Fiffel och valfusk smetar av sig

Flera medier uppmärksammar i dag att en person som efter framgångar i interna provval föreslagits bli en av toppkandidaterna till riksdagen för moderaterna i Stockholms stad, själv betalat in medlemsavgifter för nya medlemmar han värvat partiet. Han har nu avsagt sig sin kandidatur. Enligt moderaterna är det nämligen ett brott mot partiets stadgar att betala någon annans medlemsavgift. Och det är kanske en rimlig tolkning av formuleringen ”Medlem i partiföreningen är den som är bosatt inom dess verksamhetsområde, delar partiets grundvärderingar och följer stadgarna, som erlagt fastställd medlemsavgift”. Själv tycker jag möjligen att det snarare torde innebära att de personer som fått sin medlemsavgift betald av någon annan, inte bör betraktas som medlemmar. Men det är inte min sak att tolka moderatstadgarna. Det hela påminner om hur några socialdemokrater inför valet 2002 agerade omväxlande som bud och vittne vid ett antal budröstningar i norra Stockholm, och andra vid ett valmöte på ett äldreboende ville ”hjälpa” de boende att rösta – med de socialdemokratiska valsedlar som var de enda som fanns att tillgå. Olika former av fiffel vid valprocesser förekommer dessvärre på flera håll. Hela den här historien är hur som helst olycklig. Inte för att jag sörjer nämnvärt för moderaterna eller den avhoppade riksdagskandidaten, utan snarare för politiken. ”Affärer” smetar nämligen av sig på alla de människor som sliter hårt och ideellt för sin övertygelses skull. Kraven är höga på politiskt aktiva att hålla på etiken och att aldrig agera på ett sätt som riskerar att ge trista löpsedlar. Klarar man inte att leva upp till dessa krav så bör man nog tyvärr ägna sig åt något annat. Andra skriver intressant om politik, fiffel, val 2010.