Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Arbetslösheten och den borgerliga tystnaden
| Under juli varslades nästan dubbelt så många som under samma månad föregående år. I slutet av förra veckan var över 250 000 personer inskrivna på Arbetsförmedlingen. Antalet arbetslösa närmar sig en nu kvarts miljon, en ökning med drygt 100 000 personer jämfört med i fjol. Den riktigt stora anstormningen av arbetslösa väntas dock först nu i höst, då många varsel träder i kraft. Mot den bakgrunden kunde man kanske tro att arbetslöshetsfrågan var något som engagerade borgerliga opinionsbildare i bloggosfären. En rapport från Alliansfritt Sverige visar dock att så inte är fallet. I själva verket omnämns den svenska arbetslösheten endast i 1 av 100 inlägg (1,17 procent) - och då ofta i urskuldrande ordalag. Rapporten har resulterat i ett flertal bloggkommentarer, huvudsakligen från vänster. Andra skriver intressant om politik, arbetslöshet, jobbävning. |
skrivet av Jonas Morian om 07:02
Kommentarer om "Arbetslösheten och den borgerliga tystnaden"
-
Anders Nilsson skrev... (04 augusti, 2009 08:29) :
-
Ola Berg skrev... (04 augusti, 2009 12:09) :
-
Rudis skrev... (05 augusti, 2009 12:07) :
-
Anders Nilsson skrev... (06 augusti, 2009 23:47) :
kommenteraHej Jonas, det kan ha att göra med att svenska folket vant sig vid att ha höga arbetslöshetssiffror, inte mnst i juli.
1996 var det 510 tusen, 1997 486 tusen, 1998 408 tusen, 1999 374 tusen, 2000 308 tusen, 2001 252 tusen, 2002 232 tusen, 2003 266 tusen, 2004 277 tusen, 2005 280 tusen, 2006 244 tusen,
2007 173 tusen, 2008 142 tusen.
Jag tror att siffrorna måste stiga till mycket mer än snittet för perioden 1996-2006 innan någon borgerlig skribent börjar alarmera, särskilt med tanke på att det var under perioden 2000 till 2006 som förtidspensioneringarna verkligen exploderade.
Svenska folket ser sig omkring och noterar det de ser, katastrofen blev inte så katastrofal likaväl. Allt verkar ju var som vanligt. Och där ligger fällan för oss socialdemokrater när vi fokuserar på det som folk anser vara normalt.
Om vi istället fokuserade på det som skulle göra det här samhället till ett bättre samhälle att leva i; diskrimineringen, maktlösheten i välfärdssystemen för brukarna, missförhållandena och misshushållningen i de offentliga systemen mm, dvs verklig systemkritik, då skulle vi kunna vinna nya anhängare och väcka politiskt intresse. Då skulle socialdemokratin göra skillnad.
Som vanligt håller jag med Anders Nilsson.
Men det innebär ju en systemkritik av samma mått som Socialdemokratins 90-tal ägnade sig åt gentemot Socialdemokratins 70-tal.
Att man ännu en gång vågar ägna sig åt att kritisera de system man en gång i tiden skapade.
Inte bara skulle ni attrahera nya väljargrupper. Ni skulle också mycket effektivt täppa till truten på mig och andra borgerliga gräsrötter som ägnar oss åt precis den typen av systemkritik.
Socialdemokratin borde kanske också börja diskutera arbetslösheten mera seriöst. Det finns ju två delar av arbetslöshet, den som beror på konjunktur och den som beror på struktur. Debatten inom socialdemokratin handlar oftast om konjunkturarbetslöshet och hur den ska bekämpas. Detta är inte särskilt produktivt då detta problem löser sig själv när konjunkturen vänder.
Strukturarbetslösheten hos främst ungdomar och invandrare är det stora problemet. Grunden till problemet är att dessa grupper inte har en produktivitet som svarar mot ingångslönen i Sverige. Det är också så att många i dessa grupper inte är intresserade av att utbilda sig för att höja sin produktivitet, vilket rimligen bör stå dem fritt. Det är dock så att i ett bra fritt samhälle så bör även individer som helt saknar utbildning kunna få ett arbete. Detta kräver sänkta ingångslöner och en reformering av LAS så att arbetsgivare törs testa oprövade kort. Men jag tvivlar att S är redo att ta den här debatten, man kommer troligen att fortsätta diskutera konjunkturarbetslöshet.
Rudis, vi är nog ett antal socialdemokrater som pekat på att den nuvarande långvariga krisen i västeuropeiska ekonomier är en strukturkris, orsakad av en negligering av den globala strukturomvandling som är i full gång. Flera av de stora ekonomierna i den tidigare tredje världen kräver nu sin rättmätiga del av den västerländska välfärden.