Ordfronts märkliga förslag
I dag kom tidningen Ordfronts senaste nummer ut i handeln. Jag köper normalt inte den tidningen, men denna gång hade man medier som tema så jag trillade dit... I tidningen skriver bland annat Stefan Carlén, som är ordförande i utgivarföreningen Ordfront, om "tre anspråkslösa förslag" för att "motverka mediekoncentrationen och kommersialismens negativa verkningar". Det första förslaget är behålla den särskilda reklamskatten och bredda den till att gälla alla former av reklam. Förekomsten av reklamfinansiering är, enligt Carlén, i vår kapitalistiska marknadsekonomi "grunden för den ekonomiska och ideologiska maktkoncentrationen i medierna" - något som alltså ska motverkas med en skatt. Att marknaden "själv får finansiera de problem den ställer till med är bara rättvist", sägs det. Det är värt att notera att Ordfronts ordförande därmed slår in på rakt motsatt väg är Journalistförbundet. När finansminister Pär Nuder för en tid sedan gav signaler om att det nu finns utrymme att sänka reklamskatten, konstaterade Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén att detta var ett bra första steg, "men på sikt måste straffskatten på redaktionellt innehåll bort helt". Journalisternas fackliga organisation vill i stället se en skatteväxling, som en del i en mediepolitik som gynnar redaktionell mångfald. De slår fast att dagens reklamskatt snedvrider konkurrensen på ett felaktigt sätt, när medier med redaktionellt innehåll drabbas samtidigt som exempelvis direktreklam är helt befriad från reklamskatt. |
Kommentarer om "Ordfronts märkliga förslag"
Jag tror inte Ordfront bryr sig om journalistförbundets önskemål. Det primära för dem är, i denna fråga som alla andra, att slå mot det de förknippar med kapitalism och liberalism. Beskattning och statlig reglering blir följaktligen ett mål i sig oavsett de berörda företagens och fackföreningarnas önskningar och invändningar.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Ovanstående inlägg borttaget pga irrelevans.
Det är väl ett mer spritt synsätt än så. Brukade inte t ex Lappalainen argumentera för reklamskatt, just för att missgynna borgerlig press (relativt sett)?