Tips från spinndoktorn

[UPPDATERAD] Prime PR ger ut ett nyhetsbrev med spaningar. I en av dessa spaningar ifrågasätter häromdagen Carl-Fredrik Jaensson, rådgivare och copy på Prime sedan 1998, hur någon som sitter på läktaren och själv inte vet sanningen kan säga att Lars Danielsson borde berätta hela sanningen. Jaensson konstaterar att pr-konsulter som i medierna delar med sig av krisrådgivning ofta brukar ge något av följande två råd: 1) Var ärlig och berätta sanningen för journalister. 2) Har ett misstag begåtts, erkänn och beklaga (det som i fikonlexikonet heter "pudla, göra en pudel"). Problemet, skriver Jaensson, är att råden är fel: "I de fall pr-konsulterna uttalar sig i media har de i princip aldrig tillgång till hela sanningen. Då hjälps det inte att det ofta är rätt att berätta sanningar för journalister. Det kan visst vara rätt att inte berätta hela sanningen, och det kan visst vara rätt att undvika att bli syndabock." Jaensson lånar ett exempel av sin tidigare kollega Folke Hammarlind och berättar att som Clintons rådgivare så skulle han aldrig ha givit rådet att presidenten själv skulle berätta hela sanningen om bisarr cigarr-sex med Monica Lewinsky i det Ovala rummet. Och knappast någon av Hammarlind och Jaenssons kollegor skulle göra det heller. Ändå är det många pr-konsulter som gör misstaget att sitta på läktaren och säga att Lars Danielsson borde berätta hela sanningen om annandagen för journalisterna, trots att de inte vet vad det är Danielsson eventuellt försöker skydda med sin tystnad. Carl-Fredrik Jaensson slår fast att det avgörande för om man borde berätta hela sanningen eller inte "beror på vad hela sanningen är". Och det har han förstås rätt i. Lika sant är att frågan om vad sanning är, i synnerhet hela sanningen, dessutom är en subjektiv fråga. * * * Dagens Media rapporterar om ett gräl mellan två pr-herrar som uppstått efter just olika uppfattningar om "pudlande". * * * PS: Och jo, för tydlighetens skull: jag är inte Lars Danielssons älskarinna.