighet i debatten. Han tycker att Mats Odell som finansmarknadsminister har varit synlig, ”men det handlar ju om hur väljarna uppfattar det, och de har kanske sett både statsministern och finansministern betydligt mera”.

    Själv tror jag att olyckskorparna överdriver den interna s-debattens betydelse. Mona Sahlins ställning som partiledare är inte hotad, trots envisa påståenden om motsatsen. Inte heller lär grunderna för den ekonomiska politiken läggas om. Om det är något som är förankrat inom socialdemokratin så är det ansvarstagandet för landets finanser.

    Och opinionsmätningar är som bekant bara just det; mätningar. Ännu är det långt kvar innan nästa riksdagsval. Dessförinnan sätts partiernas mobiliseringsförmåga på prov inför valet till Europaparlamentet i sommar. Kanske kan vi då få en indikation på vad som händer 2010.

    Andra skriver intressant om , , .