Ideologisk debatt om välfärden

Vid en första anblick kan dagens utspel från ett antal kristdemokratiska kommunpolitiker i Sydsverige verka som ytterligare ett nödrop om höjda statsbidrag till de krisdrabbade kommunerna. Läser man dock vidare i artikeln så framgår det att kristdemokraterna föreslår att regeringen i sin ekonomiska höstproposition ”presenterar ett antal förändringar i de icke förhandlingsbara lagtexter som reglerar kommunernas servicenivå”. De slår fast att ”En översyn av maxtaxornas tak och procentsatser är nödvändig”, att den så kallade biståndsparagrafen i socialtjänstlagen ”måste ses över” samt att kravet på kommunal medfinansiering av statliga infrastruktursatsningar inte är rimligt. Trots det så är utspelet betydelsefullt. Företrädare för Sveriges kommuner och landsting har som bekant vädjat om mer pengar från staten för att undvika uppsägningar och säkra kvaliteten i välfärden. Peter Andersson skriver att det nu tycks vara kd:s tur att – efter folkpartiutspelet häromdagen – ”dra sig ifrån den samlade alliansen för att stärka partiprofilen”. Inte bara inför budgetförhandlingar utan också inför nästa års val. Inom socialdemokratin pågår samtidigt en något annorlunda välfärdsdebatt, föranledd av ett utspel från Carin Jämtin om vinstbegränsning för friskoleföretag – och svar från först ett antal s-kommunpolitiker och sedan Kjell-Olof Feldt. Denna debatt, inte sällan med hätska inslag, går att följa via s-bloggar.se. Magnus Ljungkvist har nu skrivit ett av de mer genomtänka och välformulerade inläggen rörande detta. Han konstaterar att vi socialdemokrater ”accepterar utan prut att den skattefinansierade sektorn köper in avfallshantering från företag som går med vinst”, samt köper för skattepengar konsulttjänster och konsumtionsvaror från företag som går med vinst. ”I själva verket bygger en klassisk socialdemokratisk ekonomisk politik på att vi med hjälp av skatter ökar offentlig konsumtion och riktar den mot företag som vi anser vara samhällsnyttiga”, konstaterar han, och ställer den relevanta frågan att om vinsten inte är problemet när vi köper blöjor till dagisbarnen, ”varför är vinsten då problemet när vi köper omsorg till dem”. Den socialdemokratiska friskole- och vinstbegränsningsdebatten är även kommenterad av DN-kolumnisterna Lars Weiss och Hans Bergström. Den förre konstaterar att friskolorna ”blir en fråga på den socialdemokratiska partikongressen i höst”, och att det blir ”intressant att se hur partistyrelsen tänker hantera en så tydlig åsiktsskillnad i en fråga som varenda förälder bland fotfolket i partiet och bland väljarkåren i stort kan ha åsikter om”. Bergström tar sin utgångspunkt i slutrapporten från Globaliseringsrådet av vilket det framgår att Sverige har satsat väldiga resurser på vård och utbildning. Vården står för omkring tio procent av hela BNP, utbildningen för nästan lika mycket. Rådet förordar ”att det på alla de stora kommunala tjänsteområdena ska finnas ett utrymme för privat företagsamhet”. Även före detta statssekreteraren Per Borg (s) tog för en dryg månad sedan sin utgångspunkt i Globalisetingsrådets resonemang när han slog fast att skattehöjningar inte kan finansiera välfärdssamhället på sikt. Om konsumtionen av vård, skola och omsorg ska öka i samma takt som ekonomin växer behövs ytterligare 150 miljarder kronor. Vad allt detta landar i är att Carin Jämtins utspel bör ses i ett större sammanhang som kan komma att bli en stor diskussion på s-kongressen i oktober. Som Magnus Ljungkvist skriver: ”Ska vi föra en ideologisk debatt så låt oss göra det på riktigt”. Andra skriver intressant om politik, välfärd, socialdemokraterna.