Den svenska överklassen mår fortfarande bra

Jag mår fysiskt illa av reportage som "Lyxsegmentet" i DN:s söndagsbilaga (inte på nätet). Inte för att det är dålig journalistik. Reportaget är tvärtom välskrivet och av allmänintresse. Men människorna som skildras och uttalar sig tycks ha en verklighetssyn ljusår från min och - misstänker jag - de flesta andra medborgares. Huvudpersonen i reportaget är vd för ett tidningsföretag (som jag inte har någon lust att göra reklam för) vars publikation endast skickas till personer med antingen en förmögenhet på minst 5 miljoner kronor eller en årsinkomst på 900 000 kronor. Häromdagen handlade tv-programmet Dolce Vita också om detta företag och "vip-folket" de vänder sig till. Själv klarade jag av titta på c:a 5 minuter av programmet innan jag fick nog. Vad är det för fel i huvudet på människor som, antar jag, på fullaste allvar undrar varför inte Göran Persson kommer när han blir inbjuden till företagets mingeltillställningar? "Han borde komma och hylla de här människorna", säger vd:n i DN-reportaget. Uppenbarligen har hon aldrig hört Persson med glöd tala om hur mycket han sett klassamhället med egna ögon och hur mycket han hatar det.