Öppenhet för alla – även pressen
Häromdagen skrev jag om de stränga förhållningsregler som gäller för mediebevakningen av EuroPride. Bland annat sades journalister uppmanas att ”helst inte ens beskriva någon som man eller kvinna”. Regelbrott kunde straffas med indragen ackreditering. Dessa regler uppmärksammades även av den kristna tidningen Dagen, såväl på ledar- som nyhetsplats. Detta ledde i sin tur till artiklar i tidningen Medievärlden och i Dagens Nyheter – på nyhets- och ledarplats. Skriverierna har gett Stockholm Pride anledning att förtydliga att de omdiskuterade punkterna ”enbart är rekommendationer till journalister”, för att framhålla att festivalen är en frizon för HBT-personer. ”Vi beklagar de missförstånd som detta har orsakat”, säger presschefen Anna Söderström, och tillägger att ”Syftet med dokumentet är att betona att det är viktigt för oss att festivalen är en trygg plats för våra besökare”. Och tyvärr är det ju som hon säger, att vi lever i ett samhälle där många fortfarande inte kan eller vill leva öppet med sin sexualitet eller könsidentitet. Det visar inte minst siffror från BRÅ om att främlingsfientliga och homofoba hatbrott ökat med 17 procent på tre år. Bara förra året anmäldes drygt 3 500 hatbrott, vilket är 8 procent fler än året före. Av dem hade 70 procent främlingsfientliga motiv, 20 procent homofobiska, 6 procent islamofobiska och 3 procent antisemitiska motiv. Men för att klargöra att det från arrangörernas sida inte handlar om att censurera de journalister som bevakar EuroPride så har nu förhållningsreglerna omformulerats till rekommendationer om att fråga de man intervjuar om hur de definierar sin sexualitet eller könsidentitet och inte ta den för given. Det låter som en rekommendation jag gärna skulle vilja utvidga till årets alla dagar, och inte bara i samband med Pridefestivalen. Andra skriver intressant om media, öppenhet, EuroPride. |
Kommentarer om "Öppenhet för alla – även pressen"
Tillrättalagd nyhet, inte ett ord om hatbrott mot "infödingarna" eller andra "orena" vilket är minst lika avskyvärt som detta.
Åke, kan det möjligen bero på att några sådan fall inte anmälts? Det hade faktiskt varit intressant att veta hur en anmälan om hatbrott mot en ljushyad, blond heterosexuell hade tagits emot.
Det är faktiskt så det är - fast inte riktigt som ni menar.
En stor del av de brott som rubiceras som homofoba har nämligen ingen homosexuell inblandad. I statistiken räknas nämligen fall där icke-homosexuella skällts som homosexuella som ett homofobt hatbrott, även misshandel där offret kallats homosexuell räknas dit. Och det är alltså en liten andel av "hatbrotten" - lär i Brås rapporter!
Peter, jag är väl medveten om detta. Vad jag dock tror att Åke menar - och som alltså jag också är lite nyfiken på - är om exempelvis ett våldsbrott riktat mot en ljushyad, blond heterosexuell person just på grund av att vederbörande är ljushyad, blond och heterosexuell, kan räknas som ett hatbrott.
Nej, våld mot en ljushyad, blond heterosexuell person räknas inte som hatbrott. Anledningen till detta är att denna grupp människor har betydligt lägre risk att råka ut för en misshandel än exvis en homosexuell person.
Jonas, vad skulle du själv välja, en hög risk att åka på stryk för att du håller din partner i handen och förövaren får ett hårdare straff eller en låg risk och förövaren får ett mildare straff? Personligen skulle jag helst slippa åka på stryk.
Danne, jag kan bara instämma. Själv är jag, vilket jag också skrivit tidigare, ytterst skeptisk till hatbrottslagen. Men den är intressant eftersom den möjliggör statistik om hur mycket farligare det blivit för personer av samma kön att visa sin kärlek till varandra - eller bara misstänkas vara homosexuell eller tillhöra en etnisk minoritet.
Tänk om gayrörelsen kunde använda sina egna rekommendationer och sluta kalla människor "homofober" om de inte själva gett sitt medgivande. Även de som inte delar gayrörelsens värderingar har ett människovärde som ska respekteras - kanske särskilt av dem som talar om vikten av tolerans.