Presstöd till "monopolliknande tidning"?

[UPPDATERAD] Via Pressens Tidning ser jag att den socialdemokratiska riksdagsledamoten Jan-Olof Larsson inte vill att tidningar med "monopolliknande ställning" inom sitt täckningsområde ska få presstöd. Presstödet bör "i högre grad bidrar till mångfalden", skriver han i en riksdagmotion. Syftet med presstödet är att öka mångfalden inom dagspressen. "Trots det", skriver Larsson, "sker en ökad koncentration inom dagspressen som hotar mångfalden". På många orter där det tidigare funnits två konkurrerande tidningar har andratidningen lagts ner, köpts upp eller slagits ihop med den konkurrerande större tidningen. Konkurrensen om annonsintäkter gör det allt svårare för de mindre tidningarna att klara sig. Jan-Olof Larsson har helt rätt i att en minskad mångfald på dagspressområdet innebär färre forum för lokal debatt och opinionsbildning, det vill just den utveckling presstödet skapades för att motverka. "Risken för en ensidig nybevakning och för att bara vissa åsikter i samhällsdebatten kommer till uttryck ökar, vilket innebär en försvagning av demokratin", skriver Jan-Olof Larsson, och jag kan bara instämma. Dagens presstödssytem måste reformeras så att det i högre grad än i dag bidrar till mångfald. Och i Resumés nätupplaga ser jag att Gustav Fridolin (mp) oroas över Tidsams kontroll över tidskriftsdistributionen. Han betecknar Tidsams monopolliknande ställning på marknaden för "ett hot mot pressfriheten". I en riksdagsmotion som Gustav Fridolin och en rad andra miljöpartister lämnat in förespråkas "en fri distributionskanal" där staten tar ett större ansvar. Frågan om Tidsams ställning på marknaden och bristen på konkurrens inom tidskriftsdistributionen har drivits av miljöpartiet under flera år. Det är behjärtansvärt, men frågan är om en ökad statlig inblandning i tidskriftsdistributionen - ens för att motverka Tidsams monopolliknande ställning - är rätt väg att gå?