Att blogga är att vara i opposition

För en tid sedan meddelade en av de mest erfarna socialdemokratiska bloggarna, Erik Laakso, att han hoppade av det progressiva nätverket Netroots. Bakgrunden var att han ansåg att närverket bytt fokus från att ha varit ”en kreativ idésamlande gräsrotsrörelse i den sociala mediesfären”, till att bli en kampanjorganisation i valrörelsen. Detta betyder inte alls att Laakso skulle motsätta sig rödgrönt kampanjarbete. Tvärtom har han i ett flertal blogginlägg efter det nyss nämnda gjort klart att han inte alls ändrat sig politiskt. Däremot förefaller han instämma i den analys som SvD:s Sanna Rayman gör; ”att vi går från det initierade och spretiga till något bredare och plattare”. Själv har jag nu bloggat om politik i drygt fem år. Och visst, jag har upplevt upp- och nedgångar i det politiska bloggandet, inte minst hos mig själv. Vissa perioder är man mer på hugget och kan spotta ur sig hyfsat genomtänkta kommentarer snart sagt dagligen, andra gånger går det längre tid mellan inläggen – som kan vara av högst varierad klass. Att partipolitiskt aktiva sluter leden i en valrörelse och beter sig alltmer som stimfisk är inte heller så överraskande, men det är onekligen tråkigt. Själv tror jag att alla politiska organisationer mår bra av en ständigt pågående intern diskussion – som gärna får vara öppen för alla. Valrörelser bör inte vara undantag. Och här ser jag stora möjligheter för just sociala medier att kunna fungera som oppositionella oaser i ett allt mer likriktat och centralstyrt budskapsflöde från partiledningen. Samtidigt skriver socialdemokraternas kommunikationschef Karin Pettersson i Expressen att ”man måste våga släppa kontrollen” och slår fast att en bloggvärld styrd uppifrån inte fungerar. Pettersson menar att man som parti ”måste våga släppa loss kraften hos sina anhängare på nätet”. Jag kan bara instämma, men konstaterar samtidigt att åtminstone för Erik Laakso så har det inte uppfattas som att det är det socialdemokratin gjort. För min egen del känner jag mig just nu ganska peppad att blogga igen. Och så länge jag orkar och det känns givande så kommer jag att fortsätta göra det – på mitt sätt och på mina villkor. Jag har inget emot att ingå i nätverk som Netroots eller att få mejl med inbjudningar till diverse träffar, tips på teman att skriva om och annan input. Men jag väljer själv hur jag förhåller mig till detta. Min blogg är min egen lilla oas av opposition. Andra skriver intressant om politik, bloggosfären, socialdemokraterna.