Mygelkultur och bidragsskandaler

I måndags hade S 2000 årsmöte. Föreningen, som grundades som reaktion på demokratiska tveksamheter i Stockholms socialdemokratiska arbetarekommun, är i dag ett forum för förnyelse av den politiska organisationen och politiken hos Stockholms socialdemokrater. På årsmötet hölls inledningsvis en fri diskussion under den Fogelströminspirerade rubriken "Mina drömmars parti". Av inläggen att döma var deltagarna starkt engagerade i att återerövra socialdemokratin från den kultur av mygel och maktfullkomlighet som allt för länge präglat Stockholms AK. DN rapporterar om den pågående maktstriden mellan Annika Billström och andra personer i Stockholms AK. Det är i grunden inget nytt. Det är samma typ av strid som, för tillfället skymd av bidragsskandaler, utkämpas i SSU. I medierna beskrivs det ofta som en strid mellan höger- och vänsterfalanger, mellan så kallade förnyare och traditionalister. Och visst spelar ideologin in, inte minst bland SSU:arna. Men betydligt viktigare är makten och successionsordningen. Få saker är nämligen så infekterade som de interna valprocesserna inom socialdemokratin. Har man någon gång blivit offer för mygel, korridorsuppgörelser och skitsnackskampanjer så glömmer man det aldrig. Det finns många ömma tår i arbetarrörelsen efter den storfotade maktapparatens hänsynslösa framfart. Det finns självklart inget försvar för bidragsfusket inom SSU och, får man anta, andra politiska ungdomsförbund. Själv tycker jag att det är extra allvarligt att en politisk rörelse som socialdemokratin - som borde vara mest noggranna av alla med att använda skattemedel på rätt sätt - nedlåter sig till fusk. Men det är samtidigt tragiskt att historien nu nystas upp som resultat av en pågående maktkamp inom ungdomsförbundet, och inte efter en samvetsgrann socialdemokrats rättsrådighet. Hela historien började ju med att UNT skrev om SSU:s ordförande Ardalan Shekarabi finansierat sin egen kampanj att bli ordförande med 10 000-tals kronor av SSU-pengar som han fått tillgång till via ett hemligt konto. Utan att på något sätt förminska grävjobbet som tidningen gjort så behöver man inte vara alltför smart för att förstå att det funnits - och finns - folk i SSU som har ett egenintresse av att förse UNT med dessa uppgifter. DN:s ledarsida föreslår att bidragen till de politiska ungdomsförbunden helt ska avskaffas, och att de i stället får finansieras med medlemsavgifter och anslag från sina moderpartier. Förslaget är mindre anstötligt än LUF:s idéer om mandatbaserat bidrag också till ungdomsförbunden. Ett sådant system skapar en märklig och ologisk koppling mellan å ena sidan ett partis framgångar och å andra sidan ett ungdomsförbunds storlek och verksamhet. Bägge systemen blundar dessutom för alla de andra ungdomsorganisationer som i dag, i likhet med de partipolitiska ungdomsförbunden, får medlemsbaserade bidrag från Ungdomsstyrelsen. Varför ska SSU, MUF, Grön ungdom och de andra behandlas annorlunda än Svenska Scoutförbundet, Elevorganisationen och Unga rörelsehindrade?