Bristfälliga garantier
P3 Nyheter och TV4:s Nyhetskanalen.se rapporterar att det är långt ifrån alla i Arbetsförmedlingens program ”jobbgaranti för unga” som hittills faktiskt blivit garanterad ett jobb. På de åtta månader programmet existerat har bara en tredjedel av de deltagande fått jobb. Utöver dessa har en liten del – två procent – som avslutat programmet gått till studier. Men regeringen är nöjd. Till P3 säger statssekreterare Eva Uddén Sonnegård på Arbetsmarknadsdepartementet att ”det är en väldigt bra siffra”. Och som bekant lär arbetslösheten öka, samtidigt som de höjda egenavgifterna har medfört att c:a 450 000 personer tvingats lämna arbetslöshetsförsäkringen. Vilka garantier är Eva Uddén Sonnegård beredd att ge dem? Andra skriver intressant om jobb, arbete, jobbgaranti. |
Kommentarer om "Bristfälliga garantier"
Skulle inte du kunna göra en uppspaltning med jämförelsen dessa 33 procent under åtta månader jämfört med, säg, procentsatsen för deltagare i olika åtgärder under de åtta åren 1998-2006?
Tack på förhand!
Robert, du är varmt välkommen att bidra med din egna jämförelser.
Jag tycker faktiskt att det ÄR en rätt bra siffra? Varför tycker inte Du det? Tänk på vad det betyder för denna tredjedel.
Ingen har tvingats lämna arbetslöshetsförsäkringen. Jag är mer förvånad över att 450000 personer inte behöll a-kassan och lämnade facket.
"samtidigt som de höjda egenavgifterna har medfört att c:a 450 000 personer tvingats lämna arbetslöshetsförsäkringen"
jag vill inte vara petig - eller möjligen är det exakt vad jag vill - men tycker du verkligen att dessa 450 000 personer *tvingats* lämna försäkringen?
priset har gått upp, vissa tycker inte längre att den är värd sitt pris. Vari består tvånget?
Bergh: Du vill visst vara petig. Men inte desto mindre har du mer rätt än maken.
Arthur, visst är det bra att en tredjedel av de deltagande i jobbgarantiprogrammet har fått jobb. Men ska man nu kalla det för jobbgarantiprogram så borde man nog klara av att uppnå bättre resultat än så.
Peter, Andreas och Stina, självklart var det ingen som höll någon pistol mot dessa människors huvuden och och tvingade dem att lämna a-kassan. Men tvång kan se ut på olika sätt.
Har man inte råd att bo kvar i sin lägenhet så tvingas man flytta. Har man inte råd att köpa nya skor så tvingas man gå i trasiga. Har man inte råd med mat så tvingas man svälta.
I alla dessa fall så finns det givetvis alternativ: man kan försöka skaffa sig extra inkomster för att klara av hyran, man kan försöka reparera sina skor och man kan försöka låna pengar till mat.
Men det är omständigheterna som tvingar fram dessa åtgärder, inte ens egna val.
Man har alltid ett val. När jag började jobba på SL för 30 år sen gick självklart med i facket eftersom en stor arbetsplats behöver en röst ansåg jag. Men när jag tvingades betala medlemskapsavgift till sossarna(ingick i fackavgiften och kunde tydligen inte undantas) klev jag av facket men behöll a-kassan.Så visst har man ett val.