Krigsturism
Det slår mig att flera vänner och bekanta (som av en händele också bloggar) just nu rapporterar från krigsskådeplatser eller platser för terrordåd: Eric Sundström, Nathalie Sundesten Landin och Natalie Sial. Irak, Mostar och London. Jag vet egentligen inte vad jag vill säga med det. Mer än att de alla skriver bra och intressant om sina erfarenheter från de platser de besöker. Det kanske bara är i mitt huvud som den sammantagna bilden känns lite märklig. |
Kommentarer om "Krigsturism"
Nej, inte bara i ditt huvud! Är det inte så att förlängningen av den tanken är, att vart vi än reser, så riskarar vi att hamna på en krigs-/terrorskådeplats? Det är en insikt som slagit mig de senaste dagarna. Inte för att jag tänker sluta resa, men faktum kvarstår. Gäller väl också om man stannar hemma förresten...
Visst är det konstigt hur osäker världen känns. Är själv i London nu och skriver lite om det i min blogg, blog.s-info.nu_markstedt. Där jag sitter på balkongen i Clapham och jobbar med min uppsats har jag dock svårt att känna igen mig i att det skulle vara krigsturism :-)
Skämt å sido tror jag att det är nyttigt för oss fredsbortskämda svenskar att reflektera över hur människor hanterar krig och terror. Jag har när jag besökt NY strax efter 9-11, Balkan, Västbanken eller nu i London slagits av vilken överlevnadsförmåga människan besitter. Livet fortsätter faktist även i konflikter, och kanske uppskattar man det än mer?
Soliga hälsningar från London
Inte säker på att jag gillar ordet "krigsturism". Det för tankarna till folk som åker till vissa platser för att delta i ett krig eller liknande, typ som ekoturism eller äventyrsresor. Men jag förstår vad du vill säga.
/Anna
Min avsikt var förstås inte att säga att dem jag skriver om medvetet söker sig till krigs- och terrorskådeplatser för att få någon slags kick eller att profitera. Rubriken var mest ett sätt att illustrera hur även harmlösa resmål så snabbt kan förändras till något annat.