Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Kanonbra krönika!
Det är inte ofta jag läser krönikor där jag håller med om varenda ord. Men i fallet med Ronnie Sandahls krönika i Aftonbladet i dag så känner jag verkligen så. Sandahl tar till orda med anledning av Aftonbladets kampanj mot våldtäkter, och skriver bland annat "Från mitt håll, de unga killarnas, har det varit tyst länge nog. Det är hög tid att tala. Fastän vi sällan är önskvärda i debatten." Riktigt bra blir det när han skriver detta:"Jag har fått våldtäktsmannastämpeln så hårt nedtryckt i halsen att jag inte kunnat svälja. Jag förstår anledningarna, jag ser mönstret. Men. Klumpa inte ihop med mig med någon som kan våldta en kvinna med en pinne. |
skrivet av Jonas Morian om 11:13
Kommentarer om "Kanonbra krönika!"
-
Anonym skrev... (05 november, 2005 17:14) :
-
Jonas Morian skrev... (05 november, 2005 17:21) :
-
Anonym skrev... (05 november, 2005 19:45) :
-
Katrine Kielos skrev... (06 november, 2005 01:43) :
-
Jonas Morian skrev... (06 november, 2005 21:22) :
-
Katrine Kielos skrev... (06 november, 2005 21:52) :
-
Jonas Morian skrev... (06 november, 2005 22:01) :
Kanonbra krönika!'">kommenteraDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Ovanstående kommentar är borttagen, inte på grund av sitt innehåll - den ironiserade över att ombud på s-kongressen bjudits på middag av HSB - utan på grund av att den inte hade något att göra med det här inlägget. Det finns gott om inlägg nedan som handlar om s-kongressen. Så skriv gärna dylika kommentarer där. Och ja, jag kommer förstås att ta bort fortsatta kommentarer om detta som skrivs under detta inlägg.
Ang Våldtäkt
Vi tjejer är uppvuxna med varningar hur vi ska betet oss , var vi få gå när det är mörkt (aldrig genom parker under sena kvällar ) passa oss för åka själv i taxi bilar ,inte ha för korta kjolar , inte klä oss utmanande med alldeles för urringade toppar , tänk på ditt språk ...och ha för guds skull inte stringtrosor på dig !
Du vet väl vilka signaler det ger ? ….
Sexualbrott är ett manligt problem ,har alltid varit .De flesta sexualbrottslingarna är män.
Så fort en man är sexuellt upphetsad så mister han sin intelligens och förnuft , empati försvinner ..
Detta är samhällets syn på våldtäkt .
Om JAG VORE EN MAN skulle jag INTE acceptera att bli så förnedrad !
För några veckor seden fanns det stora rubriker om våldtäkter i tidningen och en liten notis på ena sidan som handlade om två män som stoppade en våldtäkt ... borde vara tvärtom .!
Visst, Ronnies Sandahls uppmaning till män att engagera sig är väl bra dock är själva krönikan ju bara patetisk:
“Från mitt håll, de unga killarnas, har det varit tyst länge nog. Det är hög tid att tala. Fastän vi sällan är önskvärda i debatten.”
Unga killar ÄR debatten på de flesta andra områden, och har så varit de senaste två tusen åren. Våltäkt är en kvinnlig erfarenhet, kanske dags att lyssna?
“Minns min pappas "blommor och bin"-samtal. För säkerhets skull lade han till: -Om en tjej säger nej, då måste du sluta. Det är ingen slump.”
Nej, att en pappa överhuvudtaget måste säga något sådant är ingen slump, och borde anses upprörande.
“När sedan feminismen har manat mig till ansvar, sagt att jag borde vara en del av kampen, har jag ryggat. Jag har aldrig känt mig på samma sida. Jag har aldrig släppts in. Det slår mig att i stort sett alla mina manliga vänner känner likadant.”
