Det lallas och duttas på P1

[UPPDATERAD] Via PJ Anders Linder ser jag att Sveriges Radio-veteranen Björn Elmbrant på Aftonbladets kultursidor går till attack mot sin arbetsgivare. Skälet till Elmbrants ilska är den erodering han menar sker för närvarande av SR som kunskapsföretag. Detta baserar han i sin tur på den nya P1-tablån – och rubriken på denna bloggpost är ett av de många förklenande omdömen han använder för att beskriva den. Det återkommande temat i Elmanbrants kritik är att journalistiken på P1 ”håller på att metrofieras, tunnas ut på sammanhang och eftertanke”. Det är ord och inga visor i Björn Elmbrants artikel. Och faktum är att Elmbrant själv ställer sig frågan om han är för alarmistisk om det som sker. Detta besvarar han dock med att slå fast att ”kombinationen av att man nu prioriterar trevlighet framför bildning, kändisar framför kunskap, yta framför innehåll, med att SR nu har ett hål på minst 100 miljoner i budgeten, gör att man inte kan vara nog alarmistisk”. Och han får lite oväntat stöd från SvD:s ledarskribent PJ Anders Linder, som tillstår att ”Det är ju inte precis varje dag man känner själarnas gemenskap med P1:s egen folkhemsnostalgiker” – men slår fast att ”det finns en viktig roll för public service-produktion med höga kvalitetsambitioner”. Han varnar dock för att ”ett public service-system som ger publikjakten ökad prioritet på substansens bekostnad underminerar snabbt sitt existensberättigande”. Linders kollega – fast i en annan del av tidningen – reklam- och mediereportern Martin Jönsson, är inte lika imponerad av det Elmbrant skriver. Jönsson anser Elmbrant ägnar sig åt ”fundamentalistiska kategoriseringar” och gör ”kvalitetsdebatten en stor otjänst”. Jag är själv ingen flitig radiolyssnare och har svårt att bedöma om P1 verkligen blivit så ytligt och glättigt som Björn Elmbrant gör gällande. Däremot tycker jag inte att förändring per definition innebär försämring, och gudarna ska veta att programutbudet i P1 kunde vinna på ett lite lättsammare tilltal. Men inte i alla program, hela tiden. Det finns fortfarande radiolyssnare som uppskattar tillflyktsorter från det strömlinjeformade, käcka och ungdomliga. Sveriges Radio bör därför bevara balansen mellan att locka nya, yngre lyssnare utan att alienera sina gamla trogna. * * * PS: På måndag den 19 februari kl. 18 hålls ett seminarium på ABF-huset i Stockholm om just public service. Till panelen har inbjudits riksdagsledamot (s) och f d kulturminister Leif Pagrotsky, Dagens Nyheters ledarskribent Barbro Hedvall, journalisten och programledaren för Lindau i P1 Jesper Lindau, samt nyhetsmagasinet Fokus chefredaktör Karin Petersson. Själv har jag fått vara äran av att vara moderator. Andra skriver intressant om media, mediekritik, SR.