Den liberala hegemonin

I veckan som gick tog familjen Hjörnes Stampengrupp ett ännu starkare grepp om den svenska landsortspressen. Nu är de större än Bonnier på den svenska dagstidningsmarknaden – och har lagt grunden för nya gemensamma mediesatsningar utanför storstäderna. Affären har bland annat uppmärksammats av Dagens Media, Resumé, Svenska Dagbladet, Journalisten, och Medievärlden. Det som är det nya är dels koncernen Liberala Tidningar AB, där de största tidningarna är Nerikes Allehanda och VLT. Men i gruppen ingår även Karlskoga-Kuriren, Motala Tidning, Vadstena Tidning, Sala Allehanda, Bärgslagsbladet, Arboga Tidning, Avesta Tidning, Fagersta-Posten, Länstidningen Södertälje, Norrtelje Tidning, Nynäshamns-Posten, Lidingö Tidning, samt Täby-Danderyd Tidning. Dessutom bildas Mediabolaget i Västsverige AB där bland annat Bohusläningen, TTELA, Hallands Nyheter och Hallandsposten ingår. Värt att notera är att flera av de tidningar som berörs av den här storaffären tidigare haft c-märkta ledarsidor, medan Karlskoga-Kuriren är oberoende socialdemokratisk. Numera får man dock finna sig i att ingå i gruppen ”Liberala Tidningar”. I ett pressmeddelande säger Tomas Brunegård, koncernchef i Stampengruppen och ordförande i styrelsen för Mediaintressenter, som är huvudägare till VLT, att bildandet av Liberala Tidningar och Mediabolaget ”är en fortsättning på den strategi som lades fast i samband med att Centertidningar förvärvades”. Nyhetsrapporteringen har hittills främst handlat om de rent affärsmässiga aspekterna på denna stora strukturförändring i det svenska medielandskapet. Mindre uppmärksamhet har ägnats åt vad detta betyder för den fria opinionsbildningen. Vi har nu en mediesituation i Sverige där den liberala hegemonin är nästan total på dagstidningsmarknaden. Att Nya Wermlandstidningen (NWT) på sin bolagsstämma för en tid sedan beslöt att tidningens politiska beteckning numera ska vara konservativ, är i sammanhanget närmast befriande. Därmed sticker man ut, tillsammans med ett fåtal andra tidningar, som fortfarande har annan politisk färg än liberal. Jag är uppriktigt orolig över hur andra politiska röster ska kunna göra sig hörda när de filtreras genom ett mediefilter där liberala värderingar är normen. Att inte fler liberaler – som ju annars gärna ställer sig på barrikaderna för den fria åsiktsbildningen – reagerar över detta detta, är en smula skrämmande. Och fortfarande hör jag ingenting från socialdemokraternas mediepolitiska arbetsgrupp, under ledning av partisekreterare Marita Ulvskog, som ju bland annat har i uppgift att följa utvecklingen på mediemarknaden och arbeta för att ge arbetarrörelsen en starkare opinionsbildande ställning. Andra skriver intressant om media, Liberala Tidningar, socialdemokraterna.