Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    söndag, januari 31, 2010

    Final i superveckan

    I veckan gjorde flera medier en stor sak av en ny opinionsundersökning som syntes visa att alliansen – efter att ha legat under de rödgröna i många månader – såg ut att knappa in. Det var DN/Synovates januarimätning som tydde på att de rödgrönas ledning mer än halverats på en månad till 2,9 procentenheter. De tre oppositionspartierna fick tillsammans 48,6 mot 45,7 för regeringspartierna.

    Detta uppmärksammades av bl a SvD och Aftonbladet.

    Samtidigt visade Sentio Researchs opinionsmätning att oppositionen skulle få egen majoritet med 50,5 procent av väljarsympatierna. De rödgröna har sedan novembermätningen stadigt ökat hos Sentio – från 46,4 procent till 48,3 procent i december och alltså egen majoritet.

    Skillnaden mellan siffrorna från Synovate och andra undersökningar förklaras bland annat med att mätmetoderna skiljer sig mellan de olika instituten och att Synovate säger sig ”tjata” mindre på osäkra väljare att välja sida. Detta kommenteras av Erik Durhan på Second Opinion.

    Statsvetaren Henrik Oskarsson har gjort en sammanställning av olika opinionsundersökningar – en så kallad poll of polls – och konstaterar att mätningarna för januari ger följande resultat avrundat till hela procenttal: socialdemokraterna 36 procent, vänsterpartiet 5 procent och miljöpartiet 10 procent = 51 procent. Moderaterna får 27 procent, folkpartiet 7 procent, centerpartiet 5 procent och kristdemokraterna 4 procent = 43 procent. Oppositionspartierna leder alltså med i snitt omkring 8 procentenheter när valåret tar sin början. ”Det kommer bli en mycket spännande vår”, skriver Oskarsson.

    Och i kväll möts samtliga riksdagspartiledarna i en debatt i SVT. På den rödgröna sidan representeras dessvärre inte mp av sitt opinionsmässigt starkare kort Maria Wetterstrand, enligt DN (ej på nätet) på grund av en princip om rotation i tv och riksdagen mellan de båda gröna språkrören.

    Uppladdning sker hur som helst på rätt olika sätt i de respektive lägren.

    Med start kl. 19.45 sker i kväll sändningar via webben från det socialdemokratiska partihögkvarteret i Stockholm, där kommunikationschef Karin Pettersson och AiP:s chefredaktör Eric Sundström kommenterar partiledardebatten.

    Och på Twitter har SVT bett Sofia Nerbrand, liberal kolumnist på Svenska Dagbladet och Stig-Björn Ljunggren, vagt s-märkt statsvetare, att följa och kommentera debatten ur olika perspektiv. Dessutom twittrar Rapports kommentator Mats Knutson – och säkert många också.

    Andra skriver intressant om , , .

    lördag, januari 30, 2010

    Bloggar, tweets och statusuppdateringar att ta på allvar

    [UPPDATERAD] Avgör sociala medier valet? Det korta svaret är förstås nej. Men det gör å andra sidan inte valaffischer, torgmöten, tv-debatter eller sammansättningen på valsedlarna heller. Inte var och en för sig. Men tillsammans spelar de stor roll. Kombinationen av de olika opinionsbildande insatser partier och politiskt aktiva gör, har avgörande betydelse för valutgången.

    I veckan presenterade TV4 och Nyhetskanalen.se en genomgång av hur riksdagspartierna ser på sociala medier som kampanjverktyg. Det framgick då att miljöpartiets språkrör Peter Eriksson varken använder Facebook, Twitter eller har någon egen blogg. ”Jag är mycket rädd för att det kan ta mycket tid och att man inbillar sig att man gjort något på riktigt”, uppgav han.

    På frågan om de sociala medierna får någon avgörande betydelse i valrörelsen svarar miljöpartiet ”absolut”, vänsterpartiet ”ja”, socialdemokraterna ”delvis” och moderaterna ”kanske”. Kristdemokraterna, folkpartiet och centerpartiet svarar alla ”nej”.

    Partistrategerna bör dock betänka att många journalister använder sociala medier som källa för nyheter och artiklar. I en undersökning säger sig hälften av de tillfrågade använda bloggar, Facebook och Twitter som källor.

    Samtliga riksdagspartier har också anställt personal för att jobba specifikt med sociala medier i valrörelsen. Exempelvis har socialdemokraterna rekryterat Hampus Brynolf, kristdemokraterna Dan Jormvik och de rödgröna partierna gemensamt Martin Gelin.

