Exit Leijonborg

[UPPDATERAD] I dag kom beskedet som Lars Leijonborg antagligen fruktat; också det största av fp-distrikten – Stockholm – vill se en ny partiledare. Sammanlagt vill nu sju fp-distrikt byta ut Leijonborg, och hans position har därmed blivit omöjlig. Och följaktligen kom det inte som någon större överraskning att Leijonborg i dag meddelade valberedningens ordförande att han inte kandiderar till omval som partiledare vid folkpartiets landsmöte i september. Samtidigt drar det ihop sig för hans efterträdare; den sista april går nomineringstiden för partiledarkandidater ut. Det här betyder inte nödvändigtvis att Lars Leijonborg lämnar regeringen, men det ligger ju onekligen nära till hands att anta. Och i så fall blir han det tredje statsrådet som tvingas lämna regeringen, mindre än ett år efter att den tillträtt. Det kan knappast ses som gott betyg för regeringsbildare Reinfeldt. Leijonborgs stundande avgång aktualiserar också frågan om vem som efterträder honom. En het kandidat verkar ju Jan Björklund vara, men han är knappast någon favorit bland de fp-distrikt som hittills förordat Leijonborgs avgång (med undantag för Stockholm). I regeringskretsen finns även Cecilia Malmström och Nyamko Sabuni, men ingen av dem känns helgutna för partiledarrollen. * * * Jag läser f ö på Liberala Nyhetsbyråns (LNB) blogg att Leijonborgs besked om att inte kandidera till omval ”kommer först sedan förtroendefrågan kokat ner till att räkna ombudsröster inför landsmötet i höst”. LNB konstaterar att ”trots att stödet för [Leijonborg] varit på upphällningen under en längre tid har han lunkat på som om ingenting skulle kunna få honom att träda åt sidan”. Och det är faktiskt rätt märkligt. Utan att ha några djupare insikter i folkpartiets inre liv så verkar det ändå rätt uppenbart att Leijonborg varit kraftigt ifrågasatt under en längre tid. Nu tvingas han till en snöplig sorti, i stället för att ha avgått med värdighet i god tid innan valet. Andra skriver intressant om politik, folkpartiet, Lars Leijonborg.