Sanningen om ja-kampanjen

I lördags publicerade Dagens Nyheter en intressant artikel om socialdemokraternas och moderaternas olika kampanjmetoder inför valrörelsen. Närmast i förbigående skrivs också flera märkligheter om folkomröstningskampanjen om EMU. Det gör mig lite betänksam om sanningshalten i resten av artikeln. Bland annat refereras det till organisationen "Ja till Europa", vilket ju var namnet på den stora ja-kampanjen inför folkomröstningen om EU, inte om EMU. Antagligen avses "Sverige i Europa", som drev kampanjen "Ja till euron". Det påstås också att organisationen avlönade "människor på heltid för att skriva insändare och få det att framstå som ett starkt folkligt engagemang". Det vet jag med bestämdhet inte stämmer. Jag arbetade nämligen själv med att bland annat ta fram underlag till debattartiklar till ett antal olika företrädare för ja-sidan i den senaste folkomröstningskampanjen, och jobbade då nära kollegor som 1) kartlade och förde statistik över insändare och debattartiklar som berörde EMU och euron, samt 2) uppmuntrade människor att själva skriva insändare till tidningarna. Några heltidsanställda, avlönade insändarskribenter var det dock inte tal om. Det gjordes många missgrepp under EMU-kampanjen. Ett sådant var att vi lade på tok för mycket energi på statistik. Ett annat var att vi inte litade tillräckligt på människors ideella engagemang utan hellre anställde kampanjarbetare. Men - och det vill jag understryka - några heltidsanställda insändarskribenter hade vi inte. I DN-artikeln påstås vidare att vi i ja-kampanjen valde att uttrycka det som att vi jobbade för ett ja till euron snarare än ett ja till EMU, "även om det egentligen är samma sak". Det första är sant, det andra är det inte. Och det ägnade vi också ganska mycket tid på att försöka förklara, även om det inte tycks nått fram till Dagens Nyheter. Euron och EMU är inte samma sak. Sverige deltar nämligen redan i EMU-samarbetet, och kan därför sägas "vara med" i EMU. Däremot har vi - efter en rådgivande folkomröstning - valt att stå utanför det så kallade tredje steget i EMU, det vill säga införa euron som valuta. Det kan kanske uppfattas som en teknikalitet, men om DN vill beskriva verkligheten korrekt så bör man inte slarva med detaljer. Det finns mycket mer att säga om folkomröstningskampanjen och ibland ångrar jag att jag inte slutförde det bokprojekt jag påbörjade. Men flera omständigheter, däribland mordet på Anna Lindh, fick mig att bara vilja lägga hela kampanjen och folkomröstningen bakom mig.