Efter popvänstern - schlagerhögern
Folkpartiets tidning Nu är inte alltid det mest underhållande man kan läsa. Inte heller levereras där särskilt ofta några överraskningar. Men i det senaste numret bjuds det på en riktig pärla i form av en krönika (baktanke) på näst sista sidan. Det är signaturen "Idde" som skriver om det liberala samhällsmagasinet Neo, en tidning som på sin egen webbplats beskriver sig som "en samlingsplats för alla som älskar frihet och framsteg, krämig cappuccino och halvfranska band". "Idde" ironiserar på ett fullständigt lysande sätt om detta:"Tjugofemåringar drömmer om prinsessbröllop och trerättersmiddag med vännerna. Kärnfamiljen och kungahuset och ett höstmode som påminner om brittiska rävjakter. Ridstövlar och kavaj. Det är något i luften. Konservatismen har återvänt." "Den nya konservatismen", skriver krönikören, "handlar inte om att förbjuda abort eller ha fördomar kring folks sexualitet". I stället handlar det om "ett borgerligt liv och eleganta färgskalor", "drömmar om det tygga livet", "lägre skatter, konkurrensutsatt sjukvård, trevliga friskolor för barnen och motorväg från villaförorten förbi ghettona". Men denna folkliga schlagerkonservatism är samtidigt exkluderande - den goda smakens tyranni; "Det är den bildade borgarklassen som ser ned på resten av samhället". En fullständigt briljant analys! Trist bara att det inte var en sosse som levererade den... |
Kommentarer om "Efter popvänstern - schlagerhögern"
Djupare analys än vad jag trodde det skulle vara. Hade förväntat mig ett inlägg kring att schlager numera verkar vara inne-musiken hos den unga högern. Såväl på MUF-fester som i nyktrare sammangang (läs:KDU)
Än finns dom där, socialliberalerna i Folkpartiet. Undrar hur dom trivs tillsammans med backslickhögern...?
Generation X:arna är skräckslagna. De inser inte heller att det inte handlar om politik utan om generationsvärderingar. En förändring i Ingleharts anda. Se på såväl vänster som höger inom de yngre grupperna - det är en individualism och en mer etiskt konservativ (icke-politiskt menad) inriktning som sker. Samtidigt är alla konsumenter - den gamla anti-konsumerismen är död.
Så - felet med analysen är att den är närsynt och förklarar det hela som politisk åskådning och inte med generationers värderingar.