Ballonger åt folket!

I går skrev jag om partiernas kommunikationsstrateger, de där listiga spinndoktorerna som förpackar politiska budskap på effektivast möjliga sätt för att tränga igenom mediebruset och nå väljarnas hjärtan. Men det finns ju även andra vägar som leder dit. Tacksamheten över en ballong eller någon annan käck så kallad give-away, till exempel. Om detta skriver Tidningen Vi i sitt julinummer. Vi konstaterar att inför val så jobbar partierna för högtryck med att vässa sin marknadsföring. Och då är minsta lilla pryl är av största vikt: Under våren har partiernas kampanjstaber provsmakat sig igenom mängder av kolor och karameller – lakrits, mint, choklad, jordgubb, tuttifrutti. Hårda eller mjuka? Ska de över huvud taget bjuda sina väljare på godis när hälsotrenden är så stark, inte minst efter debatten om barnfetma? Är frukt bättre eller blir det för präktigt, för tråkigt? Och choklad, är det okej bara den är ekologisk? Artikeln är otroligt kul, och det är nästan rörande att se hur man fått samtliga riksdagspartiers ledare att ställa upp på bild med sin favoritpartipryl och läsa dem motivera sina val. Fredrik Reinfeldt har exempelvis valt en halsrem ”som kan användas som nyckelrem” och som sägs vara en ”lagom markör” av partiets nya identitet. Göran Persson håller glatt upp en kompass med sosserosen. ”Alltför få människor har ordning på väderstrecken och då blir man lätt förvirrad”, säger Persson. Men bäst är ändå Lars Leijonborg som har valt – en dörrmatta! ”Vi vill vara ett välkomnande parti”, säger Leijonborg, och verkar helt omedveten om symboliken i att välja en pryl som är till för att trampas och att torka av sina skitiga skor på. För oss som gillar pr-spelet omkring politiken så har vi en spännande valrörelse att se framemot, med pennor, badbollar, nappar, kondomer, solhattar, nyckelringar, ballonger och fusktatueringar. * * * Missa för övrigt inte denna ledare i Länstidningen i Östersund på likartat tema. Där kritiseras SSU för bristande insikt i valvinnande ballonger, medan kristdemokraterna får – åtminstone – ett halvhjärtat beröm: ”Deras politik för barnen är kass /.../ men de förstår sig på barn”. Observera att tecknet ø som förekommer i texten egentligen ska vara den grekiska bokstaven omega.