SSU och magstarka skämt

För ett par veckor sedan förgiftades 145 anställda och besökare på Svenskt Näringslivs huvudkontor i Stockholm av den ovanliga bakterien shigella. Detta resulterade i notiser, men inte mycket mer. Det hela förändrades när säkerhetschefen på Svenskt Näringsliv fick veta att en det fanns en webbplats på internet där någon tagit på sig ansvaret för smittoutbrottet. Uppgiften lades ut först sedan TT gått ut med nyheten om smittan. Detta resulterade i att säkerhetspolisen kopplades in – att aktivt sprida smitta i syfte att skada en politisk motståndare är rimligen ett allvarligt brott. När det sedan framkom att SSU Stockholm gått ut med ett pressmeddelande där man skrev att man ”självklart inte [stödjer] sådana här metoder” – men samtidigt utlovade ”en bukett rosor till de som tar på sig ansvar för dådet”, då tog historien en helt ny vändning. TV4 slog i går upp pressmeddelandet, trots att det publicerats redan den 2 september, som en nyhet. SvD och DN följde snart efter. Mona Sahlin har tydligt tagit avstånd från det idiotiska pressmeddelandet. SSU Stockholm reagerar i stället med att överväga en PO-anmälan mot TV4. På sin privata blogg kommenterar ombudsmannen på SSU Stockholm, Josefin Deiving, uppgifterna i ”borgerlig media” och skriver att SSU Stockholm ”inte alls är terrorister eller ondsinta förespråkare för matförgiftning”. Tanken med pressmeddelandet sägs istället vara ”att synliggöra det absurda i den nutida medialogiken”. Deiving hänvisar till Noam Chomskys propagandamodell om att ”vänsterrörelser hotar genom sitt blotta varande och sin ideologiska grundsatts det kommersiella mediets varande”, och att det kommersiella mediet därför alltid kommer att gestalta vänsterrörelser ”som verklighetsfrämmande, extrema och irrationella”. Själv skulle jag vilja hävda att vänsterrörelser som beter sig verklighetsfrämmande, extrema och irrationella förtjänar att gestaltas som detta. Andra skriver intressant om politik, samhälle, SSU Stockholm.