Skandaler, bloggar och valet i backspegeln

Skandaler, affärer och nyhetsankor kan sätta bloggar som fenomen i de traditionella mediernas fokus ett tag. Men sedan blir det i allmänhet business as usual igen. Den stora frågan är fortfarande: kommer bloggar och bloggare att ha någon reell betydelse för valrörelsen och valutgången? I går sa Marita Ulvskog i Svenska Dagbladet att hon såg "stora risker med att bloggvärlden får ta över". Hon ville nämligen inte "ha en valrörelse som präglas av smutskastningskampanjer som i USA". Och på radions P1 Morgon i morse hördes hon säga att det är "sån dynga som öses ut där" på bloggarna. I samma inslag hävdade Ulvskog också att det socialdemokratiska partiet "överhuvudtaget inte funnits med i den här världen", mer än på enstaka individnivå. Socialdemokratin ska inte ha "fördjupat sig" i detta, då många av partiets medlemmar inte är "helt hemma i det här med datorer och nätet". Jo, tjenare. Varför var socialdemokratin då så tidigt ute med en välfylld, interaktiv webbplats? Och lade så tidigt som i början av april förra året på sin webbplats ut länkar till diverse sossars bloggar? Vid ungefär samma tid (april 2005) skrev den svenske bloggpionjären Erik Stattin bland annat att "den ’vettiga’ debatten, faktagranskningen och fördjupningen kommer förmodligen att få ge vika, när det gäller uppmärksamhet i traditionell media, för personangreppen, falska rykten och anonym ’inside information’", och förutspådde – med skrämmande precision – att det var "fullt möjligt att vi får se en större politisk skandal där en eller flera bloggar är mittpunkten". Statsvetaren och den socialdemokratiske debattören Stig-Björn Ljunggren skriver på sin blogg att det finns flera skäl till varför bloggarna kommer att bli en maktfaktor, i den mån de inte redan är det. Ett av dessa, skriver Ljunggren, är att bloggarna ofta är djupt engagerade människor: "Några är dårar, men de flesta brinner för sin sak och ägnar många vakna timmar åt att gräva fram fakta och se till att detta blir publicerat". Men bloggarnas ökade makt sägs också bero på att de "kopplas samman till ett nätverk, en lättillgänglig kluster av idéer, fakta, rykten och åsikter, att de flämtande lågorna tillsammans kan bli en fyrbåk". S-bloggaren Johan Sjölander skriver att högern är i majoritet på nätet, och att detta nog inte är något kontroversiellt påstående. Och kontroversiellt är det kanske inte – men är det verkligen sant? Johan skriver att nätet "har varit en offentlig sfär för högern längre än för vänstern" och att försprånget lever kvar. Jag är tveksam till om detta verkligen stämmer. Visst hade högern ett försprång i början, men det hängde nog mer ihop med att politiska bloggare på högerkanten som Johan Norberg, PJ Anders Linder, Dick Erixon och Johnny Munkhammar var bättre än de då fåtaliga vänsterbloggarna på att länka till varandra och att uppmärksamma vad andra hade skrivit. Ironiskt nog jobbade alltså högern bättre kollektivt än den då betydligt mer disparata och individualistiska vänstern. Men sedan dess har något hänt. Vi fick egna pionjärer som Urban Lindstedt. Socialdemokratin började, som jag skrev ovan, uppmärksamma sina bloggande partimedlemmar. Den socialdemokratin närstående plattformen S-info öppnade för möjligheten att låta sina registrerade användare blogga genom det teknikverktyg man tillhandahöll. Och LO startade dels ungdomsbloggar och en särskild valblogg. Därtill skedde i ungefär samma veva en smärre explosion av vänsterinriktade bloggar från ungdomsförbundare, partigräsrötter och allmänt politiskt intresserade privatpersoner. Jag är ganska säker på att en systematisk genomgång av den svenska bloggosfären skulle visa att vänsterbloggarna är i klar majoritet jämfört med dem på högerkanten. Med det sagt så tror jag ändå inte att allt detta bloggande kommer att påverka valutgången i höst. Jag har sagt det förut: bloggfenomenet kommer säkerligen att ha betydelse för medierapporteringen av valrörelsen, men i slutändan är vi ändå rätt få som bloggar och läser bloggar. Visst är det kul när vi uppmärksammas även i de traditionella medierna och när släktingar på familjesammankomster försiktigt frågar en vad bloggare är för en slags djur. Men vi ska nog för den skull inte överdriva vår betydelse.