Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    söndag, juli 27, 2008

    Diskriminering och klasskamp

    [UPPDATERAD] I en debattartikel i Aftonbladet häromdagen framkom att en av fyra homo- och bisexuella kvinnor och män mellan 20-35 år avstår från att delta i samtal på jobbet för att undvika att det kommer ut att personen är homo- eller bisexuell. Två femtedelar hade upplevt att en kollega har uttryckt sig nedsättande eller förnedrande om homo- och bisexuella. En tiondel har upplevt att chefen uttalat sig kränkande om homosexuella - och endast var femte hade upplevt att en kollega protesterat mot sådana kränkande uttalanden.

    Homofobi är med andra ord i högsta grad ett arbetsmiljöproblem som arbetsmarknadens parter - såväl fackförbund som arbetsgivarorganisationer - borde engagera sig ner i. Glädjande nog tar mitt fackförbund Unionens medlemstidning Kollega också upp ovan nämnda undersökning och konstaterar att många, 65 procent av de tillfrågade, anser att HBT-frågor är fackliga frågor.

    Exakt hur man från arbetarrörelsen ska ta tag i detta är dock omstritt. I tidningen ETC resonerar företrädare för Homosexuella socialister och HBT-socialdemokraterna hur de röda flaggorna på bästa sätt ska vara en självklar del i Prideparaden. Personligen är jag ingen större fantast av just röda flaggor, men Martin Engman från HBT-socialdemokraterna sätter onekligen fingret på något viktigt när han berättar att några EuroPride-deltagare från Baltikum får festvialpass i utbyte mot att de städar efteråt. "De fattiga får vara med på villkor att de städar upp efter de rika", säger Engman, och menar att det är ganska typiskt för vad Pride har blivit.


    * * *

    PS: Inlägg som detta - skrivet av en person som kallar sig socialdemokrat - får mig bedrövat att inse att kampen för jämlikhet och rätten till likabehandling är långt ifrån vunnen, ens inom socialdemokratin. När Stefan Lejonbalk kan gå på stadens gator, hand i hand med en kille, utan att bli kallad bögjävel, riskera att utsättas för hot eller våld, eller att inte släppas in på krogen på grund av misstanken att han och kompisen skulle börja hångla därinne - då har vi nått någon vart.

    * * *

    PS 2: Återigen attackeras människor på stan, i Tantolunden där om några dagar Prideparken kommer att vara, på grund av att de är homosexuella. Åsa Petersen skriver bra i Aftonbladet att "Hatbrotten hotar hbt-personers frihet och säkerhet. De tvingas leva med risken för hot, våld och trakasserier. Tänk på det, ni som avfärdar Prideparaden som ett jippo."

    Andra skriver intressant om , , .


    Kommentarer om "Diskriminering och klasskamp"

     

    Blogger Stefan skrev... (27 juli, 2008 14:04) : 

    Jag har aldrig ifrågasatt människors rätt till likabehandling och så vidare. Det är bara dumt att ens antyda det. Ingen har heller försökt att bemöta den grundargumentationen jag har om hur organiseringen av grupperna och hur marknadsföringen av det ytliga påverkar samhället. Jag har inget intresse av att veta om någon är homosexuell eller inte, jag skiter fullständigt i det. Men marknadsför man just det och gör det till en stor deal själv blir det även så för andra. Så man bidrar själv till att det blir en stor reaktion. Skulle folk inte göra en så stor deal av det, skulle det heller inte bli det i takt med att det blir vanligare. Då tror jag att folk skulle sluta fokusera på det i en snabbare takt än i nuläget.

    Att riskera att utsättas för våld är förresten inget som är unikt för homosexuella, risken kan dock vara förhöjd beroende på vilket sammanhang det gäller.

    Problemet är ju vidare att man ens skapar gay-barer. Det kommer aldrig accepteras om det inte integreras direkt i det "vanliga" samhället. Det borde ju rimligtvis vara det som är målet? Isolationen löser inte problemen. Varken när det gäller organisering eller som i fallet med gaybarer.

    Vi har kommit någon vart först när allting integrerats i det "vanliga" samhället.

