Opinion, mediespekulationer och kompromisser

I takt med att opinionssiffrorna sett allt dystrare ut för s – och vissa mätningar säger att moderaterna gått om socialdemokraterna som Sveriges största parti – så har också medierapporteringen i allt högre grad inriktat sig på att utmåla Mona Sahlin som förlorare och syndabock. SVT:s Mats Knutson tror att ”krisen” i opinionen för s just nu ”måste uppfattas som synnerligen allvarlig i Mona Sahlins kansli”. Han gör också bedömningen att vid ett valresultat där moderaterna är lika stora eller större än socialdemokraterna, samtidigt som alliansen sitter kvar, ”lär Mona Sahlin få lämna sitt partiledaruppdrag omgående”. I Aftonbladet talas det om ”Sahlins krasch”, och en rad s-profiler ger sin syn på vad som gått snett. Bland annat sägs den rödgröna koalitionen signalera att socialdemokraterna ”inte kan stå på egna ben”. Det pekas på otydligt ledarskap; Sahlin ska ha ”kompromissat för mycket” och inte tillräckligt visat att det är hon/s som har kommandot. Det talas också om interna konflikter där de rödgröna ”framstår som splittrade”. Lena Mellin pekar i stället på att tillbakagången för socialdemokratin kommit efter att de rödgröna presenterat sitt budgetalternativ. Hon slår fast att ”löftena till väljarna inte blev någon succé”. Statsvetarprofessor Ulf Bjereld, tillika socialdemokrat, menar att s tappat stöd på grund av det rödgröna samarbetet. SvD:s PJ Anders Linder drar det ett steg längre: ”de rödgröna partierna snarare sänker än lyfter varandra”. Mona Sahlin själv kommenterar i Dagens Nyheter opinionsläget med att ”det självklart [är] intressant vad just socialdemokratin får, men det är om vi får en rödgrön regering som avgör om vi vinner valet eller inte”. Värt att notera är att Sahlin i SR:s Gomorron världen betonar att det rödgröna samarbetet är inriktat på det här valet, men att ”alla saker handlar om från val till val och väljarnas dom i valet måste de partier som förlorar respektive vinner dra slutsatser av”. Och detta är en rimlig hållning – inte minst om Sverigedemokraterna faktiskt kommer över 4-procentsstrecket på valdagen. I Fokus lanserar Martin Ådahl den ”osannolika men logiska lösningen” att s och m i ett sådant läge ”hoppar över småpartierna och gör upp”. Ådahl menar att det inte är en så främmande tanke med Mona Sahlin som statsminister, Fredrik Reinfeldt som utrikesminister och Anders Borg som finansminister. Själv tror jag inte på en sådan konstellation, men jag hoppas verkligen att partistrategerna i båda blocken har förberett sig på en parlamentarisk situation där ingen sida får egen majoritet i riksdagen och där Sd är vågmästare. I ett sådant läge måste alla vara beredda att kompromissa. Andra skriver intressant om politik, Mona Sahlin, val 2010.