Grattis Europa!

I natt enades EU-ländernas regeringschefer om ett nytt, samlande EU-fördrag som ska reglera samarbetet mellan länderna; Lissabonfördraget. Det är ett synnerligen efterlängtat dokument. Samarbetet inom dagens EU, med 27 medlemsländer, regleras av ett lapptäcke av fördrag, överenskommelser och undantag. Ju fler länder som tillkommit, ju svårare har det blivit att få regelverket att fungera. Det har därför varit nödvändigt att ta fram ett samlande fördrag, konstitution – eller vad man nu vill kalla det. Lissabonfördraget innebär bland annat EU-ländernas regeringschefers organ Europeiska rådet (som alltså var det som nu träffades) utser en ordförande – president – samt en ”utrikesminister” (formellt kallad hög representant i utrikes- och säkerhetspolitik). Den senare ska också vara vice ordförande i EU-kommissionen. Inom det rättsliga området kommer i framtiden beslut tas med majoritet, vilket innebär att medlemsländernas vetorätt upphör på det området. Den regeln var rimlig när EU-samarbetet bestod av tolv länder – men i dag innebär den bara bekymmer, som när exempelvis Polen sätter stopp för viktiga beslut. Vidare så får de folkvalda representanterna i Europaparlamentet större inflytande över den politiska beslutsprocessen, men också de nationella parlamenten. Det är dock viktigt att komma ihåg att Lissabonfördraget än så länge bara är ett papper. För att det ska kunna träda i kraft när det är tänkt, den första januari 2009, så måste det godkännas av samtliga EU-länders nationella parlament – med eller utan en föregående folkomröstning. Blir det nej någonstans så stupar allt igen. Den svenska regeringen planerar att lägga en proposition till riksdagen i början av nästa år, för slutlig behandling under vårriksdagen. Själv håller jag tummarna för att detta kan avhandlas snabbt och smidigt så att vi inom EU nu kan gå vidare och ta tag i de verkliga framtidsfrågorna och inte bakbinda oss själva med teknikaliteter. Andra skriver intressant om politik, Europa, EU.