    I veckan har också Martina Lind och Politometern presenterat en intressant genomgång av vilka partianknutna bloggare som är de mest inflytelserika (mätt genom inlänkar) i bloggosfären. Bland de socialdemokratiska bloggarna hamnade jag själv på en tredjeplats, vilket förstås är otroligt roligt.

    den totala listan över de mest inflytelserika partipolitiska bloggarna hamnar jag precis utanför topp-10, mycket hedrande och politiskt lämpligt (?) mitt emellan Ali Esbati och Carl Bildt.

    Stort och välförtjänst grattis till Marie ”Opassande Emma” Anderson, Rosemari ”Kulturbloggen” Södergren och Peter ”Med rätt att tycka” Andersson!

    Det är för övrigt värt att notera att de mest aktivt mikrobloggande riksdagsledamöterna är socialdemokrater och centerpartister.

    PS: Läs gärna också vad Johan Sjölander skriver.

    Andra skriver intressant om , , .

    Hägglund tar burkan från munnen

    Säga vad man vill om kd-ledaren Göran Hägglund, men han har i alla fall humor.

    I den lätt bisarra debatt som åter seglat upp i veckan om huruvida Sverige ska lagstifta om vilka kläder man ska få bära, gick flera framträdande kristdemokrater ut och ville göra det olagligt att bära plagg som burka och niqab på allmän plats. "Det är ohygieniskt och äckligt", sa exempelvis riksdagsledamot Annelie Enochson. Hon fick medhåll av Ingemar Vänerlöv och Lennart Sacrédeus som jämförde med maskeringsförbud.

    Detta fick Göran Hägglund att på Twitter markera att han "aldrig tidigare hört att hygienen skulle vara ett problem i sammanhanget", och slog fast att "lagstiftning är för mig utesluten". Hägglund tillade för säkerhets skull att kd inte heller ville "förbjuda jeans, klänning, kjol eller shorts".

    Fredrik Westerlund, även känd som bloggaren Dyslesbisk, undrade då om kristdemokraterna inte ens kunde överväga förbud mot kortbyxor på Alexander Bard vintertid, på vilket Hägglund replikerade att det var ett gränsfall.

    Som sagt, humor har han i alla fall.

    Andra skriver intressant om , , .

    söndag, januari 24, 2010

    Supervecka rond 2 - fördel Sahlin

    I kväll möts valets två huvudmotståndare, Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin, i en debatt i SVT:s Agenda. Debatten har föregåtts av en hel del uppladdning på båda sidor. Socialdemokraterna har rent av utnämnt det som nu pågår för en supervecka med inte mindre än fyra partiledardebatter.

    Och mycket står onekligen på spel. Valåret har börjat och om åtta månader avgörs vilken konstellation av partier som ska styra Sverige de kommande fyra åren.

    Att döma av opinionsmätningarna så ser det ljust ut för de rödgröna. Svenska Dagbladet presenterade i dag siffror från Sifo där oppositionen har ett fortsatt rejält övertag med 51,8 procent mot de borgerligas 41,5.

    Försprånget för de rödgröna är därmed hela 10,3 procentenheter, och enligt Sören Holmberg – professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet – så har den som har lett i Sifos januarimätning under ett valår vunnit 10 gånger av 13. Och då ska man komma ihåg att kd i mätningen får exakt 4 procent och alltså endast med knappast möjliga marginal tar sig in i riksdagen. Även centerpartiet hänger på gärdsgården med 5 procent. Skulle ett av de borgerliga partierna inte ta sig över 4-procentsgränsen på valdagen så är då i praktiken alliansen utplånad, även om det förhållandevis starka stödet för Reinfeldts moderater skulle hålla i sig.

    Det här betyder dock inte att socialdemokraterna nu lättade kan luta sig tillbaks. Som Aftonbladet påminner om så skulle Fredrik Reinfeldt ligga bäst till om valet om handlade partiledarens popularitet. Betydligt fler förefaller känna förtroende för honom än för Mona Sahlin. Men svenska väljare röstar traditionellt sett inte på person – utan på parti. Det gör att utgångsläget inför valet ser betydligt bättre ut för oppositionen än för sittande regering, slår tidningen fast.