    Vad gäller att kalla sig själv socialdemokrat så skulle jag snarare ifrågasätta varför andra kallar sig det med tanke på hur vår rörelse ser ut idag. Grundbultarna i vår ideologi tänjs på hela tiden, folk verkar ha glömt bort grunderna. Marknaden, kapitalet, vinstintresset och de sociala problemen i fokus. Men denna kritik verkar nästan dö ut eller åtminstone bli betydligt mindre vass för varje år som går. Det ser man utan problem i partiprogrammen.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (27 juli, 2008 15:13) : 

    Stefan, visst är det så att även andra än homosexuella riskerar att utsättas för våld. Ytterst få heterosexuella behöver dock riskera trakasserier, hot och våld just på grund av att de är heterosexuella. Det visar att samhället är ojämlikt, och som socialdemokrat är det ens förbannade skyldighet att försöka motverka detta.

    Faktum är att för många så är den inhägnade Prideparken och gayklubbar de enda fristader som finns där de utan risk för repressalier kan visa vilka de är.

    Om du tror att Pride handlar om att "marknadsföra" sexuell läggning och identitet så har du missförstått. Det handlar om rätten till sin egen identitet, där könsuppfattning, kärlek och sexualitet är självklara delar.

    Vi "normala" behöver inga särskilda frigörelseveckor, parader och klubbar just därför att vi är i så stor majoritet och att vår livsstil är norm. Det är de som på olika sätt avviker från normen som blir diskriminerade. Därför uppstår behovet av fristader.

    Det långsiktiga målet borde förstås vara att manifestationer som Pride inte ska behövas. Jag vill ha ett samhälle som är öppet för alla människors rätt att vara sig själva. Däremot kan man gärna fortsätta ha fest. Parader av glada människor livar alltid upp.

     

    Blogger Stefan skrev... (27 juli, 2008 16:00) : 

    Frågan är ju då hur man ska motverka denna ojämlikhet. Jag tycker också att det är ens förbannade skyldighet som socialdemokrat att producera och driva på långsiktiga och hållbara lösningar, inte genvägar. Den långsiktiga lösningen borde ju då rimligtvis vara att integrera allting i samma kultur och normer. Inte driva det som att man skiljer sig från alla andra. Driver man på det sättet så kommer vi ju alltid att ha uppdelningar inom samhället.

    Tittar man på hur Pride marknadsförs i media, och vilket budskap man har valt för Pride så lämnar man ju det definitivt isåfall öppet för missuppfattningar. "Swedish sin breaking borders". Min tolkning är att det riktar sig till de delar av omvärlden där det inte ses som ok att vara homosexuell, där det faktiskt ses som en synd.

     

    Blogger Catti Ullström skrev... (27 juli, 2008 16:21) : 

    Stefan, du skriver:"Den långsiktiga lösningen borde ju då rimligtvis vara att integrera allting i samma kultur och normer."

    Jag tycker att du har helt fel. Målet bör vara ett samhälle där normavvikande är okej och där kulturer och subkulturer samverkar utan att tvingas bli en.

    I dag lever vi i ett samhälle där avvikande uppfattas för negativt i allt för stor utsträckning. Oavsett om det gäller sexuell läggning eller annat som är normavvikande. Hade Leonardo Da Vinci levt i dag hade han troligen stämplats som bokstavsbarn och uppfattas som malplacé och lite fel. Det är vad vi måste bort ifrån. Alla måste inte var normala (och det normala är inte alltid normalt).

    Just därför, för att den slänger omkull allt vad hetronorm heter, är Pride så otroligt viktig. Och rätt frigörande även för en hetrobrud som undertecknad.

    //Catti

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (27 juli, 2008 16:22) : 

    Stefan, en inte oväsentlig del av den svenska synd som årets Pridefestival har som tema handlar om intolerans, förföljelser och övergrepp som begåtts och begås mot människor vars kärleksliv och identitet inte accepterats av omvärlden. Redan år 1921 inrättades i Sverige ett rasbiologiskt institut som skulle skydda nationen mot "inre fiender; defekta, asociala, abnorma och brottsliga människor". Till dessa räknades även "sexuellt perverterade". Det dröjde ända till 1979 innan homosexualitet slutade betraktas som en sjukdom i Sverige. Så ja, det är nog fullständigt rimligt att rikta sig utåt till "normalsamhället" med detta budskap.

