Stat, kapital och välfärd

I dag skriver vi första maj och frågan allt fler ställer sig är vilken beskrivning av globaliseringen och tillståndet i världen som bäst vägleder socialdemokratin och arbetarrörelsen. Några framträdande s-märkta debattörer presenterar i tidningarna Tiden respektive Arbetaren väldigt olika svar på detta. Olle Sahlström, som länge arbetade på LO Idédebatt innan han mer eller mindre fick sparken efter att ha ifrågasatt LO:s facklig-politiska samverkan med socialdemokraterna, kommer i augusti ut med boken I skuggan av en storhetstid om Europas fackföreningar. I tidningen Arbetaren säger han att LO:s fackliga arbete ”bygger på en höggradig legalism” och att LO ”är så inbäddad i ett institutionellt ramverk att det inte kan röra sig en millimeter utanför det”. Sahlström menar att starka sociala pakter och ”samförståndsandan” brutits upp av arbetsgivarna, som medvetet har pressat ner förhandlingarna till företagsnivå – vilket försvagat den fackliga kampen. Ändå har strategin om facket som en socialt ansvarstagande dialogpartner rotat sig fast, trots att det skett ett maktskifte mellan arbete och kapital. Därför menar Olle Sahlström att det behövs ”en bred mobiliserande debatt om de fackliga grundfrågorna” som återgår till frågan om hur man organiserar, men också för vad. Vilken idé kan återvinna löntagarnas förtroende och mobilisera dem i en kamp för sociala och ekonomiska förbättringar? Samtidigt skriver Göran Johnsson (ordförande för Arbetarrörelsens tankesmedja) och Lars-Olof Pettersson (oklart vilken) i tidningen Tiden att den svenska socialdemokratin ”för länge sedan bestämt sig för att förespråka frihandel och internationalisering som ett nödvändigt sätt att förbättra välståndet”. De konstaterar att i stället för att se de övergripande skälen för EU har många socialdemokrater och fackligt aktiva grävt ner sig i detaljer. När globaliseringen tagit fart har det funnits en rädsla för effekterna och man har påstått att frihandeln främst gynnar den rika västvärlden. Internationell solidaritet har mer blivit ömkan om de fattiga än strävan efter utveckling. Johnsson och Pettersson skriver att de instämmer med den liberale debattören Johan Norberg om att globaliseringen sammantaget innebär ”att människor har fått större frihet att handla med, resa till och kommunicera med andra delar av världen och kan utnyttja idéer och kapital som skapats på annat håll”. De avslutar med att slå fast det enda sättet att bevara välfärdsstaten i en global ekonomi är att satsa på forskning och utbildning: ”Alltså blir uppgiften hur vi kan göra välfärdsstaten attraktiv, inte svartmåla marknadsekonomin eller förhindra globaliseringen”. Två tänkvärda perspektiv att ha med sig inför dagens demonstrationer och andra politiska manifestationer. Andra skriver intressant om politik, globalisering, första maj.