    Samtidigt konstaterar statsvetarprofessorn Henrik Oscarsson att det inte är socialdemokraterna som ligger bakom de rödgrönas stora ledning. I stället är det miljöpartiet och den populära Maria Wetterstrand som agerar draglok, samtidigt som alliansens tre småpartier drar ner siffrorna för regeringen.

    I kväll får dock Sahlin klara sig utan stödet från mp. Och ska man tro Expressen så visar ett internt strategidokument från moderaterna att man nu och under våren kommer att pressa henne och socialdemokraterna på besked om på vilket sätt blir jobben fler av att höja skatten för vanligt folk och göra det dyrare att anställa unga, hur s kan tala om ansvar för ekonomin när man vill göra sig beroende av vänsterpartiet, samt vilka kärnkraftsreaktorer som de rödgröna vill stänga och när det ska ske.
Målet är, enligt tidningen, att utmåla de rödgröna som ett ”vänsterexperiment” med en oansvarig ekonomisk politik.

    Detta bör således Sahlin vara beredd att svara på i kväll.

    Andra skriver intressant om , , .

    söndag, januari 17, 2010

    Missnöjespolitiker och manschauvinister

    Den gångna veckans stora politiska icke-nyhet var sannolikt tidningen Metros påståenden om en socialdemokratisk ”hemlig plan” om ett delat ledarskap – där Mona Sahlin vid en valseger i höst skulle få sitta kvar som partiledare men den populärare Margot Wallström axla posten som statsminister. Eller om det var tvärtom.

    Nonsens var det i vilket fall som helst. Nonsens, möjligen baserat på några enstaka socialdemokraters missnöje med Sahlin – och sensationslystnad hos tidningsredaktionen.

    Att Mona Sahlin haft avsevärt lägre förtroendesiffror än opinionsstödet för socialdemokratin har varit ett faktum under en längre tid. Det är förstås tråkigt, inte minst för Sahlin personligen – men det tycks ju uppenbarligen inte vara ett stort problem politiskt. Att hon som ledare väcker starka känslor är heller inget nytt, men det är intressant att studera vilka som är hennes interna motståndare.

    Björn Fries, som har en lång bakgrund inom socialdemokratin och även skaffat sig många spännande erfarenheter utanför partipolitiken, skriver i dag i Expressen om att ”vi i samhället i stort och också inom delar av arbetarrörelsen har mycket av läpparnas bekännelser i vissa frågor”, som exempelvis homosexuellas rättigheter, integration och invandringsfrågor – men även om jämställdhet mellan män och kvinnor. ”Bakom ytan finns det hos vissa stora problem med att i själ och hjärta ta till sig innehållet om allas lika värde”, skriver Fries, och konstaterar att det då blir ”hotfullt för några att kvinnorna inte enbart deltar i politiken utan också bestiger de högsta posterna”.

    Jag tror tyvärr att han har en stor och viktig poäng. Vi är nog många som kan vittna om vilka attityder som ibland kommer fram hos framförallt – men inte enbart – manliga socialdemokratiskt aktiva i pauser under partikongresser, fullmäktigesammanträden och överläggningar. Hos dem finns av allt att döma en längtan tillbaks till ett annan slags politiskt ledarskap och ett annat samhälle. Där makten var en man i övre medelåldern, med pondus och kommunikation som bestod av att peka med hela handen.

    Jag ser med skräckblandad förtjusning på sådana män i tv-serien ”Mad men”. Som karaktärer är de underhållande i sin anakronism, manschauvinism och inskränkthet. Men de har inget att göra i dagens politiska verklighet.

    Läs även vad Peter Andersson skriver om detta.

    Andra skriver intressant om , , .

    fredag, januari 15, 2010

    Ett helt nytt politiskt läge

    Flitiga läsare av min blogg lär ha märkt att jag relativt ofta skriver om opinions- och popularitetsundersökningar. Jag är förstås väl medveten om att många av dem har sina brister, såväl vad gäller urval av tillfrågade, frågeformulering, jämförbarhet etc. Och ännu är det långt kvar till valdagen – mycket kan och kommer att hända innan vi kan säga något definitivt om valresultatet.

    Ändå finns det då och då anledning att kommentera spektakulära siffror. Och den Demoskop-mätning som Expressen publicerar i dag är verkligen spektakulär.

    Enligt undersökningen hamnar såväl centerpartiet som kristdemokraterna och vänsterpartiet under fyraprocentspärren och skulle – om detta också blev valresultatet – åka ur riksdagen. Det skulle också betyda att socialdemokraterna och miljöpartiet skulle få majoritet att ta regeringsmakten själva.

