Löpsedelschocken – så drabbas du!

Författaren och journalisten Paul Frigyes har precis släppt boken "Nyhetsflås och tidsanda – svenska löpsedlar under ett sekel" där han, som titeln antyder, diskuterar tidningslöpens historia och funktion, samt förändringen av löpsedelspraxis under 1900-talet. Vid ett seminarium på restaurang Duvels bakficka – Pressklubben – diskuterades boken av Frigyes själv, Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén, samt litteraturprofessor och pressforskare Per Rydén. Paul Frigyes sa bland annat att löpsedlar är "korta budskap som förväntas säga något i demokratins tjänst", men som också ska sälja tidningen varje dag. Han menade att kvällstidningars löpsedlar i praktiken inte i första hand är till för nyhetsförmedling utan är underhållningsprodukter med viss förankring i verkligheten. Däremot är det rimligt att ställa krav på att löpsedlar ska vara sanna. Journalistförbundets Agneta Lindblom Hulthén ansåg att boken var "en pionjärgärning" och tyckte att det var märkligt att ingen tidigare skrivit eller forskat om detta. Hon tog tag i frågan om huruvida löpsedlar ska betraktas som i första hand journalistik eller marknadsföring, och slog fast att de lagligt sett är det första och skyddas av Tryckfrihetsförordningen. Lindblom Hulthén motsatte sig, inte oväntat, kraftigt idéer om lagstiftning för att säkra löpsedlars vederhäftighet, men efterlyser ett starkare branschansvar och nämnde en pågående översyn av det självsanerande pressetiska arbetet. Per Rydén sa bland annat det finns tre krav som ställs på löpsedlar: det som sägs där ska vara sant, nytt och intressant. Men på senare tid är det kanske främst det tredje kravet som det förefaller tummats på mer och mer. Frigyes sköt in att löpen talar till läsarnas instinkter (rädsla, avsky, sexualitet etc.) snarare än intellekt. Och som tillhörande Monty Python-generationen så tyckte han själv att Knutby-löpen helt oslagbara (min personliga favorit: "KRISTI BRUDS hemliga regler om SAMLAGSSTÄLLNINGAR"). Kanske är det så, som Frigyes verkar anse, att löpsedlar mer än något fångar in tidsandan. Och det på ett bättre sätt än tidningarnas ledarartiklar, recensioner, och nyhetsartiklar som löpen refererar till. Själv tyckte jag att det var intressant att höra om de matriser som tydligen finns på redaktionerna om vilka ord, begrepp och namn som ökar försäljningen med 10 000-tals exemplar när de används på löpsedlarna. "Carola", och då helst i kombination med "sjuk", "talar ut", eller allra helst "död" är garanterade kioskvältare. Men det är också journalister inblandade i processen med att formulera löpsedlar, och ibland gör de missbedömningar. Ordet "attack" är t ex inte längre fullt lika gångbart, men ersätts med fördel av "hånas".