     

    Blogger Stefan skrev... (27 juli, 2008 16:51) : 

    Catti, jag tror egentligen att vi är överens om vad vi vill, fast vi uttrycker det på helt olika sätt. Vad jag menar med att integrera de andra normerna i det "vanliga" samhället är just att acceptansen för olikheterna ska bli normen. Jag delar också din uppfattning att avvikelser i allt för stor utsträckning uppfattas negativt. Det ser man ju om inte annat i just den här frågan. Jag tror att vi alla är överens om hur samhället på sikt ska se ut. Sen tycks vi ha helt olika uppfattningar om vägen dit.

    Jonas, där jag skiljer mig är antagligen i förhållningssättet till hur de här problemen skall hanteras. Jag vill inte ha ett gruppfokus även fast jag är medveten om att vissa är mer utsatta än andra. Jag vill ha lagen som utgångspunkt där den enskildes rätt att inte bli diskriminerad står i fokus. Tar man hela tiden gruppen som utgångspunkt tror jag att riskerna för att problemen med en uppdelning av samhället bara kommer att fortgå. Jag ifrågasätter inte huruvida homosexuella etc behandlas annorlunda, utan snarare om det här är det bästa sättet att komma till rätta med problemen på, och ser man sig själv som en medlem av en grupp före individ, då tror jag också att sannolikheten ökar för att problemen inte löser sig på sikt, beroende på att det finns för många låsta positioner mellan olika grupper.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (28 juli, 2008 09:34) : 

    Stefan, inte minst inom socialdemokratin så borde vi väl ändå vara överens om att det finns situationer där just grupper har vissa gemensamma intressen och det är mer framkomligt att verka för samhällsförändringar med dessa gruppers intressen för ögonen än att se till varje enskild individ.

    Därmed inte sagt att individen är oviktig. Tvärtom så har jag upprepade gånger, bland annat här på bloggen, kritiserat kollektiva lösningar som inte tagit individuell hänsyn.

    Arrangörerna av Pridefestivalen gör sig inte till talesmän för några som inte bett om det; de påstår inte att diskriminering, trakasserier och våld drabbar alla homo-, bi- och transpersoner. Men väldigt många drabbas av detta, just på grund av att de är homo-, bi- och transpersoner. Genom att uppmärksamma detta så lägger man grunden för en samhällsförändring. Och en sådan förändring menar jag att socialdemokratin helhjärtat bör sluta upp för.

     

    Blogger CalleFridén skrev... (28 juli, 2008 10:37) : 

    Jo, Jonas. Pride har tagit patent på att vara martyrer. Liksom RFSL. De skulle vinna oerhört mycket på att tona ner de klassiska fördomarna om HBT-personer (fjolliga, schlager, media) och istället ta en funderare på om det inte är de de själva oerhört fördomsfullt kallar radhusbögarna - som inte går i paraden numer - som kommer att skapa den mest långtgående förändringen.
    Jag skulle vilja se en avdelning i paraden med "vanliga bögar och flator som inte klär ut sig". Ungefär.
    Dessutom - kan du inte highlighta dina länkar med en annan färg än grå, så man slipper leta sig irriterad efter dem?

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (28 juli, 2008 11:26) : 

    Calle, har du ens sett Prideparaden någon gång? Där går tusentals människor, varav vissa utnyttjar tillfället att visa upp sidor av sig själva de sällan får möjlighet att göra annars. Det kan handla om galautstyrslar, BDSM-uniformer, regionala folkdräkter och annat. Men den stora majoriteten av deltagarna ser ut som folk gör mest. Att sedan medierna har en förkärlek för att avbilda just de mest extravaganta paraddeltagarna betyder inte att de är mer representativa än "radhusbögarna" (som jag för övrigt aldrig har hört uttalas som något nedsättande).

    Sedan är det så att jag är färgblind och trivs rätt bra med att inte highlighta länkar mer än i lite mer fetstilt grått :-)

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (28 juli, 2008 11:28) : 

    ...och för övrigt är det varken Stockholm Pride eller RFSL som bestämmer hur folk vill klä sig i paraden eller vid några andra tillfällen. Det gör deltagarna själva, därav den stora mångfalden.

     

    Blogger Catti Ullström skrev... (28 juli, 2008 14:06) : 

    Stefan:

    Jag tror faktiskt inte att vi alls har samma uppfattning i den här frågan. Jag menar att det du gör, i ditt eget inlägg och i kommentarsfältet här, är att förstärka den negativa bilden av individer och grupper som avviker från normer.

