Tillbaks i Riga, tre år senare
Ett av de allra första blogginlägg jag skrev, i mars 2005, handlade om en resa jag gjort till i Riga. Jag beskrev staden som ”vacker”, ”med billig öl”. Men framför allt en stad i ett land som utvecklats fantastiskt på kort tid, efter att gjort sig av med sovjetisk diktatur. Nu, drygt tre år senare, är jag tillbaks i Riga. Mycket har förändrats - till det bättre. Men fortfarande är klassklyftorna påtagliga. Och alltjämt diskrimineras den etniska ryska befolkningen som tvingas genomgå förnedrande språktest för att bli medborgare i det land där de är födda. Det är ett tajt schema under dagarna här och jag vågar inte utlova fler bloggrapporter. Däremot rekommenderas varmt en resa hit. Andra skriver om Lettland, Riga. |
Kommentarer om "Tillbaks i Riga, tre år senare"
Det glädjer mig att du inte skriver den "ryska minoriteten" samt att du pekar på de socioekonomiska skillnaderna i det lettiska samhället. Beteckningen minoritet kan lätt bli stigmatiserande i en situation när ökad integration krävs för att överbrygga socioekonomiska skrankor.
Även om det skiljer sig mycket mellan Estland och Lettland, har de det gemensamt att många av de ryskspråkiga som invandrade under efterkrigstiden var lågutbildade, medan ester och letter - likt många minoriteter - satsade på att utbilda sig, vilket efter självständigheten ytterligare förstärkt skillnaderna mellan titulärbefolkning och invandrade.
Idag ser man dock motsvarande utveckling i åtminstone Estland, där toppstudenterna vid exempelvis Tartu universitet nästan genomgående är ryskspråkiga - d.v.s. det omvända förhållandet mot förut. Vi får väl se vad det kan resultera i på sikt.