Specialdomstol är inte lösningen

Flera medier rapporterar att det nu pågår intensiva förhandlingar mellan regeringspartierna om tillägg i den hårt kritiserade FRA-lagen. Det som uppges diskuteras är tillägg i lagen som ska stärka skyddet för den privata integriteten, bland annat föreslås att inrätta en specialdomstol som ska ge tillstånd till signalspaning. Enligt uppgift så är det folkpartiets FRA-grupp som de senaste veckorna har levererat förslag till regeringens samordningskansli. Till TT säger Camilla Lindberg (fp) att det bara ska vara regeringskansliet och försvarsmakten som får beställa signalspaning av FRA, inte till exempel polisen och Säpo. Lindberg vill även se att FRA ska vara skyldig att redovisa om någon blivit felaktigt avlyssnad och att den personen ska ha rätt att begära resning. DN skriver att samtliga allianspartiers riksdagsgrupper – och försvarsdepartementet, som ansvarar för lagen – nu står bakom förslaget om en specialdomstol. Själv tycker jag inte att detta är tillräckligt. Framförallt så är det inte särskilt respektfullt mot oppositionen, som ju som bekant drivit motståndet mot FRA-lagen hårt sedan valet, att återigen göra frågan till en ren intern angelägenhet för de borgerliga partierna. Uppenbarligen tycker man att enigheten inom Alliansen är viktigare än att låta frågan beredas av en parlamentarisk utredning där fler röster får göra sig hörda. Victor Bernhardtz i Dagens Arena menar att ”FRA-debatten har potential att fungera som en utmärkt katalysator för politiska analyser av vad som är statens ansvar gentemot sina medborgare, vad gäller skydd av integritet och privatliv, och inte minst lika viktigt, hur detta ansvar ska konkretiseras”. Så sant, så sant. Men då krävs det att statens representanter – i form av de styrande partierna – tar sitt ansvar och faktiskt är beredda att resonera om detta med andra medborgare än sina egna partimedlemmar. Andra skriver intressant om politik, Alliansen, FRA.