En tradition av mygel och tystnad

[UPPDATERAD] Ett av de första inlägg jag skrev när jag började blogga för drygt fem år sedan handlade om medlemsfusk inom socialdemokratin och ”den kultur av mygel och maktfullkomlighet” som allt för länge präglat Stockholms arbetarekommun. Jag har tyvärr fått tillfälle att återkomma till det temat många gånger sedan dess. I går kunde TV4 Nyheterna rapportera om misstankar om fusk med nomineringsprocessen inom socialdemokraterna i Stockholm. En person ska ha nominerats av åtta s-föreningar, varav tre är helt nya och har knappt några medlemmar. Och i en av föreningarna som nominerat politikern är bara hans släktingar medlemmar, enligt granskningen. Även Svenska Dagbladet och Expressen uppmärksammar detta. Det som förenar flera av de nominerande föreningarna är dessutom att de är så kallande invandrarföreningar vars medlemmar har turkisk bakgrund. Inom Stockholms arbetarekommun finns fortfarande något som kallas Invandrarutskottet som rekryterar och profilerar politiker med invandrarbakgrund samt arrangerar utbildningar för olika uppdrag. Och det har av tradition funnits gott om ”turkiska” s-föreningar i norra Stockholm. Redan när jag var SSU-aktiv i Kista för 25 år sedan ironiserades det en del över Turkiska SDUK (socialdemokratisk ungdomsklubb), där medelålders män drack kaffe, rökte och var högljudda. Och redan då muttrades det en hel del om märkligheter i samband med nomineringar och val. Men vad jag minns så gjordes det aldrig något åt detta. Problemet är inte att vi har s-föreningar baserade på etnisk härkomst. Människor får självklart organisera sig hur de vill. Att man däremot institutionaliserar vissa föreningars inflytande i exempelvis nomineringsarbetet genom särskilda utskott är ett demokratiskt problem. Alexandra Einerstam har på ett förtjänstfullt sätt redogjort för de märkligheter som pågår i samband med nomineringar och val i Stockholms arbetarekommun (läs om detta här, här och här). Tomas Rudin, som har en närmast unik roll motsvarande lokal partisekreterare för s i Stockholm, säger till TV4 att det inte har någon betydelse för nomineringsprocessen hur många föreningar som nominerar en viss kandidat. Alla som är eller varit aktiva i arbetarekommunen vet dock att detta inte är sant. Efter den massiva uppmärksamheten som följde efter avslöjandena om mygel i valprocesserna hos moderaterna i Stockholm borde det ha varit självklart att det skulle komma uppföljande granskningar av socialdemokraterna. Personligen välkomnar jag detta. Det är hög tid för oss att ta bladet från munnen och sätta stopp för mygel och fusk. Alla vinner i längden på det, inte minst demokratin. * * * PS: Läs gärna också Sandro Wennbergs inlägg om detta på bloggen Partistaten. Andra skriver intressant om politik, socialdemokraterna, Stockholms arbetarekommun.