Öppet val eller sluten nominering

I en nyutkommen rapport från (håll i er nu...) Timbro (!) har man jämfört hur partiledarval går till i Sverige mot andra länder. Frågan är förstås högaktuell då om en månad Mona Sahlin med största sannolikhet kommer att väljas till ny partiledare för socialdemokraterna. Jag skriver ”med största sannolikhet” då man ju trots allt inte kan vara helt säker. Något oförutsett kan förstås inträffa. Men givet att det inte finns några andra kandidater och att valberedningen föreslagit henne, får Mona Sahlins chanser nog sägas vara rätt goda. I andra länder är det betydligt vanligare att val av ny partiledare sker i form av en tämligen öppen kamp mellan flera kandidater under långa interna valrörelser. Om detta har frilansskribenten Per Hammar skrivit i rapporten Öppet val eller sluten nominering?. Hammar har där jämfört partiledarval i Sverige med länder som Finland, Storbritannien och Kanada. Jämförelsen visar att partiledarval i Sverige och socialdemokraterna är väldigt annorlunda än i dessa länder. Där kan kandidater öppet annonsera att de vill leda sina respektive partier, och bedriver sedan valrörelser för att vinna stöd bland partimedlemmar och allmänhet. Partiernas roll är främst att se till att valrörelsen blir rättvis. Rapporten lanseras bland annat genom att Per Hammar i dag skriver en debattartikel i Göteborgs-Posten, och där påminner han om att Pär Nuder i en radiointervju i höstas sa att en riktig socialdemokrat inte kan vilja ha ett förtroendeuppdrag. Nomineringsprocessen om Göran Perssons efterträdare skulle i stället föras i den avgående ledarens anda; alltså svara nej till alla utom till valberedningen. Nuder påstod då själv att han inte ens vågade tänka tanken att få frågan från valberedningen. Det är onekligen fascinerande. För rimligtvis måste väl personer som varit statsråd och haft andra ledande positioner inom sitt parti åtminstone snuddat vid tanken på hur det skulle vara att själv få vara partiordförande. Sedan har jag all respekt för att inte alla vill eller känner sig lockade av det, men ibland känns blygsamheten och ödmjukheten inför att bli ledare lite väl påtvingad och konstruerad. Andra skriver intressant om socialdemokraterna, partiledare, Timbro.