    Med statsvetaren Henrik Oscarssons ord skulle, om det här blev valresultat, alliansen utplånas helt.

    Detaljgranskar man siffrorna framgår det att socialdemokraterna sägs få 37,1 procent av väljarstödet, vilket innebär en ungefär lika stor ökning (+2,3) som vänsterpartiet minskar med (-2,1). Den enda ökningen (+2,1) i det borgerliga lägret står moderaterna för, som med 27,4 procent kannibaliserar på folkpartiet (7,4 procent, -1,5), kristdemokraterna (3,9 procent, -0,6) och mätningens stora förlorare centerpartiet (3,1 procent, -2,5).

    Samtidigt sägs Sverigedemokraterna få hela 5 procent, och skulle alltså komma in i riksdagen. Det skulle dock inte räcka för att – vilket i och för sig inte känns realistiskt – bilda majoritet med m och fp.

    ”Övriga partier”, vilket då rimligen omfattar bland annat feministiskt initiativ och piratpartiet, skrapar bara ihop måttliga 2 procent av väljarstödet.

    Som Peter Andersson konstaterar innebär siffrorna att en rödgrön trepartikonstellation blir en tvåparti-dito. Och om mätningen blir sann skulle det också innebära att det röda skynket Lars Ohly inte längre går att använda som skrämseltaktik från borgerligt håll.

    Även DN och SvD uppmärksammar Demoskops opinionsmätning.

    Andra skriver intressant om , , .

    torsdag, januari 07, 2010

    Tankesmedjan har hittat en kvinna

    Jag har tidigare uppmärksammat Arbetarrörelsens tankesmedjas uppenbara problem att hitta kvinnor värda att lyssna till när arbetsmarknadspolitiken ska diskuteras.

    Därför höll jag tummarna för att något skulle ha skett när jag i dag fick en inbjudan till seminariet Det måste finnas arbeten. Och det hade det. Av sex inbjudna talare finns en kvinna med.

    Dessutom har man (sic!) intervjuat sexton "ledande samhällsanalytiker". Av dessa är fyra kvinnor.

    Mansdominansen är med andra ord inte total - men det är inte långt ifrån.

    Andra skriver intressant om , , .

    tisdag, januari 05, 2010

    DN och yttrandefriheten

    För några dagar sedan skrev jag om en annons i SvD från den polska fackföreningen Solidarnosc om att Ikea i Polen anlitar Solid Security för att sköta bevakning och säkerhet på Ikeas varuhus i landet. Problemet är att Solid uppges motarbeta sina anställdas rätt att organisera sig fackligt, få rimliga anställningsvillkor och sociala förmåner.

    Solidarnosc ville tydligen annonsera i Dagens Nyheter, men enligt Resumé stoppade DN:s chefredaktör Gunilla Herlitz annonsen. Herlitz säger att annonsen kunde "uppfattas som vilseledande" då konflikten egentligen inte handlar om Ikea.

    Martin Jönsson, redaktionschef och ställföreträdande ansvarig utgivare för Svenska Dagbladet, menar dock att även opinionsannonsering ryms inom Tryckfrihetsförordningen och det är upp till tidningen att bedöma om det rör sig om förtal, kränkning eller om annonsen på något annat sätt är olämplig. Han ser inget problem med annonsen.

    Även Dagens Media uppmärksammar detta. Till den tidningen hävdar Gunilla Herlitz att Solidarnosc annons inte var opinionsannonsering, vilket är smått häpnadsväckande. Bedöm gärna själva (beklagar att jag inte har tillgång till en större eller mer högupplöst bild):



    Läs mer om konflikten på sajten isikeaok.org.

    Andra skriver intressant om , , .

    Politik i sociala medier

    [UPPDATERAD] SvD följer i dag upp den kartläggning av riksdagsledamöters bruk av sociala medier som publicerades i går. Det konstateras att det i bloggosfären inte huvudsakligen är toppolitiker som väcker någon större uppmärksamhet för sina insatser. Där härskar istället gräsrötterna.

