Kan vänstern tänka om?

I en intervju i Svenska Dagbladet i dag berättar vänsterpartiledaren Lars Ohly om valresultatet, partiets tystnad i eftervalsdebatten och hur man tänkt ta tillbaks regeringsmakten 2010 genom ett rödgrönt regeringsalternativ tillsammans med socialdemokraterna och miljöpartiet. I intervjun säger sig Ohly inte vara främmande för att resa kravet på en ny folkomröstning om EU-medlemskapet. Och därmed visar han varför vänsterpartiet ännu inte är en trovärdig partner i en regeringskoalition. Innan partiet vågat ompröva sin dogmatiska inställning till EU-samarbetet så är det inte realistiskt att göra anspråk på ministerposter i en socialdemokratiskt ledd regering. Vänsterpartiet borde höja blicken bortom de svenska gränserna och se vilken enorm utveckling som skett i Europa de senaste åren, inte minst i de forna kommuniststaterna. De allra flesta av dem är nu EU-medlemmar – vilket inneburit mycket positivt för sysselsättning, miljö, jämställdhet och en låg rad andra områden. Värt att notera för Ohly och hans svenska partivänner är också att de allra flesta socialistiska partier i Europa är varma förespråkare av EU-samarbetet. Därmed inte sagt att allt är bra med EU. Lars Ohly sätter själv fingret på politiska och rättsliga processer som nu pågår i EU som kan få stor betydelse för den svenska modellen. Men man kan förhålla sig till dessa på olika sätt. Antingen kan man sätta på sig skygglappar och hårdnackat framhärda i sitt EU-motstånd, eller så engagerar man sig och ser till att utnyttja EU som en plattform för att bedriva förändringsarbete. Det finns skäl att citera Håkan A Bengtsson, vd på Arenagruppen, ur en artikel han skrev för Väster för Europa i samband med att EU fyllde 50 år: Den europeiska vänsters uppgift i denna epok är att verkligen ta den sociala oron på allvar, kanalisera den i politisk reformvilja och att konstruera nya politiska och ekonomiska modeller där demokratins värde kan värnas, den ekonomiska utvecklingen befrämjas samtidigt som den sociala demokratins grundvalar kan stärkas. Detta bräckliga kontrakt får inte undermineras av en överdriven tilltro till marknaden eller olika former av politisk fundamentalism eller nationell instängdhet. 1900-talets kollektiva europeiska erfarenhet ger här en nödvändig vägledning. Och EU är ännu mer än för 50 år sedan en helt avgörande politisk arena för att optimismen ska kunna betvinga misstron och rädslan. Missa för övrigt inte Johan Sjölanders bloggpost om vad som måste till för att göra vänsterpartiet regeringsdugligt. Andra skriver intressant om politik, vänsterpartiet, EU.