Wallström inte kandidat till partiordförandeskapet

Margot Wallström skriver på Aftonbladet Debatt i dag att hon inte vill bli partiledare efter Göran Persson. Formuleringar som "Jag är inte kandidat till partiordförandeskapet" och "Jag vill inte vara med i spekulationerna" förfaller tämligen definitiva. Lena Ag, gammal väninna och i dag pressansvarig vid EU-kommissionen, säger att Wallström "tvingades göra detta för att få slut på spekulationerna" och tillägger att ingen "har påverkat henne utan hon har skrivit det helt på egen hand". Aftonbladets Lena Mellin konstaterar i en analys att det finns många skäl för Margot Wallström att sätta ner foten med en duns, varav det mest uppenbara är "att hon faktiskt inte vill". Jag har tidigare spekulerat om vad som skulle krävas för att överhuvud taget göra Walllström "spelbar" som partiledarkandidat. Det här utspelet förändrar egentligen inte förutsättningarna. Socialdemokraterna, och för den delen även andra svenska partier, har ju som bekant tidigare valt till ordförande folk som innan bedyrat att de inte var intresserade av jobbet. Lena Mellin skriver att "smicker och beröm kan förvrida huvudet på den mest principfaste", samt att: "Den som framstått som den mest uppenbara kandidaten har sällan eller aldrig blivit s-ledare. Tage Erlander var liksom Ingvar Carlsson och Göran Persson otippade. Sedan andra världskriget har bara en förhandsfavorit utsetts - Olof Palme."