Hur hårda tag kan Mona ta?

[UPPDATERAD] Nyligen presenterade Skatteverket en undersökning där det beräknades att uppskattningsvis 133 miljarder kronor i skatteintäkter varje år ”försvinner” på grund av fusk, fel eller misstag. Den största andelen är svartarbete som står för 66 miljarder kronor. Detta rapporterades då i bland annat Ekot. Betydligt större uppmärksamhet fick någon dag senare en rapport skriven av chefsekonomen på Svenskt Näringsliv Stefan Fölster och vd:n för Handelns utredningsinstitut Fredrik Bergström, om att fler än var tredje svensk ägnar sig åt fusk med trygghetsersättningar, arbetstider eller svartjobb. Denna presenterades på DN debatt och uppmärksammades bland annat av Ekot, SvD, TV4Nyheterna och DN:s ledarredaktion. I nationalekonomernas artikel (jag har märkligt nog inte kunnat hitta själva rapporten det hänvisas till på nätet) sägs även att myndigheterna drar sig för att belysa det faktum att så många svenska missbrukar systemet, eftersom det speglar egna misslyckanden med den välfärd man administrerar. Detta förnekas, inte oväntat, av Försäkringskassans generaldirektör Curt Malmborg och Leif Tallskog, ansvarig för arbetslöshetsförsäkringen på AMS. Och självklart finns det skäl att ta siffror som presenteras av intresseorganisationer för näringslivet med en nypa salt. Men det finns också all anledning att ta deras och Skatteverkets varningssignaler på allvar. Mona Sahlin har fått kritik från vissa håll inom socialdemokratin för att uppvisa en alltför hård attityd mot arbetslösa. Detta grundar sig på uttalanden som ”För en socialdemokrat måste rätt och plikt förenas, men i den ordningen” samt ”tar man inte de chanser som erbjuds har man inte gjort sin plikt och då ska man heller inte gå på a-kassa”. Personligen tycker jag att detta är självklarheter. För socialdemokratin – som värnar om ett relativt högt skatteuttag för att finansiera välfärden, samt ett välfärdssystem som bygger på solidaritet – så måste toleransen för fusk och missbruk var synnerligen låg. Annars är vi helt enkelt inte trovärdiga. Frågan är om Mona Sahlin står pall för den interna kritiken och klarar av att vidhålla arbetslinjen. Slutrapporten från partiets rådslagsgrupp om jobben kommer att ge en fingervisning om detta. * * * Jag har nu fått veta att Fölster och Bergströms artikel inte alls tar sin utgångspunkt i en rapport utan en bok. Av bokpresentationen framgår att de i artikeln mer svepande formuleringarna om fusk definitivt är överdrivna. Enligt den undersökning som gjorts definieras till exempel ett eget renoverande av sitt hus på fritiden, även om det vore mer logiskt att anlita en hantverkare, som systemanpassning. Liksom att ta ut kompledigt fast man är sjuk för att slippa karensdagen. Andra skriver intressant om politik, fusk, bidrag.