    Tidningen har gått igenom topp 50-listan på Knuff.se, där bloggare i huvudsak rankas utifrån hur många man får från andra bloggare – ju fler som länkar till en blogg, desto framgångsrikare betraktas den. Av de för närvarande hetaste 50 kan 34 sägas vara politiska bloggar. Och bara tre av dem drivs av riksdagsledamöter. Bakom resten står kommun- och landstingspolitiker, riksdagskandidater som bedriver personvalskampanj och politiska tyckare utan ambitioner att bli folkvalda.

    Allra hetast just nu är glädjande nog s-bloggaren Peter Andersson, följd av Alliansfritt Sverige.

    De är båda utmärkta exempel på hur effektivt politiskt opinionsbildningsarbete kan bedrivas i bloggosfären – och det utan något partikanslis resurser och strategiska tänkande. Därmed inte sagt att socialdemokratin inte skulle ha goda förutsättningar på det här området. Utan de insatser som gjorts av bland andra Johan Ulvenlöv skulle sossar på nätet antagligen inte nått ut lika bra som man gör i dag. Jag ser fram emot att se hur s kommer att jobba nu i valrörelsen med opinionsbildning i sociala medier.

    Dagens Media ger några exempel på hur bloggar, Twitter, Facebook, YouTube etc. används som kanaler för personvalskampanjer, men läs ännu hellre Brit Stakstons tvådelade kommentarer om hur 2010 års valrörelse kommer att se ut vad gäller sociala medier. Läs också gärna Robert Noords kloka iaktagelse (inte bara för att han berömmer mig...).

    Andra skriver intressant om , , .

    måndag, januari 04, 2010

    Sahlin kan. Bättre.

    I helgen publicerade Svenska Dagbladet en stort uppslagen dubbelintervju med Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin. Bakgrunden sades vara att i år möts för första gången två ledare för varsin politisk allians i ett svenskt val.

    Intervjuerna var båda intressanta och inte minst Sahlins utsträckta hand till något av mittenpartierna om inget block får majoritet och Sverigedemokraterna får vågmästarställning, har blivit uppmärksammad. Hon gjorde klart att det då i potten ligger ett antal ministerposter.

    Själv reagerade jag dock över något annat Mona Sahlin sa i intervjun. Under avsnittet 5 snabba frågor ombads hon beskriva hur hon förbereder sig inför en duell mot Fredrik Reinfeldt i tv. Svaret blev:
    Jag är ingen som sitter och läser sju timmar innan, jag tänker och reflekterar. Sedan när debatten börjar kan tänka "nej det där blev inte bra". Då får man försöka rätta till det eller svälja tre gånger och göra det bättre nästa gång.


    Jag tror helt enkelt inte att det är sant. Min bild är snarare att Sahlin, i likhet med andra ledande politiker på den nivån, har gott om kompetenta medarbetare som hjälper till med research och andra förberedelser för att ge de bästa möjliga förutsättningarna innan en debatt. Och detta finns det ingen anledning att mörka. Tvärtom tror jag att väljarna verkligen vill veta att deras politiska företrädare tar tv-debatter och andra framträdanden på största allvar och gör sitt yttersta för att vara väl förberedda inför dessa.

    Skulle däremot det hon säger stämma så blir jag faktiskt en smula orolig. Visst, ingen kan ta ifrån Mona Sahlin att hon är en av svensk politiks mest erfarna rävar. Och sannolikt behöver hon mindre tid till förberedelser än många andra helt enkelt på grund av att hon har tagit betydligt fler debatter än vad de flesta andra har. Men trots det så måste man kunna ta in intryck och råd från sin stab som ju har till uppgift att ta fram all fakta och argument som är relevanta inför varje givet tillfälle.

    Det finns skäl att påminna om debatten mellan Mona Sahlin och Jimmie Åkesson i TV4:s Kvällsöppet för några år sedan. Även om hon öppnade starkt med att slå fast att Sverigedemokraterna är ett "högerparti som vill försvaga facket" och "ett kvinnofientligt parti som vill inskränka aborträtten", trasslade hon sedan in sig och kom att spela defensivt resten av programmet. Läs gärna DN:s referat och Johan Ingerös kommentarer. Mitt intryck var att hon helt enkelt inte var tillräckligt väl förberedd och underskattade Åkesson. Sådana misstag kan man inte kosta på sig i hennes ställning.

    Mona Sahlin är i sina bästa stunder en stark och driven debattör - men för sin egen skull bör hon inte göra misstaget att tro att enbart rutin räcker för att vinna debatten och väljarnas gunst. Hon kan bättre än så.

    Andra skriver intressant om , , .