It's mine! My Precious...

Johan Norberg har på sin blogg vänligt påmint inte minst mig om en artikel jag skrivit, i vilken jag jämför socialdemokratin och dess väljare med Depeche Mode och dess fans. Läs gärna själva så kanske ni förstår. Liksom Johan har jag nu äntligen köpt DM:s nya platta "Playing the angel". Och jag kan, efter några lyssningar, bara instämma: den är riktigt, riktigt bra. Jag känner mig inte mogen att lista de bästa låtarna än, men "A pain that I'm used to", "John the revelator" och "The sinner in me" är alla väldigt bra. I SvD ges skivan betyget 5 (av 6) och påstås vara bandets skarpaste sedan "Violator". Jag gillar i och för sig skivorna efter, "Songs of faith and devotion" och "Ultra", men Depeche Modes senaste innan "Playing the angel", "Exciter", var inget vidare. Att bandets ordinarie låtskrivare Martin Gore lät sångaren Dave Gahan få bidra med tre låtar den här gången var nog ett klokt val. Musikaliskt låter det mörkare än på "Exciter", med såväl gammaldags analoga syntljud som mer moderna electronicaispirerade slingor. Resultatet blir väldigt bra.