Green, hetslagstiftningen och yttrandefriheten
Högsta domstolen har i dag friat predikanten Åke Green, trots att det anses bevisat att han brutit mot gällande lag och uttryckt missaktning (lindrigt sagt...) mot homosexuella. Enligt TT säger HD:s ordförande justitierådet Johan Munck att en fällande dom "inte skulle komma att accepteras av Europadomstolen", som i flera liknande fall valt att fria åtalade. Den rimliga konsekvensen av detta torde bli att hela den svenska hetslagstiftningen rivs upp. Och jag är ärligt talat inte helt säker på att det vore så dumt. Två viktiga principer står emot varandra; å ena sidan yttrandefriheten och å andra sidan människors rätt att slippa kränkande, missaktande uttalanden. Bägge principerna handlar om den mänskliga rättigheten om okränkbarhet. Om vår hetslagstiftning vore konsekvent borde den omfatta alla grupper i samhället som utsätts för kränkande omdömen på grundval av den grupp de kan sägas tillhöra: invandrare, judar, homosexuella, handikappade, kvinnor, äldre, parkeringsvakter etc. Till slut skulle i praktiken varenda individ vara skyddad, men då skulle också en rejäl inskränkning av yttrandefriheten ha skett. Och frågan är om det priset är värt att betala? Jag anser inte det. För mig är det viktigt att yttrandefriheten är så långtgående det bara är möjligt. Därmed inte sagt att jag på något sätt försvarar Åke Green och andras idiotier. Rasism, homofobi, sexism och liknande anser jag vara fullständigt förkastligt. Och rimligen bör det vara olagligt att hota någon, direkt eller indirekt genom uppmaningar till andra. Men det är trots allt en väsentlig skillnad mellan att å ena sidan säga t ex att "sexuella abnormiteter är en djup cancersvulst på hela samhällskroppen" och å andra sidan "Jonas är en äcklig bögälskare som borde dö", och då syftar jag inte formuleringskonst. Slutsatsen blir att dagens dom är beklaglig i det korta loppet, men på sikt kan samhällsutvecklingen endast gynnas genom ett principfast värnande av yttrandefriheten. Bara med hjälp av detta kraftfulla demokratiska verktyg kan reaktionära cancersvulster till abnormiteter bekämpas på ett effektivt och bestående sätt. |
Kommentarer om "Green, hetslagstiftningen och yttrandefriheten"
Skillnaden mellan att ställa sig på en låda på torget och skrika ut att "parkeringsvakter är en cancersvulst på samhällskroppen" och att säga samma sak från predikstolen i en pingstkyrka är att folk på torget värderar dig utifrån vad du ser ut att vara och hur du framför ditt budskap.
I en frikyrka sker inte den här värderingen - där är pastorn guds profet och varje ord som kommer från pastorn kommer från gud direkt. Alltså får kyrkobesökarna intrycket att deras gud (som de måste blidka för att komma in i himlen) verkligen tycker att homosexuella inte har någonting någonstans att göra. Då är medlemmarna mer än villiga att göra vad de kan för att visa sin gud att de är värdiga himlen - och helt plötsligt kämpar fromma människor mot andra människor.
Tyvärr är det farligt (på riktigt, se bara på Knutby) att säga vad som helst i en miljö som en frikyrka.
/j
Det är en intressant aspekt du tar upp, men jag tror att människor generellt - även religiösa - nog fäster större avseende vid de tydliga uppmaningar om att inte döda (som finns i snart sagt alla religioner och all civiliserad lagstiftning) än stolligheter från religiösa förkunnare. Om Greens ord hade kunnas tolkas tydligare som ett hot eller en uppmaning om våld så han han nog fällts. Men så var inte fallet.
Jag hoppas att du har rätt!
/j
har du sett Folkpartisten Birgitta Rydbergs pressmeddelande om att Åke green hamnar i helvetet?
Wow! Nä, var hittade du det? Det verkar inte finnas på hennes webbplats än i alla fall.
Enligt Expressen ser det ut så här:
"Åke Green ska inte fällas i tryckfrihetsmål. Men det torde vara ställt utom allt tvivel att när han på domens dag knackar på uppe hos Sankte Per kommer han inte in. I stället ska han en trappa ner till helvetet. Det är där man ska hamna om man kallar sig kristen och trotsar det kristna kärleksbudskapet."
Oj. Som icke-troende är det inte min sak att ha några synpunkter på huruvida andra människor hamnar på vare sig det ena eller andra stället efter döden, men det var ju onekligen rätt skarpt formulerat...
Birgitta Rydbergs originella tolkning av det kristna kärleksbudskapet är således att de som inte tycker som hon skall hamna i helvetet.
Undrar var Sankte Per kommer att skicka henne?