Indignationen föll platt

För en tid sedan skrev Petra Ulmanen, redaktör för Ordfront magasin, och Gertrud Åström, sekreterare i den avslutade Jämställdhetspolitiska utredningen, på SvD Brännpunkt att Junilistan fått en saklig och respektfull behandling i medierna medan det bedrivts närmast hetsjakt på Feministiskt initiativ. Och visst har det begåtts övergrepp, inte tal om annat. Ulmanen och Åström tar som exempel en teckning i Aftonbladet av Jan Huss i form av en radikalfeminist-klippdocka med tre huvuden att välja till: Tiina Rosenbergs, Sofia Karlssons och Gudrun Schymans. Texten till bilden löd: "Livet som radikalfeminist är så mycket mer än dödshot och illojala kompisar. Här får du chansen att prova på och själv uppleva feminismens riktiga baksida." Tillbehören till klippdockan var hängbröst, håriga och illaluktande armhålor och en järv i byxan. Självklart var detta ett lågvattenmärke som ingen seriös tidning borde ha publicerat. Men de båda debattörerna påstår också att Nya Ludvika Tidning liknat Fi vid Pol Pot och Josef Stalin och önskat dem "en styv röd stor kam" och "en tupp som minskar mobbningen bland hönorna i ett hönshus". Problemet är att det inte är sant. I SvD i dag replikerar Christer Gruhs, Karin Rosencrantz Bergdahl och Hans Lindquist (debattredaktörer på Dalarnas Tidningar, där bl a Nya Ludvika Tidning ingår). De konstaterar att citaten ovan är hämtade från Nya Ludvika Tidnings insändarsida, där signaturerna "Gröna G" och "Kalle" skrivit om Fi. Debattredaktörerna avslutar repliken med att fråga: "Är det möjligt att två mediegranskare inte kan skilja en insändarsida från en ledarsida?"