Bland publicister, feminister och politiska wannabes

Kvällens tema på Publicistklubben i kväll var "Vi som vill upp – om journalister som blir politiker". I panelen satt Maria Carlshamre (fp), Mats Johansson (m), Devrim Mavi (fi) och Siewert Öholm (kd), och de frågades ut av PK:s ordförande Stig Fredrikson. Panelisterna saknade verkligen inte namnkunniga företrädare som gjort liknande karriärer; Marita Ulvskog och Jens Orback är bara två namn i politikens elitserie som har sin bakgrund inom journalistskrået. Men innan dessa sidbytare fick ordet inleddes mötet – inte oväntat – med att Stig Fredrikson uppmärksammade frisläppandet av Dawit Isaak. Något som, visade det sig när jag kom hem i kväll, nu framstår som osäkert. Därefter övergick man till en utfrågning av journalisten Evin Rubar om vad som hänt efter hennes uppmärksammade dokumentär "Könskriget". Frågorna var dock tämligen trista; "blev du besviken över att inte få Stora journalistpriset", "ska man som journalist ta hänsyn till konsekvenserna av sitt rapporterande", och "hade du en tes från början när du gjorde dina reportage"... Det är trist nog när SVT-journalister intervjuar varandra på Aktuellt och Rapport – det blev inte mycket roligare "live". Fredrikson snöade dessutom in rejält på behandlingen av Rubars filmer i Granskningsnämnden och återkom gång på gång till frågan om Rubar kände sig frikänd, kritiserad eller hur det egentligen låg till. När ordet väl gick till de journalister som nu ger sig in i politiken inledde Carlshamre sin presentation med att berätta att hon "i det nuläge som råder" var lite osäker på sin politiska ställning. Hon berättade att folkpartiets ledning sagt att de ville att hon lämnade partiet och blev politisk vilde, något hon själv inte hade några som helst planer på. Under frågestunden framkom det också att Siewert Öholm hade en bakgrund i folkpartiets gamla ungdomförbund FPU, men att han lämnat alla uppdrag och partikopplingar. I dag var han partipolitiskt obunden och tänkte inte ens överväga att bli partimedlem förän han stod på valbar plats. Han erkände också villigt att det faktum att han nominerats till riksdagslistan av kristdemokraterna i Jönköping - där partiet är synnerligen starkt - spelade in när han accepterade nomineringen. Maria Carlshamre hakade på resonemanget och berättade om sin politiska förebild, en kvinnlig högerpolitiker på 30-talet, som engagerat sig i politiken när hon själv upplevde diskriminering på grund av sitt kön. Jag kunde inte låta bi att notera att detta var en intressant utgångspunkt för politiskt arbete, att man själv utsats för oförätter och orättvisor. Det är alltså då, och inte av solidaritet med andra, Carlshamre och hennes förebilder engagerar sig.