    //Catti

     

    Blogger CalleFridén skrev... (28 juli, 2008 14:08) : 

    Jonas, jag gick i Prideparaden redan 1998. När gick du där första gången? Och vad har det med saken att göra? Om du inte hört talas om "radhusbögarna"
    är du lite illa uppdaterad. Det finns åtskilliga HBT-personer som inte tycker att Pride är nåt annat än Kiviks marknad idag, även om många av dem kommer att vara där ändå.
    Det jag saknar från "den gamla goda tiden" är ett bredare engagemang från Pride och RFSL - man har totalt kapat bort solidariteten med andra sociala rörelser, som var en viktig del förr om åren.
    Men kan du tänka dig ett ställningstagande från Prides ledning mot Israels mur, eller en protest mot kriget i Irak? Skulle inte tro det - eftersom dagens ledning för HBT-rörelsen verkar ha kapat bort det övergripande politiska perspektivet, och glatt välkomnar vem fan som helst som råkar vara gay.
    Nu är det ju inte så enkelt - det kommer alltid finnas glada schlagerbögar som klarar sig bra och aldrig utsätts för våld eller hot, men det är ju inte så enkelt att alla ska flytta till Södermalm. Och de etablerade HBT-arna kunde gott anstränga sig mer för de som inte har det lika förspänt.
    För femton år sen kunde RFSL säga att en röst på KD var en röst mot frigörelsen. Tror du att de lika starkt skulle ta ställning för eller emot politiska partier idag? Det tror inte jag, tyvärr.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (28 juli, 2008 14:40) : 

    Calle, jag gick också med i Prideparaden 1998 och har gjort det i princip varje år sedan dess. Det här är dock ingen tävling. Vad som förvånar mig är den beskrivning du ger av paradens deltagare som alltså inte inte alls stämmer överens med min.

    Några bögar stör sig på hur andra bögar lever sina liv. Jaha? Vad ska jag dra för slutsatser av det mer än att människor är olika och att det är dumt med generaliseringar. Vissa människor gillar glamour, champange och schlager, andra gillar bingolotto, folköl och dansband. En del riktigt kufiska människor gillar både champange och folköl. Kul för dem.

    Jag är ytterst medveten om att det finns kritik mot Stockholm Pride från olika håll. Exempelvis så refererar ju i det inlägg vi just nu kommenterar till Martin Engman från HBT-socialdemokraterna som säger att "De fattiga får vara med på villkor att de städar upp efter de rika", och menar att det är ganska typiskt för vad Pride har blivit.

    Med det sagt så tycker jag att det vore väldigt märkligt med "ett ställningstagande från Prides ledning mot Israels mur, eller en protest mot kriget i Irak". Det är knappast dessa - om än angelägna - saker som Pride handlar om. Inte heller väntar jag mig utspel om a-kassan, klimatet eller FRA. Det är alla viktiga frågor där många HBT-personer engagerar sig, men Pride är nog inte rätt arena för detta.

    Jag vill verkligen inte göra mig talesperson för vare sig RFSL eller Stockholm Pride då jag inte är engagerad inom endera, men i mina ögon så är kristdemokraterna ett annat parti i dag än vad det var för 15 år sedan. Det betyder inte att jag skulle kalla det HBT-vänligt, men det kan nog vara taktiskt klokt av de som vill ha ett positivt beslut i exempelvis frågan om könsneutralt äktenskap att ligga lågt med anti-kd-retoriken just nu.

     

    Blogger CalleFridén skrev... (28 juli, 2008 14:56) : 

