Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Veckans pudel
 Efter mitt, sett så här i efterhand, något klumpigt formulerade blogginlägg om hur jag på Bloggforum nyligen missbedömde en person på grundval av hennes "look", har det i veckan skrivits en del om mig och mina fördomar. Mest storsint i sina kommentarer var den berörda personen själv; Karolina Lassbo. Andra som haft synpunkter är bland andra Isobel Hadley-Kamptz och Joelle. Själv skulle jag nu helst bara vilja lägga det här bakom mig. Min avsikt var inte att låta sexistisk eller förringa vare sig Karolina, Paris Hilton eller Ebba von Sydow. Mitt inlägg handlade om att jag hade fördomar, inte på grund av kön utan av klädstil. Jag hade blivit lika överaskad om ett insiktsfullt och kunnigt inlägg om juridiska snårskogar fällts av en långhårig hårdrockskille i jeansjacka, eller för den delen något ens tillnärmelsevis intelligent och intressant från en stureplansbrat med backslick. Ja, jag har fördomar om folk baserat på hur de klär sig. So sue me. |
skrivet av Jonas Morian om 17:26
Kommentarer om "Veckans pudel"
-
Anonym skrev... (26 november, 2005 21:02) :
-
Markus "LAKE" Berglund skrev... (27 november, 2005 00:44) :
-
Anonym skrev... (27 november, 2005 01:19) :
-
deeped skrev... (27 november, 2005 13:08) :
-
CV skrev... (27 november, 2005 21:29) :
-
Anonym skrev... (27 november, 2005 23:34) :
Veckans pudel'">kommenteraSe det så här Jonas, all reklam är bra reklam. Du fick ju en himla massa besök!
"So sue me."
Vem vet, med tanke på vart "kontrollfreaket" Bodström är på väg så kommer vi nog att hamna där snart.
All heder åt dig Jonas! Att man har fördomar är inget man kan göra så mycket åt alla gånger, men det är ju alltid bra när man kritiskt reflekterar ver dom. Det sitter ju i det undermedvetna, och när man är med om något som det du var med om på Bloggforum så får man ju den där otäcka känslan man inte vill ha. Tyvärr så är ju inte den mänskliga hjärnan så fulländad att förnuftet är överordnat känslorna alla gånger. Man kan ju helt enkelt inte styra över hur man känner. Jag minns själv hur det var när jag såg bilden på en snubbe jag pratat mycket med över internet och såg att han var svart. Det kom ju lite som en känslomässig chock eftersom mina förväntningar på hans utseende givetvis var att han var vit. Dessa förväntningar baserades ju inte heller på mitt förnuft utan på mina undermedvetna känslor. Jaja, nästa gång jag är med om något sådant så hoppas jag att jag inte ens tänker över någons hudfärg.
Mvh
Anton
Det intressanta är att det är så många modebloggare som också kan bli upprörda över att någon har fördomar om klädsel. Jag menar - den som inte använder fördomarna för sin egen fördel är ju rätt ... dum... Jag går inte på kundmöte i skitiga jeans och sliten t-shirt. Varför inte? För att jag jobbar med strategi, analys och företagskritisk information. Jag är inte en kreatör, och det krävs tillit till min förmåga. Alltså är det kavaj och snygga byxor som gäller, gärna en schysst skjorta eller piké.
Jag uppfattade direkt till inlägg att det var om dina egna fördomar. Jag tycker det var modigt av dig att skriva om det.
RS
kulturbloggen.com
Håller helt med cv:s kommentar....
att erkänna sina fördomar för sig själv kan vara svårt nog..att erkänna dom för andra kan vara riktigt tufft..så att gå ut publikt som du gör...impande..
Fördomar har vi nog alla, av många olika slag. Jag tror inte heller att vi helt kan ta bort dom ur oss själva. Är man däremot medveten om dom man själv har, kan man se sin initiala reaktion på någon eller något som en reaktion pga sin fördom. Då har man lättare att byta åsikt, inställning eller vad man nu skall kalla det.