Har det någonsin slagit Ronnie Sandahl att det kanske är precis motsvarande känsla som kvinnor har i mäns politiska partier, rörelser och ideologier. Visst feminism bygger på kvinnliga erfarenheter- shoot us!
“Man värvar inte soldater genom att spotta dem i ansiktet”
Vi vill inte ha soldater, vi vill ha män som inte våldtar, inte slår, inte tror att de är överlägsna, lyssnar på kvinnor, tycker om kvinnor, tar ansvar för sina barn och sin sexualitet.
“Våldtäkterna är inte bara en kvinnofråga. Våldtäkterna är en samhällsfråga. Det är våra mammor, systrar, kompisar, döttrar och flickvänner som är där ute. “
Jaha, kvinnofrågor är alltså inte samhällsfrågor. Att det handlar om kvinnor räcker visst inte enligt Ronnie Sandahl som argument för att uppmana till handling. Han känner sig tvingad att påpeka att det minnsann gäller kvinnor i relation till, och definierade utifrån, den man som står dem nära. Kvinnor ska skyddas för att vi är era mammor, era systrar, era döttrar och era flickvänner. Något värde i oss själva som människor verkar vi inte ha. Och nej de flesta våldtäkter sker inte när mammorna, systrarna, döttrarna och flickvännerna är “där ute”, utan när de är hemma hos sina pappor, bröder. kompisar och pojkvänner.
“Det är de [mammorna, systrarna, döttrarna, flickvännerna] som tvingas bära på en rädsla för ansiktslösa monster i mörka gränder. Och de är ensamma.”
Inga våldtäkter begås av monster, alla väldtäkter begås av män. Den största andelen våldtäkter och övergrepp sker i hemmet, och gärningsmannen är oftast någon som offret känner. Den farligaste platsen för en kvinna är i hennes eget hem, men ja, där är kvinnor ensamma.
Hm. Du problematiserar frågan väl, Katrine, och pekar på svaga punkter i Ronnie Sandahls argumentation som jag själv inte noterade. Fast jag undrar om du inte tolkar lite väl hårt, och nästintill aktivt misstolkar goda intentioner? Utan att tala för någon annan än mig själv så har jag ofta känt att feministisk retorik pekat ut mig som gärningsman och skyldig till både det ena och det andra, på grund av att jag råkar vara man. Och då tror jag ändå att jag hör till "de goda", även om jag inte kallar mig feminist. Diskussionen påminner ibland om huruvida goda människor som aldrig hört talas om Jesus kan komma till himlen eller inte. Kan man leva som en god kristen, utan att ens vara bekant med begreppet - och kan en man som inte kallar sig feminist ändå vara det?
hmm, vet inte riktigt. Varför kallar sig en "god man", om vi nu utgår från att du är det, inte för feminist? Berätta gärna hur du resonerar. Till skillnad från eventuella infödingar på en öde ö som aldrig hört talas om evangelierna, så lär du som intellektuell och beläst svensk ha hört en hel del om feminismen.
Hur män ska hantera feministiska insikter och eventuell skuld är svårt för mig att svara på. Helt ärligt har jag heller aldrig varit särkilt intresserad av frågan. Jag är feminist för att jag bryr mig om kvinnor, så "ond" är jag.
Min sambo som är ett exempel på en man som kallar sig feminist resonerar däremot kring dessa frågor här:
http://malmqvist.blogspot.com/2005/11/de-onda-goda-mnnen.html
Kanske kan det vara av intresse.
hälsningar
Katrine
Jag kallar mig inte någonting som har så många olika tolkningar och märkliga tillämpningar som feminist, socialist eller humanist. Det må anses vara en feg, anti-intellektuell hållning, men den funka för mig. Jag låter hellre mina handlingar tala - etiketter får andra sätta.
Jag begär inte att du, Katrine, eller någon annan ska besvara det jag skrev om utpekande och påförande av skuld. Konstaterar bara att jag tycker att det är en dålig grogrund för samförstånd och gemensamt arbete mot dem och det som är det verkliga problemen.