Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Miljövänligt till döds
| Jag tillhör dem som verkligen anstränger mig med källsortering. Det går så långt att jag river bort plasten från en del reklamutskick innan jag lägger pappret i pappersinsamlingen och slänger plasten. Och självklart kånkar jag iväg tomglas till glasigloos och sorterar där färgat respektive ofärgat glas. För sådana som jag finns nu ett sätt att vara ekologiskt medveten även på det yttersta. Eller rättare sagt efter döden. I Jönköping projekteras nu den första anläggningen för ekologisk begravning där den avlidne fryses ned, pulveriseras, renas på metaller och läggs i en kista av majsstärkelse som gravsätts i det ytliga mullbildande lagret av jord. |
skrivet av Jonas Morian om 09:41
Kommentarer om "Miljövänligt till döds"
-
Anonym skrev... (27 juni, 2006 10:36) :
-
Anonym skrev... (27 juni, 2006 10:55) :
-
Nils skrev... (27 juni, 2006 13:28) :
-
Jonas Morian skrev... (27 juni, 2006 14:29) :
-
Anonym skrev... (27 juni, 2006 15:53) :
kommenteraSka man vara lite hårddragen är det nog ett slöseri med energi för nedfrysning, pulvrisering och annat. Om man som blivande lik nöjer sig med att tycka att det är helt OK att tänderna dras ut innan kremeringen och sorteras som kvicksilverhaltigt avfall, och man använder en kista av närodlad, säg tall, (eller ännu hellre - ingen kista alls) så är det inga speciella miljöproblem förknippade med en vanlig begravning heller.
Så med lite Timbro-höger-cynism kan man misstänka att den ekologiska begravning du skriver om, mest är ett sätt att mjölka halvmedvetna miljömuppar på pengar.
Det är märkligt att jorden kunnat överleva så många dödar. Lutar nog åt simon js tanke: Kan man lura någon miljöpartist på pengar så...
Den semifria marknaden har arbetat med att produktdiversifiera döden i decennier.
Den roligaste metoden, som jag läste om i Spiegel förra året, går ut på att man kremerar liket och sedan tillverkar en konstdiamant av askan. Linda farfar kring lillfingret, som rubriken löd.
Själv vill jag bli en borrkrona i Hallandsåsen.
Jag visste väl att det var något lurt med det där...
Jag hörde häromdagen om en familj som köpte en ekkista för 65000 att begrava en äldre familjemedlem i, han skulle dessutom kremeras i den. En sådan dyr möbel vill man ju nästan ha i trädgården och visa grannarna istället. ;)
Nä, alla bör vi se till att donera så många organ som möjligt är till de ännu levande, ut med kvicksilvergaddarna till källsorteringen, svep om en duk och bränn sedan upp resterna så blir det billigt och miljövänligt i samma svep. En normlaliserad inställning till döden vore nog att föredra.
Mvh Erik L.