Finns det en HBT-kultur?

I går tillbringade jag kvällen i Prideparken. Kan konstatera att området är betydligt större i år än tidigare, och den stora scenen har fått konkurrens från flera mindre. Totalt är parken två fotbollsplaner stor, med fyra scener, fyra restauranger, ett åttiotal utställare och flera hundra volontärer som ser till att allt fungerar. De alternativa scenerna är välkomna – inte minst kulturellt. I dag ställer SvD:s Magnus Eriksson frågan om varför homosexuella förutsätts ha usel musiksmak. Eriksson menar att det i själva verket ”ligger det något motbjudande i tanken att musiksmak följer av sexuell läggning” och ”vägrar tro att homosexuella av någon inre nödvändighet gillar halvtaskig schlager- och diskomusik”. Och visst, de transor som i Prideparken i går framförde illa koreograferade nummer där de mimade till gamla discohits gjorde nog inte många glada. Succé gjorde däremot ABBA-coverbandet Arrival – som introducerades av vår egen rymdhjälte Christer Fuglesang. Upp till 11 000 människor uppges ha fyllt parken under kvällen. Under onsdagen gästades Pride Park även av artister som Joshua Klipp, God-Des and She, Linda Sundblad, QBoy, Nicki French och Rickard Söderberg. Dildokubb spelades i gröngräset, Rut & Knut uppträdde på barnavdelningen Lilla Pride och parkens eget galleri höll vernissage. Själv lyssnade jag på estradpoeten Bob Hansson, tjejcountrybandet Cookies ’n Beans, samt mina personliga favoriter, de oefterhärmliga Sirqus Alfon: Vad jag vill ha sagt med denna uppräkning är att det musikaliska och kulturella utbudet är väldigt stort under Pride och att stereotypen om att bara bögar, och alla bögar, bara gillar schlager inte är sann. Vi är exempelvis ganska många heterosexuella som också gillar schlager. Och disco. Och kan uppskatta country och en hel del annan musik också, när andan faller på. Likadant är det förstås för homo-, bi och transpersoner. I alla grupper av människor finns det många olika åsikter om vad som är bra och mindre bra kultur. Att man under Pride nu kan få ta del av ett stort och varierat utbud borde rimligen välkomnas. Ändå finns uppfattningen hos en del att Pride bara är kommersiellt, en slags vattenfestival för HBT-personer, och har därför startat det alternativa Anarchopriode. Oh well. Ha så kul. Andra skriver intressant om HBT, musik, kultur, Pride, EuroPride.