Egenmakt och ideologiska blockeringar

I en stort uppslagen och mycket intressant intervju i DN berättar Mona Sahlin om sin första tid som partiledare och hur hon ser på de politiska utmaningar som ligger framför henne och socialdemokratin. Det finns flera delar i intervjun som i sig är värda att uppmärksamma, men jag tänkte uppehålla mig kring begreppet egenmakt och synen på välfärdssystemen. Sahlin säger i DN bland annat vi inom socialdemokratin länge har lutat oss för mycket på välfärdssystemen men inte fört någon dialog om vilket eget ansvar var och en har. Hon betonar, och har självklart rätt i, att välfärdssamhälle och egenmakt går att förena. När begreppet egenmakt använts i den svenska politiska debatten så handlar det i allmänhet om att motverka att medborgare lutar sig tillbaka i välfärden eller är desillusionerade och inte tar aktiv del i det politiska samhällslivet. När Mona Sahlin förklarar vad hon menar med det, så pratar hon om att lita till att individen både har och tar ett eget ansvar efter förmåga. ”Det finns områden där man ska ha rättigheter för att man finns, där man är medborgare”, säger hon – och tillägger att ”Det finns andra där det är okej att vara kund och köpa tjänster”. Själv välkomnar jag att den här diskussionen nu åter börjar föras inom socialdemokratin. Den är nämligen i högsta grad tillämpbar på den så kallade välfärdssektorn och sjukvården. När det gäller den socialdemokratiska synen på privata alternativ till de offentliga har, menar jag, vi inte riktigt hamnat rätt i förhållande till väljarkårens uppfattningar (något inte minst bilden intill, hämtad från den socialdemokratiska eftervalsanalysen, visar). Utifrån det perspektivet borde kanske socialdemokratin följa ett råd från förr, och ”lyssna på rörelsen”. I det här fallet då inte minst den fackliga rörelsen, inom just sjukvårdsområdet. I det senaste numret av Almegatidningen säger nämligen Lars-Åke Almqvist, förste vice ordförande i LO:s största fackförbund Kommunal, att ”Vi måste komma förbi de ideologiska blockeringarna om vi ska klara utmaningen att utveckla välfärdssektorn”. Almqvist säger också att man måste våga diskutera förutsättningarna för att skapa en marknad som gör att människor får något nytt och bättre, inte bara blir en exklusivitet för en vissa. Och det har han självklart rätt i, och därmed pekar han ut en viktig skiljelinje mellan oss och borgerligheten. För oss är det nyttan välfärdstjänsterna skapar, oavsett huvudmannaskap och driftsformer, vi sätter främst. För andra förefaller privatisering ha ett egenvärde. När nu medborgarna i ökande utsträckning vill kunna välja mellan olika alternativ, måste socialdemokratin ha en politik för att bemöta detta. Att bara säga nej och införa stopplagar är ingen politik. Alternativa driftformer skapar utrymme för att utveckla nya koncept, nya arbetsmetoder och förhållningssätt. Detta är något vi borde bejaka. Andra skriver intressant om politik, socialdemokraterna, Mona Sahlin, egenmakt.