    Nu debatterar du du rätt lågt. Du fattar mycket väl vad jag menar, och det har inte ett smack att göra med att KD är ett annat parti idag än då.
    Det har att göra med att HBT-rörelsen gått från att vara arga och upproriska, till att bli medelklassiga och bekväma. Fast fortfarande är det ju så att ingen annan än just HBT-are får ha åsikter om det.
    Nu tror ju jag att det här kan ses som nån typ av framsteg - ungefär som de som tycker det känns förlegat med FörstaMajtåg eller strejker, och hellre vill individuella lösningar.
    Nej, jag tror att i takt med att Pride blir alltmer av en folkfest kommer budskapet att suddas ut, och de befängda fördomarna att befästas ytterligare.
    Det är ingen hemlighet att många av besökarna idag går dit enbart för att det är Fest, och inte för att visa sin solidaritet med HBT-frågan. De gånger jag själv stått i tält där har det varit ytterligt glest med intresserade besökare. Av detta kan man lätt få intrycket att slaget är vunnet, men så är det naturligtvis inte.
    Att koppla bort sin solidaritet med andra utsatta grupper, som i vart fall jag upplever att RFSL gjort, är att både sänka farten och ändra målen. Strukturell diskriminering är ju blind, och drabbar både invandrare och bög.
    Nu finns det nån slags blindhet för vad detta innebär, men det betyder ju att moderata bögar kan sitta i maktens korridorer och fatta beslut som i sin förlängning kommer att skada bögarnas sak. Men de verkar ha immunitet just för att de är bögar.
    Dagens RFSL är långt mindre kritiska mot den sittande regeringen än de var mot tidigare socialdemokratiska regeringar.
    Det är väl därför jag har bögkompisar som tycker att Pride är brogerligt trams.

     

    Blogger Fredrik skrev... (28 juli, 2008 23:36) : 

    Jag önskar mig ett sahälle där alla får höras och synas på lika villkor. Även de som inte har möjlighet att tillhöra just den eller den gruppen som har starka lobbyister och ekonomiska resurser att använda sig av.
    Psykiskt sjuka, hemlösa, romer, invandrare (som är den grupp som mest drabbas av hatbrott. BETYDLIGT mer än hbt personer.) Det är för mig rättvisa a la socialdemokrati. Vore jag Mona Sahlin så skulle jag gå i paraden ett år och sen ägna mig åt andra grupper året efter.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (29 juli, 2008 09:49) : 

    Calle, ledsen - men jag förstår faktiskt inte vad som var lågt i min argumentation. Den stora skillnaden mellan din och min ståndpunkt i den här frågan är att du verkar betrakta "HBT-rörelsen" som en enhetlig grupp. Det gör inte jag. I mina ögon utgörs denna grupp av en mycket heterogen skara med det gemensamt att de ha sexuella läggningar och/eller identiteter som går emot normen. Vissa i gruppen är säkerligen "arga och upproriska" medan andra är "medelklassiga och bekväma". Och vad är det för fel på att vilja delta i Pridefestivalen för festens skull? Det finns ju inte direkt en "HBT-fråga" som alla besökare är överens om; i stället finns det en mängd olika HBT-frågor som olika konstellationer av grupper engagerar sig i. Om vissa av dina bögkompisar tycker att detta är borgerligt trams så får de väl göra det.

    Fredrik, att invandrare i högre grad drabbas av hatbrott än HBT-personer är inget nytt. Jag skrev i ett inlägg häromdagen att av förra årets drygt 3 500 anmälda hatbrott hade 70 procent främlingsfientliga motiv och 20 procent homofobiska. Det är dock ingen motsättning mellan att engagera sig mot både det ena och det andra.

     

    Blogger Stefan skrev... (29 juli, 2008 18:58) : 

    Catti, det beror på hur man ser det antar jag. Det jag vill är att det annorlunda skall integreras i samhället på ett sätt som gör att helheten vad gäller normerna och det förändras. Jag säger inte att de som är avikande ska anpassa sig, jag säger att de ska anpassas in i samhället som då gör att helheten måste förändras. Så att det bli större vidd kring det annorlunda. Sen tycker jag att det är märkligt att så många har hakat upp sig på att jag skulle tycka att det är dåligt att vara annorlunda. Min inställning är precis tvärtom. De som är "normala" är sällan intressanta. Sen kan man ju vara annorlunda på många sätt.

    Jonas, ska jag vara ärlig tycker jag faktiskt inte att grupperna är unika på det sättet som nämns i diskussionerna, många av de grupper som är mer utsatta utsätts just för liknande typ av behandling. Det finns många gemensamma nämnare. Jag tror att det beteendet man ser i form av våld etc.. bygger väldigt mycket på osäkerhet i grunden, den osäkerheten tror jag finns där oavsett vilken "grupp" den då kan gå ut över. Ska vi slå flera flugor i en smäll tror jag att det vore klokt att koncentrera sig kring hur man skall bekämpa osäkerhet, det skulle sannolikt få positiva effekter för flera grupper.

     

    kommentera